För det första tycker jag att du ska läsa på lite om den såkallade rangordningen/dominansen hos hundar. (Dvs att hundar inte "klättrar lite på rangordningen" gentemot dig)

Sen låter det inte som att ert problem är hormonellt och då hjälper inte en kastrering. Hur hunden blir efter en kastrering är omöjligt att säga, det är så olika från individ till individ.

Jag har en tik som förändrades väldigt mycket efter att hon kastrerades (pga en "felväxt" livmoder & akut livmoderinflammation). Har också en kastrerad hane som inte förändrades ett dugg varken mentalt eller fysiskt.

Det har varit trådar om det här förut, som här: http://hundar.ifokus.se/discussions/4f326e5bd4ebea5e75000fd3-kastrering http://hundar.ifokus.se/discussions/4f6097e4d3b4fd5f1300084e-kastrering-hundvalp http://hundar.ifokus.se/discussions/4e58ffc788f47245860052d9-kastrering Och lyssna inte på ovanstående, klart som tusan hundar har rangordning och dominans, alla flockdjur har det. När man förbiser och viftar bort dominant och kaxigt beteende hos unghundar är det inte konstigt att folk får problemhundar.

#2 Tack jag ska gå och läsa i dom trådarna:) Jo jag vet att hundar har rangordning och dominans och håller med dig om att det är då man förbiser detta som många problem uppstår så det är därför jag jobbar mycket med våran hund nu när han är i just den här åldern och har visat endel  dominans och vaktande, jag vet att det finns olika åsikter om detta men jag vet att det inte funka om inte djuren vet vem som bestämmer och visar vad som inte är acceptabelt. Jag jobbar på ett smådjurstall där det finns shettisar, getter mm och om man inte visar åt djuren vem det är som bestämmer så skulle det inte gå att sköta om dom. Så jag håller helt på min linje en lugn och bestämmd flockledare så mår djuren bäst:)

Jag kastrera min tibetanska spaniel hane när han va lika gammal som din pojk, anledningen var att han skvätte så mycket inne så vi fick kastrera. Kastrerar man för sent så försvinner inte efekten med dominans som även har med skvättande att göra :) Jag tycker att om an har en hund som ska gå i avel så har han en anledning att ha kvar kulorna, annars ryker dem. Man minskar risken för cancer och oplanerade valpar… (:

#4 Vi har inga planer på att låta Milou gå i avel men är ändå kluven inför det. jag känner lite press eftersom han borde i såfall kastreras före sommaren han blir ju 1 år i juni men han är ju frisk och en härlig envis hund som man får jobba med. Usch vad svårt att välja, vill ju bara göra det som blir bäst för honom.

Den missuppfattade dominansen är en artikel skriven 1983 av en svensk professor i etologi. Innan man yttrar sig alltför självsäkert i hur det fungerar, kanske det kan vara bra att läsa den.

VILL man se tecken på strikta rangordningar så ser man det. Om man bara studerar hundar, ser man troligen något annat.

#6 Har läst den artikeln. Jag vet också hur viktigt det är att djuren ser människan som ledare mycket pga. säkerthet och för att vi ska kunna umgås med djuren utan att det sker olyckor.

Självklart är det ett måste att hundarna lyssnar på oss. Vi måste lära dem massor för att de ska kunna leva i våra komplicerade samhällen. Fast det är inte genom dominans man lär dem bäst. Jag satsar på Respekt, Empati, Kunskap och Omtanke i min vardag med hundarna. Om jag vet hur hundar fungerar, hur deras naturliga familjestruktur är uppbyggd, förstår deras sinnen, deras språk, så behöver jag inte använda våld, aldrig alfarulla, koppelkorrigera, slå, sparka, eller ens "lätt kicka", nypa eller annat liknande.

#Håller med dig, använder heller aldrig våld man kommer långt på att vara lugn och bestämd.

#8 Är du med i R-E-K-O på FB?

När det gäller skvättandet, kan du ju enkelt låta honom kissa och rasta av sig i början på en promenad, sen säga "nu går vi" och då blir det inte några stopp för att markera. Är han väldigt sniffig i andras kiss, se upp med löpkiss. Får han nosa och slkicka i det, blir han värre.

