Min hane är kastrerad. Varför han kastrerades var 1. För att han var krypt och kravet för att jag skulle få köpa honom ar atthan kastrerades just för att krypta hundar har större risk att få prostatacancer. 2. För att jag inte vill ha en hund som blir distraherad av tikar vid löp. 3. För att han ska gå att ha ihop med min Papillon som bor hos en tant även när hon löper.

Kastrering är enligt mig något många gör på grund av lathet! Jag tycker det är dumt att kastrera om inte hunden lider av det genom sjukdom eller att man har en tik hemma som man inte vill ha valpar på (dock tycker jag även i det fallet att det är bättre att kastrera tiken)

Att kastrera en hane bara för att den bryr sig för mycket om andra tikar, är lätt distraherad, man vill att den ska bli lugnare osv, är lathet. Lydnaden sitter inte i bollarna, det sitter i huvudet. Man måste jobba för hur man vill att hunden ska vara. Vad ger oss egentligen rätten att göra operationen? Vill man ha en hane, så köper man en hane! Gör inte om den till en "Det". Då är det lika bra att köpa en tik om man inte kan hantera en hane och dess personlighet.

Min hane är kastrerad, eftersom jag inte visste bättre för 4 årsedan. Hundtränare och andra hundmänniskor sa till mig att kastrera honom eftersom han var så skällig och osäker… Jag skulle då få en lugnare hund. Detta resulterade i att jag fick en aggressiv, ännu skälligare hund. Han hade aldrig bråkat med en annan hund, han kom överens med ALLA hundar, även de hundar som inte tyckte om okända hundar tyckte om min hund. Men efter kastreringen HATADE min hund andra hundar, och det gör han fortfarande. Han började även göra stora utfall mot människor, vilket han innan bara hade gått undan ifrån. Det blev så eftersom allt hans testosteron i kroppen försvann, vilket gjorde honom extremt osäker… Det är så det blir när vi mixtrar med deras kroppar.

Så om du frågar mig vad jag tycker om kastrering, så säger jag bara håll dig borta ifrån det så länge du kan. Det gör mer skada än nytta!

#2 Ok. Tack för svaret!!

Och för min hund har det gjort mer nytta än skada (ingen skada alls vad jag kan se i dagsläget faktiskt) och tro det eller ej så är han fortfarande en hane och inget det och han är dessutom samma hund som han var innan bara mer harmonisk och han blir tokstressad så fort det finns en tik inom synhåll.

Sen kan jag inte påstå att dessa drifter inte hade varit möjliga att hålla i schack genom massor av träning, men varför? Drifterna skulle ju fortfarande funnits kvar och det är tveksamt om han någonsin kunnat leka så obekymrat med tikar som han gör nu och eftersom han sällan kommer överens med okasterade hanhundar hade det minimerat hans umgänge väldigt.

Jag säger absolut inte att kastering är något folk bör göra, det är upp till var och en att bestämma vad som är bäst för den och just deras hund. Men för min hund har det bara varit positivt och han har inte blivit mer aggressiv eller mer osäker, även om han har en del osäkerhet i sig och som nämnt ovan inte kommer överens med alla andra hundar.

Hugo är inte kastrerad eftersom jag är fodervärd. Men hade jag själv valt så hade jag valt att inte kastrera. Jag är rädd för alla "biverkningar" man har fått höra och sen så tycker jag ändå att Hugo funkar bra med dom flesta hundar osv.

Visst vissa saker är jobbiga såklart, t.ex. när det är löptikar i området (för några år sedan var Hugo jättejobbig bland löptikar, nu är dom inte lika intressanta). Kan iochförsig bero på att jag har tränat stenhårt på att han inte ska bry sig så värst mycket.

Tycker inte att man behöver hålla stenkoll när han leker med andra tikar (om dom inte löper såklart), Hugo umgås bara med tikar som säger ifrån ordentligt (när dom inte löper iallafall) och det tycker jag är bra eftersom han kan vara lite för på annars. Jag ingriper självklart om det blir väldigt jobbigt för tiken.

Att kastrera bara för att tycker jag är onödigt. Varför inte bara träna? Kastrering hjälper inte alltid heller.

För några månader sedan så fick Hugo problem med prostatan, den var kraftigt förstorad så han hade väldigt ont. Han fick behandling för det men veterinären rekommenderade att kastrera om han inte ska användas i avel. Jag har funderat väldigt mycket på det men jag vill inte riktigt göra det. Vi kommer fortsätta med tabletter en gång i halvåret och sen får man se i framtiden.

Så kastrering kan vara bra om hunden har någon sjukdom eller andra problem. Inte annars.

Jag tycker ju då raka motsattsen, kastrera mera!

Jo jag har träffat en hel del super trevliga okastrerade hanar men nämnas bör att deras ägare jobbar profesionellt med hundar.

