Jag tycker inte om kastrering och förespråkar det inte. Tycker det är viktigt att hundar får vara hundar med alla hormoner. Endast om det föreligger sjukdom, ohälsa är kastrering befogat, i min värld.

Jag gillar det inte.. " Juvelerna " finns där av en anledning :) och för mig är det onaturligt att ta bort dom.. MEN är dom sjuka och det finns ingen annan utväg för att få dom friska så, Fine. Men annars inte

Även om det är en hund som blir stressad som fan när det är en löptik i närheten, piper 24 dygnet, nosar på vartenda kissefläck. Slutar äta när en tik löper? Är det verkligen bra för en hund att va så stressad?

Har ingen erfarenhet av kastration, men jag funderar starkt på det för han ska ändå inte användas i avel. Kanske kan få han o lugna ner sig några hekto.

#3 Nej, jag tror inte det är bra och jag hade kastrerat vid ett sådant tillfälle.

#3 Jag kastrerade min hund av den anledningen. Han blev superstressad runt tikar oavsett löp eller inte. Efter han träffat första tiken som löpte så blev han helt vild så fort han träffade en tik.

Revirkissade överallt och så.

Nu är det inte så länge sedan han blev kastrerad men jag märker ändå en liten skillnad. Han revirkissar inte inne, och han har lugnare när han träffar tikar.

#3 Beror väl på. Har själv en hund som alltid varit väldigt sexuell. Han har dock inte varit så stressad att det förelegat något hälsoproblem. Visst var det lite jobbigt ett tag, men han växte ifrån det faktiskt. Och jag såg aldrig stressen som något onaturligt. Piper gör han ändå, vare sig han har pung eller ej… 

Var tvungen att ta bort pungen för 1 år sedan pga infektion (visste inte det utan trodde det var en tumör) och har inte märkt någon förändring i revirkiss eller luktbeteende nu när han är fullt frisk. Däremot har han tappat muskler och kropp - blivit tjock och matglad, något jag verkligen inte tycker om. Men han fick vara hanhund i 9 år så….

4#Vilket tillfälle?

5# Ja det låter mycket som min Bobby. Plus att stängde man in honom så började han tugga på min dörr. Revirkissningen är också ett problem.

Men hur har det blivit med mat och vikt på honom?

6#Mmm, okej jag förstår. Min bror bor hemma med sin tik, och när hon löper så är Bobby fruktansvärt stressad, piper, äter upp dörrar i 3 veckor.

Jag har kunnat tala om för min hund i alla år att det är JAG som skall para tikar i den här flocken och det har alltid fått honom att dämpa sig en aning.

9# Okej jag förstår. Det enda som får mig att tveka är att jag är så jävla rädd att hans personlighet kommer försvinna=/ Är det dumt tänkt?

#10 Absolut inte, jag delar den uppfattningen. Även om den inte stämmer till 100%. Jag tror dock att kastrerade djur blir klenare, men jag har ju endast kastrerat pga sjukdom i hög ålder…

Vikt är någon man styr över som ägare. Visst har vissa hundar lättare att lägga på sig efter kastrering men då är det ju upp till ägaren att dra ner på maten/byta till lightfoder eller vad man nu behöver göra. Min hane är i lika god form idag som för två år sedan när han kastrerades och har samma personlighet om man bortser från hans minskade tikintresse.

11# Jag har ju varit emot kastrering innan, men det verkar som att Bobby drivs mer och mer av sitt testosteron. Jättesvår fråga, samt en kostnadsfråga. För billigt är det inte tycker jag.

#7 Min hund är i stor behov av extra fett och protein så för mig har det inte blivit något problem mat eller vikt. Han äter samma och lika mycket som innan.

12# Först måste jag säga, shit så cool hund du har som din Avatar!=)    Okej men det är skönt att höra att han inte har förändras personlighetsmässigt. Vad kostade och vart gjorde du det?

Och personlighets mässigt är precis samma hund :) Förutom intresset för tikar. Vilket var det jag ville ha bort.

#23: Tack, hon är också kastrerad fast tik då. Hanen kostade lite drygt 3.500 plus mediciner och gjordes på Blå Stjärna här i Göteborg. När jag ringde runt var de näst billigast av de veterinärer jag fick tag på. Sedan tar ju en del olika pris beroende på hundens vikt så i vissa fall kan säkert mindre hundar bli billigare.

