Utifrån det tänk som vi använder så skulle jag säga att hon inte ser dig som en resurs, hon får inte ut någonting av att göra som du vill. Vad gör din sambo som gör att hon samarbetar? Sen är det väl så att valpar/unghundar lär sig fort men kan även glömma allt…för att sen klara allt galant. Angående träning…vad är det för ras och vad har den avlats för? Kanske är det berikning snarare än aktivering som behövs, alltså att underhålla det som finns i generna.

Jag hör många som säger att en hund egentligen bara har en "ledare", så ofta när man är flera i hushållet är det en person som hunden lyssnar på bäst. Hur mycket sanning de är i det vet jag inte..
Kan säga att jag hade mycket problem med min amstaff de första året. Så fort jag lämnade henne tuggade hon sönder något. I början gick det bra, men helt plötsligt fick hon nog! De räckte med att jag bara gick en sväng ner till tvättstugan så hade hon ödelagt något när jag kom upp.. Eftersom jag gick i skolan fanns det inte så mycket jag kunde göra annat än att lämna henne ensam ändå. Helt plöstligt när hon blev 1 år och 2 månader så slutade hon bita sönder saker, och de är ytterst sällan hon gör de.

Ett tag så kände jag mig också lika omotiverad som du när de gällde träning. Och min amstaff var likadan. Men sen började jag att bara träna när jag hade humöret på topp. Då blev det genast roligare och hennes motivation kom tillbaka den med.

Va kul och se någon annan från Killeberg förresten :) trodde jag aldrig att de skulle finnas här inne, haha!

7 månader, en ålder där allt man lärt in plötsligt kan vara som bortblåst för det första. En ostadig, omständig, orolig ålder för hundarna.

Du säger att ni gått ett flertal kurser, Redan… vid 7 månaders ålder?

Är hon verkligen understimulerad? Kan det vara så att hon, tvärtom, är överstimulerad, och därigenom stressad? Tänkte på det där om att hon inte kan vara ensam mer än 30 minuter….. har hon svårt att slappna av?  Har ni tränat passivitet?