Jag har inga egna erfarenheter av detta, men jag tycker att det bara är ni som kan avgöra detta. Vad känner du/familjen? Är ni överens, alltså tror ni samma sak?

Beklagar sorgen efter Beppe..

Jag tycker absolut att du ska skaffa ny hund. Det är inget fel i det så länge man inte hela tiden jämför den nya hunden med den man mist.

Det är viktigt att ni inte får skuldkänslor eller som att det känns att ni försöker "ersätta" Beppe. Tror bara ni kan svara på frågan om det är för tidigt men personligen har jag alltid skaffat te.x en ny kanin ganska snart efter att den gamla gått bort det har gett mig annat att fokusera på men det är viktigt att man sörjer också.

Sen som ovanstående säger alla måste vara överens så man inte struntar i någons känslor om saken..det är oerhört svårt att förlora en familjemedlem men det är också en storglädje att få en ny.

Lycka till hur ni än väljer att göra!

Supersöt hund!

Beror på er tycker jag, ni måste känna efter om det är för tidigt. Vi har alltid haft två hundar så en har alltid funnits kvar. Nu har vi bara en hund som är 12 år och jag har svårt att tänka mig att vara utan hund, så när hon är borta köper vi nog en så snart vi hittar någon passande (och det är inte svårt). Skulle egentligen vilja ha en valp nu men det kan nog bli för jobbigt för gamlingen.

Lycka till!

Håller med #1. Det är bara ni som vet vad som är rätt.

Jag brukar personligen skaffa en ny ganska fort när en av mina äldre djur går bort. (pga av att det blir så tomt så fort)

Jag skaffar inte ett nytt djur för att ersätta den gamla, Jag skaffar ett nytt djur för att fylla tomrummet som han/hon lämnade.

Beklagar verkligen, förstår att det måste vara jättejobbigt att mista en så kär vän.

Vad är det för raser i valpen? Bara för att det är en mindre hund så behöver det ju inte betyda att den inte kommer bli krävande och stark. Tänker eftersom du säger att du har problem i axlar, armbågar och handleder.

Hade jag varit du skulle jag nog tagit det lite lugnt och tänkt efter vad för sorts hund jag ville ha. Vilken storlek, päls, hur mycket aktivitet den får kräva, vilken sorts aktivitet den får kräva och så vidare. Istället för att enbart leta efter en mindre kopia av Beppe.

Du sörjer ju fortfarande Beppe och det kanske leder till något förhastat, att du köper en ny hund för att försöka ersätta honom och inte för att du vill ha en ny hund.

Jag kanske låter negativ, men jag tänker bara på dig och den eventuella hunden, på ert bästa!

Tusen tack för alla svar. Jag har inte tänkt "ersätta" Beppe. Jag vet att alla hundar är olika och kommer aldrig begära att jag får ut samma av en annan hund som jag fick av Beppe. Sen är ju hundar vanedjur, de vänjer sig vid vår livsstil om det inte är avlat för något just tvärtom, t.ex. för mycket jaktinstinkt. En blandras som man inte ens vet föräldrarna vet man inget om, men man kan läsa av valpen om han är för livlig, tuff eller underlägsen, hur han leker, med vilka andra hundar, hur han har kontakt med människor mm mm. Mina tveksamheter ligger mest i om den nya hunden kommer att känna att vi har en annan fortfarande närmare hjärtat, om än i verkligheten men i tankarna.

Vår failj består bara av min man och mig, inga barn och inte heller stort umgänge utan ett lugnt liv. Han hade nog gärna åkt på utlandssemestrar innan vi skaffar en ny hund, men eftersom jag jobbar hemifrån 365 dagar per år, har jag mer behov av sällskap dagligen än en veckas utlandssemester.

#7 Olika raser kräver ju olika mycket. Även blandraser, och där blir det svårare att veta i förväg vad man har att vänta, helst om man inte har koll på vilka raser som är inblandade. Sedan är ju givetvis hundar individer också.