Jag är för kastrering. Min jrt blev könsmogen väldigt tidigt och när tikar i hans närhet löpte blev han som förbytt och var helt besatt. Åt inget utan bara pep och var olycklig. Nu är han knipsad, och eftersom det skedde så tidigt så har han inga "hanhundsbeteenden" över huvud taget. Visst är löptikar fortfarande lite intressanta, men inte så att det blir jobbigt för honom.

Jag vet att många är jätteemot kastering om det inte ligger någon "riktig" anledning bakom, t.ex. sjukdom. Och om världen såg ut som den gjorde ursprungligen och hundarna levde i det fira skulle jag också vara emot kastrering. Men vi har gjort ändringar i hundarnas livsstil som gör att förutsättningarna för att de ska ha ett bra liv i många fall ökar vid kastrering. Jag är av den åsikten att hundar ska få springa lösa i skogen för att få utlopp för sina rörelsebehov. De ska även få socialisera sig med artfränder. Självklart kan många okastrerade hanar vara lösa och även umgås med andra hanhundar, men det är ofta som folk inte vågar låta sina hanhundar leka med varandra p.g.a. så kallad hanhundsagressivitet. Dessutom känner jag flera som inte kan ha sina okastrerade hanhundar lösa av rädsla att de ska vädra in en löptik och sticka iväg på.

Och utöver det så tycker jag att det är rent elakt och dumt att låta en hund som inte ska gå i avel gå runt och "sukta" hela sitt liv men aldrig få komma till skott.

Och till sist, jag är för kastrering vid tidig ålder, och inte som någon räddning när problemen väl har kommit. För även om problemen till stor del kan hänga ihop med testosteronproduktionen så är ofta beteendena så invanda att de inte försvinner.

#7 Det tillfälle du skriver om. En tikstressad hund.

En väninnas Tax ylade hela dagarna, åt inget och var omöjlig att gå ute med vid löptider. Han kastrerades och ylar inget mer, äter och kan gå ute när tikarna löper. Han har inte blivit tjock eller mesig heller.

Har inget emot att man kastrerar sin hund. Upp till var och en :)

T.ex en hund som var på hunddagiset jag praktiserade på. Han var bara chip-kastrerad, men tålde bara en enda hanhund, så kunde bara gå med honom samtidigt som tikar.
Men sedan kastrerade ägarna hunden istället, en helt annan hund! Gick ihop med alla andra hundarna sen, till & med hanarna.

Jag är kluven. Jag kan förstå resonemanget att "kastrera hunden om du inte har planer på att avla med den". Samtidigt så kan andra hundar uppfatta kastrerade hundar som ett "det" vilket kan göra hunden osäker. Kastrerade hundar har lättare att gå upp i vikt osv. Men blir hunden enormt stressad kring löptikar så är det ju humant att kastrera den. Samtidigt så… ja det är svårt det där.

Själv har jag planer på att använda honom i avel (beror på röntgen-resultat osv). Så kastrering är inget jag funderar på i nuläget.

Jättemånga svar jag har fått och det är jag jättetacksam. För mig känns det som ett stort steg att ta bort hans kära ägodelar. Men som jag upplever det blir han pipigare och stirrigare ju äldre han blir. Vill tillägga att han är tyvärr 2,5 år, skulle såfall tänkt på det tidigare. Men det kanske inte spelar så stor roll?

Tack igen för alla ni som svarat. Blir så mycket att skriva till en och en om det inte är en fråga till mig.

Jag kastrerade Wikus när han var sju månader gammal.

Detta av många olika anledningar, men man kan summera det i att jag tycker det är totalt meningslöst för honom att gå runt med ett organ och en drift som bara kan göra honom sjuk (testikelcancer, prostataproblem, och långsiktig uppbyggnad av stresshormoner av att aldrig få para sig), och för att jag tycker det är elakt att låta väldigt sexuellt drivna djur (de är ju mycket mer så än vargar, då vi avlat på översexualitet hos hundar*) få gå hela livet med en drift de aldrig kan tillfredställa.

Värst torde det vara för hanarna som är fertila året om.

