Här hänger jag inte med riktigt i fakta. Du säger att man Lätt kan se att de äldre hundarna är bättre än de yngre…. vilka menar du då?

Det finns många hundar som hamnar hos fel ägare, som får taskig uppväxt, felaktig träning, blir nervösa och osäkra… utan att det handlar om avelsfel, det finns även osäkra rädda hundar som vuxit upp på taskiga villkor, men med rätta ägare är helt underbara.

Vad menar du, mer exakt?

# 0 Sen kan ju dålig mentalitet gå i "arv" även fast det inte är genetiskt i den traditionella bemärkelsen. Om en tik är väldigt nervös och stressad under dräktighet och valparnas första tid i livet kan även detta sätta spår i valparnas DNA (något som har med metylering av basparen i DNAt att göra har jag för mig) och de i sin tur kan även föra över det på sina valpar senare. På samma sätt kan våra far- och mormödrars erfarenheter under deras graviditet satt spår i oss. Det är rätt ny forskning och det kallas epigenitik, rätt intressant faktiskt! Tråkigt om aveln går utför dock….där är det nog hundköpare som styr mycket också tror jag. Trist att människors fåfänga ska gå före våra bästa vänners välmående =(.

#1 golden och schäfer är dem jag främst ser tydlig skillnad, dem yngre är mer stressade och nervösa än dem äldre.

Även lagotto, rottis, Chihuahua, dv pudel, är några av dem raser jag reagera på på senare tid.

Men HUR avgör man om det är ett menalt problem eller ett uppväxt problem?

För endel tränar ju och döljer hundens problem(mentala problem, bör ej avlas på men ibland gör dem det ändå då problem inte syns) och endel medans vissa har problem pga brist på träning (inte mentala problem)

Jag håller inte med om att man kan dölja mentala problem genom lydnad. Du kan ha styr på din hund men man kan ändå se vissa problem. Som t.ex så får man aldrig en nervös och rädd hund gå med svansen svajande i situationer den inte trivs i, hur bra pli man än har på den. Den går kanske där den ska men den ser inte ett dugg bekväm ut i situationen. Och har man en hund som gör utfall är det samma sak där. Hunden är där den ska, men är långt ifrån avslappnad.  Däremot håller jag till fullo med om att det går förmånga hundar med dålig mentalitet i avel. Det är den vanliga konflikten mellan utställare och bruksfolk, men där är på väg att ske en förändring så att de börjar arbeta mot samma mål. Snygga, friska och sunda hundar. Men det är ett arbete som tar tid.

Din fråga om hur man ser skíllnaden på mentalbrister och fel/ingen fostran finns det nog inget klart svar på. Men många gånger kan man märka det om man har möjlighet att själv umgås med hunden. Så jag tror att ju  bättre du är på att "läsa" hundars beteende, ju lättare ser du vilka ev bekymmer är.

Vill bara fråga bevehöver inte alla hundar som går i avel göra ett mentaltest?? Enligt ssk regler.

5 ne inte alla raser, men ser flera som blir utskickade från utställningsringen pga hundens betende, vissa har bitit dommare andra beter sig i ringen. Dessa får inget omdöme därmed inte avelsdugliga

Ok, Tack snälla för info.

Det går visst att träna mentala problem, jag hade en jätte stressig golden, han blev helt hyper när vi möte hundar, hos veterinären och på bruskhunds klubben, hade vi tränat honom vid utställning hade han gått jätte snällt och lydigt i ringen, när tikens ägaren kommer hem till oss skulle han uppföra sig och när valpköparna träffade honom skulle han uppfört sig bra. Men den extrema stressan på brukshundklubben och veterinären skulle finnas kvar. (han var på brukshund klubben första gången vid valpkursen, sen allmänlydnad, lydnad, så han var van att vara där men ändå gick det inte)

Han var dock inget att avla på så tränades bara på hundmöterna så vi fick en funkande vardag.

Skulle någon dock vart hundvakt åt oss i ca 1 vecka skulle dem sett problemet, men 1 dag på en utställning och en stund när man hämtar valpen är för kort tid för att avgöra hur hunden är…

Bruksraserna skall mentaltestas innan avel!

Bra det :D

8 fast det är ju vanligt att hundar är så på hemma plan kan beteseg som monsterhundar vid hundmöten o på bortaplan funkar dom super mot andra hudnar. Det är vanligt att man tar privat kurs pga men behöver hjälp på hemma plan då borta plan funkar. Osäker hund antar jag?

