Spännande!
Jag vet inte vad det kan vara för ras, var ganska svårt att se. Men kan tänka mig att det är någon vit herdehund-mix.

Första tanken var någon slags huskey mix men ja det är svårt :P Hoppas allt går bra och lycka till :)

Hmm, ja kanske, pga prickarna har vi ju tänkt att dalmatiner är inblandat, men det behöver det ju inte vara, kan vara någon ras vi inte har i sverige, eller en mix av 5-6 olika! :) Spelar ju ingen roll, men jag är alltid nyfiken av mig. Här är en bild till, det är hon som står på bakbenen. http://www.facebook.com/photo.php?fbid=256631391074199&set=a.256627164407955.59689.100001820208966&type=3&theater

Tack! :)

Går det inte att kolla raserna genom DNA?:)

Åh vad vacker

Hur har det gått? :)

Undrar detsamma som #7 

Det har gått bra, hon är lite blyg, men det går snabbt framåt. Hon är väldigt intelligent och fundersam, och tycker mycket om att mysa bara man inte närmar sig för snabbt. Hon kom i lördags kväll, och jag kan säga att det var enspeciell känsla att vänta in transporten, tänk att hon åkt över 200 mil för att komma till oss. Ju mer jag tittar på henne, desto mer tror jag hon har pitbull eller någon annan musklig ras i sig, hon är nämligen ganska smal, och kommer få mycket kraftigare hals och ansikte när hon gått upp lite, tror jag. Julie imorse:

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150569520948874&set=a.10150165765528874.304944.566533873&type=1&theater¬if_t=photo_comment

#5: Det går det nog iofs, men skulle tro det kostar multum, jag är ju mest bara nyfiken. :)

De är jättesvårt att veta vad de kan vara i en blandras. Min hund när hon kom till oss trodde jag säkert det var pudel i och någon typ av vallhund, men sen visade dets ig att edt avr schnuazer och cockerspaniel. Schanuzer ahde jag kunnat tro men aldrig cockern….

Hon ser också ganska annorlunda ut beroende på om hon har öronen uppåt, som på förra fotot, eller framåt, som här. http://www.facebook.com/photo.php?fbid=289898384401475&set=a.289898374401476.70895.259506790773968&type=1&theater

Kul att det gått bra :) fin hon är också. Kommer nog ta ett tag innan hon vänjer sig vid nya hemmet. Är ju inte så konstigt att hon är lite blyg när det är så mycket nytt.

Absolut inte konstigt, snarare så att det går så snabbt framåt, men jag vet att de har jobbat en del med henne därnere i Rumänien sedan de räddade henne från kommunala hundgården.

Visste ni att hundarna där bara sitter och väntar på att dö? De får ingen mat, ingen vård om de blir sjuka och vakterna där är inte snälla! Frivilliga räddningsorganisationen Asociata Ador, som Julie kommer från får på nåder komma dit tre gånger i veckan och ge dem 60 kg mat, till 200 hundar, annars tycker vakterna det blir för mycket att städa upp… Oftast får de inte gå in och hjälpa hundarna heller om det är något, och de får muta/ köpa ut hundarna därifrån… Så, nej, min Julie är ett litet underverk, och de andra hundarna jag träffade med transporten också, de flesta var jätteframåt och ville ha uppmärksamhet.

#14 Ja de är riktigt tragiskt hur situationen ser ut där nere och i många länder.

#14 I sheltret eller vad menar du? 

Min granne fick hem sin hund nyligen, från rumänien! Han är också jätte blyg men är helt fäst vid hans ägare.

I sheltret ja, om det var det mad vakterna du menar. Hos frivilligorganisationen har hon haft det bra, de tar hand om hundarna på bästa tänkbara sätt, men det är klart, de är ju inte heller gjorda av pengar, utan helt beroende av donationer, så visst ehöver hon äta upp sig lite, men de ger hundarna mat där, även om det såklart inte är i överflöd, men jag tror ingen går hungrig i alla fall. Dessutom har de en veterinär som jobbar med gruppen, och mman märker på alla bilder hur mycket de tycker om sina räddningshundar och vice versa. Jag har nog fått mail varje dag sedan hon kom om att de saknar henne. :)

#17 Jag tror det lätt blir så, lite blyga, för de vet inte om m an kan lita på människor, men när de upptäcker att det går så släpper de inte. Julie är dessutom så himla snäll och mild, och fattar på en gång vad man menar, tror de är jättetacksamma för kärlek och omtanke!

#12 Verkligen en skillnad när hunden hade öronen sådär, söt hund btw

Gud vad roligt att se att allt har gått bra! Ser dessutom ut att vara en riktig pärla :)
Jag sitter själv här hemma och väntar på att få åka och hämta min andra hund från Portugal! Jag kommer dock åka ner själv och hämta henne, tillsammans med 3 andra hundar - vars ny ägar väntar på dem vid Arlanda.