När det gäller möten med andra hundar, istället för att "bråka" med honom vid möten, ge honom en uppgift att koncentrera sig på.
Du kan kanske bara be honom gå fot med ögonkontakt, och låta honom veta att det blir bus med bästa leksaken, springa lös eller kanske lite gott godis efter mötet om han uppför sig.
Blir det för svårt, kanske du kan gå lite åt sidan och göra ett godissök, eller bara sitta och ha ögonkontakt med dig.

Jobba på att ha en bra relation med honom, där han anser att du är lugn trygg, hjälper honom vid jobbiga situationer (ett bra sätt är att du alltid hälsar och tar i hand med de som ska hälsa på honom, människor som hundar, och att du bara slöpper fram trevliga individer). Men även att det händer roliga saker när han är med dig. Om det lönar sig att vara med dig, väljer han att vara det för att det är roligt.

Vad är det för raser i honom? Funderar om han har mycket vakt i sig, eller om han vaktar mer av osäkerhet.

Jag hade kastrerat hunden. Helt klart. Finns inga anledningar att ha kulorna kvar.

Kastrerade min hund när han var 9-11 månader & det skulle jag göra om igen. Har inte upplevt något negativt med en så tidig kastrering. Istället för att oroa sig för rangordning & tikar har han varit helt fokuserad på jobb & att leva livet Han är 10 år & fortfarande tror han att han är 9-11månader. Helt underbart energisk & vi har klarat oss ifrån de stora "trottsen" som ofta kommer.

Lycka till.

#10 Klart jag är! Passar på att göra lite smygreklam! 

#10 Jag är! 

Bara för att jag inte "korrigerar" mina hundar med olika grader av fysiskt/psykiskt våld betyder det inte att jag aldrig talar om för dom vad man får göra och inte får göra… vilket vissa tyvärr verkar tro.

Väldigt många (särskillt dom som förespråkar korrigeringar i negativ bemärkelse) missuppfattar faktiskt allt vad positiv förstärkning innebär och förklarar bort det som nått lallande med köttbullar. Sorry för OT men jag blir så himla irriterad över det.

Jag har en 8-åring som kastreades vid 6 mån. Han skulle inte ha kastrerats, om jag visste då vad jag vet nu. Osäkra hundar blir osäkrare, de kan behöva sitt testosteron. En annan hane hemma är kastrerad, pga sina höga halter av testosteron. Där är jag nöjd, förutom nedan nackdelar:

Att ta med i beaktan, är att pälsen blir förändrad, mjukare, fluffigare, mer underull. Kanske inte spelar någon roll på alla raser, men en husky behöver inte mer…
Kastrater behöver minska energiintaget eller öka motionen med 30%, då produktionen av könshormon försvinner. De blir alltså tjocka om de fortsätter med samma motion och samma mängd mat av samma sort. Blir de tjocka, blir de lata.
Det är vanligt att intakta hanar blir förtjusta i de kastrerade, kan vara jobbigt för hunden.

Men bor man i ett område med massor av löptikar, hunden har svårt att äta, sova och går upp i varv på tok för mycket, överväger nog fördelarna.

#11 Jo jag jobbar mycket på att han ska ha fokus på mig under promenaderna men han tappar ju än så länge fokusen ganska lätt men har blivit bättre.

Det är Dvärg Pudel, Bischon Frische, Phalener och King Charles Cavalier i honom.

Han är inte en problem hund eller så men vaktig som jag iallafall delvis vill träna bort, samt att han är väldigt hoppig och hänger i byxbena på yngsta flickan (10 år) han ser henne  som en rolig lek kompis och just att han är skällig och kaxig mot andra hundar inte alla.

#12 Jag skulle nog helst inte kastrera honom utan lära mig hur jag ska handskas med honom i olika situationer så att han lär sig hur han ska vara mot andra hundar och människor.

