Jag försöker ha grundtanken att alla raser i grunden är ok, MEN att de raser som är extra "utsatta" för problem ställer högre krav på såväl köpare som säljare.

Det vill säga: jag skulle inte köpt en cavalier av vem som helst, jag skulle inte köpt en mops, fransk bulldog eller engelsk bulldog av vem som helst. Jag skulle inte köpa första bästa Shar Pei eller mastiff och jag skulle vara väldigt försiktig med raser som börjat utställningsavlas på bekostnad av prestation/funktion ("räkschäfer")

Man får helt enkelt lära sig att sålla, sålla, sålla och se vilka uppfödare som prioriterar hälsan. Det finns väldigt få (om några?) perfekta hundraser utan genetiska hälsoproblem. Men det innebär ju inte att man behöver köpa den sjukaste av de sjuka, tvärtom. Vill man tvunget ha en ras som lider av HD/ allergier/ hudproblem/ patella luxation/ oförmåga att para och föda normalt/ ögonsjukdomar/ hjärtsjukdomar så får man vara så kräsen som man bara kan och sätta det problemet som nummer ett i en sållning. SEDAN går man på mentalitet.

Raser där problemet är mentaliteten får man göra tvärtom på. Sålla bort alla "otrevliga" eller "dåliga" linjer på i första hand. Och sedan gå på sundhet och liknande.

Oj, det finns så otroligt många raser och jag har verkligen inte koll på alla. Men jag kan ju ta ett exempel som jag själv stötte på vid rasvalet.

Cavalier King Charles Spaniel är verkligen en ras som passar in på allt jag vill ha i en hund. Men det är en såpass sjuk ras att jag inte vill skaffa en sådan. Jag hoppas verkligen att de mha avel kan bli friskare, men eftersom avel inte intresserar mig så ser jag ingen anledning till att skaffa en. Jag kan inte bidra rasen något, och så som den är nu vill jag inte ha en.

Istället blev det papillon. En frisk ras som visserligen kan ha problem med PRA och patella, men som är inom kontroll så att säga. Så för mig är papillon en OK ras!

Jag stödjer enbart avel på friska hundar, punkt. Och då går luftvägsproblem fetbort, ledproblem och ja, alla sorters problem. Enligt mig är det fel att avla på djur för att få ett visst utseende som inte är hälsosamt för hunden. Shar pei i dagens läge exempelvis tycker jag är fruktansvärt, förut var de inte alls lika rynkiga, och dessutom mycket finare.

Brakycefali är inte hälsosamt, så ingen mops eller eller lhasa apso för min del…

#3 Vad innebär Brakycefali? Jag har nämnligen en lhasa apso/shi tzu och har ingen aning om vad det är

#4 Det är när nosen är intryckt :)

#5 Haha jaha! Det var nog det fina ordet som förvillade

Haha, ja… Älskar såna "fina" ord… lite krångliga och sådär !

#3 Vilka raser anser du vara "helt friska" som därmed är okej att äga? Jag kan då inte komma på någon som inte har hälsoproblem i någon form…

#8

Intressant frågeställning, du förtydligade lite vad det var jag igentligen ville fråga men lyckades att krångla till;0)

#8 Nu är ju alla hundar individer, men de allra flesta raser är faktiskt okej. Det jag inte stöder är avsiktlig avel på hundar med uppenbara problem med luftvägar, höfter, armbågar, knän, eller hundar som exempelvis inte kan valpa utan kejsarsnitt. Det finns ju undantag inom alla raser.

Exempelvis jag själv har en amstaff som är helt frisk på alla sätt och vis, men det finns problem inom rasen som man givetvis helst ska undvika att föra vidare. Men jag tycker inte det är rätt att avla på schäfrar för att få dem att se ut som räkor i ryggen, för det är långt ifrån hälsosamt, men samtidigt finns det rakryggade, välmående schäfrar som är helt okej att avla vidare på.

Mopsar är ju helt underbara på alla sätt och vis, men deras nosar är så extrema att de ofta har svårt att andas. Jag tycker inte det är rättvist mot djuren någonstans… Istället kan man väl få tillbaka en tillräckligt lång nos för att undvika problem, men samtidigt behålla den där "smoshed"-looken.

Det är ju bara vad jag tycker, för jag själv ser inte tjusningen i att äga ett djur som har uppenbara problem bara för att utseendet är häftigt.

#10

Jag håller med dig, när ett utseende blir för extremt så förknippas det ju inte sällan med hälsoproblem.

Jag har ju själv en mops, som kommer från en kennel som prioriterar hälsa framför utseende. Föjldaktligen är deras djur friska och lever ett fullt normalt liv där agility och lydnad spelar en stor roll i deras vardagliga liv.

Jag har på utställning sett rena skräckexempel där djuren inte kan andas normalt i vila, och jag skulle vilja påstå att många djur importerade från usa uppvisar dessa symtom.

Jag såg den finsaste mastino napoletanon idag, och upptäckte till min förstjusning att "skräckexemplena" inte längre är tillåtna, när jag pratade med ägaren :)

#12

Där ser man, utvecklingen går kanske framåt då får man hoppas.

