En metod som brukar fungera på hundar som gör så är att konsekvent gå in för att träna tills beteendet har förändrats, dvs inte gå ut i koppel för att göra annat än träna förrän det fungerar perfekt.

Metodiken är att vara helt stum och inte ge några tecken, men det viktigaste är att inte ge något ljud ifrån sig under träningen. Så neutral som möjligt, så att inget tecken finns på att man kommer att göra någonting.

Man börjar gå, och så fort hunden drar åt något håll, vänder man åt motsatt håll och går däråt. När hunden ånyo drar åt ett visst håll upprepar man och går åt andra hållet. Man kan hålla kopplet höftfäst med båda händerna, men man behöver inte rycka, utan man bara går åt sitt eget håll och intresserar sig för något annat än det som hunden drar emot.

När hunden någon gång kommer upp vid sidan och visar minsta intresse ger man mycket beröm och gärna en bit godis, ungstorkad levertärning el. dyl.

Målet är att få hunden att själv söka kontakt med dig och hålla reda på vilka dumheter du kan hitta på. Att inte säga någonting är viktigt, hunden måste själv söka kontakt, och det är också viktigt att uppmuntra kontaktsökandet.

När man så småningom kan gå längre och längre sträckor och hunden bibehåller en viss kontakt, alltid har ett öga på vart du är på väg, då kommer kopplet knappast att sträckas mer.

Det är lätt att tro att bara för att man har lydnad inomhus, så överförs det automatiskt utomhus.

Det krävs 10ggr så mkt jobb och engagemang för att få samma fokus och lydnad utomhus som inne. Träna träna träna, räkna med att varje sak eller kommando hunden lär sig inomhus, kommer att vara som bortblåst ute, bara att börja om från början.

Mycket fokusövningar är bra, och att verkligen trötta ut hunden innan man tränar. Många hyperaktiva hundar har svårt att fokusera på föraren under koppelpromenader eftersom vi (i hundens tycke) rör oss aldeles för långsamt.

Kanske kan du cykla eller springa med hunden, om ni rör er fortare kommer det att vara svårare för hunden att bli distraherad. Eftersom han/hon behöver vara mer uppmärksam på dig .

Lycka till.

MVH

Isåfall får varje promenad bli koppelträning då jag bor i förorten med mkt bilvägar o massa annat o inte kan släppa henne lös.

Låter som ett bra tips, tack så mkt, ska prova det. Men funkar det även för hundar som ibland drar för "ingenting"? Alltså inte drar mot något speciellt mål utan bara går o hänger i kopplet o flåsar. Ibland drar hon för att hon vill lukta på nåt, ser en annan hund eller likanande, och ibland känns det som att hon drar utan anledning.

Skulle jag ha möjlighet att ha henne lös skulle jag även göra övningen då man gömmer sej för att hunden ska lära sej att hålla koll på en. Men lite svårt när hon måste ha koppel.

Annica85: Ja, det är sant. det blir ju mkt mer störningar när man är utomhus o massa intressant att lukta på. Brukar låta henne springa lös så ofta jag kan i en hundgård o jaga leksaker o pinnar osv. Ska försöka med metoden som inkanyezi tipsade om o se om de funkar.

Har du några tips på nån bra fokusövning? Tror nämligen hon vill arbeta mer med huvudet än vad hon gör för tillfället.

Förr skulle jag ha ansett att det är en träningsfråga. Min 6-åriga vattenhundskorsning har gjort mig mer ödmjuk.

Jag har jobbat med koppelbeteende i hela hans liv. Jag har prövat alla metoder från Turid Rugaas och klicker till ryck i kopplet och ännu värre våld, vända om, stå stilla, gå bara nära hem (inte så spännande) etc. Jag har prövat alla halsband som är tillåtna (dvs allt utom el och stackel), nosgrimmor och selar.

Resultatet har blivit att hunden ändå drar så fort han får en chans och vår relation har lidit oerhört. Jag tycker det är pest att gå ut och gå med honom, jag är sur på honom osv.

Jag har många gånger använt mycket hårdare metoder än jag själv egentligen accepterar, mer än en gång så att det tangerar eller rent av överskrider vad lagen tillåter.

