Hundar har inte så många andra sätt att kommunicera än kroppsspråk, morr och skall. Det är inte så att morr betyder att de inte gillar. Låt hundarna samspråka utan att du lägger dina värderingar i det, är mitt tips.

#1 så du anser att om tex valpen nyper (markerar) bichonen är det okej, jag behöver inte oroa mig?

Precis, du behöver inte oroa dig. Låt dem kommunicera med varandra

#2 okej, ja ev ska jag till mamma till helgen, och då kan vi låta dem "prata ut" på gården och se vad som händer. Piff är ju väldigt snäll men lite dominanat, och Disel är ju bara rädd och försiktig.

Nära nog aldrig, kommer en äldre hund att göra illa en valp. Det är, skulle jag säga, bra för en valp att,  en äldrehund fostrar lite

Jo, men lite höns mamma är jag väl, så rädd att Disel tex ska bli rädd för andra hundar eller nåt :P

Disel är valpen eller har jag fel, han säger någ ifrån för att han inte vill ha Piff fär näragången o han är lite osäker han är ju trots allt flyttat o allt är nyff för honom. Du får gärna visa bild på honom

#6 Hundar pratar hundspråk, och förstår varandra till hundra procent. Ta aldrig bort det ifrån dem.

vad gör piff för att disel ska morra, och hur reagerar han när disel morrar, backar han?

#8 Piff går väldigt nära och nosar ganska intensivt på Disel, Disel börjar morra och ser ut som om han ska bita, men Piff bryr sig inte.

#10 okej, då skulle jag nog hjälpa piff att förstå disels signaler genom att ta bort piff. på så sätt hjälper du även disel som tydligen inte tycker om det

#11  Jag skulle ALDRIG någonsin gå in och ta bort en hund, när valpen kom bara häromdagen. Hur tänker du nu?  Att en hund inte tycker om, att en hund pratar med en annan, varför i hela världen förhindra deras kommunikation??

#11 jo, kanske att släppa disel lös och ha piff kopplat, då kan disel komma undan och hälsa på sina vilkor, kanske det kan funka?

#12 därför att om en hund morrar (säger ifrån) och den andra hunden inte backar så får den inget svar på sin signal - dvs ingen komunikation. Vad lär sig valpen av det?

#14 Om man låter hundarna kommunicera, utan att man är där och oroar sig, så löser de det. Vad tror du att valpen lär sig av att bli lyft därifrån?  Att inte lyssna på andra hundar möjligtvis.

#15 men att låta hundar "göra upp själva" är inte bättre. Många hundar är inte tillräckligt språksäkra för att klara av det. dessutom har jag aldrig skrivit att valpen ska lyftas därifrån? Jag skrev att om den andra hunden inte lyssnar på valpens signaler, så hjälp den.

#15 vad tror du om att ha Piff kopplad så att Disel kan hälsa på sina vilkor? Eller är det också dumt?

Svårt då jag aldrig haft en hund med Disels temperament :)

Jag rekommenderar ALLTID att låta hundarna kommunicera själva, såvida inte den äldre hunden är vansinnigt hundaggressiv. En valp är aldrig någonsin någon fara för en äldre hund, och jag har då aldrig varit med om att att det blir hundslagsmål med en valp, och jag är 46 år och har varit runt hundar i hela mitt liv.

Hur lång är det okej att dem går innan det är risk att dem skadar varandra.

Det jag tror kommer hända är att Piff kommer jaga Disel, asså han vill hälsa och Disel tycker han är jobbig och försöker gå ifrån varandra och Piff följer efter…

Om det hade varit ombytta roller så hade jag inte brytt mig. Alltså om den äldre hunden höll på att morra och säga ifrån för att en valp var jobbig. Däremot om en äldre hund är för på en valp så skulle jag absolut sätta en gräns för den äldre hunden. Jag tycker inte att en äldre hund ska vara för "uppfostrande" och trycka ner en yngre. Däremot skulle jag självklart inte lyfta bort någon av hundarna utan snarare knuffa bort den äldre lite grann och markera att "nu räcker det".

Det är svårt att säga exakt hur du ska göra eftersom jag inte ser hundarna framför mig….

JAg skulle säga att det egentligen inte har så mycket med TID att göra, men det skulle förvåna mig om det håller på mer än nån timme. Jag vet inte hur mycket du läst om hundars kommunikation, om valpars utveckling och om äldre hundar vs valpar, men Mitt tips är att låta dem kommunicera och prata på det enda språk de kan.

Valpen är osäker och markerar att det är läskigt. Så länge den vixne inte gör något illa så låt dom vara.

Själv fick jag "tala om" för min 1 åring att vara snäll, för den klådde verkligen upp valpen så fort den kom så valpen var ganska rädd första dagarna för 1 åringen (men samtidigt nyfiken) - men det släppte från bådas håll efter några dagar och nu är det fullt ös och do är goa kompisar.

