Så sorgligt! Och min Marodör Amos.
Tack ni som har saknat mig på HiF.
Jag drabbades av cancer och gick på en högdos av cytostatika i sex månader. Inte nog med att jag åkte skyttetrafik mellan hemmet och sjukhuset.
Jag blev helt utslagen. Jag satt i fotöljen eller sov hela tiden. Mentalt så gick jag ner på nolläge och blev helt dement. Tydligen en vanlig biverkning av cytostatika.
Mitt i all "har ingen koll, fattar inget" så dog min make mycket hastigt.
För att göra en lång historia kort, så insåg jag att jag inte kunde ge min älskade Marodören Amos ett liv med stimulans och aktivering. Herregud, jag orkade inte ens gå runt huset.
Min "lille skit" fick flytta till syrran Bellas mattes son. Oj, vad det gjorde ont i mitt hjärta. Det blev ett fodervärdsavtal och jag hade världens ångest. MIN Amos!
Men min "lillskit" har fått ett toppenhem och jag får låna honom ibland fastän det är 2x66 mil att lämna honom hos mig.
Min älskade Marodör har fått ett toppenhem.
Men vad jag saknar honom!
På kortet, kärlek med nya husse.
Så många kramar till dig KerstinJo! Du är verkligen saknad här på HiF!
Hej!
Jag känner fortfarand igen dit "fåniga" alias. 
Jag det är tufft och jag saknar min lille skit.
Jag trömmer om en hund igen, men det känns som jag sviker Amos om jag tänker på en hund igen. Jag älskar min Marodör!
Det känns lite skit att jag inte orkar med en hund igen och världens goaste Amos går inte att byta ut.
Så mycket ångest när jag sere att Amos blir överlycklig när vi träffades. Men han är inte min längre och han har det jättebra hos Andreas i Nina.
Men usch Kerstin, det här hade jag ingen aning om… 
Massor med styrkekramar till dig! Förstår att det måste varit fruktansvärt tungt alltihop, och att sen även behöva lämna bort Amos efter allt som hänt… Men det låter ju som att det var ett bra beslut och han verkar ju ha det bra. Var glad att du får chansen att träffa honom ibland i alla fall.
Stor kram!
Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst
Åh, vad tråkigt att höra att du varit sjuk 
Och beklagar sorgen efter din make!
Och "lille" Marodören 
En liten tröst i det hela är väl att du får träffa honom emellanåt.
Stor kram!
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
![[Sarahansson1]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Men stackare hoppas nu allt blir bra med dig! Starkt gjort utav dig att ense att man inte har tid för hunden.
Tror du gjorde rätt även om de var tufft. Och att han är lycklig är ju bara ett jätte +. :) Du har ju turen att kan träffa honom ibland även om de inte är samma sak. Klart man kan drömma om att ha hund igen
Även om det tar tid så måste ju livet gå vidare. Och det är klart att ingen hund någonsin kommer kunna ersätta Amos. Men en ny hund kanske skulle kunna göra dig lycklig!
Hoppas nu allt löser sig med cansern kyra!!!
Vilket tråkigt år. Hoppas detta blir bättre för dig!
- Tillräckligt bra är perfekt! -
Tack, vad gulliga ni är!
Jo, det var helt rätt beslut att lämna bort Amos, min Marodör! Mitt i allt elände så hade jag jätteångest över att jag inte kunde ge lillskiten allt det varje hund är värd.
Kärlek fick han, men jag orkade inte med att gå långpromenader med honom, jag tog mig knappt runt huset, jag orkade inte aktivera honom eller ge honom någon stimulans.
Nu fick han det perfekta hemmet tack vare syrran Bellas matte. Det kändes helrätt, så jag gav bort honom.
På söndag fyller han 4 år! Vad tror ni jag har gjort? Skickat paket så klart!
Hans hemsida finns fortfarande kvar, även om det inte skrivs lika mycket.
Men vilken otur du drabbas av Förstår att man blir helt lamslagen först det ena sen det andra o inget av det var lätta småsaker heller. Jag hoppas att ordnar sig för dig förstår saknaden av din Amos. Strykekramar!
Starta ny diskussion