Vad bra att ni hittade ägaren!

när jag var mindre hittade jag o en kompis en hud. en jakthud av något slag. den gick bara runt o nosade och var inte intreserade av oss. vi knackade på hos en i närhetern jag visste hade hundar, men den var inte hans. Han följde med oss en bit o vis tod som fån alla tre o hade inte en annign om vems den var. efter en stund kom en bil som stannade. han som klev ut kände igen den och sa att den tillhörde några han kände. han tog med sig den i bilen och åkte iväg utan ett tack. som barn vågade jag inte säga emot. har länge funderat på om han talade sanning elle rom han ttyp kidnappade hunden. eftersom han knappt sa så mycket och vi inte ens fick ett tack.

Vilken tur att ni hittade ägaren! :)

Vi har hittat ett par bortsprungna hundar dom senaste åren. Senast i förrgår när jag och mamma var ute med två av hundarna mötte vi en lös gråhund utan ägare i sikte. Jag gick fram till den för att kolla om han hade halsband, men det hade han inte, kollade tatuering i örat och det hade han. Vi lockade med honom till min mormor och morfar, typ 200 meter, så vi kunde lämna våra hundar där och koppla den lösa hunden.
Vi försöker tyda tatueringen och fick fram 5 siffror. Hunden var hur snäll som helst. Jag går in på skk och letar efter numret, hittade flera olika hundar med typ samma nummer och bland dom fanns en gråhund men ägaren bodde på något ställe jag inte visste var det låg, lät som långt bort, så jag uteslöt den. Letade vidare, provade byta ut siffror för tatueringen var rätt svår att tyda iomed att det är hår på insidan av örat. Sen kom jag på hur tatueringen är uppbyggd, altså att det är 5 siffror och en bokstav. Då kollade vi i örat igen och hittade bokstaven. Jag sökte igen och denna gång kom samma gråhund upp som första gången. Nu stod mormor bakom mig och sa att det ligger typ 2 timmar härifrån och att bara en liten bit härifrån finns en som har sommarstuga och dom kommer därifrån. Så det var bara att ringa och en lättad husse kom och hämtade hunden!
Det känns så himla bra att återförena en bortsprungen hund med en orolig ägare. :)

#3 En gråhund sgäer du. väldigt snäll? var var detta? min kusin hade nämligen en bortsprungen gråhund som kom hem igår eller i förrgår :)

#4 I en liten by i norrbotten. :) Ägaren bodde utanför Gällivare.

# 5 okej då var det inte samma ;) min kusin bor utanför arjeplog ;) men vad skönt att han kom hem :)

Inte hund men däremot hittade jag en bortsprungen katt för många år sedan. Han hade traskat några mil men tack vare halsband med nummer till gamla ägaren (konstigt nog) så kunde rätt ägare hittas. Han hade försökt ta sig till gamla hemmet men kommit lite vilse på vägen, tror att han fick flytta tillbaka sen då han tydligen inte trivdes i nya hemmet. =)

När Pin va en pytteliten valp så mötte vi en tjej med en hyfsat stor svart hund. Hunden sprang fram till oss och jag antog ju att det va hennes hund. Men det visade sig att det inte alls va hennes, utan en hund som hade börjat följa efter henne. Vi diskutera lite om vems det kan vara och vart man ska ringa, kom väl inte fram till nått direkt. Sen gick jag och Pin vidare, Pin va lite rädd för denna väldigt framfusiga hund så jag ville inte ha med den. Som tur (för mig och Pin) så fortsatte den att följa efter tjejen, vet inte vad som hände efter det. Har inte sett den hunden igen.

Sen lyckades Pin charma en liten havanais tik som va på rymmen. Visste inte då vems hund det va. Hon och Pin lekte hej vilt och hade jättekul (första hunden som han lekte med faktiskt!). Det gick inte att fånga in henne, men lyckades få henne att visa vägen hem. Dom hade inte ens märkt att hon va borta. Hade släppt ut henne på gården och sen gått in igen… Väldigt dåligt gjort av dom. Men jag va rätt glad för det eftersom Pin inte vågat leka med en hund innan, han behövde det! Vi har träffat på den här hunden många gånger efter det (granne) både utan och med ägare….