Ja det där visste jag faktiskt. Åtminstone allt förrutom om att taxarna var drunkningsbenägna :-)

ja visste också endel men inte allt, har taxar kanske svårt att simma?

Min Tax gillar inte att simma, så mycket vet jag.
Hon är ju så frusen av sig

Jag tror taxar drunknar då de knallar över isar under jakt. En morbror förklorade en hund så, fast det var en drever. Honom hitatde de flera månader senare…

Rätt bra rasval ändå, den där guldhunden jag har. fast huskygänget är ju friskare…

din golden e väl rätt gammal nu va vattnadal?

Hihi.. Det såg ju ut som Nääärå på bilden!! :P

ahaaa, det där kunde jag faktiskt

De raser som i snitt lever längst är husky, norrbottenspets och bichon havanasis

Och de som lever kortast är i snitt newfounland, irländsk varghund och grandanois

#5 nej, gammal vet jag inte, bara 9, men hon är rätt grå, och har pålagringar på armbågar och en gammal skada på bakersta ryggkotan, som gör att jag pjoskar en del med henne, kanske i onödan, men hon gillar det!

Henne kan man träffa på mitt jobb, de dagar jag är där.

#9 jaha ok då förstår jag.. är hon alltid med dig på jobbet? o så söt hon är =)

Hon är alltid med på jobbet, för det mesta annars oxå. Kursar jag med annan hund är hon hemma, fast hellre med i bilen…

Vi är från varandra för sällan, så nu för tiden har jag faktiskt lämnat henne när jag ibland KAN ha med henne med bara smärre problem, och det känns som att det på något konstigt vis är bättre för vår relation att inte sitta ihop så förbaskat. Separationsångesten är mest från min sida…

jo men d blir lätt så, jag är alltid tillsamans med Lusse förutom när jag är i skolan eller om vi är iväg o han inte kan följa med, så ibland kan d va skönt o vara från varandra för när man träffas sen blir man så glad.. =)

Ja, alla dom felen fick min schäfer med.

Ang taxar eller drever. En stackars hund druknade för ca 5 år sedan hemma hos oss också. Den skulle följa ett rådjur över en liten bäck. Isen brast och den kom inte upp. Och då är inte diket så särkilt brett. Stackaren. Dom hittade den på våren när dom skulle dika upp i diket.

#13 ne va hemskt =/

Ja, det var lite jobbigt att få höra det. Så närma till oss och vi inte kunde hjälpa den.

Min första schäfer hade problem med klåda…min andra hade alla felen som dom kan få :/

Det där med taxarna hade jag faktiskt inte hört…

åhh.. jag var hos min åldring idag. Mammas och min vovve Lufsen. Han är ju också 9år.. men blanding mellan två av dom dära raserna och två till:P Han har aldrig vart sjuk.. förutom förhårdningar på armbågar och så fick han prostatacanser förra året. annars har han vart frisk som en nötkärna:) och hoppas på fler år.. hoppas han lever som en labb då:) han springer runt som han vore 3år med ecko fjärt..
och så försvarar Lufsen min lille kille också.. tycker jag är så festligt. Lufsen gillar inte hanar efter han vart attakerad av en shcäfer hane. Men ecko är hans lille kille och han tycker han ska skyda honom. Ecko får TYVÄRR göra vad han vill med Lufsen också, eftersom Lufsen inte säger ifrån

de kanske inte alls vad intressant.. men vart lite pratsjuk om min bästis Lufsen;P

#16
Hur gick det med din schäfer som hade klåda?
Vi var tvungna att avliva vår Crim när han bara var 2 år pga klådan.
Medicinen han fick slog ut andra organ istället.

Första schäfern fick flytta ut på landet till en kompis som var fiskare…efter många prover och annat så kom dom fram till att han inte klarade an stressen i stan och att han skulle bara äta fisk och ris…han levde länge.

Den andra tiken jag hade hon fick operera armbågarna först, sedan fick hon höftledsproblem och utav operationer och annat så fick hon klåda så hon hade jättelite päls kvar på slutet…vetten rådde mig att ta bort henne, hon var bara 9 månader,,,det höll på att knäcka mig totalt, absolut det värsta jag varit med om i djurväg

#18# och #19# Men gud så tidigt ni fick ta bort era hundar.

Min fick ju klåda när hon var 1 år gammal. Jag åkte till Arboga djurklinik för jag hade hört att dom var duktiga på allergier.

Dom tog prover och upptäckte att min Ida var allergisk mot husdammskvalster. Som ju finns överallt i ett hem. Jag fick dammsuga mer och lämna bort min undulater så att det inte blev överdrivet mycket. Sedan pratade dom om sencibillisering men vi tog kortison i stället. För om man prövar med sencibillisering så ska man ju öka på dosen som dom inte tål varteftersom. Dom kan då även bli sjukare. Det vågade vi inte göra. Så kortison fick hon i 9 års tid. Hon dog inte av det utan armbågsfel. Hon haltade alltså. En dag hade hon svullnat upp lite och hon kunde då inte ens gå uppför våra trappor hemma. Så vi fick ta det jobbiga beslutet att ta bort henne 2 veckor före hennes 10 årsdag.

Ja det var fruktansvärt…så synd på en jättefin och snäll valp. Och så hemskt när hon fick det ena felet efter det andra, inte roligt att se en sån ung hund må så dåligt…usch.

#21# Ja, det förstår jag verkligen. Usch, vad jobbigt det måste ha varit. Stackaren hann ju aldrig börja leva knappt.

Min första schäfer Nickie hade grava höftledsfel 2a och 3a.
Hon verkade dock aldrig ha ont av det. Och vid 9 års ålder fick vi avliva henne pga cancer.
Hon hade jättestora tumörer på magen.

Med nästa schäfer kollade vi noga så att höfterna på stammen var bra (något vi inte var så insatta i med första hunden)
Och han klarade sig från höftledsfel, men fick den s.k "schäferklådan" istället.
På alla hjärtansdag 2000 var vi tvungna att avliva honom.
De starka doser av medicin han fick slog ut njurarna, så nu kunde han inte hålla blåsan.
För hans skull tog vi bort honom endast 2 år ung.

Med denna schäfer hoppas jag verkligen att vi slipper "schäferproblem"
Om inte kommer jag nog starkt överväga att byta ras.

*håller tummarna*

#23 Lilla Crim *saknar* Han var så söt. Och Nicki, stentoken :)

[

Nickie och Crim (Bonnie och Clyde)

](javascript:void%20window.open('Slideshow.aspx?Login=Nicki&&BinaryId=3c1c3656-3fe0-4cc9-8d22-cea322bfdfeb', 'slideshow', 'width=750,height=550,menubar=0,resizable=1,scrollbars=1'))