Håller med, kort och gott

Bra rutet! Håller med som kattuppfödare sen många år vet jag hur mycket blod svett och tårar en seriös uppfödare lägger ned på sitt avelsarbete. När jag skulle köpa hund var valet av uppfödare superviktigt. Aldrig att jag skulle ha köpt en hund från en uppfödare som t.ex fuskade med hälsokontroller eller bara fokuserade på utställning/skönhet men prioriterande ned mentaliteten och bruxet hos hundarna. Att köpa oregistererat fanns förstås inte på kartan helt enkelt.

Nu kan jag bara svara för mig, vi har en blandras som vi köpte för snart 9 år sedan. Då visste vi ingenting om hundar i stortsett, jag var väldigt liten då och kommer inte ihåg så mycket. Men vi hittade honom och det var väl mest på söthet vi köpte honom, sedan lät det väldigt bra och vi fick bra kontakt med uppfödaren. Vi viste inte då varför man inte skulle köpa en blandras

Idag skulle jag inte köpa en blandrasvalp om jag inte vet att förldrarna är hälsotestade. tex en kompis till mig har en Chihuahua och en nakenhund som hon använt i avel (var för sig då) men det blev en tjuvparning, som tur är tog det inte denna gång men om det hade blivit en kull hade jag kunnat köpa ifrån den eftersom jag vet att båda hundarna är hälsotestade och har fina avkommor

#3. Precis. Ibland händer ju rena olyckor i en annars seriös verksamhet. Det är synd men knappast moraliskt fel att stödja. Prestationsavel faller också helt utanför mitt inlägg. Den blandrasavel jag verkligen är emot är specificerad i huvudinlägget (och den råkar tyvärr utgöra säkert 90 procent av blandrasförsäljningen).

Håller helt med TS.

Väldigt viktigt med hälsotester och seriösa uppfödare överlag, något som man får lära sig den hårda vägen.

Mops och exotic ägare/

Håller med! Men sen finns det fall där det är svårt att förstå att aveln är oseriös.

Min familj hamnade i en sån situation när vi köpte katt för åtta år sedan. Kenneln (heter det så för katt) var registrerad och alla katter hade stamtavla, inklusive våran unge. Uppfödaren hade även importerat föräldrarna (eller om det va nått led längre bak) från Australien, en av ungarna i denna kull skulle även säljas tillbaka till Australien. Nu var vi väl inte jätte nogranna när vi kollade upp uppfödaren, men allt detta gjorde att vi trodde det va en seriös uppfödare. Det visade sig sedan att vår katt hade en ärftlig hjärtsjukdom som vi självklart ringde och berätta om för uppfödaren. Denne sa bara att "mina katter är friska" och fortsatte avla på föräldradjuren. Hon sa att vi kunde få köpa en ny kattunge när våran dött (enligt vet skulle han endast bli ca 2 år gammal, är idag 8) för halva priset. Som att vi vill ha en katt från henne igen!

Som om det inte vore nog med hjärtsjukdom så har han även starr i bägge ögonen vilket gjort att han är blind på det ena och nästan blind på det andra. Han har även sjukdomen där ögonen inte står still, utan "vibrerar" hela tiden. När han va yngre fick han också opereras för inåtvända ögonlock. *Suck* Sjukare katt får man leta efter…

Min poäng med den här historian är väl att man ska vara extremt försiktig med oseriös avel, för det kan ge rejäla problem för djuret! Tänk även på att bara för att en kennel är registrerad eller att stamtavla existerar betyder inte det att aveln är seriös. Ta reda på mycket om avels djuren och kenneln innan köp.

#6 Jag har själv som uppfödare( då ny och grön sådan) råkat ut för något liknande. Skulle köpa min första avelshane… och det gjorde jag tyvärr… Det goda i det hela är att vi räddade livet på en katt, men någon avelshane blev han förstås inte med sitt medfödda hjärtfel och någon kompensation fick vi inte heller. Dessutom hade han kattsnuva (läs herpes) och smittade ner alla mina andra katter. Det blev en mycket dyr historia vill jag lova. På kontraktet stod det att uppfödaren hade s.k. dolda felsfärsäkran och det trodde jag betydden något. Det visade sig att hon inte hade det och inte tänkte betala ett öre för kattens veterinärvård första månaden (och givetvis inte heller för mina övriga insjuknade katter, men det är ju mer begripligt). Jag blev erbjuden att sätta den sjuka kattstackarn i en bur på tåget tillbaka till uppfödaren (7 timmar resa) och ta en ny katt i stället. Vem gör det? Inte jag i varje fall. (Jag konsulterade mina juristvänner som avrådde mig från process eftersom jag blivit erbjuden "fullgod" kompensation dvs en ny katt….)