Vid 5 års ålder började det lugna ner sig. Det handlar alltså inte om träning, utan om hundens mognad. Fortfarande drar han, men vi har ett system. Om han drar måste han komma och gå bredvid mig ett stycke (50-300 m). Detta att gå bredvid är definitivt inlärt med straff, så det är inget nöje för honom.

Att bli tvungen att gå bredvid är en blandning av management (han kan inte dra när han går bredvid) och straff (för han vill inte göra det).

Många tycker att hunden alltid skall gå bredvid, såväl Cesar Millan som t.o.m. endel klickertränare. Jag vill det inte. Jag vill ge hunden så mycket frihet kopplet kan ge.

Mitt mål är alltså att hunden skall respektera kopplet. I den mån jag uppnått det så har åldern varit av avgörande betydelse. Inte en chans att få resultat när han var 2 år. Då grät jag ofta på promenaderna, för det var så hopplöst.

Så om någon tror sig ha en metod som fungerar med alla hundar, så tror jag inte på det. Det beror helt på varför hunden drar. I mitt fall gäller det en energisk hund med starkt jakt- och doftintresse.

Det handlar till stor del om ledarskap.

Ett koppel är ett snöre som binder ihop två dårar, där en ska bestämma. Du får själv avgöra vilken av dem som bestämmer, men en hund kan inte dra i kopplet. En hund drar aldrig i sitt koppel så länge det finns en annan varelse i andra änden. Om det är två, så drar de båda i kopplet, men själva grundidén med att använda kopplet, utöver att hindra hunden från att ställa till alltför mycket trassel eller söka upp farligheter, är att en av er ska bestämma över promenaden, vart man går och hur långt, och var gränsen går för utflykter åt annat håll.

Metoden som jag föreslår förutsätter att det är människan som är ledaren och den som bestämmer vart man ska ta vägen och när. Jag har precis lika stor rätt som hunden att dra iväg vart jag vill, men om det är jag som ska vara ledaren, så är det jag som bestämmer vart vi tar vägen.

Ett litet tillägg om godis när hunden söker kontakt. Man når snabbare resultat om man undviker att locka med godis. Därför det där att vara stum och ge så lite signaler som möjligt. Hunden ska själv komma på att det är bra att komma till dig ibland och att ständigt hålla ett öga på vilka tokigheter du kan hitta på.

En sak man kan göra under träningen är att leka hund, dvs man intresserar sig för en liten fläck på marken, vilket kan locka hunden till att undersöka den. Den där fläcken man böjer sig ner emot kan man lägga en godisbit på, som hunden hittar. Inte varje gång, men någon gång ibland, för att öka intresset för det som man själv undersöker.

Och jag vet inte om metoden fungerar på alla hundar, har inte heller sagt det. Den brukar fungera, och den har hittills fungerat på alla hundar där jag har prövat den, så den är ganska generell. Jag har jobbat med att träna hundar under några år för länge sedan, och nästan alltid när man tog över en hund var koppelträning bland det första man måste ta itu med. Som tränare måste man fungera som flockledare, och man måste göra så att hunden håller kontakten självmant, annars funkar det inte. Nästan alla hundar jag har kommit i kontakt med har haft dåligt beteende i kopplet från början, men det fixar sig ofta på mindre än fem minuter.

Men - om hunden handhas av andra, kan den falla tillbaka i ett sämre beteende i koppel, och oftast kan träningen man har gjort inte föras över direkt till en person som har lärt in det andra, mindre önskvärda, beteendet.

#4

Finns massa olika övningar, kan vara värt att tex köpa en bok eller liknande.

Har du prövat med klicker? En del hundar ger jättebra respons på det, andra mindre, bara att pröva sig fram.

Annars tror jag att #6 är inne på rätt spår, det är ganska lätt att vara ledare inomhus, betydligt svårare att vara det utomhus. Konsekvens och att vara lugn och bestämd är nog det viktigaste med nervösa/stressade/hyperaktiva hundar.

Prova att spåra, något utav det mest tröttande en hund kan göra, då de är tvingade till att koncentrera sig. Det är också ett mkt naturligt sätt att hjärngympa hunden, spåra kan alla hundar göra, oavsett ras.