Nu är det kanske svårt för en 10-åring, men om han inte får någon vinst, dvs ingen uppmärksamhet alls, när han hoppar och biter i byxor, så kanske han slutar. Om man leker tillbaka slutar han inte. Om man blir upprörd, hoppar, skriker och lever om är det på tok för roligt för att lägga av. Blir man arg och ger ilsken uppmärksamhet, är det fortfarande en vinst för många hundar. Om man däremot bara ignorerar (såvida han inte gör illas på allvar eller byxorna går sönder), ger det sig ofta snabbt. Inte ens ett ögonkast är det som gäller då.

Om du verkligen läser hans kroppsspråk, är ahn kaxig mot hundar då? Skulle han flyga på eller försöka vara våldsam på något vis? Små eller osäkra hundar kan ofta försöka skrämma bort mötande hundar. De osäkra för att om de lyckas skrämma bort dem, slipper de hälsa och kolla om de är snälla eller inte. Många små hundar lever om för att påpeka att de faktiskt är små. Om en större hund är för oförsiktig kan de skada den lilla hunden. Den klassiska kommentaren att den lilla hunden "bestämmer" över den stora, är lite missförstånd. Små hundar som blivit översprungna eller så av stora hundar, talar gärna om med utfall, skällande och morrningar, att de stora ska passa sig, så att de inte gör illa den lilla.

Jag får den känslan att när man säger att man korrigerar sin hun så betyder det att man använder våld men inte inte enligt mig iallafall när jag säger att jag korrigerat Milou då menar jag tex. att jag under promenaden om han fokuserar mycket på andra hundar så rycker jag lätt i kopplet åt sidan så han fokuserar på mig i stället. Korrigera behöver väll inte betyda att man använder våld och att korrigera oönskade beteenden är ju det som man ska göra.

Visst kan man välja att korrigera. Pratar man om inlärningspsykologi, så blir det termer som positiv förstärkning/ negativt straff och positivt straff/negatvi förstärkning.

Man kan då välja mellan att träna så operativt som möjligt, där hunden får prova ett beteende, och kör du antingen så att du belönar rätt beteende eller tar bort belöningen om den gör fel. Du kan även välja att ge hunden obehag när den gör fel, och ta bort obehaget när den gör rätt.

Visst kan du göra en mild, eller hård, koppelkorrigering om du vill. Men du kanske kan prova ett annat sätt? Ett riktigt bra sätt för att få hundens uppmärksamhet i alla lägen, är att "smacka in" den. Du väljer att göra ett ljud du alltid, i alla lägen, kan göra. Ett pussljud eller en smackning, som alla i hushållet gör lika, är bäst. Sen gör man det ljudet och ger godis 10 gånger, precis som vid inklickning. Man gör ljudet alla gånger man startar lek, ställer fram mat, tar fram hundens koppel eller annat hunden ser som positivt. Ganska snart har man en hund som vet att det ljudet är bra, då lönar det sig att vara vid sidan av föraren. Istället för att koppelkorrigera när man vill ha hundens uppmärksamhet, gör man ljudet. Om man är klok, gör man ljudet innan hunden redan är blockerad av mötande hund, fastnat med nosen i kisspöl ed.

12, Det är roligt att du tar upp att en kastrering är så super bra. Det stämmer inte in på alla hundar eller hanhundar. Jag har 2 nära bekanta kastrater som kastrerades innan de var 7 mån båda två ändå är de som vilken hanhund som helst om inte mer hanig. De fattar vad löp innebär o lider genom löptiderna. Så att säga att det är så lätt att fixa vill jag bara säga stämmer inte på alla, men på vissa.

Tycker Vattnadal ger bra tips TS o hon kan säkert ge dig flera bra tips. Jag tror man får enkelt arbeta en hanhund ska kunna fixa vara med tikar och även med löptikar utan blir helt stimmiga. Lycka till :)

Läs gärna den här artikeln skriven av Jenny Marek, leg. djursjukskötare & lärare i etologi vid SLU:

Till dig som funderar på att kastrera din hanhund

Det finns flera anledningar till att man kastrerar en hanhund:
1) av medicinska skäl
2) det finns tikar i hemmet eller grannskapet och man vill undvika parning
3) man vill ändra på ett oönskat beteende.