#11 nej inte osäker utan totalt överlycklig, älskade allt och alla, drog i kopplet, ville hälsa och blev helt till sig och visste inte vart han skulle göra av kroppen, var man inte beredd drog han i kopplet mot andra hundar, var man beredd och försökte få focus snurra han bara runt och skällde.

När det kom lösa hundar fram till honom och hälsade så lugnade han ner sig och stod och bara viftade på svansen och ville leka.

Han hade inge problem med människor eller hundar, funkade med alla, var dem andra låga i rang blev han hög, var dem höga blev han låg ;)

Han var så illa på brukshundklubben att vi inte kunde fortsätta träna där utan fick träna honom ensama på hemmaplan :P

Vid 6 år fick vi ordning på hundmöterna, brukshundklubben hade vi inge behov av och veterinären, ja bara man fick in honom i behandlingsrummet och inte öppnade dörren var det inge problem XD han ÄLSKADE våran veterinär och hade inge problem med att bli undersökt eller sprutor ;)

#11: För mig låter det som social ångest.
Allt som är "lycka" i våra ögon behöver nödvändigtvis inte vara bra för hundarna. Det finns olika anledningar till att hundar beter sig så och det behöver nödvändigtvis inte vara så att hunden blir Glad i den benämningen vi ofta tänker oss.

#11 jo jag vet men jag har studerat tillräckligt med etologi och hundens kropps spårk för att kunna skilja på en glad hund och en hund med ångest ;)

#14: Jag är själv ganska välutbildad inom hundvärlden och läser dessutom etologi på universitetsnivå. Jag kan utan tvekan säga att många av sveriges bästa etologer ibland kan ha svårt att skilja på dessa beteenden så jag skulle vara lite försiktig med att uttala mig på det sättet. Det är farligt att vara så säker på att man har rätt.

#15 du uttalar dig precis likadant nu ju? du sa hur min hund verkade vara utan att ha sett honom. Varför skulle hans beteende inte kunna bero på stress och glädje?

jo, jag är inte allsvetande, men jag kan läsa hundar och känner mina egna hundar utan och innan ;)
Jag har endel "skumma" beteenden på min nya hund, så där kan jag inte säga att "han är si eller så", men min golden var ganska tydlig.

Med födda mentala egenskaper går inte att träna bort.

Tycker att en mental beskrivning borde göras på alla raser. Innan de går i avel. De är ju undr ovana, pressade sittuationer de visar hur hundens mentalitet. Inte i van hem miljö. De säger inte ett dugg om hur hunden mentala status.

12 aha jag trode han var mer agrisiv än glad i andra hundar :) det är stor skillnad

#18 jo, men förstår dig, dem flesta hundar jag möter som drar emot oss är oftast osäkra eller arga ;)

Bli förvånad över hur många hundar som faktist reser ragg, morrar och verkar riktigt osäkra eller arga när man möter dem ute. Fattar inte folk att man måste social träna hunden som valp? :(

19, mm det är väldigt många vi möter o mina hundar kan inte upplevas så farliga tycker jag, men tydligen är det vanligt att pudlar är svårlästa många tror de har ragg o sin höga svanshållning gör det "värre" vi möter ofta stora hundar som blir helt galna. Men flera av dessa bor under osäkra hem med bla knarkare. Många kineser o terrier möter vi som är helt jobbiga med. Tack o lov så struntar mina i hundarna utan går bara förbi dom.  Vi får väl hoppas iaf att ingen av de kommer bli avelsdjur för ägarna verklar inte kunna hantera sina hundar ändå rätt.

#15: Jag sa hur jag Upplevde det. Inte hur det Var.
Du skriver att du Vet hur man läser hund som om att du kan vara 100% säker på det du säger. Trots att duktiga etologer och forskare inte ens skulle uttrycka sig på det viset.

#19: Behöver inte ha någonting alls med socialiseringen som valp att göra. Det borde du som läst etologi veta :)
Det finns hundar som bor i hem med duktiga och engagerade ägare och som blivit socialiserade som valpar som trots det är ohyggligt osäkra vid hundmöten.

Det är OT så vi lämnar den diskussionen.

22 japp sorry jag vart med lite ot där uppe :)

#21 jo men i dem flesta fall är det social tränings brist då folk skaffar hund, bor med den hemma och hunden träffar nästan aldrig andra hundar.

Och alla som har problem vid hundmöten är inte osäkra.

#24: Vad grundar du den faktan på? Vill gärna ha bevis eller statistik på detta. Speciellt med tanke på att några av sveriges främsta hundetologer påstår annorlunda.