MVH

När jag tränat andras hundar i detta har jag haft ett halsband för träning och ett helt annat halsband/sele när jag inte orkat/hunnit träna.

För det är nästan helt omöjligt att träna 100% hela promenaden ALLA promenader tills problemet är löst. Därför har jag haft olika halsband för att hunden ska veta att med detta halsbandet tränar vi och sköter oss och med det andra kan man göra lite som man vill. För i slutänden när hunden lärt sig detta ordentligt kan man gå över till att bara använda halsbandet som betyder att man ska gå fint!

Jag tror att klicker är en aning svårt att förstå sig på, och kanske inte det man först ska sikta på om man aldrig har gjort det förr och problemet är att gå i koppel. Klicker kräver att man betingar hunden på klicken, ungefär på samma sätt som när man betingar kastkedja, men tvärtom, så att klicker blir en positiv signal.

Jag är definitivt inte emot att använda klicker. Det är en mycket bra metod att jobba med hunden, men man måste förstå den från grunden och träna målinriktat på att använda positiv förstärkning. Det är en konst, och den handlar om att dels träna in klickets betydelse, betingningen, dels att kunna använda det för att förstärka rätt beteenden, och att se precis när det ska användas.

Jag har använt kastkedja tidigare, och även där är det en konst att kunna se precis när det är läge att använda den och när man ska hålla hårt i den. Tekniskt tror jag att man kan kombinera båda metoderna, men det är ganska avancerad hundträning det handlar om. Jag avstod från kastkedjan och använde i stället mer naturliga signaler, som att till exempel "falla och låtsas vara skadad" när hunden gjorde fel, och sedan trösta hunden när den kommer tillbaka. Det fungerar på en känslig hund i situationen när den drar iväg så att kopplet sträcks, men det är en mycket stark signal som inte får missbrukas. Det är bättre för den som är ovan vid mer avancerad träning att undvika signaler, och framför allt att undvika signaler som är negativa.

Så betinga gärna hunden med klicker, men jag tror inte att man ska börja med problemet dra i koppel. Klickern betingas till en positiv signal, ofta en mycket stark positiv signal, men jag har svårt att riktigt hitta platsen att sätta in starkt positiv signal i koppelsituationen. Man bör nog vara på neutral mark när man börjar. Själva klicket är ju ett beröm för en bra sak, och då måste man hitta tillfällen att låta hunden göra bra saker.

#6 skrivet av Inkanyezi

Jag tror inte att drag i koppel och dåligt ledarskap hör ihop. "Experter" påstår ofta att de hör ihop. De gör det kanske ibland, men oftast inte.

Då jag tänker på min hunds beteende i övrigt, att väja, mat, leksaker, lydnad mm, så vägrar jag acceptera att det handlar om ledarskap.

I såfall gäller det ledarskapet blott och bart kopplet.

Vad jag har upptäckt är att mina hundar, som drog som dårar i kopplet när de kom (vuxna fd gatuhundar från spanien och portugal)  … eller, två av dem drog som dårar.

I takt med att vår kontakt och kommunikation har växt, ju mer jag jobbat, umgåtts, lärt dem … desto mer har de valt att hålla sig nära även på promenader. De följer mig för att de Vill, är min erfarenhet. Det är inte direkt något jag tränat på, i koppel, utan något som kommit mer och mer med tiden. Det jag lagt ner massor och åter massor av krut på, är att inte bara träna saker inomhus, utan jag har nog varit nära nog överallt i hela byn där jag bor, plus på hundklubben, och inne i stan, och tränat olika saker, så att det skulle generaliseras. Annars är det nog lätt att de lyder inne i köket, men inte när man kommer utanför.