* Vi har avlat på översexualitet hos hundar, dels då vargar (och vilda hundar) bara löper en gång om året, hundar två. Hos vargar så parar sig bara alfaparet, hundar gör inte så. Vargar är mer eller mindre monogama, hundar parar sig med nästan vem som helst. Vargar blir könsmogna vid flera års ålder, hundar vid närmare sex-åtta månaders ålder.
Dessutom avlar vi ofta på just de mest maskulina hanhundarna i utställningsringen, då domarna gillar hanhundar som ser kraftiga och maffiga ut (även hos "mindre tuffa" raser, ja). Detta gör att man avlar på hanhundar med mer testosteron, vilket inte bara bidrar till ett maskulint utseende, utan också större drift för att slåss och para sig.
= Not good.

På bilden har vi Wikus med stygn och tompåse.
(Jag brukar "mobba" honom och säga "Wikus pickus ingen pung!"
Jag är så elak. XD)

#23: Jo men det är lite så jag känner med, att om man tar bort, så tar man bort mycket risker som kommer med att dom ska ha kvar det, samt att dom slipper bli så jäääävla stressade så fort en tik är i närheten. Hahaha stackare;) Jag haden nog mobbat bobby med, men bobby har ju en "rejäl" pung, när dom kastrerar, tar dom bort allt annat "skinn" med då? Alltså själva pungpåsen?

#23 Hahah stackare

En hanhund som har fruktansvärt svårt att slappna av och blir helt "borta" när tikar löper skulle jag kastrera, för hans skull. Samma sak med en tik som har väldigt jobbiga löp.

Men en hund som är helt oberörd, nej då skulle jag inte göra det. 

Är sedan några år tillbaka helt för kastrering.Varför ha en hanhund med sina juveler kvar om han inte ska användas i avel? En hanhund blir påverkad av löptikar,en del mindre ,en del mer. Tycker det är dåliga resonemang när man hör folk:Synd om honom att bli av med manligheten…. Men det är inte synd om hunden vid löp???

Oftast killar som uttalar sig så också

#24 Nej,skinnet är där och det dras ihop med tiden.Enbart kulorna som plockas bort. Har du pengar så kanske du kan låta sätta dit konstgjorda kulor *s*…Tror inte det görs i Sverige förresten.Men en kastrerad hund blir lugnare.Man får hålla koll på hullet för det finns dom som lägger på sig extra kilon.Något annat förändras inte…Hundens personlighet blir gemytligare för alla parter.

Jag har funderat på att kastrera min hund. Just nu löper tikarna i området och han hoppar på katterna titt som tätt. Jag kan ju inte hålla koll hela tiden. Men sen är han ju redan lite rund men jag är livrädd för att byta foder eftersom han är allergisk. Jag hade honom chipkastrerad och hans päls var så himla enkel att sköta men så fort hormonerna kom tillbaka var det bara att klippa ner honom igen. Borstade varannan dag och det blev tovor ändå. Hade velat ställa ut honom om inte pälsen var så jobbig att sköta.

Vet inte riktigt hur jag ska göra.

Rekomenderar starkt kastrering!

Hanar riskerar att få problem med prostatan när dem bli äldre, då är det nästan alltid kastrering som gäller om man vill slippa återfall. Problemet om man väntar tills dess är att det att risken vid sövning ökar och inte alltid man har så mycket kvar på försäkringen. Därför är det bättre att kastrera dem när dem är unga och friska.

Tikar är ÄNNU bättre att kastrera, delvis slipper man livmoderinflamation vilket är en av dem vanligaste operationerna på tikar som är sjuka, gör man det redan efter 1:a löpet minskar även risken för juvertumör massor, och även det är en vanligt ålders sjukdom på tikar.

Och många försäkringsbolag ger 10% rabatt om man kastrerar och det beror på att det är för att djuren inte kan få problem med hormonrelaterade ålders sjukdomar och gör man det när dem är unga är dem över lag friskare.

Det negativa är att dem får lättare att gå upp i vikt MEN hundarna kan inte öppna kylskåpet och ta mat själv, blir hunden tjock ,är det vårt fel, det finns massa speciall foder som man kan ge och även ge rätt mängd om man får problem med vikten. Även i vissa fall kan pälsen bli ful, men är pälsen eller hälsan viktigast?
Finns nog inge värre än ägarna som står där med sin gamla vän, försäkringen täcker inte och dem har inte dem pengarna (dyrt)..