Jag tog över min hund från en tant när hon var 3 år och jag misstänker att hon nästan aldrig träffat några andra hundar. Men hon älskar andra hundar och är jätteduktig med andra hundar.

#24 Jag tror att hundar Visst kan vara sociala, eller åtminstone bete sig "normalt" bland andra hundar, även om de inte blivit tränade sen valp, FÖRUTSATT att ägaren inte "förstört" deras naturliga beteende, som faktiskt är skrämmande vanligt.

Jag håller med #27. Tror att hundar kan bete sig riktigt bra tillsammans med andra hundar även om dom inte blivit speciellt hundsocialiserade. Däremot finns det många (många!!) andra saker som gör att hundarna kan börja bete sig konstigt mot andra hundar eller bli osäkra i möten. Det finns även hundar som reagerar såhär från start - alltså från valplådan, trots god avel och ingenting man kan spåra. Så det kan naturligtvis ligga en liten liten del genetiskt också. Själv tror jag snarare att det i sådana fall mer handlar om individer med dåligt självförtroende. Hundarna föds ju till olika individer med olika bra självförtroende precis som vi människor.

Det är ju som med allt annat när det handlar om valpar, en valp som är van vid hundar bryr sig inte om andra hundar, samma med att åka bil, tåg, buss, hanteras av främande människor, klippa klor, allt vi tränar hunden på reagerar den inte på!

Har jag en hund som redan som valp reagerar på nåt är ju träningen ännu viktigare. Men islorerar jag mig med hunden i mitt hus på landet är det stor risk att hunden reagerar på alla "nya" saker som att åka tåg, buss, främmande hundar och människor, osv…

#29 Det behöver inte alls vara så att om en valp är van vid andra hundar, bryr den sig inte om andra hundar. Det är mer än så som spelar in, precis som #28 säger.

#30 jo men jag har ganska mycket förståelse att en hund som aldrig träffat andra hundar har problem med dem.

Om du läser högre upp så hade jag själv en golden som trots valp kurs och andra kurser på brukshundsklubben där han fick mycket social träning hade problem med hundmöten vilket vi tränade bort, men tror inte det hör till vanligheterna.

#31, jo men du skriver i #29 att "en valp som är van vid andra hundar bryr sig inte om andra hundar" och jag tycker inte att det stämmer.

#32 jag sa inte att det gällde alla ;)

Vi vet väl att det funns undantag med ALLT, måste man skriva "dem flesta" eller "många" innan varje sak man skriver? ;)

#33 Ja, det är väl passande att skriva rätt, tycker du inte det själv?

#34 jo men trodde inte man behövde vara övertydlig men självklara saker ;)

#35 Man lär sig nåt nytt varje dag ;)

Om man då ska se det så här att är mentala problem bara en träning? allså kan alla få en mentaltstabild hund som är avelsduglig så kan man alltid träna sin hund blir social och trevlig därmed funka som avelshund? Vad anser denna mentalala tester, det är ju ren träning oxå att hunden ska fixa den biten. 

Jag skulle aldrig välja en hane som för på, det finns hanhundar som är helt i mitt tycke översexuella. Jag hade aldrig valt en sån hane som inte fattar när en tik inte är redo, det anser jag som mentalt fel oxå. 

#37 mentalt vet jag inte, men tycker inte heller man ska avla på en sån hund :)

38 jag anser det är mentalt fel iaf, en ungtik säger inte ifrån tillräckligt o blir parad fast hon inte änds har ägglossningen då. Äldre tik klår upp dessa så det heter duga, men tror inte de ger upp ne de är på henne snart ändå :S

Rafflan, jag väntar fortfarande på statistiken som gör att du med säkerhet kan säga att "jo men i dem flesta fall är det social tränings brist då folk skaffar hund, bor med den hemma och hunden träffar nästan aldrig andra hundar".

Du sa att i de flesta fall så är det så - jag tror och har fått lära mig något helt annat. Så jag skulle vilja veta vad du grundar detta på. Det måste ju vara ditt egna påhitt och dina egna funderingar för det känns Inte grundat på forskning eller iaktagelser av etolog.

#40 vad har du fått lära dig då? är det en mental orsak till att hundarna gör så? är det avelns fel på dme hundar som gör så? Eller vad är orsaken till att så många hundar är instabilla/osäkra som du säger är orsaken till detta beteende?