Så, ja, jag kan tänka att det handlar om ledarskap - de väljer mig som ledare, även på promenaderna. MEN, även om jag är ledare, så betyder det INTE att jag alltid går längst fram. Så är det inte i några flockar, att ledaren alltid går längst fram. Ibland byter man positioner, speciellt när de är lösa. Ber jag dem att gå bakom så gör dem det, men säger jag att det är ok att gå framför, så gör dem det. Dragandet i kopplet har slutat mer eller mindre helt utan "koppelträning"

Ett rätt bra verktyg vid att träna bort koppeldragande är använda ett elastiskt koppel, då man tyvärr inte alltid är, eller hinner vara, konsekvent med att säga ifrån vid dragande. Men ett elastiskt koppel är alltid konsekvent och gör så att du hinner se/känna direkt att hunden drar.
Men man måste komma ihåg att det här kanske inte funkar på alla hundar, men det kan hjälpa en bit på vägen och självklart så måste ändå fortsätta träna!

Kopierat från Vibri.com som säljer väldigt bra elastiska koppel:
Kopplet skonar hundens nacke och rygg om hunden gör hastiga ryck. Det skonar även din arm och rygg.
Kopplet förstärker eller ersätter metoden att lära hunden att inte dra genom att du som förare stannar så fort hunden börjar dra. När hunden drar, dras kopplet ut, men eftersom det är elastiskt vill det dra ihop sig igen. Fördelen med kopplet är att det reagerar hela tiden vilket är lätt att glömma som förare. Det är mycket viktigt att kopplets hårdhet passar till hunden.
Dessutom så kan du "prata" väldigt bra genom kopplet, en liten flexibel spänning (i stället för ryck som det annars blir) förstår hundarna mycket bättre.

Jag vill också gärna tipsa om VGW-selen: http://www.vgwbalte.com/

Mer läsning om VGW: http://www.hundiabutiken.se/default.asp?sida=omvgw

VGW = Very Good Walking

#10 skrivet av willas

Märk willas, att det är du som tolkar det som dåligt ledarskap, något som jag inte har skrivit i mitt inlägg. Men att drag i kopplet är förknippat med ledarskapet är ganska klart. Hunden som drar i kopplet har INTE sin uppmärksamhet riktad mot dig via något annat medel än kopplet som binder ihop er. Hunden är ute och går med dig i koppel.

Den som är i andra änden av kopplet är ett bihang som hänger med.

Det jag föreslog var att vända den situationen, vilket tvingar hunden till att bli mer uppmärksam, och det är definitivt en fråga om ledarskap. Det handlar till stor del om att lära människan i andra änden av kopplet att inte dra i det. När du låter hunden "dra i kopplet" tappar du en bit av ledarskapet och lämnar över initiativet till hunden, om det inte är så att du VILL att hunden ska dra i kopplet och att det är vad du tränar den att göra. Så det är i mycket en valsituation, men det är bra att ha klart för sig att det behövs två för att dra i ett koppel, och att en av de två har initiativet. Så länge det är hunden som har initiativet och du som måste vara uppmärksam är ledarskapet inte tillräckligt väl etablerat enligt mitt sätt att se det.

Vem som sedan ska gå framför eller bakom blandar jag mig inte i. Alla hundar jag tränade gick för det mesta framför föraren, vare sig det gälde ledarhundar för synskadade eller sökhundar, men de ska hela tiden ha en del av sin uppmärksamhet riktad mot föraren. Och en hund som är uppmärksam på föraren drar inte i kopplet. Däremot kan den dra precis lagom mycket i en sele. Så fort kopplet någon gång sträcks ska hunden kolla vad man är på väg att göra, och om den VILL dra iväg åt något håll, så "frågar den om lov". Det gäller både när den är i koppel och när den är lös - när ledarskapet fungerar på bästa sätt.

#5 Willas, jag tror att du inte lyckades träna din hund i att inte dra, med hjälp av klicker, för att du inte gjorde på rätt sätt bara.

Det finns hundtränare på youtube som visar hur man kan använda klicker för att träna hunden i att inte dra, med hjälp av klicker.

Smirnoff, kolla youtube. Sök "hove to stop your dog from pulling the leesh" eller liknande, så får du upp massa bra tips med bild o ljud och som visar hur du kan göra. tror det kan vara lättare också om man ser hur en annan gör för dig som verkar lite ny i dethär med att träna hunden.

och detdär med Cesarmillan-metoderna du har försökt med - ingen bra!

