Jag har lite problem med min tik valp på nu 11 månader när det gäller separation och ensamhetsträning. Grunden till problemet vet jag inte riktigt vad det är… men kanske att vi hon är så duktig på kontakt och följsamhet? Har sedan hon var 8 veckor gammal uppmuntrat att hon spontant tar kontakt med mig och ger henne beröm när hon på eget intiativ hämtar olika saker till mig som hon hittar.

Probelmet är nu att hon inte tycker om när jag lämnar själv, om så bara för att gå 10 meter bort och hämta något, då står hon och tittar åt det hållet jag försvann mot ända tills jag kommer tillbaka igen.

Ensamträningen började vi med vid ca 15 veckors ålder, kanske var det för sent? För tidigt? När vi lämnade henne så gjorde vi såhär:

Jag lämnar henne i vardagsrummet och sovrummet (där hon känner sig trygg och har sin säng) med fyllda aktiveringsleksaker och färska märgben. Sedan går jag bara utan att säga något till henne ut genom dörren. Till en början var jag borta i 10-15 minuter innan jag kom tillbaka igen, då utan att säga något till henne då heller. Sedan var jag noga med att visa att jag sett henne, men jag gav henne ingen speciell uppmärksamhet fören hon helt lugnande ner sig och satte eller lade sig ner. Då klappade jag på henne och sa hej, sen fortsatte jag bara helt "vanligt" med annat i lägenheten. Med tiden så har jag ökat tiden som jag är borta, så nu är vi uppe i typ 2 h…

I början hade hon panikångest när vi lämnade henne och hon ylade och försökte ta sig ut ur lägenheten för att följa efter oss, men med tiden så förstod hon att vi kommer tillbaka, och då började hon sitta ner och småyla… nu så har hon gått över till att vanka fram och tillbaka mellan dörren och fönstret, där hon hoppar upp och står och tittar efter oss. Problemet är att detta gör hon enda fram tills man kommer hem igen. Hon äter inte på benen eller leker med leksakerna, eller ligger i sin säng. Utan hon bara väntar och väntar, och vankar av och an, nu under tystnad.

Vi har kunnat filma henne när vi är borta och därför vet jag vad hon gör hemma när vi går. I början tyckte jag lite synd om henne när hon verkligen fick panik, men det gör jag inte längre, så jag har inget problem med att lämna henne för att gå till affären och handla. Så jag tror inte att jag nojjar med henne, utan jag är lugn och går bara ut genom dörren och sen kommer tillbaka ”som att inget har hänt”.

Vad gör jag för fel? Jag vill inget heller än att hon bara ska ta det lugnt och kanske sova en stund i sin säng.  Oj, såg nu att det blev ett ganska långt inlägg, men är tacksam för ni som orkade läsa allt. Kom gärna med förslag på vad jag gör för fel eller hur jag kan göra för att få henne att slappna av när jag går hemifrån?