 Gällande medicinska effekter.

Själva ingreppet är enkelt: man avlägsnar - under narkos- testiklarna, med ett litet snitt. Såret läker normalt på cirka 10 dagar och det är sällan komplikationer tillstöter. Eftersom det är testiklarna som producerar det mesta av könshormonet testosteron, innebär det att sådant beteende som styrs av sexualdriften förändras. Effekterna börjar synas successivt allt eftersom hormonerna minskar. Hunden är fertil tills de sista spermierna i sädesledaren är obrukbara. En kastrerad hund slutar ofta att urinmarkera revir och kissar därför mer för att tömma sig. Det finns däremot inga studier som påvisar minskade urinmarkeringar inomhus dock.

Det förekommer sällsynt att hunden drabbas av inkontinens. Mattare och mjukare päls är en annan bieffekt som kan uppstå. Risken för övervikt ökar då hunden intresse för mat ökar samtidigt som ämnesomsättningen går ner med cirka 20 %. Detta kan motverkas med att hunden utfodras med ett lågkalorifoder som ges i kontrollerade mängder.

Gällande beteendeförändringar.

Förändringen av intresset för tikar, revirmarkeringar och hanhundsagressivitet blir ofta mer markant, om ingreppet görs när hunden är ung, innan ett inlärt beteende uppstått. Samtidigt rekommenderar ledande personer inom beteendemedicinen att man skall låta hunden genomgå sin fysiska mognad för att inte förhindra att hunden utvecklar sin trygghet och självinsikt gällande sin sexuella identitet. Detta är en viktig komponent då man som flockdjur bygger sin självkänsla i relation till andra hundar.

Ett sexuellt betingat, inlärt beteende kan bestå även efter en kastrering av en äldre hund. Normalt upplevs hunden som "lugnare" eftersom den inte längre påverkas lika starkt av löptikar eller av andra hanar.

Beteenden som inte beror av könshormonet påverkas däremot inte! En hund som är aggressiv av andra skäl än testosteronpåverkan fortsätter att vara aggressiv även efter en kastrering. En osäker hund kan inte sällan agera aggressivt och en kastrering av en sådan hund kan medföra en ökad osäkerhet och därmed en ökad aggression.

Förmågan att naturligt kommunicera med andra hundar med dofter och feromoninformation förändras och minskar efter en kastrering. Detta kan innebära missförstånd i möten med andra hundar av båda kön och i olika åldrar. Svårigheten att kommunicera kan medföra problem för en redan ängslig, osäker / aggressiv hund.

Ofta minskar hundens intresse över lag för andra hundar, och den kastrerade hanen kan för andra uppfattas luktmässigt som en löptik. Det man kan se är att kastraten ägnar mindre tid att lukta på tikurin, och att benägenheten att uppvakta det andra könet minskar.

Dessa exempel ovan varierar förstås och det är inte alltid som dessa problem uppstår. De som väljer att kastrera sin hund för att förändra beteendet kan förstås också bli nöjda. Det jag vill ha sagt är det finns stora individuella skillnader och tyvärr inga garantier för att resultatet blir det önskade.

Ett sätt att ”testa” effekten av en testosteronsänkning är att ge en eller två injektioner av ämnet medroxyprogesteron som är ett kvinnligt dräktighetshormon. Man kan även injicera ett chip där effekten blir att själva testosteronproduktionen hålls nere i cirka 6 månader. Detta är inte lika effektivt som att avlägsna testiklarna, men det kan ge en indikation på hur hunden kan komma att förändras efter en eventuell kastration. Det ger en möjlighet att utvärdera hundens eventuella förändringar.

Om du fortfarande känner dig osäker på hur du bör göra, diskutera vidare med veterinären men också gärna även med någon som är utbildad inom hundens beteende då veterinärer sällan har kunskap om beteenden.

