Jag tror inte dom kan vara rädda mot självaste mörkret. Men allt runt omkring kan nog bli läskigare. Mina är rätt hoppiga i mörkret, speciellt Sansa.

Nej tror jag inte.
Däremot kanske det kan verka som det, eftersom dem ser sämre i mörker :)

Det är väl som för människor kanske … det är ju inte mörkret i sig man är rädd ….

Har märkt att Loke är väldigt lättskrämd ute i mörkret och hoppar till för minsta lilla- en cyklist som kommer bakifrån, en presenning som prasslar eller liknande. Funderade först på om han reagerade så för att jag betedde mig annorlunda när det var mörkt men jag tror verkligen inte jag gör det :)

Min hund är mycket mer vaksam på kvällarna när det är mörkt. Hör hon en lövhög som prasslar så "muffar" hon till och springer och spänner sig. Men hade det varit mitt på den ljusa dagen så hade hon inte ens tittat dit.

Men jag tror det är för att de inte ser det på samma sätt som på kvällen som de andra skrivit.

En av våra hundar var mörkrädd, när har gick ut sista gången på.kvällen(när der var mörkt ute, på vintern, på sommaren är det ju ljisarr ute på.nätterna) så sprang han mellan lyktorna ute på gården, stannade till under varje lampa o lyssnade, sen vidare till nästa. så jag tror dem kan vara mörkrädda.

Ja, till viss del tror jag det.

Hundar har ju bättre mörkerseende än vi (förstås också individuellt) men det kan ta lite tid för dom att anpassa sig från ett upplyst hus till mörker.

Sedan kan ju vissa ögonsjukdomar bidra till nedsatt mörkerseende.

Hundar ser bättre i mörker men det tar längre tid för deras än för våra ögon att anpassa sig till mörkret.

Själv har jag en hund jag kallar "mörkrädd". När han inte ser bra blir han osäker, svansen ligger inte över ryggen utan ser ut som en "vanlig" svans, han lyssnar och kan skälla på minsta grej som rör sig.

Därför är det en fördel om han är lös när det är mörkt ute, så att han inte ser kopplet som en trygghet eller ett hinder.