Svårt…
Vet att min Sally sörjde sin kompis länge, hon var inte med vid avlivningen, men såg att Ebba var sjuk.
Kanske att ni låter dem lukta på honom efteråt, när han är borta? Dvs. om ni fixar det. För då vet de ju att han inte finns längre.
Försvinner han bara, så kanske de längtar och undrar var han är.

Lider med erat beslut. Vet hur otroligt svårt det är att låta en vän somna…

Jag har genomlevt detta några gånger och jag har alltid lämnat de yngre hundarna hemma. Min älskade dobermann dog hemma natten innan vi skulle ha avlivat henne och hennes yngre hundkompis sörjde henne länge, vilket vi självklart också gjorde. Det var en Borzoi och var gång han såg en Dobermann sprang han fram till den och pussade den.

Jag skulle lämna de yngre hemma.

Jag skulle också lämnat de yngre hundarna hemma

Ja jag med… Dom kommer ju känna att något är på väg att hända, och då kan det bli jobbigt för dom att vänta i bilen! Låt dom leka och umgås innan istället och låt de små sedan vara hemma i lugn och ro…

Beklagar!

Även jag hade lämnat de andra hemma.

Har varit med om samma sak som #2 (förutom pussandet). Vet inte riktigt vad jag tycker men jag tror inte att sorgen blir annan.. Vovven som blev kvar efter att hans mamma dog jämte honom sörjde lika mycket som han antagligen skulle gjort om vi hade hunnit till vet..

Tack alla för era svar…

Vi vet ännu inte hur vi ska göra.  Vi kommer inte fixa att dem ska lukta på honom efteråt. Då vi själva gråter konstant och ja, vi kommer bryta ihop på måndag.

Han är ej sjuk fysisk, så dem små märker inte det.
Utan han är sjuk psykiskt…

Huruvida ni låtr unghundarna lukta på den döda hunden eller ej spelar nog mycket llten roll, det var det jag försökte säga ovan. Min Borzoi såg min döda Dobermann och luktade på henne, men ändå tändes hoppet hos honom så snart han såg en Dobermann.

#8
Välj det ni tycker känns mest rätt. Allt är ju från hund till hund, hur de reagerar.

Vad är det med honom psykiskt? Jag känner en fantastiskt duktig hundspykolog som kanske kan hjälpa er. Hon har innan jobbat i USA och fått ordning på hundar som bl.a. Cesar Milan förstört, plus flera hemlösa hundar som varit dödsdömda pga av sina problem och flera kända hundpsykologer i Sverige skicka hundar vidare till henne.

Du kan PM:a mig om du vill ha hennes namn.

#10. så mkt är aggresivt hos denna hund. Allt har eskalerat nu varje vecka, vi har haft massa tränare på honom.

Han gör extrema utfall och är stressad hela tiden, inne som ute.
Han blev själv på hoppad som liten och de satte sina soår, totalt. Han har bitit 2 hundar och morrar NU mot barn och vuxna och hotar dem. Även from i veckan vill han flyga på våra egna små.

Vi har varit i kontakt med massa hund psykologer osv.
Dels är hela hans kull stressad. så jag tror att det är medfött.  Och att de behövs bara så lite för att det ska bryta ut, som i hans fall.

Vi ska låta han somna in, bäst för han. Slippa stressan i vardagen, och sitt liv. Dels nu känner han heller ingen skam alls.

Han har gjort MH-test, men fick avbrytas för att han var för rädd och inte  släpper saker bakom sig utan bara lagrar på, och ledaren sa. En rädd hund kan bli en farlig hund. Vilket har hänt.

Är tacksam över att du vill hjälpa. Men alla vetrinärer vill nu att han ska få somna in… då vi har försökt kastrera han också. men utan resultat.

Det är svårt att släppa taget om ens första hund. Men som ägare har man den skyldigheten om djuret inte mår bra, mentalt och fysiskt…

#11
Förstår hur ni känner. Har själv en väldigt stressad hund, tack o lov har han inte reagerat med bitande, då han i grunden är stabil. 
Precis som du säger så kan det finnas känslighet i vissa linjer. Har själv en collie och där finns många linjer med rädslor som gått i arv.

Det låter på det du förklarar som det kan ligga annat i grunden t.ex. smärta då det eskalerat. Sen stress och osäkerhet är ingen kul kombination. 

Förstår att ni tar beslutet och hur jäkla jobbigt det måste vara.

Det kan hända Linda hade kunna hjälpa er, men gissar att hon hade rekomenderat en omplacering till ett lugnare hem. 
Men är ni som mig så är det lika svårt att placera om den man älskar som att låta honom somna.
Så var det i alla fall för mig och en speciell katt jag hade, som hade fysika och psykiska problem…

Men känner du att du vill ge ha en sista chans med ett tips från en lite annorlunda hundspykolog så hör av dej. Vem vet, det kan ju hjälpa honom…

Beklagar :(

När vi avlivade familjens rottis i våras fick de andra hundarna lukta på honom efteråt. Pappa bar upp honom på gräsmattan innan vi skulle begrava honom så att de fick ta farväl.