Det är alltid bra att vara förberedd, så inte låter det töntigt inte. Hellre att sprida u sådana kostnader på en längre tid för då har man ju ändå extra över när man äntligen kan hämta hem en efterlängtad hund =). Till frågorna då.

1, Det finns ingen ras som lämpar sig extra bra som "förstagångshund". En del raser är självklart mer krävande än andra, men at köpa en enklare hund som man kanske inte egentligen vill ha bara för att de skulle anses enklare är inte schysst vare sig mot sig själv eller hunden. När det kommer till att välja ras så får man helt enkelt se över vad man önskar i en hund, vad man har möjlighet att erbjuda hunden i form av motion och stimulans, om det är något speciellt man vill göra ihop med sin hund och så vidare. Det finns människor som har haft hundar i hela sitt liv som skaffar hundar de inte orkar med, precis som det finns människor som aldrig haft hund som utan problem klarar av att leva ihop med en krävande brukshund. Det beror helt och hållet på vad man är beredd att ge och vad man orkar. Men man borde aldrig skaffa en "enklare" hund bara för att, det kan bli så otroligt fel när hunden då kanske inte lever upp till de förväntningar man har haft. Så jag anser att en bra förstagångshund är en ras som uppfyller ens krav och önskemål och som man dessutom som hundägare faktist vet vad det är för hund man skaffar och vet att man orkar med hundens alla behov. Sedan är det struntsamma om man så vill ha en Mops eller en Bruksschäfer, sålänge man förstår vad det är man ger sig in på.

2. Nej, det stämmer inte att blandrashundar är friskare än renraser. Visst kan man ha tur och få en frisk blandras, men i regel görs aldrig några tester av föräldradjuren när det kommer till blandrasavel och inte heller finns det något mål eller mening med den aveln. Renrasaveln arbetar efter avelsstrategier för att få fram så sunda och rastypiska hundar som möjligt. Självklart varierar hälsan raserna mellan, men att köpa en blandras är oftast att köpa grisen i säcken. Skaffar man däremot en SKK-reggad renras har man större möjlighet att själv se hälsan i släktleden bakåt och dessutom så måste uppfödare genomgå många hälsotester för att få registrera sina valpar. Så visst kan man ha tur och få en frisk blandras, men är det en avel man vill stödja?

Håller med #1

Håller med föregående, finns ingen perfekt "första hund", har nu skaffat en valp för första gången har bara tagit hand om unghundar innan , och det blev en jackrussel valp, vilken är en underbar ras, men kräver otroligt mycket. Är man osäker kanske man ska välja en hund som är lite mindre krävande ex golden retriever el annat.. Ur min synpunkt :)

Allt beror på vad du som ägare är intresserad av att lägga ner tid på. Min första hund var en dalmatiner/bordercollie/engelsk setterblandning som aldrig blivit social- eller miljöträning som valp och unghund. Absolut ingen första hund har jag fått höra flera gånger, men det har gått hur bra som helst för att jag har viljan att klara av det. Läs på om de olika raserna och ta sedan den som du tycker passar dig bäst.

Du har fått ett väldigt bra svar av #1, kan bara hålla med!

#1 Så det jag ska göra e att skriva ner vad jag vill få ut av hunden och sedan vad jag har att erbjuda hunden och försöka passa in en ras.

Rasen jag alltid har velat ha är en svart labrador hane, och nu på senare tid en ljus golden hane. Sen finns det en massa andra raser som jag även hade kunnat tänka mig att ha, men just labben och golden e jag lite extra fast för

Misstänkte också att det inte stämde .  Jag e helt emot blandras avel men då jag gärna vill hjälpa oönskade och utsatta djur så hade jag även kunnat tänka mig att adoptera.

Tack för hjälpen!! Nu vet jag, vad jag ska göra under kvällen .

Mitt inlägg blir helt motsatsen till #1.

