Ja det är normalt att vissa inte är lika människokära som andra. Viktigaste är att visa att allt är okej och finnas där som en trygghet hos valpen men absolut inte ömka denne. Min är också lite morrig av sig vid möten av nya människor ( i alla fall de människor som är på och extremt valpsjuka) och jag låter honom heller inte hälsa på alla. Tycker det är extremt jobbigt med människor som går fram utan att fråga.

Är han osäker och inte vill hälsa då ska du inte tvinga henne utan då tar du lugnt upp henne i famnen och går.

Hur ska jag göra när hon blir rädd? Jag brukar prata lugnt med henne med en glad ton för att visa att allt är ok. Om jag tar upp henne, ger det i sådana fall henne tecken att de är farliga?

Jag tycker också det är extremt jobbigt med folk som bara går fram sådär, helt respektlöst.

Gör ingenting så går det nog över av sig själv. Uppmärksammar du att hon blir rädd, ja då förstärker du rädslan.

Säg åt alla som vill hälsa att de INTE ska göra det, INTE sträcka fram handen eller något, utan låta hunden gå fram till dem och nosa på deras ben om hon vill och så får det vara bra så. Vill du verkligen att hon ska gilla andra, ja då kan du ge mötande människor en supergod hundgodis som de kan ge till din hund.

Har också en valp som är lite skygg, han skäller inte eller så och ibland går han till och med fram men när han väl är framme så kan han helt plötsligt backa iväg. Får lära mig att han inte behöver hälsa på alla folk man går förbi/möter..

Tycker att #3 ger bra tips. Säg till de du träffar att de inte ska sträcka ut händerna och böja sig och klappa och hålla på. Utan att din hund får ta steget själv att gå fram och nosa. Om du håller dig till det ett tag kan nästa steg vara att personen du möter bara sätter sig på huk, men att denne fortfarande inte klappar hunden utan pratar med dig istället. Och att hunden då kanske vågar sig fram för att nosa, om så lite. Sen kan nästa steg vara att personen du möter sätter sig på huk och erbjuder hunden godis. Och sen är sista steget att personen kan klappa hunden. Mycket är ju läskigt för valpar. Min hund älskade personer när han var valp, men han blev mer avvaktande ju äldre han blev. Och min ras har den där reservationen i sig. Men så länge som han får ta steget att nosa och känna sig säker och inte någon okänd person bara flyger på honom så går det bra. Vissa personer har han lätt för och andra skäller han lite på. Jag skulle inte ta upp valpen om ni möter någon som valpen är rädd för. Tycker det sänder fel signaler och valpen behöver få egen självkänsla och klara sig på egen hand. Försök istället locka med dig valpen, hitta på något roligt.

Ett tips är även att du hälsar på personen först och visar att du har kolalt så den inte är farlig, så behöver inte din valp fundera på de. Sen kan du be folk att sätta sig ner med sidan vänd åt hunden och sträcka ut en arm den kannosa på. Då kan vissa hundar det känns lätare o gå framo kika fördet inte känns lika hotfullt. Tänk själv o va en liten valp o så sätter sig nån ner o hukar o lutar sig lite frammåt, kan kännas väldigt hotfullt för en liten rackare :)

Du kan även motbetinga själva "handsträckandet", om det känns viktigt för dig att din hund inte undviker nya människor som är framfusiga. Jag har skrivit en artikel om detta här, med min egen valp som ¤stjärna¤ i filmen, då han generellt tyckte att händer som sträcker sig efter en var synnerligen otrevligt.

Hm, jag tycker inte det är speciellt vanligt med rädda/osäkra valpar. Min tik som nu är rädd/osäker av sig mot nya människor, var ändå framåt och "bjöd" in sig själv hos nytt folk som liten. Jag skulle träna ganska mycket på socialt, för tro mig - det är verkligen inte kul om ens hund fortsätter så.. Ömka definitivt inte, Lycka till 

Min valp är lite skeptisk till män som hon inte känner men det verkar som det blir bättre och bättre med det nu tror jag. Ibland när jag vill att hon ska hälsa på personen så ger jag dem en godis som de få ge henne när hon kommer fram till dem. Känns som att det funkar iaf. Jag funderar föresten på om det har med rösten att göra, altså om mannen har välgigt mörk röst. Men det växer väl bort hoppas jag.

Lycka till ! :)

#2 Jag föredrar att man beter sig neutralt och pratar med människan, går fram så att valpen ser att det är ok.

#8 Det behöver inte betyda att dem är osäkra/rädda, vissa valpar är helt enkelt misstänksamma/dominanta (man märker på kroppsspråket om de är rädda eller dominanta), min bryr sig egentligen inte speciellt mycket och jag ser ingen anledning till att han ska bry sig överdrivet mycket om andra människor. Men vi ska jobba på att han ska hälsa på lite olika typer av folk! Han har hälsat på 2 poliser som han morrade och skällde på, ant pga uniformen misstänker jag….sen vart det lugnt när jag utstrålade lugn och pratade med dem och då ville han leka med dem istället.

#9 Har tänkt mycket på det där med hundar och män alltså… En av hundarna jag växte upp med, en shih tzu avskydde män från första början men barn kunde han inte motstå…Riktigt jobbigt det med männen, tog ett tag att få bort det, förstod aldrig anledningen till att han avskydde just män, fast han hälsat på så många. Dock såg han barn på långt håll ställde han sig på två ben och vinkade med tassarna…. hörde han barn på bussen osv började han pipa och blev alldeles till sig… Som du säger kan det ha ngt med rösten att göra?

Ja det är konstigt det där! min hund är också helt galen i barn :D

#10 Hon skrev rädd i sitt första inlägg. Reserverad, osäker och rädd - är tre olika beteenden.

#7 jättebra video! Jag ska pröva det med henne, saken är bara att hon bryr sig inte om mina händer, det är andras

#13 Men du kanske kan göra "tvärtom"? Att du klickar på andras händer?

#9 och #10 vi har också funderat på om det handlar om rösten, och kanske att män framstår som lite dominantare eller större. Vi gör som ni skriver, tar det lugnt och om hon vill hälsa får hon det. (bortsett från att hon inte gör det) Om vi suttit i typ soffan med någon " ny människa" har hon kunnat gå till den personen och bli klappad osv då verkar hon trivas, det kanske bara är hela situationen med henne ute på Promenix och så kommer det någon lustig krabat hon aldrig tidigare träffat som skrämmer henne när denne böjer sig ner och vill kela?

Nu har det ju gått ett par veckor sedan jag skrev den tråden men problemet är fortfarande kvar. Kanske är det lite, lite, lite bättre men inte särkilt mycket. I nya miljöer är hon lite säkrare men män och andra människor är fortfarande läskiga. Vi var med min pappa i Norge i en vecka och hon vågade aldrig närma sig honom mer än två meter. Om vi gått i centrum eller där det är fler människor går hon med svansen mellan benen och kroppen så långt ner mot marken det i princip går.

Jag vill ju gå valpkurs med henne innan hon blir för gammal, men jag är rädd för att det skulle vara omöjligt för att hon är så stressad och fokuserad på allt läskigt runt omkring. Hundar är hon också rädd för först, sedan vill hon leka med dem när hon lärt känna dem.