Kanske en omplacering skulle kunna vara något för er? Då vet du vad du får, både vad det gäller utseende, storlek och aktivitet.

Jag tror inte att hunden ifråga kommer känna av att ni saknar er andra hund. Inte så länge ni skaffat den nya för att ni ville ha den och inte för att ersätta som sagt. Jag tror alla hundägare bär med sig sina gamla hundar i hjärtat.

Jag måste hålla med SaraC här om att det kanske vore bättre att ni kollade efter en lite äldre omplacering. En unghund kan verkligen vara krävande både fysiskt och psykiskt. Jag kan säga som så att när min jack russell (tio kg) var lite yngre drog han som en galning i kopplet, och han är riktigt stark för att vara så liten. Vilket ledde till att jag fick ont i handleden och armen. Nu har vi fått bukt på det hela, men jag vill poängtera att även en mindre hund kan vara krävande för kroppen.

Då du inte vet vad det är för raser i hunden tycker jag inte du ska våga chansa, tänk om det är raser som är extremt motionskrävande och du inte kan ge hunden det den behöver fysiskt sett.

Beklagar sorgen över er gamla hund, jag vet hur det känns att förlora något så kärt som varit en stor del av ens liv så länge.

Återigen tack, jag ska åka och se på valpen, annars grubblar jag över om jag just förlorar en gudomlig chans. Jag hoppas få se de grundläggande egenskaperna i valpen trots att det bara är en valp.

#9 Visst kan småhundar vara också dragiga mm, men det hör till, sååå svag är jag inte, men tänk dig en 40 kg-s valp som skuttar iväg med dig genom diken mm. Det har inte heller hänt men nästan ;-) Denna är delvis tjej o tjejer brukar vara mjukare, och delvis lite mindre som är bättre för mig men jag är inte ute efter "småhundar" ändå.

Jag kan offra 3-4 timmar om dagen om det skulle behövas, och jag är jämt här och kan styra in arbetstid fritt, så jag kan både lära henne, aktivera henne och gå promenader, fast det hade inte varit lyckat om hon heeela tiden hängde i hälarna.  

Om jag tittar på bilden, ser jag en mjuk tjej som bara längtar efter kärlek, lite bus men lugn temperament. Är det så, då blir vi lyckliga igen många år framöver.

Okej, då finns det inte mycket jag kan skriva då du redan verkar bestämt dig :-) jag står fast vid min åsikt iallafall, och jag hade aldrig vågat chansat på en hund jag inte ens vet vad det är för raser i. Men jag önskar dig lycka till :-)

Känner du att du är redo för en ny hund kan du givetvis skaffa. Gör bara inga förhastade beslut, skaffa första bästa hund på ren impuls, bara för att undvika tomheten. Det är alltid bättre att göra väl genomtänkta köp, även om det är jobbigt att vänta.

Personligen har jag jättesvårt för att skaffa nya djur när ett avlidit, jag måste ta mig igenom sorgearbetet först. Antingen skaffa nya hunden innan den gamla gått bort (förutsatt att det inte sker plötsligt och oväntat såklart) så att den redan finns med i vardagen, eller vänta tills den värsta sorgen är över innan jag klarar av att ta engagera mig ordentligt i en ny individ och allt den kräver.
Det är jättesvårt när tomheten hela tiden påminner en, men jag vet att jag inte riktigt fixar det.. då försöker jag vara objektiv och resonera rationellt i stället för emotionellt, och väntar med inskaffandet av en hund.

Men alla är ju olika, andra klarar sorgen bättre med en ny hund.

#10 Det tycker jag låter bra! Valpen är ju ändå 10 månader så den är ju inte jätteliten. Lycka till! 

#11 Men man kan väl ta ett blodprov på hunden för att se vad det är exakt för raser i den, om man nu skulle vara intresserad av det?

