Jag förstår precis hur du känner. Kanske du eller nån annan tänker "men visst gör hon det ellet s'kert" Men det gör jag har alltid varit intresserad av hundar och fick min första vid 15 års ålder är nu 17 år. Jag har haft en vän jag har kännt hela mitt liv. Var upp på BB när hon bara var 2 dagar gammal och vi har hållt ihop länge och alltid varit med varandra. Ibland när vi var små så sa vi att vi skulle vara med varandra i 2 veckor eller mer bara för att ingen annan skulle kunna boka upp oss :)

Hon har alltid vetat om mitt intresse och vetat att jag altid velat ha hund. Men de har inte vart mer med det utan vi har inte pratat om dt så mkt. Och sen när jag skulle börja 7:an var hon och hennes mamma och tre systrar tvugna och flytta. Då hennes mamma hade förlorat arbetet och fanns inga jobb kvar där vi bodde. (bor på en ö med väldigt få invånare)

Så de flyttade till stan och jag saknade henne enormt det gjorde ont varje gång jag gick förbi hennes hus och förstod att de var såld till någon annan. Men en dag kom Amanda som hon heter ut till ön och sa att hon hade ngt roligt att berätta. Då visade de sig att dom som hade köpt huset skulle ha det till sommar hus och hade kennel av rasen dvärgschnauzer.

Då fick allt en ny vädning vi gick dit och umgicks med de små valparna och hon själv verkade tycka det var skoj. Vi fick gå ut och gå med hundarna. Men hon som ägde kenneln märkte snabbt att jag vill göra mer. Så det dröjde inte länge innan jag fick tillåtelse att komma dit närsomhelst (innan jag fick Amadeus)  Jag tillbringade största delen av sommarlovet där fick vara med och klippa klor trimma lite gå ut och gå mata ja allt möjligt och de var ju super skoj.

Men Amada vara inte ute jämnt men hon tröttnade på att gå till dem jag tjatade och bad men nej hon skulle prångt inte gå dit mer. Det var då man märkde förändringar på henne. Helt plötsligt så svärde hon i varje mening skulle ha hur mkt smink som helst röka ha kläder med speciella märken smesa typ varje minut.

Jag säger inte att detta påverkar alla dåligt men i detta fall var det så. Jag var fortfarande inte noga om sånt (vilket jag fortfarande inte är) Och jag var ju ändå 1 år äldre och var med om samma saker som henne när man bytte skolan.

Sen gick några månader och vi bestämnde oss för hund jag var överlycklig och jag kunde inte annat att prata om hur söt han var och fin. Vilket inte vara konstigt mamma är allergisk men tål denna rasen bichon havanias. Så vi hade försökt förut med hund ex på raser dvärgschnauzer, cavalier king charles spaniel och golden bara några men inga lyckades åren gick och jag tjatade utan resultat. Men nu när man hade drömnt om det i 13 år och de skulle äntligen bli av kunde jag ju inte fatta att de var sant.

Att jag äntligen skulle få en egen hund istället för att låna alla andras. En vän för livet som skulle älska mig för den jag är. Amanda komenterade ofta om att han var söt och fin. Då visste jag inte mkt och tanken var ju att han bara skulle bli gos och sällskpas hund. Han gjorde en hel del rackar tyg som jag aldrig skulle tillåta idag. Så det tog sin tid innan jag fick ordning på honom :))

Hundintresset växkte mer och mer och jag hittade till bichon i fokus och hundar i fokus lärde mig massor. Och så nu förra sommaren så var det dags för hund nr 2. Och Amanda var ute i 2 veckor och jag ville ju träna Amadeius gå ut med honom. och sa att hon gärna kunde få följa med. Men hon ville varken eller men jagsa även att vi kunde se på film tsm.

Då sa hon:

-Se du på film med byrrackaren

Jag blev såklart förbannad men tänkte att detta var en engångs grej och sa:

-Haha ja han kan också få vara med busig som han är:)

Men hon svarade bara surt:

-Hmm tror jag säkert…

Redan innan detta hände tränade jag ju ofta med honom och la ner mkt tid till honom men hon hade aldrig sagt ngt sånt här. Tiden gick och en dag glömnde jag ringa när jag hade vart ute med Amadeus hade då berättad för henne att jag skulle få en till hund. Men iallfall så ringde jag upp och bad om ursäkt. Jag hade ju märkt att hon var som en tickande bomb som bara väntade på att explodera.

och nu var det dags för den att explodera.

_förlåt att jag glömnde ringa men ajg var så trött…

-trött? Erkänn du bryr dig inte om mig längre du tror bara du kan ha mig till ditt sällskap hela tiden. Den hunden coh ditt prat om hundar gör mig galen! Har du inget annat i huvudet än hundar? Hundar är äckliga djur som luktar på skit och slickar sig i underlivet/snoppen. Varfan är det som är så roligt med dem? Skaffa ett liv människa!

Jag kommer ihåg orden så väl att jag kan höra hennes ilska nära mig. Jag blev så ledsen att jag bara sa:

-Hur kan du säga så? Det är som att säga till en som nyligen har fått barn och älskar barnet att de är äckliga.

jag svalde gråten då jag inte ville visa henne hur ledsen jag var och la på luren. Sen dess har jag inte velat prata med henne tkr hon borde be om ursäkt. Tror tyvärr aldrig de kan bli som förr.

Men en ursäkt hade inte vart fel förstår precis hur du känner. Och jag vill inte skrämma dig genom min berättelse men det är viktigt att du bestämmer hur du verkligen vill ha det. Det låter ju som om du redan har bestämnt dig. Sen får du själv bestämma hur mkt du är beredd att offra för vännerna. Men jag tycker inte man ska ha vänner som man känner att man inte kan prata med.

Trodde jag kunde prata med Amanda om allt men det går inte.

Nu går jag på agust kobbs gymnasium hundinriktning där de är folk i min egna ålder som förstår mig.Om du känner att du älskar hundar så mkt kan du ju alltid börja ngt sådant så du får hundvänner genom de sättet.:)

men va ändrade du nu?

Haha ja, jag fick en massa svar på ett annat forum så jag tog bort här, eftersom jag inte kände att jag behövde mer . Tack för ditt jättelånga svar dock, ska läsa det nu så ta inte bort det än om du hade tänkt det!

Okej då förstår jag

Har läst nu, det var jättehjälpsamt! Tack så jättejättemycket! Jag förstår ju att samma sak som hände med er två inte nödvändigtvis måste hända med min bästa kompis, men jag känner henne så pass väl att jag vet att något liknande faktiskt är ett troligt scenario . Jag umgås en del med ett par hundtjejer som jag har träffat genom hundar i fokus och hundbloggar, vi har träffats 2 gånger och ska träffas på påsklovet igen. Om ett tag kanske vi känner varandra så bra att vi börjar träffas till vardags också 

Tänkte ändra tillbaka inlägget, men nu gick det inte haha 

Länk till det andra forumet för de som vill se vad jag skrev förut:

http://vovve.net/Rastplatsen/display_message.asp?mid=6726988

Var bra att de var hjälpsamnt ja det är ju inte lätt tur att du har hundvänner också Hade själv gärna velat ha mer…