Det jag ville säga med den här texten är att jag vill att man noga skall tänka sig för innan man genomför ett för hunden stort ingrepp. Kastrering får inte ses som en ”quick fix”! Då kan det bli väldigt fel. Börja med att fundera igenom hur ni upplever er hund, är han osäker eller är han självsäker? Tycker man att det är svårt att avgöra, var inte rädd att ta kontakt med en kvalificerad person som arbetar med hundars beteende.

Det går inte att ångra sig efter att ett beslut att kastrera hunden har genomförts. En osäker hund som kastreras kan inte sällan bli än mer osäker då en viktig del av självkänslan och även intresset av att ingå i en grupp med andra hundar sitter i sexualiteten.

Beteendevetare inom veterinärmedicin och även inom etologin är numera överens om att kastrering inte löser några andra sk "problembeteenden" än de som är direkt orsakade av testosteron och att de även kan ha en negativ effekt då det gäller hunden naturliga beteenden då den är ett flockdjur. Man har börjat att frångå att kastrera allt fler tjänstehundar och arbetande hundar såsom, exempelvis servicehundarna och polishundarna.

Min personliga åsikt är att många problembeteenden går att lösa med kommunikation och träning på ett genomtänkt sätt, och att man skall vara försiktig med att kastrera hunden om man har en osäker hund. Jag är också lite frågande till argumentet att det är synd om en okstrerad hund för att den har sina naturliga drifter kvar, ofta känner man då att det blir "lättare" för hunden att slippa. Lättare för vem då undrar jag, för ägaren eller för hunden, handen på hjärtat.. Vi måste också fråga oss om det är etiskt försvarbart att ta bort ett organ enbart av orsaken att "det kanske blir sjukt".

Det finns tyvärr inga generella svar att ge då effekterna av kastreringen varierar kraftigt men mitt råd är att fundera igenom ert beslut noga i samråd med kunnigt folk som kan hjälpa till att råda gällande just er och er hund.

Jag hoppas att detta kan hjälpa er lite på vägen om ni funderar på en eventuell kastrering. Ju mer information man baserar sitt beslut på desto bättre beslut brukar man göra

#15 Det är en sanning med modifikation… Alla hundar blir inte feta & slöa med massor av päls… Inte någon utav mina tre är det. De har normalt med päls för raserna (1korthår, 2 långhår) de håller hullet utan problem, en av dem fick tidigare fritillgång då han var tunn & energisk.

#22 Självklart finns det undantag. Korthåriga borde inte kunna bli ulliga. De kastreade golden jag haft (tikar, kastrerade pga pyo) har tom blivit lockiga och med en hgel del mer underull. Huskyna har fått läskiga mängder underull.

30% av en intakt hunds energi går åt till att producera könshormoner. När det försvinner, brukar de allra flesta som ätit för dem bra kost, lagom med motion och haft lagom med hull (dvs du känner revbenen av att stryka handen läns sidan) lägga på sig om du fortsätter med exakt samma aktivitetsnivå och energiintag. Undantag finns det säkert, men jag tror de är ovanliga.
En som tidigare varit för tunn brukar bli normal på samma mängd.

#23 han var tunn även som kastrerad… Har alltså 3 undantag av 3 kastrerade…

OK, men även om det finns undantag, är det bra att påpeka att man ska räkna med att minska energiintaget. De allra flesta blir hungrigare och går upp i vikt på samma fodergiva.

Hellre räkna med det, minska till ett mindre enbergitätt foderoch genom att känna på revbenen, minska mer, eller om hunden blir för tunn, öka. Det brukar vara lättare få upp hullet i undentagsfall, än att banta.

#23: Min hane höll vikt i nästan 2 år efter sin kastering på samma mängd foder och samma motion.  Fast å andra sidan är han en osäker hund som inte blev varken mer eller mindre osäker efter kastreringen så han är kanske ett enda stort undantag. :)

Tack alla för era olika åsikter och för att ni delar med er av era egna erfarenheter och tack #19 till dom bra tipsen ska prova dom på honom :)

Min kastrerade hane äter fortfarande lika stora portioner högenergifoder, motionerar lika mycket och är i precis samma hull som innan ;-) Så vi är nog rätt många som äger undantag :-D