Jag har haft en schäfer/schnauzer blandning och det sägs vara en hund man ska ha till agility, mycket arbete, uppgifter, kurser mm mm. Min däremot har levt med bara oss, han var lugn och mysig och visade aldrig tecken på att han var understimulerad.

Jag tror jag kommer att se objektivt på valpen trots allt. Jag har tittat på andra småvalpar (8 veckors) också för någon dag sen, men de kändes fel, så det är inte bara att jag SKA ha vadsomhelstförhund, det är bara det att ju mer jag tittar på fotot, desto mer tror jag på att hon är något för vår familj, och föreställer henne som en lugn vuxenhund.  Men jag ser bättre när jag har sett henne livs levande. Återkommer tisdag kväll o berättar.

Man kan väll dna testa hunden för att se vilka raser den har?

Jag säger bara att känner du att du är känslomässigt redo? Så tycker jag du kan satsa på det.

Det ska kännas rätt! Jag vet själv vad du går igenom! Jag förlorade min bästa vän för ca 6 månder nu.. Jag funderade också om vi skulle försöka skaffa en ny hund.

Men man började ju genast tänka typ att man ville inte kännas som man försökte ersätta sin gamla vän.

Men jag började läsa lite och prata med folk, de tyckte att jag inte skulle gräva mig ner i sorg, Nappe var alltid glad och då tyckte de att jag skulle hedra honom genom att också vara glad.

Ni hade en underbar tid! Men nu är det dags för ett nytt kapitel, det är ju inte samma hund, de är en ny inviduid att lära känna och skapa minnen med!

Men som sagt känslomässigt redo är det allra viktigaste innan du bestämmer dig!! Tänk hur du känner dig osv och fundera lite på dig själv och hur du mår.

Lycka till!!! Hoppas det kommer bli bra! :)

#13 och #15 Så man ska göra ett dna-test efter att man köpt hunden? Till vilken mening? Då har man den ju redan hemma.

#17 Jag menar om man kan fråga den som nu har hunden just nu om den kan gå och dna testa den & se vilka raser den har i sig.. eller vart ifrån kommer hunden? Är det hittehund elr liknande? Eller så fattar jag noll just nu.

ja det är hittehund och ingen vet något om henne, just ny finns på djurskyddsföreningen. Jag anser att en blandras kan anpassa sig mer efter vad som bjuds, de som avlar hundarna för visst ändamål där är ju raserna så klart ska/bör användas till det. Hoppas att det är så i alla fall. Men jag får möta hunden först o se om vi får kontakt och match.

När vi fick veta att våra hund var sjuk och vi hade bokat tid om 1 vecka så började mamma kolla valp, hittade en som dem åkte och kollade på på helgen och tog med hem, så vi skaffade den nya hunden 3 dagar innan vi tvingades ta bort den gamla.

Jag hade jobbigt med den nya då den gamla var mer min egna hund. Och jag tog hans bortgång hårt då han var ynka 2 år gammal. Visst gillade jag valpen, han var jätte söt och snäll, men tog ett tag innan sorgen efter min gamla hund försvann och glädjen för valpen kunde ta vid och tog nästan 1 år innan jag kände att jag kunde skaffa en egen hund igen.
Så det är väldigt svårt att säga och veta innan.

Jag ska inte säga något om ni ska köpa hund eller inte, det kan bara ni avgöra.

Men, #14 Du kan inte låta dig "luras" av en bild. Bara för att hon är sockersöt betyder det ju inte att hon är lugn? Hon kan ju mycket väl ha otroligt mycket energi och svårt att slappna av, det kan man ju inte avgöra genom en bild. 

Först och främst vill jag beklaga din/er förlust :(

Var det inte Beppe som var en rhodesian ridgeback förresten?

Jag tro nog att du är redo för en ny hund. Hade du inte varit redo hade du inte gett dig ut på jakt efter en. Jag är nog en likadan person som dig som verkligen inte vill vara utan hundsällskap för länge.

