Har varit så stolt över både mig själv och halvhunden Bernhard (min farmor och farfars hund, har honom minst en gång i veckan så jag kallar honom halvhund) den senaste tiden, han har varit så duktig! har honom alltid lös (vilket hans ägar inte kan ha för  han lyder inte dom) och senast kom det en dam och sa att hennes son var hundrädd och bad mig hålla in hundarna (hade två då). kallade in bernhard som hade halkat på efterkälken och han kom som ett skott till mig, brydde sig varken om mamman och sonen eller fåglarna som flaxade precis intill :) jag fick till och med en komplimang av mamman eftersom jag hade sådan pli på bernhard :)

och idag när jag gick hem med honom gick min kompis mamma förbi med deras ängsliga och lite agressiva collie förbi, jag sa åt bernhard att sitta still vid min sida (han var lös) vilket han gjorde! det hände även en liknande sak efteråt men då var det en av bernhard bästa hundkompisar som kom förbi, och han kände ägarna väl. men även fast han såg dom och ägarna kallade på honom, väntade han på min frisignal :) även dom var imponerade av vilken pli jag hade på honom :) jag är så stolt för dig lillgubben!

var bara tvungen att skriva av mig lite, är ju så stolt över honom!