Det verkar ändå som att fördelarna väger tyngre än nackdelarna som egentligen inte är några förutom ev vikten. Men har man koll på den från början så borde det inte vara några problem. Jag har ringt runt lite och kollat med olika kliniker pengamässigt, och visst det är en del tusenlappar. Men ska ändå tänka igenom noga och inte göra någon förhastat.

#24 - Ibland tar de bort påsen, ibland inte.

Min för ena hane var det bara positivt med kastrering:

Han är ganska neutral mot andra hundar, kan leka en stund men har inget behov att att mäta sig mot andra hanar, uppvakta tikar osv.

Han arbetar mer fokuserat.

Han blir inte störd av lukter på samma sätt.

Hans rädsla som tyvärr utvecklades till aggresivitet när testosteronen sköt i höjden är återigen hyfsat kontrollerbart. Hade vi kastrerat tidigare hade vi nog sluppit prolemet helt :-(

Han har INTE lättare att gå upp i vikt utan äter fortfarande högenergi foder.

Han är inte på något vis slöare utan har ett extremt jobbsug kvar :-)

Tyvärr kastrerades inte äldsta hunden som ung och nu när han är 7 år tror jag tyvärr inte att det hjälper :-(

Jag är av åsikten att om hunden inte ska användas i avel ska den kastreras.

#32 Varför tar de bort påsen när den ändå går tillbaka av sig själv??

Tydligen så blir det mindre risk för hudirritationer om man tar bort påsen.
Och på Wikus har den inte försvunnit - det är ett "veck" där när han står eller sitter. (Däremot om han ligger på rygg "försvinner" den.)

#36 Aha.. På båda hanhundarna som jag haft och kastrerat så har påsen krympt så den knappt varit synbar.

Om vi skaffar en hane till sommarn är det självklart för mig att vi ska kastera honom så snabbt som mäjligt. Ser fler anledningar att göradet, än att inte göra det. Vi ahr en okasterad hane som bor tillsammans med okastrerad hona hos grannen så det är en självklarhet att jag skulle kastrera, hanen hos grannen vart väldigt aggresiv mot Nino också.

Usch detta är ett svårt beslut på något sätt, men väntar jag längre så är risken att hans tik beteende inte kommer ändras så mycket, eller något överhuvudtaget. Om jag ska göra det bör jag göra det nu?

Vad det gäller hundar tycker jag det är onödigt att ta bort dem "bara för att", det är ju trots allt inte så roligt om de får urinproblem, och "problemet" att vissa hundar kan bli lite väl "tråkiga" är ju inte heller så kul att råka ut för.

Har man bara en hund, eller inte har något problem med att hunden är okastrerad tillsammans med de andra hundarna man har så spelar det ju ingen roll i den meningen.

Har de bara tikar i skallen, eller visa agressiva tendenser som tros bli värre av hormonerna så tycker jag det är självklart att hunden ska kastreras. Lika så om tikar får problem så tycke rjag att även de kan kastreras. 

Men jag har helt klart träffat alldeles "för många" okastrerade hundar som inte har det minsta problem med att ha sina kulor kvar, och på sin höjd kan titta lite extra om de råkar se någon tik som löper när man är ute och går. Och i dessa fall är det ju väldigt onödigt att riskera komplikationer efter en kastrering "bara för att".

#40 deras hälsa spelar ingen roll då?

Vet du om att en livmoderinflamation akut kan kosta 15.000:-, bara operationen, och sen så tillkommer avgiften för att åka in akut, undersökningarna och efter vården. Så kan lätt bli 20.000-25.000kr.
Många försäkringar går ner och erstätter bara 10.000 när hunden blir gammal.

Och livmoderinflamation är en av dem vanligasta operationerna på äldre tikar.

Hanar har problem med prostatan när dem blir gamla, dem blir sällan lika akuta som tikarna, men det kostar det med. Och ang att få problem med att kissa så finns det mediciner mot det.