Vissa behöver ju en väldigt lång sorgeprocces medans andra inte behöver så länge.

Jag tycker du gör rätt i att kolla på valpen först innan du bestämmer dig och ser sen.

Önskar dig lycka till  och hoppas på att oavsett om denna söta tjejen blir nästa hunde eller ej, att den också blir en once in a lifetime hund =)

#19 uppsi, glöm det jag skrev isf. Men ridgeback är nog en av raserna som hon har i sig, elr hon liknar en väldigt mycket.

jag tycket ni ska köra på valpen eller leta efter en annan. om jag är utan mina hemska hundar i ett par timmar så så jag abstinens. jag fruktar dagen då jag ska föda då jag inte får se dem på 2-3 dagar :(

när vår första hund gick bort tog jag det enormt hårt. var bara 11 år, att ha trean var en stor tröst, men sen omplacerades hon av mamma och pappa. tomrummet blev så enormt…

en av mina valpköpare gjorde tvärtom, de har en 11 år gammal schäffer/rottis, de köpte en valp innan de andra går bort för att underlätta för sina barn <3

kom ihåg, ingen hund kan ersätta er gamla vän, men en ny hund kan hjäpa er bearbeta sorgen <3

Ny hund tar inte över den gammle hundens plats det är omöjligt men man får ändå ny plats för älsa en ny hund. Vi har skaffat en ny efter tagit bort våran hund (vi hade redan Enja då) och jag kan säga vi fick plats med klämma in hund nr 3 i våra hjärtan. Jag tycker du ska testa kan ni inte få ha denna tik på prov o se hur det känns?

#21 Det är därför jag åker 50 mil för att träffa hunden först. Sen kommer jag hem och vi hemma pratar om hur jag upplevde hunden, hur hon var osv. Sen om jag upplevde henne positivt med hjärtat också (inte bara med ögonen) , då tar vi henne till oss. Om jag har tveksamheter, då tar vi det o avväger.

Jag tror/hoppas att en 10 månader gammal hund är fortfarande kapabel att börja från ny rulle i en ny familj och glömma bort om något hemskt har hänt henne tidigt i livet. Men där får jag ju bara gå på känsla.

#23 jag tror också att ridgeback kan gott vara i henne också, men annat också och vet ej vad.

Allt blir nog klarare efter jag träffade henne. Det är olidligt att vänta till tisdag.

#26 Se till att försöka kolla hur hon reagerar på så mycket som möjligt. Ta en promenad och se hur hon är i kopplet, hur hon är om ni möter en annan hund och så vidare. Skulle ni bestämma er för att ta hem henne så se till att ni antingen tar henne på prov eller att ni vet att ni kan lämna tillbaka henne om det skulle vara så. Det är de viktigaste att tänka på när man tar en omplacering.

Det behöver inte alls vara just ridgeback för att hon har rynkorna i pannan och är röd. Finns flera andra raser ger de egenskaperna. Amstaff, pitbull, thai ridgeback dog för att nämna några..

Jag själv skaffade min valp ganska precis fyra veckor efter min förra hunds bortgång. Det är upp till en själv om man tycker det är för tidigt eller ej.

Tyvärr så ser det där inte ut som en ridgebackkorsning för mig - mer som en amstaff/staff-pincherblandning eller liknande.

Tänkt er för ordentligt eftersom ni ville ha en lugn hund och gå inte enbart på ett oskyldigt ansikte som de allra flesta valpar och unghundar har.

Åk och kika på den och ta den på en promenad där ni möter andra hundar, människor och annat innan ni funderar vidare. En blandras av okänt ursprung är sm att köpa grisen i säcken. Jag säger det krasst eftersom ni var tydliga med att vilja ha en lugn hund - och här kan ni få vad som när hunden väl landat. Det kan bli en superlugn och trevlig hund, men det kan även bli en sperjobbig hund med massor av vilja och energi. Så tänk både en och två gånger efter besöket - det är mitt råd.