#7 Det är hemskt hur det kan gå till! Några bekanta till mina föräldrar (Storbritannien)  köpte en renrasig katt med stamtavla, den visade sig också ha kattsnuva och smitta deras andra katter. Uppfödaren fortsatte avla som ingenting trots att åtminstone några av hennes avelsdjur måste blivit smittade.

Som sagt, gäller att vara försiktig!

Varför? för att man vill. Hur tänker man? "åh vad söt valp".. sedan står man där ett år senare hos veterinären med en sjuk hund, men valpen var ju såå söt. usch!

#9, fast det händer ju inte alltid, vi köpte en blandras och han har aldrig behövt åka till vetrinären förutom när han bröt benet en gång. Men han har aldrig varit sjuk fast det var blandrasavel :)

#10 nej, jag menar inte all blandrasavel, utan dålig blandrasavel :) tex rotweiler med Chihuahua, bulldog med mastiff etc.. bara det är seriöst så är det ok, men när det inte är seriöst och man parar sjuka raser för utseendets skull tycker jag så :) tyvärr är det också så att man känner "åå vad söt valp, den har ju så intryckt nos och stora ögon, och snarkar gör den när den går också! guud vad sött! tyvärr.. :/

#11. Tyvärr gäller det ju även vissa renraser. Att folk fortsätter köpa dessa är för mig ett mysterium …  Hundar som inte kan andas när det är varmt, hundar som inte kan jogga, hundar som måste opereras för att deras hud skaver mot ögonen. Där köparna låtsas som att problemet inte finns och inte sållar bland uppfödarna överhuvudtaget. DE bär precis lika mycket ansvar för den dåliga aveln som uppfödarna själva, i min mening!

Halkade bara in här… trots att jag inte har hund idag. Vill passa på att bidra med min syn på det hela.

Jag är nog lite anti själva ordet avel i sig. Just för att det blir sånt fokus på poäng och meriter osv. Det ska vara trubbiga nosar, fluffiga pälsar, knorriga svansar eller så små det bara går. Någonstans känns det många gånger som att man glömmer bort tanken med att ta en kull på en fantastisk individ tillsammans med en lämplig annan individ.

Det är så många rena raser som är så tragiskt sönderavlade för att åstakomma höga poäng och bygga på ett visst utseende. För mig spelar inte utseendet så jättestor roll när jag väljer hund. Jag väljer nog snarare på individen, på vilket temperament och psyke valpen kan tänkas få. 

Att ta kullar för mig handlar om att vilja föra vidare anlag från en härlig familjehund, eller duktig jagare osv. Inte att försöka föra vidare en fin form på ansiktet eller rätta böjen på svansen.

Sen kanske jag har haft tur… för bland de blandraser som jag har träffat på, inkl de vi haft själva under min uppväxt, Så har ingen varit sjuk eller haft problem. De har också alla blivit rätt gamla. Däremot har jag stött på väldigt många renrasiga där det är höftproblem, snorklande nosar, stressiga beteenden, krokande ryggar och korta livslängder.

Och ja, visst är det jättebra att vaccinera och kontrollera och det ena och det andra. Men jag har faktiskt lite skräck för många riktiga avlare, just för att de lätt snöar in sig. Det känns som att de som tar några enstaka kullar i sitt liv, inte har samma hests på det perfekta utseendet eller bästa meriterna. 

Jag vet att jag generallieserar väldigt mkt nu. Men det är min syn överlag på det hela. Sen VET jag att det finns bra uppfödare, att avel inte behöver vara negativt och ja, att det också finns puckon som tar kullar hursomhelst (på både blandras och renrasig) utan större tanke. 

Men ja, det handlar väl om att försöka göra en bedömning om huruvida personen är vettig och gör kloka val. Oavsett om det är en hobbyavlare på Blocket eller en uppfödare med en stor fancy hemsida och flertalet kullar per år.

#13. Precis som du säger: det finns inget som säger att en renras blir bättre (genetiskt) än en blandras bara för att det är en renras. Absolut inte.

