Lugn och fin :D Jag skaffade själv min första egna hund för drygt 2 veckor sedan. Efter 12 års väntan, mycket läsning och även med en pågående etologi utbildning som stöd höll jag på att dö av nervositet. Var livrädd att jag skulle ha sönder henne, göra något riktigt fel osv osv. Men det har gått över förväntan bra! (bortsett från en akuttripp till vet. i helgen då ;)). Nu efter att ha haft henne i 2 veckor känns det som att hon alltid har bott här, men jag känner så väl igen din känsla. Oavsett hur mycket man förbereder sig blir det inte riktigt samma sak som när hunden väl traskar in genom ytterdörren. Men det är som med allt annat, problem som uppstår längs med vägen löser man, svårigheter man fasat för är inte så hemska i verkligheten. Med lite sunt förnuft och mycket kärlek tror jag att man löser det mesta, men självklart kan man aldrig vara nog förberedd!

Min rekomendation är att du kommer fram till vilket foder du ska ge redan innan hon kommer, samt bestämmer vilka "regler" det är som ska gälla (får hon sova i sängen? Vara i soffan?) redan från början. Valpsäkra! Jag har tur som är illerägare, dvs att min hem redan är säkrat från golv till tak… valpar har en tendens att försöka förstöra det mesta och olycksrisken är alltid överhängande. Hade mitt hem inte varit illersäkert sen innan hade jag nog avlidit av hjärtslag för länge sedan.

Och viktigast av allt - teckna en försäkring så fort hon kommer hem (om uppfödaren inte redan gjort det så klart!)

Lycka till och glöm inte att andas :D