#29. svårt att säga vad hunden är för blandning och inte. kan lika gärna vara en labbe, rottweiler och briard som min granne har och hunden på bilden ser likadan ut som den.

#17 Nej, jag sa bara att man kunde dna-testa den om man nu ville veta, det var liksom ingenting om att hon skulle göra det.

TS tycker hunden är söt om det är tiken du ska titta på, snälla ögon det säger mycket om en hund

Jag tycker också att hon har  kontaktsökande ögon och ser mjuk och snäll ut, men ska höra om vi kan ha henne på prov om vi är osäkra. Min första tanke var också pincher och amstaff, men det spelar ju knappast någon roll, tycker vi om valpen då gör vi ju det, och om vi skulle se i framtiden att hon behöver mer stimulans då ska vi försöka ge henne det. Jag tror första mötet  kommer att ge mycket och ska försöka få kontakt och se hur hon reagerar på ena och andra. Jag hoppas att hon är frisk, glad, kontaktbar och inte alltför på hugget ;-) Man skäms nästan att uttala det sista önskemålet att hon inte ska vara för tuff, men vi lever ju lugnt o harmoniskt o det bör ju fortsätta så. Så hoppas att hon "väljer" mig så jag ser det på henne, o har vi fått kontakt då kan ingen skilja oss åt :-)

Det var ju en till sak, det var en process jag själv har också gått genom med alla dessa inlägg och tusen tack för ert engagemang!

Håller tummarna för er! Berätta gärna hur det gick efter att ni tittat på henne.

ja det ska jag göra, det blir bra vilket det blir, men klart skulle jag ha svårt att erkänna om dessa vackra  mysiga ögon döljer en adhd hund

Lycka till! 

36 tror jag inte, ´vet itne hon känns som en snäll hund som bara vill göra rätt. Busig visst men ne inte nån jobbig hund. Hoppas allt går bra du får gärna skriva hur det blir :)

#29 jo nu när du säger så kan det faktiskt ha vart någon sådan mix. Men vem vet det kan lika gärna ha vart helt andra raser.

Jag lovade återkomma med rapport om gårdagen. Åkte upp till Mölnlycke och träffade lilla ljuvliga Skrollan. Hon är en underbar hund, mycket liv i sig, hoppar, studsar, söker, nosar, springer, men också lyssnar, kan sitta, tacka, ligga, stanna, och till och med ibland gå fint i koppel. Men mest vill han använda alla sina sinnen på en gång. Hon liknar mest en pincher, mycket grann liten hund. Alltså helt underbar.

Efter många om och men, har vi kommit underfund med att hon behöver husse o matte som kan ta ut allt det goda ur henne, aktivera henne, leka med henne, och att hon skulle bli deprimerad, rastlös och uttråkad om hon hamnade hos sådana gamla tråkiga ägare som vi är.

Nu ska ni säkert tycka Vad i herrans namn, men jag tror att uppgiften att ta hand om henne skulle bli övermäktig för oss. Livligheten skulle stressa mig och om jag börjar uppfatta henne som ett störande moment i att sköta mitt arbete då vore ju kört. Alltså ingen hund för oss, men jag hoppas verkligen att hon kommer till några yngre människor som kan ge henne trygghet, utrymme och sysselsättning.

Det är väldigt viktigt att familjen och hunden matchar.  Klart är hunden underbar, men hon behöver mer liv än vi gamlingar kan ge henne. För längesen innan vi haft Beppe, har vi även kollat in pincher, just för att vi gillar utseendet att börja med, och vi strök rasen som alternativ, för vi är äldre och det är inte lika naturligt för oss att gå o kasta boll, krypa i tunnlar och leka som hon skulle förmodligen trivas med.

