staffar är otroligt tillgivna! :)

Okej :) Jag har alltid vetat om att rasen finns men jag har aldrig tittat närmare på den.

Alla mina hundar oavsett ras har varit tillgivna och jag tror det är artspecifikt, om du inte vill utveckla mer vad det är du söker.

Eller att man gör skillnad i tillgivenhet jämt emot hundägare och folk i allmänhet, vissa hundar är ju ganska "otrogna" och älskar ju allt och alla och vissa dyrkar enbart sin familj.

Det beror väl på vad du menar. Vill du ha en hund som inte tycker om någon annan än dig själv? Kolla då bland raser som beskrivs som reserverade men tillgivna sin ägare.

Vill du ha en hund som älskar dig och inte gör så mycket utflykter utan dig? Vissa sällskapshundar, vissa vallhundar och vissa vakthundar passar bra då. Exempelvis sheltien är "känd" för att hålla sig nära sin förare och inte ha så stark jaktlust. Men om det är ens enda kriterie - vad gör man då om man får en sheltie som drar efter vilt? Säljer den?

Jag tycker du ska fundera mer över ditt nya rasval än att det ska vara en tillgiven hund. :) Fundera i stället på: hur ska den agera mot andra? Vad vill jag aktivera den med? Vilka raser är friska? Shar pei är ju knappast sedd som en frisk ras, annars kunde du ju skaffa en till sådan helt enkelt. Om du inte bryr dig om att främja en sund avel så köp vad som helst. Hundar, oavsett ras, är tillgivna av naturen. Sen om de bara älskar en själv eller inte är en annan sak.

#3: Ja jag funderade lite över vad jag egentligen menade. Jag tror jag gillar raser som är lite reserverade mot främlingar och inte älskar allt och alla hur som helst ;)

#4: Du kan väl försöka hålla dig till ämnet? Känns lite oschysst att börja hävda sig om Shar peis hälsoproblem som om att den rasen skulle vara sjukare än många andra raser. Skapa en egen tråd för det i sådana fall :)

Jag ville inte disskutera om de andra egenskaperna min framtida hund bör ha då jag redan är klar på de punkterna.
Det var mest av allmänt intresse kring riktigt tillgivna hundar, och att medans jag läste om dessa kanske även skulle hitta någon ras vars andra egenskaper också skulle klaffa med vad jag vill ha :)

Jag kom fram till att jag med tillgiven menade hundar som är lite reserverade mot främlingar men tyr sig mycket till mig. Det kan vara lite svårt att direkt komma fram till vad man själv menar ;)

#5 Finns många tillgivna raser, en är Flatcoated Retriever, men som är reserverad mot främlingar (som FCR definitivt inte är), hmm… Har du kollat SKKs grupper? http://www.skk.se/hundraser/

Jag har haft shar-pei i många år och alla har varit oerhört tillgivna och de flesta av dom även mycket sociala även med främmande människor.

Har numera lancashire heeler och dom är precis lika tillgivna dom - fast dom för övrigt är totalt olika shar-pei för övrigt. Min ena heeler älskar alla människor, medan den andra mest bryr sig om de hon känner och främlingar är rätt ointressant.

Svårt att jämföra raser vad gäller tillgivenhet, för hundar om dom behandlas väl kommer ju oavsett ras bli oerhört tillgivna sina ägare

Vad gäller hundraser som är mer reserverade/ointresserade av främmande människor så hör väl eurasiern till en av dom raserna, men man får ändå räkna med att hundar är individer och inte ells behöver bli som standarden beskriver dom

#7: Ja, min Shar pei gillar främlingar men kanske inte har lust att flyga på folk vid första anblick av glädje ;) Oavsett om jag har haft min pojkvän boendes hos mig under perioder så är det ändå mig min vovve tytt sig till mest, även om min pojkvän också tagit ett visst ansvar över honom.
Jag tycker det är mysigt, att han kan ligga bredvid någon annan en stund men det är ändå mamma(jag hihi) som gäller i slutändan ;)

Det är väl kanske så som du säger, att hundar blir så tillgivna man "förtjänar" och ras kanske inte spelar den stora rollen utan snarare individen.
När jag läser om olika raser så uppmärksammas dock hundens "tillgivenhet" lite extra mycket, och jag tänkte att det kanske är bäst att ge sig själv de "bästa förutsättningarna", att försöka välja en hundras som verkar ha den egenskapen hos många individer.

Ska läsa på lite om Lancashire heeler, kika lite! ;)

#6: Ja jag har suttit och kikat lite och ska kika vidare :) Tänkte att det kanske vore kul att ändå skriva en forumtråd om det och prata med andra om det :)

#4: "Du kan väl försöka hålla dig till ämnet? Känns lite oschysst att börja hävda sig om Shar peis hälsoproblem som om att den rasen skulle vara sjukare än många andra raser. Skapa en egen tråd för det i sådana fall :)"

1) Jag höll mig till ämnet. Att de som svarar lägger till en kommentar till ämnet får man tåla om man är på ett forum, annars har man inget att göra vare sig på forum eller i diskussioner i verkliga livet där folk inte alltid säger det man vill höra. Ytterst omoget svar från din sida, det är ju bara att strunta i kommentarer man inte vill diskutera vidare. Japp, så enkelt är det.

2) Vissa diskuterar ju ett avelsförbud mot sharpei för att de blir för defekta (hud som skaver mot ögonen, eksem i hudvecken etc) så det är direkt lögn att de skulle vara lika sunda som andra hundar.