Jag baserar det på egan erfarenheten, dem jag gått valp kurs eller andra hundkurser med eller som tränat och tävlar med sin hund (när man går valp kurser med hunden låter man valparna socialiserar, iaf  på vår brukshundsklubb och dem andra kurserna lär man hunden att det finns andra hundar runt och även på utställning och andra tävlingar lär man hunden att det inte är någon grej med andra hundar) och sedan möt som vuxna inte blivit helt galna för att dem sett en hund + att alla mina hundar som jag låtigt träffat andra hundar har aldrig haft problem med andra hundar. Men dem hundar jag vart hundvakt åt som växt upp på gård på landet eller med familjen i villan har i många fall skällt på andra hundar, rest ragg eller haft andra sociala problem. Ibland små problem ibland så allvarligt att dem attackerar andra hundar av ren osäkerhet.

Vad tror du är orsaken till att den attackerar andra hundar av osäkerhet? tror du inte att om den hunden fårr social träning som valp kanske inte gjort detta? vad tycker du man skulle gjort för att undvika detta?

#41 nu blir det väldigt lösa iaktagelser men det du beskriver om hundar som växt upp på gård eller i villa, de hundarna har ju ett naturligt revir och det kan bli mycket mer påtagligt för de att de inte vill släppa in andra i sitt revir till sin flock. Det är såklart något man ska försöka öva för att minska. Men det kan hända att hundar som växer upp i ex lägenhet kan få samma tendenser bara att de inte har fått samma förutsättningar att utveckla dessa tendenser.

När jag tänker tillbaka så har nog de flesta hundar jag känner som bott på gård också varit avvaktande mot andra hundar som komemr in på gården. Men det blir som sagt mer naturligt för dessa hundar eftersom deras revis blir vädligt distinkt. Det är naturligt att man inte går och rtastar sin hund på någon annas gård och då blir det självklart att hunden uppfattar det som dens eget revir eftersom det sällan kommer andra hundar dit.

#42 det där köper jag inte, alla mina hundar utom den senaste har växt upp och bott i villa och aldrig haft problem med andra hundar, varken ute på promenaden, att dem kommer in på gården eller att vi bara tar in den i huset och säger "han/hon ska bo här 1 vecka".

Och én tidigare och nuveranade stall ägaren hade hundar på gården och mina hundar har utan större problem fungerat i deras flock och aldrig att deras hundar gjort något grovt dominanas beteende mot mina.

#43 jag menar inte att alla hundar som bor på gård eller i villa är aggressiva eller är super dominanta men de är för mig rätt självklart att de är mer skeptiska till nya hundar som komme eftersom de har ett mer definerat revir. Du skrev själv att många hundar du träffat som är aggressiva bor i hus/gård och jag är rätt övertygad att många hundar lättare skulle kunna utveckla såna tenderser ie n sån miljö, utan rätt uppfostran, just eftersom de får ett markerar revir. Tillskillnad ifrån hundar som bor i tätbebyggelse och lägenheter eftersom det är mer hundar som rör sig och de får inte ett revir som bara är deras.

#44 jo men inte att dem är vaktiga på sin gård utan emot andra hundar oavsett om det är på deras gård eller i en annan stad ;)

Rafflan.
Jag undrar lite över din utbildning som du säger att du har.
Det är också intressant att du skriver "alla mina hundar" och du är född 90. Det betyder att du är typ…20-21 år? Förhoppningsvis har du vid den åldern inte hunnit ha speciellt många.
Jag är ledsen men jag tycker inte du verkar ha speciellt mycket vare sig utbildning eller erfarenhet, i alla fall inte tillräckligt mycket för att Gång På Gång uttrycka dig som om att du vet allt du skriver med säkerhet trots att det finns bevis till motsatsen.
Jag lämnar den här konversationen nu då jag känner att jag blir vansinnigt irriterad och snart kommer bli otrevlig. Men jag råder dig att tänka dig för i hur du uttrycker dig när du inte har bevis i form av statistik eller forskning.

#45 De hundarna blir ju osäkra när de kommer bort ifrån "sitt" revir och det är klart de blir osäkra mot hundar även på borta plan…. trodde det var rätt uppenbart, speciellt om du har läst massa etnlogi osv

Håller med #46 och lämnar nu också diskutionen eftersom du verkar inte ha speciellt stor kunskap om betenden och underliggande orsaker i allmänhet utan verkar bara basera på saker du själv sätt och egna slutsatser utan att sätta det i ett större sammanhang.

#46 kan du inte svara på frågorna istället?