Jag har eget företag som måste skötas, och Joakim är på sitt jobb. Jag önskar jag var 30 år yngre, dååå! På första fotot såg hon mer ut som en lugn ridgeback, men det kortet jag tog här  visar mer livligheten i en pincher. Så även om det var svårt beslut, så sa vi nej. Och det är klart det var svårt att säga det, för det är väldigt lätt att tycka om en sån söt o god valp. Så letandet fortsätter, men vi har inte bråttom, huvudsaken är att det blir en otvivelaktig vilja att ha just DEN hunden som ska bli vår familjemedlem framöver.

#40 Klokt beslut!

Starkt beslut! Det är sånna som ni som som man blir så glad över, som tänker klokt och framför allt för hundens bästa

Tids nog hittar ni en hund som passar er.

Låter som ett riktigt klokt beslut.

Skulle bli klart värre om ni tog henne och upptäckte senare att ni inte orkar. Det kommer finnas en hund till er med - en som passar

40 väldigt fin var hon o jag säger som de andra mycket klokt beslut :) Jag hoppas att hon hittar ett bra hem som tar vara på hennes vilja att jobba. Jag hoppas verkligen att ni hittar eran nya hund o allt passar. Jag skulle någ titta lite mer på vuxna omplaceringshundar, det finns en del som söker hem o väldigt många av dom är lugna fina som gärna tar promenader o något litet extra.

Vad GLAD jag blir när jag läser detta!

Inte pga att ni inte kunde ta hunden, utan just för att ni vågade och klarade av att ta beslutet att det var bättre för henne med mer aktiva ägare.

Fler hundköpare/ägare som ni!! :)

Tack alla, det kändes inte bra att säga nej då men vi vet att det är rätt, önskar bara att hon får bra ägare.

Sorry lite ot men Maria :) är det din hemsida som du har vid din undertext? otroligt vackra galsgravyrer du gör

ja, det är min egen hemsida och mina egna arbeten, och tack så mycket :-) gå gärna vidare till djurgravyrer, säkert roligt att se alla hundar o katter o hästar…

48 gjorde det :) såg bara en Pudel på en glaskula. Kommer säkert höra av mig via din hemsida ska bara höra lite med andra om att gå ihop lite på en present o då oxå vilken bild vi tycker om (uppfödaren ska få något när hon fyller år men är inte förren juli)  Jätte snygga alla även häst o katterna otroligt ducktig är du

Tack så mycket :-)

Jag blir också glad över att läsa att ni både vågade säga att det inte var rätt och även skriva det här! Det är så fint att läsa om folk som inser sina begränsningar istället för att som oftast behöva läsa om folk som sitter med en hund de inte klarar av.

Jag hoppas verkligen ni finner den hund ni söker framöver! Ni får gärna fråga efter mer hjälp här! Lycka till nu framöver!

Det  låter som det inte var en hund för er. Men jag bara undrar när du säger :"det är inte lika naturligt för oss att gå o kasta boll, krypa i tunnlar och leka som hon skulle förmodligen trivas med." För mig är det något som man ska göra oavsett hund. Jag kanske missuppfattar, men jus det du beskriver är vad jag tycker en hund ska ha dagligen, minst.

#52 Varför SKA man göra det, oavsett hund? Du menar att jag ska tvinga min hund till att hämta bollar, krypa i tunnlar etc? Nu kanske det är jag som missuppfattar, men hänger upp mig på formuleringen… det passar inte alls alla hundar, så att skriva "ska" och "oavsett hund" tycker jag är direkt fel.

(därmed inte sagt att jag inte leker med eller aktiverar min hund, men exemplen ovan är totalt ointressant för honom)

#54 jag antar att ts tar upp exempel på saker man kan göra med en hund. Och jag tolkar det som att det inte är så naturligt för de att gå ut och aktivera hunden. Sen om deet är kasta boll, leka med andra hundar osv spelar väl ingen roll.