Sedan har jag träffat en så oerhörd ström av okastrerade hanar som nosar efter varenda tik, pissar och skäller som galningar. Jag tycker alltid lika synd om ägarna som står och desperat försöker få sin hunds unppmärksamhet. Hunden å andra sidan ignorerar matte/husse och är helt fixerad av minsta lilla antydan till att det motsatta köner skulle vara nära. Någon jag aldrig har sett hos varken kastrerade hanar eller tikar. (av samma anedning då)

Aggresiva hundar är en väldigt otrevlig grejj, för ägare, hund och andra. Det beror oftast på osäkerhet men ack så många hanhundsaggresiva okastrater det finns. Jag har aldrig hört att en hund skulle bli osäker av kastrering. Jo visst vid kastrering försvinner hanhundens testosteron (manliga könshormonet som driver honom till att leta tikar o.s.v.)

Men en hunds självförtoende och framförallt trygghet kommer inte från könshormoner!!!

För att svara på dina frågor;

En kastrerad hane är generellt sätt lugnare, tryggare och lättare att träna. (undantag finns alltid) Medans en okastrerad hane kan vara lite stossigare men har å andra sidan mer driv om man får en ordentlig grundlydnad på den. En väluppfostrad hund, tik eller hane, kulor eller ej kan vara hur trevlig som hällst.

En tik kan edast bli dräktig när hon löper (de löper ca två ggr per år). Då är det mycket oklokt att låta en okastrerad hane leka med tiken. Annars så är det bara att leka på för utan löp blir det inga valpar. :)

Sammanfattningsvis så tycker jag att man ska kastrera, man får en trevligare, lättare och roligare hund, slipper bli störd av löptikar, slipper testosteron fyllda möten med andra hanar o.s.v.

(det jag har skrivit är från mina erfarenheter, det finns alltid undantag o.s.v. men det är iaf min åsikt, kastrera mera!) :)

mvh

Man får inte glömma alla biverkningar:

http://showdogsupersite.com/kenlclub/breedvet/neutr.html

http://www.avma.org/onlnews/javma/mar10/100301g.asp

http://www.naiaonline.org/pdfs/LongTermHealthEffectsOfSpayNeuterInDogs.pdf

Veterinärförbundets norm ang kastrering av friska hundar:

http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Smadjurssektionen/Normgruppen/Normer-av-medicinsk-karaktar/Norm-angaende-kirurgisk-kastration-av-friska-hundar/

Jag har bara haft en kastrerad hund, en hane som flyttade till mig när han var 7 år, alla andra har varit intakta, såväl tikar som hanar. Har aldrig råkat ut för tjuvparningar eller haft problem öht med mina hundar som kunnat härledas till att de inte varit kastrerade.

Kastreringschip då kanske?

Min hane är inte kastrerad. Jag tycker inte att det finns någon anledning till att göra det helt enkelt. Jag är dessutom inte helt säker på vad jag vill göra med honom i framtiden. Han är en hane som är väldigt näpen, något jag tycker är finare än de där hanarna med bredare skallparti och längre nosparti. Så näpna hanar är inget man ser lika ofta (han har ställts ut inoff och han följer rasstandard). Något som gör att jag funderat på eventuellt att låta honom bli pappa i framtiden. Han är dock bara 2år och eventuella meriter och liknande är något vi ska jobba på först och främst. Sen får vi se vart det leder. Därav är han inte kastrerad. Men även om jag inte hade de tankarna så skulle jag ändå inte kastrera. Men som någon sa innan så är inte hunden typ krypt eller där det finns en anledning till att kastrera för att hunden kan bli sjuk eller om man har en tik och en hane så tycker jag att det inte finns någon anledning att kastrera. Har hört flera som fick rådet att kastrera sin hanhund för att denne skulle bli lugnare men där hunden efter kastrering vart sämre, eller inte förändrades alls. Då är det väl bättre att man försöker jobba med hunden än att ta till sådana åtgärder. Och sen det där med hane och tik som leker. Jag skulle alltid hålla koll på hundarna oavsett vilket kön, ras, storlek hunden som min hund leker med är. Men visst finns det en risk att en hane skulle få för sig att försöka para sig med en tik. Men man ska alltid ha koll på hundar som leker oavsett.

Folk blir alltid förvånade och fundersamma när de märker att vi har 2 okastrerade hanar. 'Men ska ni inte kastrera dem?' får vi ofta höra. Näää? Vi har inga problem med dem (än), inget tikjagande, juckande eller outhärdligt skällande m.m. 'Men ni ska ju inte avla på dem?' Näää, vad spelar det för roll då?

Är de så himla vanligt att folk med hanar kastrerar så fort de får minsta 'prblem' md hunden o hoppas på att kastreringen ska lösa allt? Eller tom i förtid kastrerar för att inte råka ut för ev. problem. Trist tycker jag… Då försöker jag hellre träna bort de eventuella problemen!

En fråga bara som nån kanske kan svara på!?

Finns det nån gräns på maxålder när man längre inte får/bör kastrera sin hane?

Vår är inte kastrerad. Tik :)