Att valpen markerar att det är läskigt, är väl INTE konstigt, eller tycker någon det, då valpstackarn kom Igår???

Nej, jag skulle inte anse att markering från någon av dem är konstigt.

Men då valpar är väldigt lätt påverkade när dem är små är jag rädd för att ett dåligt möte med en annan hund kan sätta sina spår i valpen.

Då alla mina tidigare hundar vart framåt har dem nästan kastat sig över varandra, har hänt att den gamla morrat mot valpen eller haft dominanat kropps spåk mot valpen då har valpen lagt sig, krypigt fram eller slickat gamlingen försiktigt, och verkligen lyssnat på signalerna.

I den har situationen är det 2 helt olika mentalitet, 1 mentalitet som är nytt för mig (som du redan märkt ;)) och en hund som inte lyssnar på varningen. Jag vill ju inte att min valp ska markera mot min gamla då jag är rädd att han ska ha den inställningen mot alla hundar han möter senare i livet. Men imorgon ska vi till veterinären för vaccination och då får han ju vara omgiven av fler hundar och då ska jag passa på att träna passivitet med honom och förhoppningsvis blir det en bra erfarenhet för honom :)

Det är nog läge att jag lämnar tråden känner jag.

#25 tycker inte jag ;)

JAg vet inte vad jag mer ska tillföra bara :)

Visst, jag håller lite med dig Maja2 om att de borde få lösa det själva. Så länge inte den vuxna är dum och trycker ner valpen så får väl valpen lära sig att säga ifrån! Det är just om den vuxna är elak som jag tycker att man kan gå in och avbryta och sära på hundarna.

Var den gränser går vet ju bara Ts, som är i kontakt med sina hundar.

om man har flera hundar, dvs en flock, så ser man hur hundarna kommunicerar sinsemellan. Det är väldigt lärorikt, och  man lär sig att morr och tillrättavisningar hundarna emellan YTTERST sällan leder till osämja av någon högre grad. Vad är det som gör att vi har så svårt att låta dem kommunicera på det språk de känner till?

#29 det där stämmer inte alltid, speciellt inte på riktigt dominanata hundar. Den typ av riktigt dominanta hundar jag sett, dem skulle jag aldrig släppa löst ihop med en annan hund första gången dem hälsar.

Jag tycker det är självklart att man får säga till hundarna hur de ska bete sig. Självklart ska man inte bryta det första de gör, men märker man att en hund går för långt och inte lyssnar på den andra så måste man säga ifrån.

Kan bara ge exempel på min och min mamas hund. Jag har en mindre hundras och min mamma har en Greyhound. Han är jättesnäll, men greyhounds leker genom att sätta käftarna om varandras hals, vilket inte funkar på min hund eftersom hon är liten och det är lätt att det blir skador PLUS att hon blir jätterädd. Så när de är lösa och han försöker busa med henne så säger hon i från men han lyssnar inte utan fortsätter och då går jag in och avbryter det han gör. Genom att bara säga "sluta", de får jättegärna springa runt och nosa, men inte leka hur som helst.

Samma min hund försöker ofta busa upp honom fast hon sedan tycker det är läskigt så då får jag gå och bryta henne, eftersom det annars kan sluta illa och hon skadas. Även om inte hundarna menar något illa.

Jag är övertygad om att flera hundar hade funkat tillsammans som inte gör det om ägaren vet när de ska gå in bryta mellan hundarna.

Var på en hundkurs där tränaren bland annat håller på med bruksschäfrar. För henne var de självklart att man kunde gå in och bryta mellan hundarna.
Hon hade haft hannar som helst ville slita varandra i stycken, men som funkade just eftersom de gick in och sa att de inte fick interagera med varandra. De hundarna kunde ligga brevid varandra utan problem och gå i koppel tillsammans, just för att hon hade sagt till de att de inte fick "prata" med varandra för i sådana fall hade de börjat slåss.

Detta kräver ju såklart att man kan läsa hundar så man inte går in fel, och istället gör situationen värre. Men märker man att ena hunden blir rädd och säger ifrån och den andra inte slutar är det självklart att man ska kunna säga till den hunden som är för på….

#31, javisst, när det gäller vuxna hundar, men vad jag har förstått så är den ena hunden en valp här.

Låt hundarna lösa detta på egen hand men håll självklart koll så att det inte, mot förmodan, skulle urarta.

Med hundars komunikation så ser och låter det nästan alltid värre än det är om det skulle gå så långt som till korrigering/tillrättavisning. Har inte den äldre hunden problem med andra hundar eller dyl sen innan så skulle jag låta saken bero. De har ju inte känt varandra speciellt länge heller.

Hur lät ni dem träffas första gången? Första introduktionen, hur gick den till?

