Katter kastrerar man väl i allmänhet för att de springer ute mer utan uppsikt. Innekatter kastreras, mig veterligen, i mindre utrstäckning.

Att kastrera är ju ett ingrepp … och att utföra en operation på en fullt frisk hund kan ju vara onödigt. Köper man en hanhund, så är man ju medveten om vad det innebär?

Frågan har varit uppe massa gånger tidigare.
https://www.google.se/search?hl=sv&q=Kastrera%20site:hundar.ifokus.se

Jag kastrerade min hund när han var sju månader gammal och har absolut inte ångrat det på något plan, jag har bara gjort hans liv bättre, fri från vissa sjukdomar och fri från en drift som han aldrig skulle få tillfredställa och som ställer till med stor stress för många hundar.

Och jo, man kastrerar även innekatter.

Att säga "vara beredd på vad det innebär att ha en hanhund" är, förlåt mig, bara snudd på löjligt.
Vi har översexualiserat hundarna i aveln.

Vargar löper en gång om året, hundar två.
Hos vargar parar sig bara alfaparet, så är det inte hos hundar.
Vargar är i stort sett monogama, hundar parar sig med i princip vem som helst.

Vi vill ha maskulina hanhundar i utställningsringen, och för att få till det "hanliga" utseendet krävs testosteron i onaturliga mängder. Testosteron ger inte bara mer maskulint utseende, utan också större tendenser till våld, territorialitet och sexdrift.

Ska hundar och ägare verkligen behöva stå ut med det, för att utställningsuppfödare och domare vill ha maskulina hanhundar?

T.o.m Anders Hallgren har varnat för det här flera gånger. Den här aveln gör hanhundar mer och mer okontrollerbara, och så länge vi avlar på "extrem sexualisering" kommer kastrering vara den bästa lösningen för hanhundsägare och framförallt hundarna, det enda sättet att få dem att slippa den extrema driften att para sig (något de flesta hundar aldrig kommer och aldrig borde få göra) och försvara sitt revir.

Och såklart av förebyggande hälsoskäl, vilket inte har något med aveln på maskulina hanhundar att göra. Som testikelcancer, prostataproblem, och hos tikar ljuvertumörer och livmoderinflammation- och cancer.

Ska hunden inte användas i aveln så ser jag ingen anledning till att inte kastrera.

jag säger helt tvärom att kastrera är många gåner helt onödigt. bara för man har en okastrerad hane så behöver han inte bli helt fläng pga löptikar i sin närhet eller göra tikar dräktiga. Det är träning som gäller.

Jag kastrerade min hane pga det stresspåslag han fick varje gång han kände lukten av en löptik. Det var en otrolig påfrestning på hans kropp, kunde inte äta, hade ingen ro i kroppen och var allmänt speedad. Då han inte ska användas i avel såg jag ingen anledning till att inte kastrera honom då han så uppenbart for illa av stressen.

Könsdriften är hos många hundar den starkaste driften, något som gör den svår att träna bort. Har hunden problem med löptikar eller liknande är det väldigt svårt att bli kvitt besvären utan kastrering.

Min hane kastrerades för inte så länge sedan, och han är redan så mycket lättare att ha och göra med. Innan var han helt fixerad vid dofter och hans enda mål i livet verkade vara att markera på så många ställen som möjligt. Det gjortde det nästan omöjligt att träna honom utomhus.

Jag tycker att det bästa för hunden är kastrering, då minskar stressen och hunden kan slappna av på ett annat sätt. Att ha en fertil hane som inget hellre vill än att få para, och inte låta honom göra det, det tycker jag är fel mot hunden.

Deras energibehov behöver inte alls minskas pga kastrering. Det har jag aldrig upplevt.

På min hanhund är energibehovet oförändrat efter kastreringen och jag märker inget "negativt" efter att han kastrerades, min kastrerade tik däremot har jag nästan bara märkt negativa effekter av kastreringen (det var ju dock nödvändigt p.g.a. akut livmoderinflammation)

Jag kastrerade min hane därför att han vart helt blockerad bland löptikar. Det gick inte att få kontakt med honom vilket ledde till att jag vrt väldigt frustrerad och det var en ond cirkel av allt. Hälften av hundarna i klassen är tikar ungefär så det är nästan alltid någon som löper..