Men om man bara parar sin "mysiga familjehund" med grannens "mysiga familjehund" och inte har något mer mål med det hela - varför gör man det då? Vad säger att inte båda hundarna har höftledsfel, antingen själva eller i tidigare generation, eller andra genetiska fel som gör att de genom att kombinera och dubbla anlagen ger valparna svåra defekter eller missbildningar?

Utan att hälsotesta föräldrarna så är aveln inte seriös, det tycker jag oavsett om man parar inom en ras eller inte. Och köpare som inte efterfrågas sundhet är, som jag skrivit, precis lika skyldiga till dålig avel som uppfödarna själva.

# 14

Tänker mer att målet är att föra en bra hunds anlag vidare. Ge andra möjligehten att få ta del utav det osv. Kanske behålla en själv?

Men med fokus på lynne och individens egenskaper, och då inte i form utav utseenden.

Det är jättebra om man testar och vaccinerar och allt annat. Men grundat mest på egna erfarenheter hade jag hellre tagit en valp ifrån typ en släkting eller granne som jag vet har en underbar hund, men som kanske inte varit så noga med tester och sånt. Hellre än att chansa på en uppfödare som jag inte känner till.
Men jag skulle nog valt uppfödare framför att chansa på någon från blocket. 

Bara en nyfiken undran… Finns det någon statistik från veterinärer, där man kan dra någon slutsats på vilka renrasiga eller blandraser som är sjukast. Antar att det finns infom om vilka raser som har mkt problem. Har iaf läst lite sånt statistik har jag för mig. 

Och återigen om det inte framgick i första inlägget. Så tycker jag att det är självklart att man har lite vett när man parar. Inte bara på hur de är. Man måste ju tänka att vissa raser, rent fysiskt inte är så lämpade att para. Tex. en väldigt liten och en väldigt stor, som sas tidigare.

O så har vi alla dem som slår sig för bröstet för att de varit så duktiga o "räddat" en valp från den där hemska uppfödaren, det verkar inte som de begriper att genom att köpa valpen så bidrar dom till att uppfödaren fortsätter att ta nya kullar o kränga valpar.

Ang DF försäkring, det är en försäkring för uppfödarens plånbok, inget annat. Är det fel på varan skall uppfödaren ersätta det upp till valpens inköpspris, oavsett om denne har försäkring eller inte.

Vi är nog ganska många som inte bryr oss ett dyft om utställningsmeriter, rosetter…., utan som väljer ras utifrån våra behov av hund.

Angåeende statistik så är det bara att titta på försäkringsbolagens statistik, blandisarna ligger i mitten, dvs finns lika många sjukare o lika många friskare än blandisar, som i sig inte är en homogen grupp.

För mig handlar avel om att tillföra rasen något, dvs man väljer noga vilka individer som ev passar ihop, man avlar för att man har en linje man tror på o skall behålla en eller flera av valparna för ev fortsatt avel.

#16 Jag vet vad DF är - trodde att det framgick. Men om uppfödaren inte har DF som är en trygghet för uppfödaren, drabbas uppfödaren av en större kostnad om den ska ersätta DF(vilket hen har skyldighet att göra) och det KAN möjligen öka risken att uppfödaren inte är allt för sugen på att betala veterinärsvård.

Vägrar uppfödaren ersätta är det juridisk process som gäller. Men eftersom att ersätta katt eller hund med "likvärdigt djur" enligt konsumentköplagen räknas som fullgod ersättning enligt åtminstone de jurister jag diskuterat frågan med - riskerar man att inte få någon ersättning i form av pentar  utan i bästa fall ett ersättningsdjur. Dvs utbyte av vara mot en ny (inte fråga om att behålla sjuklingen förstås…)

Om man inte är nöjd med ersättningen från uppfödaren eller bristen på sådan är det juridisk process som är den väg man får gå. Min juristvänner avrådde mig starkt att gå vidare, för jag skulle troligen förlora + stå med rättegångskostnaderna. Sååå jag väljer absolut att köpa djur från uppfödare med DF + att jag alltid har DF själv - självklart.

Ursäkta aningen OT, men jag kände mig lite missförstådd…

Finns massor med liknande trådar redan, jag tycker väl lite det är upp till var o än att ta sitt beslut ang sitt hundköp. Att klanka ner med såna här trådar för det är ändå så att det kanske sitter just nu 3 nya medlemar med sina blandisvalpar lyckliga o ser just såna här trådar och tar illa vid sig.