#14 skrivet av Inkanyezi

När du skrev att det handlar om ledarskap, så tolkade jag det som om du menade att om hunden drar så är det dåligt ledarskap. Det har jag fått höra till lust och leda.

"När du låter hunden "dra i kopplet" tappar du en bit av ledarskapet"

Under denna hunds 6-åriga liv har jag haft 2-3 perioder när jag har tänkt att jagger upp och låter honom dra. Dessa perioder har aldrig blivit långa (någon månad), för dragandet har varit så i nittonde potens att det var en omöjlighet, Otroligt att en 20-kilos hund kan ha en sådan kraft.

Det som räddat mig har varit att tvinga hunden att gå bredvid. Även om jag inte tycker om det, så har det hjälpt mig att stå ut när jag helt enkelt inte orkat hålla på och ingripa vart tionde steg (jo, jag har räknat – det varierade mellan 8 och 15 steg innan det blev en ny dragsituation).

Men jag känner för TS, för jag vet hur det sliter på orken att inte få gå en promenad i lugn och ro på åratal.

Ibland tror en del att jag ger upp för lätt med en metod. Det tycker inte jag, men visst – jag anser att man skall se en viss förbättring på någon månad. Hade en dragande hund tidiagre, det tog 6 månader att få det att fungera. Jag ahde inget problem att vara konsekvent den gången, för det blev stadigt bättre.

Men som sagt så har han nu med åldern lugnat ner sig så pass (och lite har säkert all träning hjälpt…) att jag inte längre hatar att gå ut och promenera.

På en normal entimmes promenad måste jag ta till större åtgärd (=ta honom bredvid) kanske fem gånger och mindre påminnelser otaliga, i medeltal med kanske ett par minuters mellanrum. Det är lite annat än var tionde steg!

#16 Och hur gör du den där "större" åtgärden så att hunden går bredvid dig?

Jag antar att du kanske på något sätt säger till hunden någonting? Kanske du säger något när den drar i kopplet också?

Om man ska lära en hund att det är förbjudet att dra i kopplet ska man inte säga ett endaste litet ljud. Man ska inte be hunden om lov att slippa bli dragen. Det är hunden som ska uppleva obehaget av att dra, inte jag. Om den drar så går det åt motsatt håll. Det ska aldrig, aldrig någonsin, löna sig att dra. Följer du efter så har du förlorat.

Jag har råkat ut för hundar som har försökt, de kan försöka så kraftigt att de blir släpade baklänges med alla klorna ute, men det gäller att aldrig ge en enda millimeter till draget. Det ska alltid misslyckas. Ingen hund är så dum att den fortsätter att dra om det alltid misslyckas. Det som förvånar mig lite är att det finns människor som är så dumma.

En vuxen människa väger i regel mer än en hund, och med bra fotfäste är det inte hunden som har övertag om man fattar kopplet tillräckligt lågt. Höftfäste för att inte slita på axlarna. Men inte ett ljud ska man ge ifrån sig, man ska inte fråga om lov, utan man bestämmer själv vart man ska gå, och det är inte åt hundens håll om den drar.

Oftast lär sig en hund på mindre än fem minuter.

Men om du piper fram ett "nej" eller "inte dra", då har du lämnat över ledarskapet, då ber du hunden om lov att få hålla emot när den drar. Det är hunden som ska vara uppmärksam på dig, inte tvärtom.

#17 Detdär med 5 minuter låter inte riiiktigt helt sant ;) Kanske på vissa hundar men inte med en hund som har fått dra och kanske till och med på nått vis belönat sig själv för det :)

Du får gärna beskriva i detalj hur du går till väga med din 5 minuters-metod:)

#17 skrivetav Inkanyezi

Jag har ett kommandoord som betyder att gå bredvid. Han lyder det. Om han glömmer att han skall gå bredvid så petar jag till honom med foten (inte sparkar alltså, utan bara nuddar). Han hatar att bli vidrörd med foten i alla sammanhang, så det är faktiskt ett jättestort straff.  Han hålls alltså rätt bra bredvid.

Detta kommando ges om han rycker till plötsligt hårt, om han håller spänt koppel eller om han med täta mellanrum når ändan på kopplet.

