Åh vad roligt! När jag fick min äldsta dotter hade jag en underbar dobermann-tik och en lika underbar borzoi-hane. Båda 2 hälsade nykomlingen välkommen och ansåg att det var deras valp också. Hjälpte mig att höra (jag är hörselskadad) när dottern vaknade, hon låg aldrig i sängen och grät, för så snart hon vaknade sa hundarna till mig När dotter nummer 2 kom var dobermannen mycket dålig, men hon ville nog hälsa även denna valp välkommen, för hon dog 12 år gammal bara några dagar efter yngsta dottern var född. Jag blev väldigt tjock när jag väntade tjejerna och brukade vila en stund varje dag i sängen under andra hälften av graviditeten. Då brukade dobermannen lägga sig bredvid mig med huvudet mot min mage. Annars låg hon aldrig i sängen. Jag var faktiskt lite orolig för hur borzoien skulle reagera, för han blev vid flera tillfällen retad av grannbarn, så han gillade inte barn, men det var inga som helst problem Han älskade båda mina döttrar och var jättesnäll mot dem. När jag kom hem från sjukhuset med den nyfödda, satte jag mig på golvet med henne och lät båda hundarna noga lukta på henne.

Min äldsta hund var 1 år när första dottern föddes. Han ogillade då barn generellt men tyckte om just henne och dem har nu (dottern fyller snart 6 år) en väldigt nära och fin relation :-) Övriga hundar har tillkommit efter barnen och vant sig redan som små valpar!

Sen blir det ju såklart lite större projekt att träna hundarna när man även har barn att ta hänsyn till. men jag bestämde mig redan innan dottern föddes att jag ändå skulle satsa ordentligt på agilityn och det har jag också hållt :-)

Nu är mina ungar vana vid att åka med på tävlingar och rör sig obehindrat på tävlingsplatsen. Dem är också vana vid närmsta hundklubben och kan leka med varandra medan jag tränar :-)