Det man först bör tänka på är hur aktiv man själv är. Och hur mycket hunden kräver. Om du är en person som tycker om att promenera, jogga osv. Sedan vad du ska göra med hunden, om du vill träna agility, bruks eller vad det nu kan vara. Eller om du vill ha den som sällskap.

Hur mycket tid man har för hunden är också bra att tänka på. Och även hurdan man är som människa. Om man väljer en dominant hund, och inte är mer dominant själv,  så kan det bli fel.Det bör finnas en balans mellan dig och hunden. Nu har ju det ordet fått en dålig "klang" dominans är att tala om vem som är flockledaren, på ett lungt och bestämt sätt.

Det är bra att förbereda sig genom att läsa så mycket man kan få tag i, om rasen man valt, om hundens beteénde och kroppsspråk, om ledarskap och träning.

Finns säkert mer saker att tänka på, det här är vad jag kommer på just nu.

Jag kommer då rakt inte på nått mer jag heller. Och det där med din pappa det lär du nog komma på själv…alla pappor är ju olika ;)

Alla i familjen ska ju vara överens om att skaffa hund så det inte upptsår komplikationer senare

ja d e en hel del att tänka på.. kommer inte på nått mer på rak arm men d kostar ju endel också, mat,försäkring, saker till hunden, ev. vet. besök.. hmm…

att skaffa hund innebär en stor förändring i tillvaron, man behöver ändra i princip allting.

Det jag tycker är viktigt är att läsa på om ev hundraser, så att man vet vad som väntar.

På www.skk.se finns mycket att läsa om olika raser.

tack..:)

Jag är pappa och jag skulle nog inte vara så sugen på att låta mina barn skaffa hund själva så länge de bor hemma. Nu vill dom knappast det heller för vi har det redan fullt upp med de tre vi har. Jag tror att det viktigaste när man skaffar hunbd är att hela familjen är beredda att ta ansvar för den. Det innebär ju trots allt en ganska stor förändring. Man blir lite uppbunden (he he) av att ha hund. Man måste ju hela tiden ta med den i planeringen, både för varje dag men även för semestrar och dylikt.

 Jag vill absolut inte avråda dig från att skaffa hund, men försök se till så att hela familjen är med på det.

Om du vill ha argument för att övertala din pappa så finns det ju massor.

Hundar är alltid glada när man kommer hem, de brukar heller inte sura om man sagt till dom=)

Man får en anledning att ta sig ut oftare än om man inte har hund. För mig är hundpromenaderna ett otroligt tillfälle till att sortera tankar på jobb och familj och fritid.

Bor man så att man kan ta ut hunden i skogen så får man ju alltid en naturupplevelse på köpet när man tar sin hundpromenad.

Man får bättre hälsa (Åtminstone de flesta av oss) tack vare hundpromenaderna.

 Ja det var några argument som jag kom på nu. Jag kommer nog nästan alltid att ha hund, det är värt så fantastiskt mycket

Man bör väl även tänka på hur mkt tid man kan/vill lägga på pälsvård

jag bor själv för jag studerar 35 mil hemmifrån. men det som skrämmer honom mest är nog vad jag kommer att göra om 5 år..

Så vad kommer du göra om fem år? Själv tycker jag kanske inte att man absolut ska veta vad man ska göra om 5 år, men jag anser att man ska veta att man oavsett vad man gör om 5 år ska kunna ta hand om hunden. Dvs, vet man att man vill resa inom 5 år, så bör man inte skaffa hund, bara för att det är kul just nu. Vet man att man kommer ha ett jobb, då maninte kan ha hund samtidigt (jobba mycket och länge och inte ha råd med tex hunddagis), så bör man även tänka 2 ggr. Det är svårt att planera för allt, men lite framförhållning måste man alltid ha, så om din pappa oroar sig så kanke det ligger något i det? Menar inte att vara anklagande eller taskig, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Så har jag själv resonerat, och har därför hållt uppe med hundägandet snart 8 år, pga studier och stadsboende. Nu bor jag på landet och vet att jag kan ta hand om en hund, både nu och om 10 år. :)

jo det är ju klart, men det han tänker är ju att " du är ju bara 18 år har du inga framtidsplaner som tex, jobba som bartender i grekland i några månader,," han ser det som en självklarhet att jag skulle vilja göra det.. men det är inget som jag ens har i mina drömmar.. då säger han bara jaha, så du menar att du bara vill sitta i din lägehet med en hund hala dagarna.. det har jag ju aldrig sagt, utan det jag säger att jag inte hár några speciella framtids planer ännu.. och om det skulle inträffa, så löser sig det.. allt går att lösa tycker jag.. bara man tänker posetivt:)