Jag går och svänger med armarna. Om kopplet spänns till vid bakåtsvängen vid ett steg, men han saktat in till nästa steg så är det ok.

Om det spänns till också vid nästa steg blir det en verbal påminnelse och oftast också ett litet ryck.

Vanskligt att gissa vad hundar tänker, men av hans beteende får jag inrycket att han försöker låta bli att dra.

Givetvis kan jag få hunden att gå snyggt, t.ex. bredvid, dels märker han om det är en träningssituation, dels tävlar vi i lydnad. Det är ju inte det jag vill. Eftersom hunden måste vara kopplad, så vill jag ge honom maximal frihet så långt det går. Han älskar att gå och snusa. Jag vill att han skall få göra det.

Ett av mina största försök med vända om metoden var när han var 2-3 år. Jag gick alla promenader endast runt vårt hus och grannhusen, för att miljön inte skulle vara alltför upphetsande. Sträckan är knappt 0,5 km.

Om jag konsekvent höll den motsatta riktningen kom vi aldrig längre än 30 meter. Vi gick alltså av och an framför huset.

För att kunna gå runt gjorde jag så att jag vände om när han drog, men vände sedan tillbaka när han var bredvid mig igen, för att kunna fortsätta.

Vi höll på i tre veckor utan att skillnaden blev särskilt stor. Vi var inte ens nära att komma runt hela varvet utan drag. Det var väl den gången jag tappade tron på "vända om"-metoden…

Sorry, _Smirnoff_, jag har lite tagit över tråden märker jag.

Men diskussionen håller sig ju nog till ämnet…

haha, lite:)

Ja willas, det är helt uppenbart att du inte förstår.

"Om det spänns till också vid nästa steg blir det en verbal påminnelse och oftast också ett litet ryck."

Det är inte en verbal påminnelse du ger, utan du ber om lov. Det är brist på ledarskap.

Kan uppdatera alla med att jag provade #1 tips. dock började jag med att vända och gå mitt eget håll när hon va som mest hyper i början. sen körde jag de där med att bara stanna så fort kopplet blir spänt o vänta på att hunden tar några steg tillbaka så kopplet hänger slakt igen (har inget krav på att hon ska gå fot hela tiden, hon måste också få lite frihet. så länge kopplet hänger slakt så är jag nöjd). Gick rätt bra faktiskt, trots att hon inte varit i hundgården o lekt innan. fick korrigera en hel del under promenaderna men hon fattade iaf va de gick ut på, hon är smart men sjukt envis. körde även me godis lite då o då, inte hela tiden, annars muntligt beröm.

Tack så mkt allihop för era tips :). uppskattar det väldigt mkt.

Om man har en hund som drar väldigt mycket på promenaderna och har gjort så under en väldigt lång period fixar man inte det på 5min hur bra man än är! (Om man inte sätter skräck i hunden så den inte vågar annat.) Det kan finnas massor av orsaker till att hunden drar så. Allt sitter inte i ledarskapet! Jag tog över en hund för flera år sen som drog som tåget i kopplet. Men han hade varit med om obehagliga upplevelser ute vilket gjort honom osäker och stressen i sig berodde en del på smärta som vi upptäckte tillslut.

Jag tror mycket på klicker och jag tycker inte att man ska krångla till det för mycket! Så avancerat är det inte att använda klicker så att man rekomenderar folk att låta bli om dom inte har pluggat på högskola! Så jag tycker att TS ska köpa en klicker, kolla lite klipp på youtube och sen försöka själv! Blir det fel så blir det, men det skadar ingen! Blir det rätt så är det jätte bra! Det kan ju inte bli värre än att hunden inte slutar att dra.

Jag ser en tendens till att gammla "rävar" som tränat hund i många år fastnat lite i det gamla tankesättet. Man ska "bemästra sin hund" man måste vara en tydlig ledare som styr och ställer. Medans väldigt väldigt många unga tjejer och killar i dagens hundsamhälle "leker" fram lydnad tillsammans med sina hundar. Jag har sett ett helt fantastiskt exempel på det här i stan och ni skulle inte tro mig om ni inte såg honom själva!

som sagt så tror jag inte klicker kommer va nödvändig, hon förstår redan va hon ska göra. nu e de bara o träna in de, eftersom hon e väldigt envis. hon blir även lätt distraherad så det blir att försöka öva me störningar.

