Om en av mina hundar TAR mat den inte ska ha, får självklart inte den andra hunden också. Istället får hund 1. en tillsägning.

Däremot är jag noga med att det ska vara ganska rättvist. Jag går aldrig ut med bara en hund, ger dem mat samtidigt och ger alltid båda något om det gäller godis eller leksaker. :)

#1 Ok. Hur skulle du göra om du kasta boll med hundarna och det är jämt den ena hunden som kommer till den först och hämtar den?

Det är så jobbigt med två ibland.

#2

Då säger jag åt hund 1. att låta bollen vara :) Alternativt ta med två bollar.

Det är inte alltid lätt! Men ibland får man dra tillbaka den som är mest "på" och låta den blygare få lite tid i rampljuset.

#3 Ok. Det va lite det som va funderingen om man kanske är för vek eller "mänsklig" om man vill att allt ska vara rättvist jämt. Jag menar i det vilda så är det ju "Survival of the fitest" som gäller. Fast hundar är ju inte vilda djur^^.

Ja, precis därför är det lite svårt :) Man vill inte dalta för mycket.

Jag gör i regel så att om en hund är lite kuvad, så hjälper jag den på traven. Men man ska ju inte "dra ner" den aktivare eller dominantare hunden om det inte sker någon skada utav det.

Men hemma hos oss tillät vi inte att hundarna dominerade varandra. De var därför på ungefär samma nivå gällande allt. Men jag har vänner vars hundar är hårt kuvade av andra i flocken. Det gör faktiskt att det blöder lite i hjärtar på mig :)

Vet inte hur de fungerar för just hundarna. Men får den ena något så sitter ju den andra/kommer den andra och väntar på sitt. Så jag försöker vara rättvis :). Tex tappar jag en korvbit och ger varsågod till den närmaste hunden så ger jag ju den andra hunden en bit med :). Och så är ju den ena hunden snabbare än den andra och när jag kastar boll är det den stora hunden som hinner först. Så ibland håller jag den store så den lille får hämta bollen i lugn och ro och också "vara med". Men till skillnad från#1 så går jag gärna ut med dom en och en iaf minst en gång om dagen. Just för att de ska få egen tid med mig :)

Sådär tänker jag också mycket. Nästan så mycket att jag får ångest. Jag gör som så att båda får komma ut på de långa promenaderna tillsammans (det händer att dom får egna med, just för att Ronja ska få vara "självständig" när vi möter hundar) och vi tränar tillsammans inomhus på vad det nu är, klossträning t.ex, en & en medan den andre kollar på. Men jag är ändå så att jag tar ut Ronja för att kasta lite boll och göra det hon tycker är super mega roligt, för lite egentid.

Det där med rättvisa och "avundsjuka" (vet att det inte finns det hos hund, men jag inbillar mig om det) kommer alltid finnas i tanken och jag försöker alltid att jämna ut det.

Det där med bollen, om jag märker att bara endast en hund hinner ifatt bollen varje gång så håller jag i den hunden och låter den andra få hämta ibland. Det händer som tur inte oss utan här leker hundarna tillsammans med bollen, oavsett vem som får tag på den. :)

Har också funderat på det där. Jag tror nog inte att hundarna tycker att det är orättvist om tex den ena hunden tar bollen jämt eller om den ena hunden tar en korvbit och den andra inte får någonting, utan tror faktiskt mest att det är vi som "förmänskligar" hunden.

Jag tror inte att hunden känner avudsjuka på det sättet som vi människor kan göra. Utan att de tänker mer på vad som är till deras fördel etc.

Jag tar ofta ut hundarna var för sig på promenader. Jag tränar ofta inomhus var för sig åxå, och ibland blir det en eller två av dem, ibland alla fyra. Tappar jag mat på golvet, får INGEN ta …

Intressant att höra era funderingar. Vi skulle egentligen behöva en hunds synpunkter, men det går ju inte. Jag håller med schäferronja om att det kan bli väldigt jobbigt ibland. Men om det är som Chilli10 skriver så spelar det kanske ingen större roll om det blir orättvist nån gång ibland.

#10 Nej, det är svårt det där.. Vi är nog så rättvisa som det går, utan att låta det gå till överdrift.

#11 Det där med att inte låta det gå till överdrift måste nog jag träna på. Vill så gärna att ALLT ska vara rättvist…

Hur hunden tänker får vi aldrig veta.

Men kan ens föräldrar vara riktigt rättvisa mot sina barn hur väl man än försöker?

#13 Nej det kan dom förstås inte vara. Men jag vet ju själv hur otroligt dåligt det känns när ens föräldrar är orättvisa.

#12 Haha. Det kanske är lättare när man är två med två hundar, då har man mer en varsin även om man byter dem mellan varandra.

#13 Nej exakt får man ju inte veta, men hundar gör ju ofta saker som är till fördel för dem så..

Nej, det går nog inte heller..