Lycka! Fast ännu mer lycka är att bära hem den och äta upp den, tycker mina hundar!

tänk va stolta dom ser ut när dom hittar klöven.. min tar  klöven direkt å svansen krullar upp sig på ryggen åsträcker på sig  och drar gärna iväg med den om hon får.. Blir så stolt!!=P hehe

Här finns lite foton från sista grundkursen jag hade.

Ser ut som en stolt och glad hund =)

Måste bara passa på att fråga, jag har funderat på att försöka lägga blodspår åt mina monster men när jag läste närmare så verkar det vara ett väldigt sjå med tillstånd och ännu klurigare när man inte vet vem som äger marken. Hur gör ni andra? Har ni egen mark eller lyckats hitta någon som låter er använda. Jag fick nämligen chansen att prova i vintras när jag hade tillgång till skog som tillhör familjen men inte kan jag pendla till utkanterna av åtvidaberg för att lägga spår

Inget tillstånd behövs om du kan få tag på rådjursblod.. Eller ja blod från vilt.

Jo, man ska alltid ha markägarens tillstånd. Om man lägger med viltblod behöver man dock inget tillstånd från jordbruksverket.

#6
Men förstår jag rätt nu?
Jag kan lägga spår med viltblod utan JBKV;s tillstånd sålänge jag har markägarens tillstånd?
Då blev det lättare, tack för hjälpen!

TS
Förlåt för att jag gick OT med din fina blodspårande Mini. Jag råkade nog bli lite väl intresserad och lite avundsjuk där.

Japp, JBV måste man ha tillstånd från för att använda gris eller nötblod (fast nötblod är bäst). Viltblod får du sprida ut i naturen, det hamnar ju lätt där ändå, utan smittrisker.

Markägarens tillstånd ska man alltid ha. Kan vara bra att kolla med jaktlagen oxå, om man vill vara artig.

Man kan även använda blodpulver och blanda med vatten - då behövs inget tillstånd för blodet.

Det var mest marken jag funderade över. Blodet har jag koll på sedan innan, bortsett från att jag lärde mig att det bara var nöt och gris som krävde tillståndet.

Så det enda som egentligen krävs är ett godkännande från markägare?

För hon förstod duktigt när vi prövade i vintras, men det var hemma hos släkt jag knappt umgås med. Däremot markägare och jägare i ett så hon följde det otroligt enkla spåret efter älgblodet och blev så glad över örat. Det skulle ju vara roligt att kunna göra lite oftare än någon gång vartannat år.