Åh, vad spännande! Det kittlar fortfarande i magen från när vi stod och väntade på transporten. Gör mig också lite ledsen, när man ser hur stora framsteg hon gjort på bara ett par dagar, tänk vad många av hundarna som sitter där, som också skulle vara riktiga pärlor!

Vet du när du ska åka ner? Har du bra kontakt med dem du ska hämta henne från?

#21
Haha, kan tänka mig det! Jag var supernervös när jag åkte ner för att hämta Milo!

Jag åker den 25 februari och flyger hem igen 28e. Jag samarbetar med organisationen/sheltret hon kommer ifrån, så jag har välfigt bra kontakt med dem :) Var där och jobbade i en månad i slutet av förra året dessutom. Och det är som du säger, vilka fantastiska hundar det finns där ute, som med ytterst lite tid skulle kunna vara den mest underbara hunden bara de fick en chans!

Hur har det gått med hunden? :) LinaBlue.

Grattis till din fina hund, supersöt är hon! Hur går man tillväga om man vill adoptera ifrån Asociatia Ador? Får man skriva till dem och berätta om sig själv och vilken typ av hund man är intresserad av? Eller får man i princip välja ut en hund fritt ifrån bilderna på tillgängliga hundar som de lägger ut?

Hon är helt underbar! Såklart hon har lite"issues" och är lite osäker i vissa situationer, men hon är en helt underbar tjej, och det känns som om man ser en liten förändring varje dag. Hon tar för sig mer, uppsöker för att vara med och umgås och kela, busar och blir världens gladaste när man kommer hem.

#24: Tack! I första hand hör man av sig via PM och berättar viken hund man är intresserad av, så berättar de statusen på hunden, om den är färdigvaccinerad, hur gammal osv. De är inte jättebra på engelska, och jag vet att de är bara 4- 5 personer som frivilligjobbar med  det här,, så ibland tar det en liten stund innan man får svar, men själva adoptionerna går väldigt seriöst till, de har en veterinär som jobbar i gruppen, och är väldigt måna om hundarna, socialiserar dem så mycket det går, och man kan följa hundarna på nätet. De har en egen liten facebookgrupp där de gärna vill höra hundarnas utveckling, och där man kan bli medlem och höra hur det har gått för andra som adopterat därifrån. Jag vet att de är helt nya på det här, tror de körde sin första transport till tyskland tidigt i höstas, och Julie kom med den första transporten till sverige nu i januari. Har du tittat på bilderna därifrån? Säg till om du vill ha hjälp med att förmedla kontakt eller något. Finns även en nystartad svensk grupp som hjälper till med adoptioner därifrån: http://valentinedogaid.hemsida24.se/ ,dock har jag bra haft kontakt med Asociata Ador själva genom min adoption.

Det här är Julie häromdan: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150629603278874&set=a.10150165765528874.304944.566533873&type=3&theater

#25 Ja, det verkar vara en seriös organisation, även om de är ganska nya. Det finns så otrolig många fina hundar hos dem, man skulle ha svårt att välja om man letade hund. Vi har tänkt vänta åtminstone ett år till tills vi skaffar nästa hund, för vi tycker att vår hund vi har nu är lite för ung ännu, att vi behöver mer tid med henne själv först. Men när vi börjar leta hund igen skulle det här helt klart vara ett alternativ. Nu har vi en jakthund (och sällskapshund såklart) och nästa hund kommer att bli en ren sällskapshund, med mycket träning och friluftsaktiviteter men inga specifika krav på särskilda förmågor, så det skulle helt klart fungera med en blandras-omplacering.

Grattis säger jag  Raser nån muskelmix,labb,shäfermix,dalmatiner mix gissar jag på. Otroligt fin, ska bli roligt o se henne sen när hon har vart hos er ett tag :) Har inte du en till hund? isf hur går det med hundarna?

Tack så mycket! Ja, vi har nog hittat en liten pärla. :) Nej, hon är min första hund. Annars är det bara två råttor kvar, de har hon varit jättebra mot, bara lite "over friendly" när hon skulle hälsa första ången, så vi var rädda råttorna skulle få panik och bita henne.

Det är ungefär de raserna vi också gissar på, med ett litet tillägg: vi, och även veterinären är inte helt främmande för att det är Husky inblandat, hon har samma pälsstruktur, och jättetjock päls verkligen, och svansen, den "rullar" gärna uppåt.

Jag tänkte på en sak, i och med att jag gärna själv skulle adoptera en hund i framtiden. Hur kan man vara säker på att de inte har med sig några sjukdomar som är främmande i Sverige? Jag tänkte t.ex. på den där händelsen nyligen med en hund från Rumänien som hade TVT. Gjorde ni en fullständig veterinärbesiktning av er hund när ni hade fått henne, och kan veterinären testa för allt, ifall hunden har något som inte brytit ut ännu?

