Jag skrev ju för ett tag sedan om att jag fått problem med Ozzi igen. Att han har börjat med utfallen och blivit "deprimerad" samt att jag hade mycket skuldkänslor för att jag köpt Indra och trodde att Ozzi mådde dpligt pga det..

Vill bara berätta om våra stora framsteg vi gjort! Jag tog verkligen åt mig av det ni skrev till mig (om att han kände av mina skuldkänslor och därför började skydda sig själv pga att han inte trodde att jag kunde det och att jag skulle börja njuta av båda mina hundar.) Jag har verkligen börjat njuta av dom båda och lärt Ozzi att det finns en till som behöver min uppmärksamhet, inte bara han.. Och jag har inte haft några skuldkänslor eller känt mig elak medans jag gett Indra uppmärksamh!

Sen har jag även börjat ge Ozzi lite mer egentid med mig. Vi har tagit egna promenader, träningsstunder, lekstunder osv. Han har verkligen uppskattat det! Även jag 

I morse så stod jag och pratade med min granne som har en hund Ozzi HATAR. Till min förvåning satt han helt tyst och han fick så mycket klappar och beröm under hela samtalet. Indra satt också tyst, fast ibland kunde hon gny/skälla till då hon älskar den hunden och vill leka med honom. Hur som helst så gick vi sedan vidare på en promenad och rätt som det var så kom grannen gående med den hunden igen, men nu hade vi inte setts på 20 min kanske… Och hon kom fram bakom ett hörne så det kom lite hastigt för både mig och hundarna.. Men till en stor glädje så tittade båda hundarna på mig och gick bara förbi utan ett enda litet knyst. Jag trodde jag skulle spricka av glädje och berömde hundarna massvis med klappar och kärlek. Vilket dom inte sa nej till 

Jag hoppas verkligen det fortsätter i den här riktningen nu och att framstegen fortsätter! Jag kommer fortsätta kämpa tills Ozzi är "perfekt" igen och så även Indra (fast hon är ju väldigt ung så för henne blir det i en långsammare takt.) Jag är så glad och puschad att fortsätta nu, och Ozzi är glad igen, han leker och äter! Jag har försökt visa honom nu att jag är en ledare som hjälper honom så fort någonting händer och att han kan slappna av. Jag finns alltid där, vid hans sida. Och han verkar ha börjat förstå det igen.. Min lille prins :)