Men han reagerar inte alls på löptikar längre, och han nosar och kissar inte så ofta på promenader utan kan gå mer avslappnat. Det har bara gått en månad, men jag är redan såå nöjd med resultatet!
Självklart är det ju individuellt om det blir åt det bättre/sämre hållet efter en kastrering, och ibland blir det ju ingen skillnad alls.

Jag tycker det är dumt att kastrera hunden om det inte är pga sjukdom. Det andra är en träningssak. Att den ska bli "lugnare" i humöret är enbart mot andra löptikar, men många har ändå kvar viljan att para sig. De kan också bli osäkra efter att de kastrerats.

Jag kastrerade min hane när han var 8 månader, just för att så många sa att han skulle bli lunare och sluta skälla osv… Detta gick jag dumt nog på och det hela slutade med att jag stod med en aggressiv och oerhört osäker hund i kopplet, samt att han fortfarande vill para tikar som löper. Men han går ju inte bananas och slutar äta, ligger och piper, rymmer osv som vissa gör, men han är ändå på dom och skapar stress för jag har när hon löper, så man måste ha lika mycket uppsikt ändå. Nä, kastrera bör man hålla sig undan så länge det bara går! :)

Självklart ska man kastrera en hane som inte ska användas i avel.

#11 Varför det?

Hugo blev olycklig när tikarna på kvarteret löpte, kunde väcka mig på nätterna och gnälla. Han juckade dessutom på alla hundar han träffade och gav sig inte hur många gånger man än sa till honom, lyfte ner honom eller hunden han juckade på sade ifrån. Han brukade också morra och visa tänder om man försökte ta bort honom. Jag försökte övertala mina föräldrar att kastera honom från när han var två år (det är familjens hund) och när han var fyra gav de till slut med sig.

Och efter det har jag inte ångrat det en sekund! Nu kan han faktiskt LEKA med andra hundar och det gör mig så glad att se. Han har blivit betydligt mindre dominant och juckar i princip aldrig längre. Har också mycket lättare att koncentrera sig och slappna av runt andra hundar. Nackdelarna är att han har blivit lite slöare (men det var han innna också, så det är ingen större skillnad), lite tjurigare ibland, tjockare (men det blir bättre) och lute strävare päls. Men fördelarna väger över tusen gånger om!

Sedan kan jag inte säga att kastrering är bäst för alla, det måste man bestämma själv och det finns ju alltid risker. Hugo var ju också lite av ett extremfall, känner många med okastrerade hanhundar där det aldrig är några större problem. Vissa har också hanar och tikar ihop, förutom under löpen. Men för oss så var kastrering det absolut bästa alternativet!

Snabb googling fick jag upp detta på en veterinärssida.

Fördelar med kastrering av hanhund
Många hundar mår dåligt då tikar i grannskapet löper. Kastrering gör att de slipper de problemen.
Hunden kissar mer rejält och småskvätter inte som tidigare
Hundar som urinmarkerar inne slutar oftast med det.
Hanhunden kan inte tjuvpara någon tik.
Den kan inte få testikelcancer
Den slipper många av sjukdomarna i prostata
Minskad risk för vissa sjukdomar som circumanalfistlar och analadenom.

Nackdelar med kastrering
Ökad risk för övervikt – om man inte anpassar utfodringen
Pälsen kan bli längre och tätare. En del tycker det är bra, andra att det är en nackdel.
Varje ingrepp med sedering eller narkos innebär en viss risk – även om den är liten.
Statistiskt sett ökar risken för vissa sjukdomar t.ex. urininkontinens.

källa: http://www.vmkh.se/553.html

Med andra ord, man kastrera hunden dels för att den (kanske) kan slippa beteendeproblem om dom finns pga hormoner. Samt att man minskar risken rejält för vissa sjukdomar.

Tycker att alla hundar borde kastreras om dom inte ska användas till avel.

Det man ska tänka på är att inte kastrera en osäker hund i onödan - för risken är att osäkerheten förvärras efteråt och det är inte kul alls.