Vi kunde inte enas om hurvida vår hund skulle kastreras. Jag var trött på att han juckade på allt, pinka på varenda lyktstolpe, brevlåda och soptunna. Han började även markera inne. Sen ska han absolut inte gå vidare i avel.
Sambon tyckte att kulorna är en del av hunden och var rädd att han skulle bli lugn och tråkig. Vår veterinär förslog kemisk kastrering dvs chip i nacken som håller mellan 6-10 mån. Det är mao inget permanent ingrepp. Efter kastrering fick vi en helt annan hund. Han är mer fokuserad på oss och lättare att jobba med. Han kan leka med leksaker utan att jucka sönder dom och markera inne sluta han direkt med. Han är mindre stressad och gladare. Han har kvar sin personlighet och har varelseryck mellan varven. Han gick heller inte upp i vikt. Så det är mycket upp till var och en varför man vill göra det och vilket resultat man vill ha. Jag är i alla fall jätte glad att vi tog chansen och vi har inte märkt av några biverkningar.

Kan även säga att jag har en kastrerad hane här hemma, han har fri tillgång till mat och är inte tjock, pigg och busig som en terrier ska vara.
Finns inge negativt :)

Min omplacering var kastrerad när han  kom. Om jag fattat rätt hade han varit så aggressiv så de kastrerade honom för det.

Det enda jag märker av är att en del tikar inte tål honom och kan attackera. Men aldrig hanhundar.

Alla mina tre hundar är kastrerade, både hanen och de två tikarna. Jag har aldrig haft något bekymmer, vare sig med övervikt på dem, eller problem med andra hundar.

Vi har både kastrerade tikar och hanar hemma. Jag kan tänka mig att kastrera av rena bekvämlighetsskäl, dvs en hane som är för dryg för sitt eget bästa när tikarna löper (tuggar sönder hundgårdar, ylar och lever om dygnet runt, inte kan äta eller vila ordentligt ed), eller en hane som är för skarp, som kan behöva en lägre dog av testosteron. Även en tik som är mer än lovligt påverkad av löp, skendräktighet och skenvalpningar, så att hon inte kan arbeta under stöärre delen av året.

Man ska dock vara medveten om att vissa hanar behöver sitt testosteron. Är de ängsliga och osäkra kan de bli sämre. Tikar kan bli tuffare och surare. Man måste vara noga med vart i hormoncykeln de är innan kastreingen sker.

Vidare blir ofta hanar kära i kasterade hanar, och behandlar dem som löptikar. Inte så kul, alla gånger.

Dock skulle jag inte kastrera förebyggande mot sjukdomar. Visst, inom vissa raser får nästan var 3:e tik livomderinflammation. Men är man duktig på att läsa sin hund, så kan man operrea innan hunden är dålig. Att göra en kastrering på en hane är kanske ingen stor operation, men det är alltid en risk med sedering. På en tik är operationen rejälare, med konvalecens på uppåt 6 v. Inget man gör i onödan, anser jag.

Nu har jag ringt en veterinär, så bokning för undersökning är klart. Sen ska vi boka om en ny tid för kastrering. Jättetrevlig personal och fått många bra komplimanger från folk som varit i kontakt med dom.

Prisskillnad på kemisk kastrering och vanlig?

#48

Kemisk ca 1500 vanlig ca 2500-3000, skiljer sig vart man bor :)

Har inte läst hela tråden.

Jag har kastrerat min hund och jag ser inga nackdelar alls!

Han markerade inne vilket var extremt jobbigt, han visste att han inte fick men han sket i det. Efter kastreringen så slutade han helt med det, och har inte gjort det sen dess. Jag är toppennöjd. Såret läkte finfint, inga problem under narkosen, han är inte aggressiv, och han ska inte gå i avel.

De största fördelarna för min skull var att 1, Man kan inte ha en hund som skvätter inomhus. Det funkar helt enkelt inte.

Och en annan nästan lika stor är att det är så grymt skönt att kunna träna med mina vänner. Nästan alla jag känner har av någon anledning tikar, och det är ju trist att ha hane när tikarna löper, att man inte kan träffas o träna ändå… 
När vi kastrerade honom så kunde jag några månader senare umgås med min kompis tik som var mitt uppe i höglöpet, och han gjorde absolut ingenting! Det är väldigt skönt! Man slipper oroa sig för att det blir en "lyckad" parning så fort man vänder ögat till.

Jag förstår inte riktigt argument som "det är inte naturligt". Ja men hallå ja, tycker ni det är mer naturligt att bo i ett hus och äta torrfoder ur en plastskål?

I vargflocken parar sig bara alfadjuren, hundar parar sig med vem som helst.