3) Eftersom du trivdes så bra med sin shar pei så sa jag att du kanske kunde köpa en till sådan, vissa känner ju att en ras har just "det" man söker. Är det "din" ras så kanske du inte ens behöver leta vidare. Sånt vet man ju bäst själv.

4) Det finns ingen mest tillgiven hundras. FÖR ATT VARA ON TOPIC.

#10 - Det finns en anledning till att jag inte längre har shar-pei trots att jag älskar rasen Lite över 12 år med rasen och 4 egna fick räcka när den äldste bara blev 7,5 år…Jag kommer aldrig skaffa en igen med det hälsoläget som är idag. Urmysig ras, men som sagt mycket problem tyvärr.

Men om man verkligen gillar en ras så pass att man vill ha en med samma sätt, så är ju det enklaste att skaffa en till.

Själv valde jag en med mer förighet, mer arbetsvilja - och dubbelt så lång meddellivslängd

#10: Ber om ursäkt om du tyckte jag varit otrevlig eller liknande. Jag kan bara ibland känna mig lite trött på att folk ofta ska dra upp Shar peis hälsoproblem direkt jag nämner att jag valt att ha en Shar pei.
Det var en överraktion från min sida och jag ska tänka på det du sa om att helt enkelt inte svara på frågor jag inte vill prata om.
De finns många som avlar väldigt osunt på Shar peis och det är jag medveten om. Men detta gäller inte all avel.
Min lilla Shar pei kille har dock varken problem med hud, öron, Shar pei feber eller andra typiska saker, ingen i hans närliggande släkt har heller blivit besvärad av detta. Det känns som att många ibland drar alla Shar peis över en kant.
Det enda har varit ett lätt stygn i varje ögonlock när han var liten, detta är ett enkelt ingrepp som endast kräver lokalbedövning.

Det finns många hundraser som har rasbundna sjukdomar. Till exempel så är den vanligaste dödsorsaken hos Flatcoated retriever cancer. Vad säger det om den rasen?
Shar peis hälsotillstånd uppmärksammas dock mycket mer än många andra hundrasers, jag kan tänka mig att det beror på att deras utseende är mer 'avvikande' än tillexempel då Flatcoated retrivers utseende.

Ber åter igen om ursäkt. Det var inget personligt, det gick bara ut över dig och det var fel av mig.

#11: Från vilken kennel kom dina hundar och vad gick fel hos dom? Tänkte så jag vet till vilken kennel jag inte ska vända mig till om jag tänker skaffa en till Shar pei.
Troligtvis blir det dock från den kennel jag skaffade den lille kille jag redan har, men det kan vara bra att veta.

#12 - jag har haft 4 egna shar-pei från 3 olika kennal (med andra kennlars hundar bakom, så ingen går säker tyvärr - det finns i alla linjer). Ingen av kennlarna föder upp längre, men linjerna finns ju givetvis kvar hos andra uppfödare. 3 av mina utvecklade shar-peifeber (en av dom ovanligt sent i ålder vid 5 års ålder och efter hon haft en valpkull…), en utvecklade även amyloidos och avled i väldigt ung ålder - en var grav allergiker. Ålder vid avlivning var: amyloidoshunden blev 1,5 år….en ung hanvalp blev 17 veckor (han hade förutom tidig shar-peifeber även andningssvårigheter vilket är ovanligt)…..allergihunden togs bort vid 4,5 år….och min sista älskade Puma vid 7,5 års ålder pga nedsatt immunförsvar pga sin shar-peifeber samt att hon började få grav artros.

Tyvärr är hälsan inte bra hos shar-pei göra (eye-tackingen på valpar och många ögon-och öronproblem beror på utseendet och så även shar-peifeber då dom numera hittat kopplingen mellan sjukdomen och den speciella hud som shar-pei har.) Så rasen är inte utsatt "utifrån" enbart för utseendets skull - men utseendet har mycket med hälsan att göra. Jag försvarade rasen i många år så jag vet precis hur det är att känna som du gör. Jag gör det inte längre, för jag vet vilket helvete jag gått igenom och jag vet vilket helvete många andra går igenom då jag får flera mail varje år (och har fått i många år nu) från shar-pei ägare med stora problem med sina hundar som inte får hjälp från annat håll förutom veterinärer då. Ögonproblem, grava öronproblem, allergier, shar-peifeber osv.

Det finns en anledning till att försäkringsbolagen bara försäkrar halva hunden (och ett bloag inte försäkrar alls) - det är pga att risken för sjukdomar är så pass stor. Shar-pei ligger långt över den i övrigt allra värst drabbade rasen vad gäller öronproblem !!!

Uppfödarna av denna ras behöver våga vara öppna, skippa skitsnacket och hjälpa varandra istället för att kriga som det gjorts i alla år jag hade rasen. Då som först kommer rasen ha bättre överlevnad men som det är nu har ingen en sjuk hund, för ingen vill erkänna det och dom som vill vågar inte säga det öppet pga risken för skitsnack - och det gynnar ingen då tester för shar-peifeber och amyloidos ännu inte finns och det är en dödlig sjukdom som tyvärr finns i alla svenska linjer. De allra flesta shar-pei går bort i njurproblem, vilket säger mycket om rasen samt att meddellivslängden är väldigt låg för en ras i den storleken.

Jag älskar verkligen rasen shar-pei, men jag är inte längre blind för dess stora problem. Jag kommer aldrig ha rasen igen, för det känns som det är för dåliga odds att få en frisk hund som lever längre än 6 år.

Håller tummen din hund är frisk länge och att den får ha hälsan.