#33 första introduktionen gick till att när valpen kommit hem sprang den runt i min lägenhet och kollade läget, sen släppte vi in Piff, Valpen sitter då på tvrumms mattan vid ena tvbordets ben, Piff går ditt och nosar, får nossa typ 4 sniff sen började Disel morra…

Idag fick Disel även åka med till stallet då det är nåt jag vill utsätta honom för tidigt då jag hoppas på att han ska kunna vara löst med mig som vuxen där när jag pysslar med hästen. Han fick sitta i lina i stallgången och tyckte det var lite otäckt men tog det hela med ro. Sen kommer stall ägarens boxer springande, hon går snällt fram och nosar på honom, han börjar morra och då går hon närmare så hon verkligen står med huvudet ovanför honom och fortsätter nosa på honom och han morrade ännu mer, då fick jag nog och sa åt boxern att gå därifrån, Disel hade lina så han kunde komma undan men satt bara kvar och morrade, och morrandet låter inte nervöst utan mer som "snart hugger jag dig"…

#34 har inte följt tråden ! Låter som han är osäker endå tycker jag , Dock hade jag låtit boxern vara kvar så lillen fick se att det inte är någon fara ! Min kompis har en valp som också var så där men jag lät dem hållas valpen högg till och med min vuxna men hon var bara lugn och tålmodig efter ca 5 minuter så insåg han att hon var ju rätt okej endå och dom började busa !

#35 jo tänkte låta han göra upp med min bichon för att se om det blir nåt mer med morrandet.

Ville inte låta han göra upp med boxern innan jag visste hur han blir, delvis för att boxern är inte min så ägern blir kanske inte så glad om min hund biter boxern, delvis vet jag inte hur boxern skulle reagera om min valp markera, och markera boxern tillbaka kan det bli för hårt då hon är så mycket större än valpen.

Det är nog viktigt att din valp får chansen att träffa några riktigt stabila och språksäkra hundar innan han blir för stor. Att en valp är för otrygg för att våga vara underlägsen mot vuxna hundar tycker jag verkligen är något man måste jobba med!

När jag skulle köpa min tredje hund var jag noga med att hitta en riktigt kunnig uppfödare som hade kunskapen att avla fram mentalt stabila hundar och framförallt som hade en stor och tabil hundflock där valpen skulle få en riktigt bra social grund. och det märks verkligen! Lillen (nu 12 veckor) har träffar rätt mycket vuxna hundar då jag ofta är på hundklubben med dom äldra hundarna. och oavsett ras, kön och ålder så har han än så länge lugnt och positivt travat fram till alla och sedan utan tvekan slängt sig på rygg och varit totalt underlägsen. Det är verkligen jättehäftigt att se :-) och nu förstår jag verkligen hur viktigt det är att valpen uppfotras av tillräckligt stabila, språksäkra och tydliga vuxna.

#37 min gamla golden, lagotto och bichon har heller aldrig haft problem med nya hundar. Men det har legat i deras ras/temperament.

Idag var jag inne med honom till veternären så han fick sin sista spruta, då träffade jag några jag känner som jobbar där och lätt deras hundar träffa min, gick jätte bra, den enda var väldigt dominanat, den sa han inget emot utan hon bara nosa och gick därifrån, 2 andra gladare och busigare resperkterade hans morrande och var bara vänliga, så till slut satt han bara mitt på golvet och tittade när hunderna gick runt honom, busade med varandra osv, skönt att se att det inte var så farligt och ha några på plats att prata med hans beteende om :)

#38 vad skönt att höra :-) Oftast handlar det ju bara om att valpen ska träffa "rätt" hundar :-) Det är ju jättetråkigt om han tar efter en hund som inte är har ett säkert hundspråk!

#39 det tråkigaste är ju dock att dem vill leka med honom men han bara sitter där och tittar och morrar om dem nosar på honom, en valp ska ju leka liksom ;)

Men det kommer väl :)

#40 finns det ingen hyfsat jämngammal och jämnstor valp han kan leka med? Du får leka massor med honom istället :-) Så lär han sig att du är den roligast lekkompisen :-)

#40 jo, Piffen är ca 6 månade äldre, och en kompis har en bichon valp som är nästan lika gamal. Men då hans enda kommunikation är att morra även fast den andra hunden gör allt för att bjuda till bus så ser jag ingen lösning mer än att låta honom vistas bland snälla hundar som pratar bra och lyssnar och hoppas han lär sig.

Jag leker massor med mig och det älskar han, men en hund kompis att leka med är ju guld värt ;)

Han vill inte leka med valpen heller? Märkligt! Om du börjar leka med den andra valpen då? Vågar han inte "vara med" lite då? ;-)

#43 nepp :/
Kan faktist prova det någon gång, tack för tipset ;D