Jag anser att man SKA aktivera alla hundar, sedan om det är lång promenader i skogen, kasta pinnar, lek med andra hundar, sök spelar ingen roll. Men om man nu tycker det verkar jobbigt att gå ut och kasta boll med hunden kanske man inte ska ha hund…

#54 Det var följande mening jag reagerade på;
(citat från #52) ""det är inte lika naturligt för oss att gå o kasta boll, krypa i tunnlar och leka som hon skulle förmodligen trivas med." För mig är det något som man ska göra oavsett hund."

--------

Självklart ska hundar aktiveras, men formuleringen ovan antyder att man måste just kasta boll och krypa i tunnlar, med ALLA hundar.. oavsett vilken hund det är, så måste de springa efter bollar. Var som sagt det jag hängde upp mig på, inte aktiveringsfrågan i övrigt. För jag håller med om att de behöver aktivering, lek och motion i den mängd som passar dem. En del behöver som bekant mycket, andra klarar sig bra på mindre.

Men varför skulle det vara ett måste att kasta boll, köra agility (tänkte på krypa genom tunnlar)? Min hund avskyr sånt, så givetvis gör jag inte det. Tänker inte tvinga honom till det, tror inte jag skulle kunna om jag försökte heller så.
Därför undrar jag; varför SKA man kasta boll med alla hundar? Alla gillar inte det. Min är en av dom.

Man måste se till hunden som individ och se vad den vill. Min älskar att nosa, då får han aktiveras genom att använda nosen. Klickerträning är skitskoj, om man frågar honom. Enda leken han gillar är jaktlekar, så vi leker jaga. Bollkastning och liknande är inget han ägnar någon tid åt.
Han må närma sig 11 år, men han hänger fortfarande med på joggingturer. Busar runt. Folk jag träffar tror han är en unghund. Han är pigg, harmonisk och frisk, så jag tror absolut han klarar sig utmärkt utan att springa efter bollar och krypa genom tunnlar. Just den typen aktiveringar är inte alls ett måste, i min mening. Finns massor av annat man kan göra. Är en självklarhet att de ska få göra sånt de tycker är kul, annars blir ju vem som helst galen.

Det är långtifrån jag tyckte att det var jobbigt att gå ut o kasta boll, men hur länge man måste stimulera en hund varje dag, DET har betydelse.

Vissa raser kräver minst 8 timmars lek o stoj eller jobb, för andra räcker med lugn o sansad spårning, skogspromenad, det finns de som inte vill hämta en enda pinne åt dig o så finns sådana som jämt vill ha det.  Det finns hund som hoppar upp och springer efter dig om du bara går två steg, och finns sådana som är trygga i sig, ligger kvar och kommer när du ropar på dem. 

Unga umgås vanligtvis mer med kompisar, gör mer saker dagligen där hunden kan vara med, har lättare med rörelser mm mm, och den nämnda valpen skulle få jättekul med en ung o samtidigt ansvarsfull ägare, jämfört med oss som mestadels är hemma bara vi två och inte lika aktiva och rörliga själva som vi var då vi var  unga.  

Vi har gått skogspromenader tre gånger dagligen, alltid olika vägar så gott det gick, ibland spårade vi, ibland åkte iväg på nya ställen, men han var inte leksen överhuvudtaget, bara lugn och harmonisk och nöjde sig med detta, inget tecken på oro eller understimulering. Endast de första två åren vi kastade freesbe, badminton och lekte vildare boll lekar, men han slutade intressera sig för sådant vid 2 års ålder.

#31

Alla rasers DNA har inte kartlagts, o de företag som utför dessa tester på blandisar är långt ifrån seriösa.

Vill man ha en susning om vad man får när man köper hund så köper man en renrasig, reggad hund, eller en lite äldre blandis, som t ex den som TS tittad på o avstått från.

KL

Själv föredrar jag att ha en på "tillväxt" innan den äldsta gåt bort.