1. Självklart finns det raser som inte passar som första hund. Jag blir väldigt ställd när jag ser inlägg som #1. Kamphundraser har idag ett dåligt rykte, och många på Hundar iFokus klagar över att det är så, och att det inte är hundarnas fel.
   Men då är det definitivt dubbelmoral att säga att det inte finns några raser som passar bättre som första hund, för om ni tänker efter, hur många av alla problemhundar i Sverige idag - har en erfaren ägare? De allra flesta problemhundar oavsett ras är till största delen hundar till förstagångsägare.
   Och hur pass mycket motion hunden behöver ifråga har sällan ett dyft med hur svår den är att hantera och träna.
   Vissa hundar behöver mer träning och hårdare fostran för att bli bra hundar, och det är oftast rasbetingat!
   Många hundar har mentalitet som går utför, nämner jag exempel på raser vet jag att det kommer bli ramaskri i tråden till ingen nytta, men man ska ha klart för sig tycker jag att även de som kräver mindre motion kan vara svårtränade och kräva högre kompetens av ägaren för att bli en harmonisk hund!
   Jag skulle aldrig rekommendera en sådan hund till en oerfaren ägare. 

2. Ja och nej. Blandraser vars föräldrar är av så olika raser att de bär på olika genetiska och rasbundna sjukdomar, får något som kallas eterosiseffekt. Detta gäller alltså bara om sjukdomarna är helt olika, möjligen skulle man uppnå detta genom att para typ en Tax med en border collie eller nåt. 
   Men sådana blandningar som ger denna effekt är ju blandningar med extremt olika raser, och det är inget jag rekommenderar varken att blanda eller köpa valp utav.
   Vad som också bör tilläggas är att det är sällan fäderdjuren i blandraskullar är testade för diverse hälsoåkommor. Det finns väldigt många renraskullar som inte heller är det, men då har man i alla fall linjer man kan titta bakåt på.

#7 Fast jag tycker inte att tidigare hundägande nödvändigtvis är lika med den erfarenhet som krävs/lämplighet. Likväl som man kan skaffa sig erfarenhet och kunskap på andra sätt än att själv äga en hund.

#7
Jag tror ärligt talat att du hel har missuppfattat mitt inlägg, eller också har vi bara väldigt olika syn på det hela.
Vad jag menar är självklart inte att man bara ska orka motionera en hund, utan att man även ska vara medveten av vad hunden kräver mentalt och faktiskt vara beredd att ge det. Sedan ska man ju inte bara springa och köpa första bästa hund man hittar och vill ha, du måste ju självklart vara väl påläst om rasen, gärna träffat många olika individer och faktiskt veta vad det är du ger dig in på.
Min åsikt som jag står fast vid är att när man skaffar en hund så skaffar man en hund vars behov man vet att man kan tillgodose och som också uppfyller kraven på vad man själv vill ha i en hund.
Nu är jag i och för sig uppvuxen med hund men om jag nu inte hade varit det så skull jag ju inte gå och skaffa mig, exempelvis, en Havanais istället för en Borzoi bara för att det sägs vara en enklare hund. Hur kul skulle det vara för hunden och mig som ägare när den inte uppfyller kraven på vad jag vill göra med min hund? Istället skulle jag då leva en herrans massa år med en hund som inte alls passar mig, bara för att den sägs vara en bra förstagångs hund. För mig skulle det nte göra hundägandet till en rolig upplevelse och det skulle ju självklart den stackars förstagångshunden säkert känna av.
Det är alltså inte en fråga om att orka motionera i timmar, det är en fråga om att veta vad det är för hund man skaffar, och vara medveten om vad den kräver och ha vetskapen att man faktiskt är kapabel att ge hunden vad den behöver.

Så antingen har du helt missuppfattat mig, eller också så har vi väldigt skild syn på det här med att skaffa hund. Jag skulle i alla fall aldrig rekommendera nåhgon att skaffa en ras de inte är intresserade av bara för att de inte haft hund innan.