Efter att i en hel del år försvarat en registrerad ras med mycket hälsoproblem, så tar jag idag helt avstånd från avel som har stora risker med sjukdomar och andra hälsoproblem - det för mycket hjärtesorger för ägaren och för mycket lidande för djuren.

När jag ägde min sista i den rasen och bestämde mig för att det skulle bli en ny ras här hemma och det tog flera års letande efter både rätt ras och rätt uppfödare. Har köpt båda mina hundar nu av samma uppfödare, vilken visar mitt förtroende för henne. Bara detta med att rasen har dubbelt så lång meddellivslängd som min förra säger en hel del.

Jag kunde inte bli mer nöjd med mina små huliganer. Självklart finns det hälsoproblem som ska kollas upp även hos min ras, men det är seriösa uppfödare som oftast är öppna med vad dom har vilket gör att det blir enklare att leta avelsdjur. Det finns frivilliga DNA-tester (som ej reggas hos SKK för det är fel typ av tester enligt dom….) som dom allra flesta gör för det gynnar rasen och underlättar i aveln - och i slutänden då givetvis även valpköparen och hundarna själva.

För mig är det jätteviktigt att köpa från en uppfödare som väljer sina avelsdjur noggrant och som sållar bort dom som visserligen är supertrevliga hundar, men som inte har i aveln att göra och även berättar varför. För mig handlar det inte bara om hälsa utan väldigt mycket även om mentalitet. Just mentalitet och hälsa är det absolut viktigaste och därefter är det en bonus om man även kan få en snygg hund

#18. Det är din åsikt. Jag har skrivit ett eget inlägg med min åsikt. Och nej det finns inte fullt av trådar om detta. Det finns däremot fullt av trådar där folk visar upp sina små blandisvalpar.. där man inte får säga något alls gällande det här. Och inte heller bör - eftersom det är försent. MEN! Nästa gång de köper valp kan de förhoppningsvis tänka till lite.

Säger du att det är upp till var och en att köpa varor från oetiska företag också? För det gör inte jag. Jag sitter inte och snackar skit om det heller, men jag gör det jag kan för att få folk att i FÖRVÄG inte köpa produkter som kritiserats i media tex. Om de väl har köpt något däremot, så är det gjort. Inget att göra åt.

Alla har ett ansvar. Om folk köper en gullig liten valp och ökar efterfrågan på blandraser som blivit till för att "valpar är söta" och "min hund är söt" så får de ta ansvar för sitt val. Kan man inte ta ansvar för sina val är man inte mogen nog att ha hund överhuvudtaget! Om man sedan sitter och klagar på att hunden blir sjuk i någon genetisk defekt så är den enda rättmätiga frågan "vad gjorde du innan du köpte valpen, för att förhindra att det skulle bli så?" ahh, ingenting!

Våga ställa krav! Det gäller oavsett om man vill ha en ren gatukorsning, blandras, eller renras eller mellantingen som cockerpoo etc.

Jag förstår faktiskt inte din inställning att det är upp till var och en. Det är ytterst egoistiskt att stöda avel där hundarna inte mår bra. Det är egostiskt att köpa en valp från en kull där föräldrarna inte är hälsotestade och där aveln inte har något mål, och därmed öka efterfrågan på denna avel. Men det kanske är värt att jollra med dessa köpare för att öka besöksstatistiken på sidan?? Jag tänker inte göra det i alla fall. Du gör precis som du vill.

20 MEN! Nästa gång de köper valp kan de förhoppningsvis tänka till lite- vad menar du med det? Ska dom som köper renrasiga hundar där de verkligen lagt ner flera år att hitta den perfekta ufd som föjer deras personliga krav men visar sig ha höftfel, sjukdommar osv gäller det oxå?  Att man får hoppas att dom tänker till nästa gång?

Finna många sjuka raser med där hälsan är helt under all kretik, räknar du oxå dessa valpköpare för oseriösa valpköpare?

Jag är inte den som skaffar blandras eller oreggad valp, jag anser att det är upp till varje hundletare att fundera ut sina krav samt ta vilket beslut man vill. Att du inte får lägga in fråger varför man sponstrar oseriös avel med köpa valp i bildtrådar anser jag helt rätt. Är man så nyfiken kan man skicka ett pm till personen o fråga med. Jag tillhör med den som grattar o sen får man hoppas på att valpen är frisk hela livet, så gör jag även med renrasiga reggade valpköpare.

#21. Om du läser mitt huvudinlägg så ser du att jag skriver om renraser också. Det nämner jag dessutom i princip alla mina svar.