Har märkt att de funkar bra att kombinera både vända och stanna-grejen. e de mer störningar, till ex att hon ser andra hundar/barn/bollar så funkar de bättre att vända för annars står hon bara kvar o glor. Vänder man så e de lättare att få henne att sluta fokusera på så pass stora störningar. bättre än att stå kvar så hon börjar fixera me blicken o bli stressad.

e de mindre störningar så funkar det att vänta ut henne då hon börjar kolla bakåt o undrar va ja sysslar med o sen fattar hon ska ta några steg bakåt.

så bra att smirnoff nu har hittat sett som passar henne:)

Det är en klar missuppfattning att tro att en "gammal räv" fastnar i ett "gammalt tankesätt", men det finns en del gemensamma nämnare i de flesta problem med hundar, och det absolut vanligaste utöver att man inte har etablerat tillräckligt stabilt ledarskap är att man inte förstår vilka signaler man ger. Det är därför jag betonar att man ska undvika signaler i största möjliga mån, dvs inte ge någon form av bestraffning, inte reagera alls på ett felaktigt beteende, utan konsekvent bara köra sin grej.

Det är bra att ge positiv förstärkning till bra beteenden, och därför funkar godis eller klick bra när man vet exakt när och hur man bäst sätter in det. Däremot är negativa signaler så mycket svårare att man bör undvika dem helt om man inte är väldigt säker på vad man gör. Det är väldigt viktigt, om man vill få hunden att självmant gå bra i kopplet att aldrig låta den dra, men också att knipa käft och inte kommentera det med någon form av vad man tror är ett kommando. Kommandon ska man ge för att få hunden att göra saker som man har lärt in. En hund som drar i kopplet har inte lärt in korrekt beteende i koppel  Hunden kommer att lära sig själv vilken slags beteende som fungerar i koppel om den får tillfälle att göra det. Det den har lärt sig förut är att det lönar sig att dra i kopplet för att komma dit man vill, även om släpvagnen är lite trög.

Och med en ny förare tar det faktiskt i regel inte mer än fem minuter att få in en fungerande gång med slakt koppel. Däremot kommer den troligen omedelbart att börja dra igen med den gamla föraren, eftersom det är ett inlärt beteende. Hunden har lärt sig att när man har husse/matte som släpvagn måste man dra för att komma dit man ska, men när det är jag som är i andra änden av kopplet är det bäst att hålla koll, eftersom jag är fullständigt knäpp och kan hitta på vad som helst.

När det gäller sånt som påkallar intresset, exempelvis en annan hund, är det samma sak, det viktiga är att inte ge någon signal. Jag har inte sett den där andra hunden. För mig existerar den inte. Så länge den inte existerar för mig så ska inte heller hunden vid min sida visa något intresse för den. En envis hund kanske får släpas därifrån, men det viktiga är fortfarande att inte ge någon form av signal. Ett positivt beteende, som att komma upp vid sidan eller helt enkelt låta kopplet slakna och inte dra mot den där andra hunden, det kan man klicka på - eller ge godis om det är så man jobbar. Men handen ska inte ner i godisfickan förrän det är dags att ge godis. Det ska inte användas för att locka eller försöka avleda uppmärksamheten, utan precis som med klickern när man vill förstärka/belöna ett positivt beteende. Man kan självklart i det läget också berömma; olika hundar är lite olika på hur man bäst förstärker deras positiva beteenden.

Jag tror på klicker som metod, men jag har väldigt lite förtroende för hundägare i gemen och deras förmåga att förstå vad de egentligen sysslar med när de tror att de "korrigerar" sin hund eller får den att "lyda".

Det är ännu lättare att få in de goda beteendena om man i större utsträckning vid lydnad använder enbart tecken. Mitt vanliga tecken för inkallning är att böja mig ner och hälla kopplet invid vänster knä. Alla hundar jag har haft kom blixtsnabbt på det oavsett situation, när de var inom synhåll. En hund som svarar på tecken är uppmärksam.