Om man jobbar mycket med kroppsspråk och röst, samarbete och trygghet så att man får en hund som vill lyssna på en räcker det oftast att med att använda en glad och pigg röst när hunden gör rätt och en mörk och lugnare röst när hunden gör fel. Räcker inte det kan man ta tag i hunden för att lugna den men man behöver aldrig vara hårdhänt eller elak. Jag brukar gräla på vår hund: "Vad gör du? Jag sa ju åt dig att du skulle…" Då får jag rätt tonfall och Skade brukar lyssna.

#1 Det låter bra. Har läst mycket om att man ska använda kroppspråket och rösten. Jag tror att hunden lyssnar bättre på det än att "ta tag" i hunden/vara hårdhänt. Iallafall i längden och om man vill ha en bra relation till sin hund.

Precis.Risken när man blir hårdhänt mot en hund kan vara att man måste trappa upp styrkan för att hunden ska lyssna. Det kan också vara så att man genom våld visar att man är svag, att man inte kan fungera socialt utan måste slåss hela tiden, att man är instabil. Och till slut kan ju hunden få nog och ge igen. Och framför allt är det ju mycket roligare att ha en hund som vill lyda för att den tycker om en. Det är synd att det är så många som tror att hunden bråkar för att jävlas, istället för att försöka förstå varför hunden inte lyder.

Jag rycker aldrig i kopplet för jag tycker att lydnaden skall sitta i rösten och inte i kopplet..sen beror det nog lite på hunden när min gamla hund var ung så lyssnade hon inte specielt på mej så när hon gjorde något dumt så tog jag tag i nack skinnet och tillrätta visade henne, min unghund som jag har nu lyssnar direkt på allt jag säger.

men jag tycker inte att man skall vara elak dra i örat eller slå hunden med kopplet hur ska hunden då kunna lita på dej.

Brukar också använda mig mycket av kroppsspråk och röst. Är jag missnöjd med någonting så visar jag det med hela kroppen och även rösten. På så sätt förstår hunden lättare och man slipper gräla en massa gånger utan resultat.

Brukar grabba tag i skinnet kring nacke/hals, glo elakt och fräsa lite svordomar.  Men det är sällan vi hamnar i några värre konflikter längre. För mindre grejer räcker det ju med rösten, "lägg av med detdär", "sluta nu", "vad f-n håller du på med". Det är röstläget som säger vad jag vill snarare än orden (och kroppsspråket avslöjar mig även om jag inte medvetet försöker visa det).

Kan använda mig av att daska eller nypa till för att bryta beteenden också. Känner mig inte det minsta elak för det, syftet med det fysiska är ju inte att skada hunden. "Slår" honom hårdare när vi busar, och jag har en dask på rumpan som "Ja! Framåt!"-kommando.

Vill betona att jag inte dömer de som är hårdare med sina hundar heller. Jag är nånstans mittemellan antar jag. Helmjuka metoder funkar inte för mig, men jag använder mig inte av att slänga över hunden på rygg heller, för det skulle inte funka, han skulle tappa all respekt för mig och bara undra vad jag håller på med.

Jag brukar ta fram ett 'nej' och en speciell blick, då får jag automatiskt rätt kroppspråk. Sedan kan det ju förändras oändligt mycket, från det att 'nej, ät inte choklade jag precis tappade!' när man hojtar lite i panik, och då är jag inte så allvarlig, men om han har gjort något väldigt förbjudet så då blir det allra, allra mörkaste 'nej'et, Blicken och så lutar jag mig lite lätt framåt. Om det är absolut förbjudet förbjuder jag honom också från att vara i min närvaro, med armen utsträckt åt sidan som betyder 'försvinn'.

Det enda fysiska jag kan göra är att peta honom mjukt på sidan av halsen. Ingen CM-stöt, utan bara en fysisk beröring för att få hans uppmärksamhet, annars ingenting.

Jo, jag kan också harkla mig hårt och övertydligt när det är 'nej' fast jag inte är besviken på honom, som jag är vid den allvarligare sortens nej.

Då hojtar jag bara 'hrrrrm!' och så kan det eventuellt förstärkas med att jag knäpper med fingrarna. Jag kan tyvärr inte riktigt beskriva i vilka situationer jag använder det, men det är väl mer på promenader och så vidare.

Det beror på vad det är alice gör, ibland räcker det att jag gör min röst mörk och säger till henne att sådär får hon inte göra, spelar ingen roll vad jag säger bara min röst blir bestämt och mörk så förstår hon att jag inte tycker om hennes beteende men ibland kan hon bli för mycket uppe i varv så att jag måste ta ner henne på marken och verkligen säga ifrån på skarpen och då lägger jag henne ner så att hon får lugna ner sig innan vi går vidare med det vi höll på med. Ibland "puttar" jag till henne med handen, för att bara få hennes uppmärksamhet men som sagt jag har flera olika sätt beroende på situation.

Nej-ordet använder jag bara när jag verkligen behöver använda det annars försöker jag använda ett annat ord eller ljud som också betyder att jag inte accepterar vad hon gör eller är påväg att göra. Försöker hon äta ex. hästbajs så säger jag usch och då brukar hon bara titta på mig och gå vidare. Är vi ute och går och hon går in på en annan väg än vad jag tänkt mig så säger jag fel så går hon tillbaka på den väg jag tänkt mig. Likaså om vi leker och den går överstyr så säger jag bara att det räcker nu så brukar hon lugna ner sig och göra något annat tills jag tar upp leken igen.

Men tror i helhet att det är mitt tonläge som gör att hon blir uppmärksam och testar det hon tror jag vill, egenteligen skulle jag kunna rabbla ett recept på bullar med allvarlig röst och det skulle fungera lika bra.

Grymta till, knäppa med fingret och ett "tsch" ljud och 9 av 10 gånger lägger hon ner och stirrar på mig vid konflikter där hon tar till oönskat beteende tex. En del gånger puttar jag till henne lite lätt i sidan med ett "tsch" ljud, samma effekt där men mer på sekunden. De gånger hon promt ska fram till något, tex dörren när det ringer på den, brukar jag ställa mig framför henne och gå mot henne så hon backar med ett "tsch" ljud återigen och fingret pekat mot henne. Numera fattar hon väll att hon ska vänta med att hälsa på besökare och stannar i hallen när jag öppnar, värre var det när hon var valp. "Nej" används väll också i olika situationer.

beror väl på hur " allvarligt " det är.. oftast så räcker det med ett nej… eller, så blir det en mörkt nej och ev lite nackskinn.. men det beror lite på situationen.. jag försöker att inte vara så "intim" när det gäller " korrigering " för då korrigerar han mig tillbaka ;)

Har hänt att jag tagit tag i nackskinnet på min hund när han gjort någonting som jag verkligen inte tycker är okej, men annars undviker jag att ta till sådant. Försöker uppmuntra honom med rösten när han gör rätt i stället, och bara säga "nej" om jag tillrättavisar honom och det brukar räcka för att han ska lyssna.