#13 Ja, iaf i sverige, vet inget om USA:s hundar 

Jag har ju också mops. Jag var noga när jag köpte min tjej att hennes föräldrar inte skulle låta konstigt och snorka då jag vet att det är ett väldigt vanligt problem. Jag tyckte inte att jag hörde något speciellt med dem alls.

Nu är hon fem månader. Hon snarkar inte när hon sover, snorkar inte när vi promenerar, däremot så "snusar, eller "fnyser" hon en hel del. Jag vet inte hur det spelar an på hennes hälsa. Hon rör ju på sig bra och när hon känner sig trygg och är i vila låter hon inte alls. Mops är en sjuk ras, det är jag medveten om. Sedan så handlar inte allt om hur intryckt nosen är där fram. En så kallad långnosad mops kan ha svårare andningsproblem än en mops med knappt någon nos alls just för att insidan är det som spelar någon roll. Med det menar jag att nosgångarna och hela paketet inuti varierar och inte alltid beror på längden av nos.

För övrigt så skulle jag nog inte köpa en hund om jag inte kände mig trygg med att uppfödaren inte avlade på sjuka hundar eller satte hälsan i första hand.

Jag har också sett skräck-exempel på mopsar som låter som grisar från U.S.A…

#15 Det låter ju toppen!

Givetvis betyder inte en längre nos automatiskt bra hälsa. Men intryckta nosar för med sig trånga luftvägar, tyvärr. Sedan finns det hundar, som din, som inte alls besväras av det. Men många "trubbnosar" lider olyckligtvis av alltför trånga luftvägar som gör det svårt att andas… Men jag hoppas verkligen att man snart inser att man måste ändra riktning vad gäller många av dagens hundraser, istället för att förblindas av utseende som medför sjuka hundar!

Angående hur man kan se på en hund om den har problem med andningen: http://www.youtube.com/watch?v=yPs6BM0sw8k&noredirect=1

# 17 och: http://www.youtube.com/watch?v=kQ_3f4bLkME&feature=youtu.be

Tycka vad man vill om räkschäfrarna, men de Svenska utställningshundarna har inte sämre HD statistik än bruksarna, tvärtom så ligger de en anings bättre till. Dock tål ju deras kroppar inte ett långt liv som aktiv brukshund.

Mig veterligen finns ingen ras som avlas på i Sverige som inte kan föda naturligt. Vem skulle ha råd med det? De raser som ligger illa till där är försäkringsskyddet vid kejsarsnitt rejält begränsat.

För mig som vill ha aktiva träningskamrater känns det ju helsjukt att avla fram raser som inte kan ha ett "riktigt" hundliv…

Där höftproblem, andningsbesvär, alldeles för mycket hud, räkryggar, tunga kroppar på korta ben osv hindrar hunden från att kunna utföra fysiskaaktiviteter. Nu är det ju långt ifrån alla hundar som vill arbeta, men det känns ändå fel när dem hindras av det pga extrem avel. En långpromenad i skogen borde väl alla hundar vara unnade….

Människor som sysslar med hundavel ebart för att få fram ett visst utseende borde kanske börja med gipsfigurer istället….

#18 När jag var på utställning en gång förra året, så var där en räkschäfer i ringen, som vinglade något så fruktansvärt, han kunde gå i skritt, men såfort han skulle trava, så klarade höfterna och benen inte av det, så han satte sig ner varannat steg. Det är inte en frisk hund..

#18 Har för mig att engelsk bulldog eller nån liknande ras kräver kejsarsnitt många många gånger oftare än andra raser.

# 20 Förhoppningsvis fick den ingen 2:a i kvalitet. En hund säger inget om rasens/variantens hälsotillstånd.

# 21 Just därför har försäkringsbolagen restriktioner för kejsarsnitt på vissa raser, nämligen de som ofta måste förlösas med kejsarsnitt.

Just den schäfern placerade sig som 3a. Jag har inga bra tankar om de som tycker att en hund ska se ut, och må, på det sättet. Inga bra tankar alls.

Jag vet att jag bara upprepar det som exkv. #1 har skrivit, men för mig finns det egentligen inga raser som inte är okej. Det finns tankesätt, värderingar och prioriteringar som inte är okej. Inga djur ska avlas till sina extremer, så att de får hälsoproblem. Mopsar ska inte låta som grisar när de rör sig. Mastiffer ska inte behöva behandlas förebyggande mot eksem, utslag och skit i hela sitt liv eller ha så mycket hud i ansiktet att ögonen tar stryk och man måste operera. Schäfrar ska kunna röra sig lika bra som andra friska hundar i andra raser. Chihuahuor ska avlas på en sund mental hälsa framför storlek. Alla raser ska ha goda förutsättningar att föda naturligt.

Det är ju inte rasernas fel att vi har djur där ute som lider, det är ju de jädra människorna som jämt ska dra saker till sina extremer. Extremer fungerar sällan i djurvärlden, det är inte menat att vara så.