Spökålder? (underligt nytt beteende)
Jag har ju en BC, Yim. Han är dryga 15 månader gammal.
Yim har alltid varit en rätt så vild liten hund, social och glad när han möter både hundar och folk. (och nu pratar jag social som i: "hej jag älskar er! Ni är bäst i hela världen" glad) Han brukar luta sig mot människorna som hälsar på honom, svansen brukar gå i ett och hela han brukar lysa av glädje. Jag brukar likna det med "labradorglad". *ler*
Men idag hände något underligt. Något som är helt nytt för mig. Promenerade med Yim vid sjön, Yim var ivrig och glad, som alltid. Träffade på ett gäng kompisar (ca 6-7st) som givetvis ville hälsa på honom. "Javisst" tänkte jag, då Yim aldrig visat tendenser innan på rädsla eller osäkerhet bland folk. De satte sig ned och ville att han skulle gå fram. Kallade lite på honom. Då blev Yim rädd. Nu menar jag inte reserverad som i "ignorera". Först började han skälla, sedan kastade han sig bakåt i hela kopplets längd, svansen mellan benen. Han började flåsa med öronen bakåt, gjorde någon kompis en för hastig rörelse kastade han sig i motsatt riktning. Typ en undanmanöver. De försökte locka med godis och han kröp fram till dem. Tog godisen ytterst försiktigt och kastade sig därifrån. Yim påminde om en vildhund som aldrig haft kontakt med människor innan.
Jag satte mig ned så att han hade lite mer trygghet med mig. Så att Yim fick sitta bredvid. DÅ, kunde en kompis få komma fram och klappa lite lätt på honom. Sedan lugnade han sig, men tyckte det var fortfarande lite obehagligt med dem närvarande.
Kopplade loss Yim och då var han som normalt. Sprang omkring, obehindrat och brydde sig inte om människorna runt omkring. Plaskade i vattnet och hade skoj. Han gjorde lekintiativ till en av mina kompisar och bad denne att kasta en boll.
Jag har aldrig varit med om sådant här tidigare! Ärligt talat blev jag väldigt chockad. Vad hände med min sociala hund!? Nu vill jag inte göra en höna av en fjäder, och jag vill ändå tro att han blev lite "överumplad" av en kanske överaskande situation.
Men vad kan detta ha berott på?
Jag funderar lite på spökåldern… Men kan en hund komma in i den i unghundsåldern?
Mvh Emelie 
Känner igen min hund i det du skriver. Han var också den där översociala, lyckliga hunden när han fick hälsa. Tills för några veckor sedan, då han plötsligt blev väldigt osäker kring okända människor. Min vovve är dock snart 11 månader och har en del andra beteenden som tyder på spökålder… Han kan t.ex. börja skälla rätt ut åt till synes ingenting och idag blev han rädd för några orienteringskontroller.
Men vad är spökåldern egentligen? Alltså när anses en hund komma in i denna ålder?
#1: ingen aning… Kanske när ett starkt beteende bryter ut väldigt plötsligt? Utan någon direkt orsak? (ex att se spöken.) Den senaste tiden har Yim gått in i någon slags "mognadsfas". Han har blivit lugnare med än tydligare "off" knapp vid passivitet. Han har även blivit mindre vaktig. Jätteskönt har jag tänkt! Rent tekniskt sett kanske han har svårt med folksamlingar som vill hälsa på honom? Det är ju inte så jätteofta som han blir utsatt för det? Enskilda personer går ju himmelskt bra. Oavsett miljö. Men det kanske är skumt när ca 6 personer sätter sig ned och vill att han ska hälsa? Ingen aning… Jag gillar ju egentligen hundar som enbart tyr sig till mig. Som inte finner intresse i främmande människor. Men rädslor är något av det värsta jag vet. (familjens första hund hade så mkt rädslor så det räckte och blev över. Tog flera år att jobba på det) Hmm… *sitter och spekulerar för mig själv*
Mvh Emelie
#2 Ja men då kanske det bara blev för mycket på en gång för din Yim. Jag skulle nog också reagera om 6 okända personer helt plötsligt ville hälsa på mig 
Ja, rädslor är jättejobbigt. Jag sa också alltid som du, att det hade varit skönt med en hund som inte hade intresse för att hälsa på allt och alla den möter. Men tji fick jag, för plötsligt kom den här osäkerheten in i bilden istället! Då har jag nog hellre en översocial hund faktiskt! Haha.
#2 Han kan ju helt enkelt bara inte vetat vad han ska göra i en sån situation, om han inte är jätte van. Det är ju trots allt stor skillnad på en person och sex personer. Han kanske blev överglad och det gick ut så han tillslut blev osäker/rädd. För han helt enkelt inte visste hur han skulle hantera situationen 
#4: Haha, ja vem vet? Det kanske blev så mycket att lilla hjärnan gick i högvarv. *ler*
Mvh Emelie
#5 Precis, det låter ju mest troligt faktiskt efter dina andra beskrivningar 
Starta ny diskussion