Jag har lite liknande problem med min hund, skillnaden är bara att han är ivrig, lekfull och inte det minsta aggressiv MEN har blir som förbytt och halvt galen vid hundmöten. Vi kör en väldigt lugn metod utan varken belöning eller bestraffning. Eftersom din hund är så låst på den andra hunden går hon upp i stress och du kommer inte kunna kontakta henne förrän du har "fått ner henne på jorden" igen. Samma sak gäller även för mig, jag finns inte i Texas värld när han väl "låst sig". Godis, leksaker, glada tillrop och lockande funkar som du säkert vet inte alls.

Mitt tips till dig är att ha hunden i kort koppel nära dig så hon alltid är i din "trygghetszon". Se till att ha dig mellan din och den andra hunden vid hundmötet. Tänk hela tiden positiva tankar, och försök helst att tänka på nåt helt annat än din och den andra hunden. Jag brukar tänka på vad jag ska göra till middag eller om jag behöver tvätta osv. Det absolut viktigaste du måste komma ihåg att hela tiden utstråla lugn. Titta inte på den andra hunden, inte hundägaren och framför allt inte din egen hund. Se din hund som en handväska, förstår dock om det kan bli svårt när hon är så pass stor.

Jag har kört den här metoden med Texas några månader nu. Det är långsamma framsteg, men hunden lär sig att lita på din förmåga att bedöma situationen och när den ser dig lugn kan även din hund lära sig att slappna av. Texas har under ca 5 månader gått från att vara helt hysterisk även när den andra hunden är en bra bit bort och gallskrika och hänga sig i kopplet till att nu kunna gå hyfsat lugnt och sansat tills den mötande hunden är ca 1 meter bort. Då kan det komma ett skall eller ett gruffande. Han släpper hela händelsen mycket fortare nu än förut. Förut kunde han tvärstanna och fortsätta skälla och vara galen en LÅNG stund. Nu vänder han sig om tills vi tagit oss ca 5 meter bort från den andra hunden, sedan är allt glömt.

Känner nu att det här kan ha blivit riktigt rörigt, men jag hoppas att du förstår det viktigaste iaf :)

tack du, värt att testa! Det svåraste är att det är inte varje gång….vissa gånger går hon på som värsta pensionären med näsan i backen o lyfter inte ett öra, andra gånger låser hon 100 meter innan möte…ibland är det inte ens ett möte utan en hund som bara råkar existera långt bort. jätteknäppt.

tränatränaträna är vad vi får göra!

Kör kontaktövningar INOMHUS till att börja med tills de sitter som berg. Lägg sedan in dom mer och mer under promenaderna, när du känner att hon är lugn och balanserad. Det som också är viktigt är att du vid hundmöten fortsätter gå i rask takt och aldrig låta hunden stanna och trigga upp sig ännu mer. Försök att helt enkelt "glömma bort" hela omvärlden när du ser en annan hund.

Eftersom hunden har så mycket mer utvecklade sinnen än vi människor kan man aldrig säga vad det är hon känner/ser/hör när hon stressar upp sig. En lukt eller bara ett litet ljud kan göra så mycket på en hund som redan är lite taggad.

Är det vissa hundar hon reagerar speciellt starkt på? Någon viss storlek/ras/färg osv? Reagerar DU själv olika på olika hundar? Jag försöker alltid att se en HUND istället för en jättesöt Chihuahua eller en stor, maffig rottweiler.

Det är mycket viktigt att du börjar träna det här omgående innan din hund hinner befästa det "dåliga" beteendet. I och med att hon verkar vara rädd är det jätteviktigt att du som ledare är trygg i situationen. Många gånger är det mer sig själv och sin egen inställning man behöver träna. Absolut inget emot just dig eftersom jag inte vet vilken relation du och din hund har, men överlag så beror många problem på hundföraren utan att man ens har haft någon aning om det själv :)

Det som ofa utlöser är långhåriga hundar då det var en långhårig som skrämde henne som liten eller små bjäbbiga hundar. Självklart reagerar hon starkare på "ouppfostrade" hundar som inte heller är bra på möten och drar, skäller eller stirrar ut henne. Antagligen känner hon sig trängd o anfall är bästa försvar så jag måste nog bli bättre på att visa att jag har kontroll på situationen….Hon kanske inte litar på min förmåga. Alldeles nyss har hon börjat bli väldigt störd på hundar som kommer bakifrån, väldigt mycket jobbigare än möten framifrån.

Det jag kan känna hos mig är att jag blir spänd eftersom att jag tycker att det är jobbigt när hon "beter sig" eftersom att fördomarna är många mot en hund med hennes utseende.

Men vi ska jobba på. :)

Jättefin tjej!

Börja med att jobba med din egen inställning, sluta spänn dig och ta det bara som det kommer. Det kommer inte bli bra första gången, inte första tio gångerna heller men så länge du beter dig precis likadant vid varje möte lär sig din hund med tiden att det inte är någon fara. Jag tror på er, det kommer lösa sig! Hon är ännu så ung och formbar! Om du skulle behöva ett bollplank och växla lite tankar och funderingar är det bara att höra av sig. Lycka till! :)

Kämpa på, det känns som om du är på rätt väg!
Tänk på att verkligen belöna de hundmöten som går bra, så ni inte bara går förbi utan att uppmärksamma att det är bra :) (vilket du kanske redan gör :) )

Vid de hundmöten hon går upp i varv, testa och ta mer avstånd, gå i en båge, detta är en lugnande signal för hundar och det kanske kan hjälpa henne?

Lycka till :)

träna lite agility! det höjer självfötroendet :) (obs, inte så mycket o hårt med  tanke på ålder! )
Och gå promenader med TRYGGA hundar :)

Vi har knappt kunnat utmana henne fysiskt alls då hon är ledopererad, därav våra problem. agility är ett alternativ så länge vi avstår hopp och snäva svängar :) tack alla för bra tips :) vi kämpar på. viss förändring har hänt, antagligen med mej :p