"Finna många sjuka raser med där hälsan är helt under all kretik, räknar du oxå dessa valpköpare för oseriösa valpköpare?" Alltså, läste du ens huvudinlägget? Det står i första stycket. Att du bara läser in "blandraser" i oseriös avel får stå för dig ;)

Och ja jag anser att om man som köpare köper en stor, tung hundras som sedan drabbas av HD när den är typ två år, så är det fullt berättigat att fråga om köparen faktiskt ställde krav på röntgen på avelsdjuren. Så har de lärt sig något till nästa gång. Man kan inte bara gråta om hur OTUR man har. Det ÄR otur, men har man inte ens brytt sig om att fråga om djuren är röntgade så har man heller inte gjort det man kunnat för att minska riskerna att få en hund med HD. Det innebär dock inte att man oseriös - men att man kan lära sig något till nästa gång.

Våga ställa krav.

För övrigt. Att säga att vi inte ska diskutera dålig avel för att det kan "göra folk ledsna" är ju ett helt bisarrt argument!

Ja, låt oss sopa alla problem under mattan och när hundar är sjuka, mentalt instabila och knappt går att ha i samhället längre, DÅ tar vi tag i problemet. För då har vi i alla fall inte "gjort folk ledsna" under tiden… eh..

Du skriver mycket bra härinne men det här fick mig verkligen att tappa hakan. Att legitimera dålig avel för att folk blir ledsna annars… jag saknar ord..

Håller med #18!

Håller med #18 här med…

Känns som helt fel energi för detta forumet…

Vad får du ut av den här tråden? Att såra alla som har en blandrashund?

Otroligt onödigt…

#18, 25 och 26 Har ni missat de inledande raderna i tråden? Citerar TS första tre rader "Ni som köper raser som är kända för sina hälsoproblem, och ändå inte är noga gällande avelskombinationen eller helt förnekar att problemen finns ("alla hundraser har ju vissa sjuka hundar")"…

Visst måste dålig avel och oseriösa uppfödare få diskuteras? Eller ska problemen tigas igen? Det är sant att utan köpare skulle det inte finnas några oseriösa uppfödare = konsumentmakt!

27 nej jag har inte missat det, jag tog upp mer blandrasvalpar jag anser faktist det är upp till varje valpköpare att skaffa sig den valp man vill vare sig den är renrasig eller inte. Jag kan därimot vägleda valpköpare att se lite mer o våga faktist kräva lite mer.

Men har man nu köpt en valp så klankar jag inte ner på den jag blundar inte jag ser valpen o jag gratulerar den bli med valp, detta kan inte alla göra utan måste frågesätta deras köp av valp. Det är lite konstig att jag inte sett det på mindre friska renras här inne när folk visar upp sina valpar där det är mindre friskhet. Att man inte då oxå frågesätter deras avel eller köp? Hur kommer det sig?!

Håller med #13

Själv är jag ganska öppen vad gäller mina hundköp så länge jag kan använda hunden till det jag vill. Har haft både schäfer och fd. gatuhundar från Spanien.
Dock ställer jag högre krav vid valpköp än omplaceringar. De 3 hundar jag har haft (har en av dem nu) har alla varit omplaceringar. Väntar på en schäfervalp nu i vår och där har jag haft lite högre krav vad gäller hd/ad, temperament osv just för att valpen ska bli tjänstehund. Dock är föräldrarna inte meriterade alls. Men jag lägger större värde i att de i ena stunden ligger snällt bredvid en 8mån bebis för att i nästa stund gå igång ordentligt på ett skyddspass. Jag köper hellre en valp från dessa två stabila "familje- och träningshundar" än från individer som är högt meriterade men har brister i vardagen eller ger hälften hd belastade och hälften fria i sina kullar.
En blandrasvalp hade jag kunnat tänka mig mellan t.ex. två bra jakthundar som är snarlika i utseendet, t.ex. en korsning mellan två laikor eller wachtel/springer, för jag har svårt att tro att valparna kommer må dåligt genom en sån kombination, den kommer nästan se renrasig ut och man lär veta vad man får då raserna ligger så nära varandra.
Däremot en blandrasvalp mellan golden/schäfer eller liknande hade jag inte köpt då jag inte vet om jag får en jaktintresserad valp efter golden eller en vall/brukshund efter schäfern. Dock hade en äldre omplacering gått bra då man ser hundens egenskaper.