Bara utav ren nyfikenhet så frågar jag detta, hur kommer det sig att du väljer att flyga in en omplaceringshund ifrån utlandet när det finns så otroligt många hundar redan i detta land som behöver hem ?

Bara nyfiken som sagt..

#30 Det är jag inte säker på att man kan vara säker på, Julie är vaccinerad för allt som behövs för att komma in i Sverige, testad för hjärtmask (krävs ej) osv, och vi har gjort en veterinärbesiktning här hemma, dock utan att veterinären gjorde några tester, men hon ansåg henne fullt frisk. Sedan huruvida de skulle kunna bära med sig sjukdomar vi inte känner till här är såklart svårt att veta, då vi ju inte har de kraven eller kunskaperna att upptäcka dessa, men jag skulle gissa på att vill man ha et blodprov på hunden här i sverige är det nog inga större problem, kostar säkert bara lite pengar. :)

#31 Fick samma fråga av en av mina kollegor, ooch du får samma svar (tycker förövrigt det är bra när folk ställer raka frågor :) ) Jag kan på rak arm inte komma på någonstans i detta land där hundarna har det lika bedrövligt som på de kommunala härbärgena i rumänien. Även om hundar här sitter på hem, och kamske kommer avlivas, så har de det förhållandevis bra, får mat osv. Julie är räddad fråm ett sk "public shelter" som inte är mer eller mindre än ett koncentrationsläger för hundar, de sitter bara och väntar på en låmgsam svältdöd, utan veterinärvård, utan tak över huvudet, Asociata Ador får komma dit tre gånger i veckan och ge 200 hundar 50 kg mat att dela på, annars tycker vakterna det blir för mycket avföring att städa upp. För varje hund de lyckas köpa/ muta ut därifrån och adoptera iväg får en annan hund en chans att komma ut ur detta helvete. Så därför. :)

En notis också, Julie är inte flugen därifrån, de transporterar hundarna med bil när det finns tillräckligt många som ska till ett land, vilket jag tycker är bra, en redan eventuellt traumatiserad hund bör inte må speciellt bra av att sättas i lastutrymmet i ett flygplan.

#32 Jag känner precis som du när jag tänker på hundarna där, att även om räddningen av en hund är en droppe i havet så är det ju allt för just den hunden. När man ser dem på bilderna så vill man ju bara ta hem allihop! Men jag vet inte om jag skulle våga, för smittorisken. I så fall vill jag vara säker på att jag kan testa hunden mot allt, direkt när den kommer till Sverige. Tänk om ens egen hundadoption är orsaken till att en ny sjukdom sprids till Sverige och smittar hundar och människor här, och blir kvar i landet så att fler och fler hundar och människor smittas. Det skulle ju vara fruktansvärt. Som hjärtmask t.ex., som är dödligt för både människor och hundar. Eller rabies. Eller som exemplet med TVT, som smittar när hundar nosar varandra i baken, dvs. det räcker med att ens hund hälsar på en annan hund så kan de bli smittade. Tydligen så verkar det ju tyvärr inte räcka med ett man får ett veterinärutlåtande från landet hunden kommer ifrån, verkligheten har ju tyvärr visat att veterinärerna fuskar…

Grattis till din nykomling! Önskar er all lycka till!

Jag har själv jobbat mycket med omplacering av både utländska och svenska hundar. Min Salsa kommer ifrån Polen. Hon är det bästa som har hänt mig. Men jag måste säga att alla sjukdommar dessa omplaceringar från utländerna för med sig är Inte Bra. Vi får nya sjukdomar, nya typer av mask och risken ökar ständigt i takt med införseln. Och i sverige avlivas och vanvårdas det hund efter hund som ingen tar hand om utan istället för in hundar ifrån utlandet.
Jag ångrar inte för en sekund att jag tog min Salsa till sverige. Men efter allt jag sett här i landet, kommer fortsatta omplaceringar komma härifrån. Det finns så många som behöver hjälp här. Är våra svenska hundar värda mindre? Är risken att föra in alla sjukdomar till landet värda det? Nej. Tyvärr tycker jag inte det.

Men för oss som har fått oss fantastiska små "invandrare" i våra hem, ja vi kan skatta oss lyckliga. Men jag tycker att man skall tänka både en och två gånger på konsekvenserna. För Sverige, för hundarna i sverige, för de stackars hundarna som transporteras, och på dessa tusentals vanvårdade, hemlösa hundarna som en dag avlivas för att vi inte tar hand om dem. Att skänka pengar till de organisationer som jobbar med att förbättra förhållandena för hundarna i det land där dom är tycker jag kanske är en bättre insats i så fall.