En liten solskenshistoria
På torsdagkvällen gick jag och Eros hem till min moster. När vi nästan är framme kommer en lös hund springande. Jag stannar för att vänta på att ägaren ska komma så jag kan gå förbi med Eros. Kommer några på cykel, men de åker iväg. Igen ägare. Hunden sniffar runt i gräset, inget halsband.
Ser att det står några ca 50 meter åt motsatt håll från vart hunden kom och tänker att det måste väl vara deras hund då. Men hunden kom från järnvägsspåret och alldeles före det är det även en bilväg, så jag tänkte att det var ganska oansvarliga ägare i så fall… Men hunden travar iväg ner mot dem och jag går vidare. Berättar för mamma om händelsen senare.
Dagen efter är mamma på min mosters utspring (studenten) och det är ju såklart hur mycket folk som helst. Då hör hon att de som står bredvid henne pratar om sin bortsprugna hund! Den hade rymt på torsdagen och efter att ha ringt polisen hade de tillslut hittat honom sent på kvällen. Då hade hunden varit helt förvirrad och rädd.
Vilket sammanträffande! Och vilken otrolig tur att hunden klarade sig och kom hem oskadd! =)
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Usch vad hemskt att ens päls rymmer så där. Det är fruktansvärt. Och vad räddd han/hon måste ha varit. Skönt att den hittade tillbaka hem i alla fall.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Ja man måste ju bli helt förtvivlad. Verkligen tur att allt gick bra. Var så skönt att jag fick veta det också, funderade ju över hur det egentligen låg till med den ensamme kraken.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar