Den 25 december 2006 fick jag min första hund. Det var en Kerry Blue tik på 2 år som hette Jaffa. Hon kom till mig då ägarna som hade haft henne innan behandlade henne dåligt. Dom slog henne, hon fick inga promenader, hon var tvungen att gå och kissa eftersom ägarna inte orkade vänta på henne, hon hade inte en muskel på sin kropp och hon var smal. Uppfödaren tog henne tillbaks och sa att hon skulle ge henne ett nytt hem, vilket blev vi eftersom vi kände henne..

Jaffa var en strykrädd, tunn tjej men som fortfarande hade livsgnistan! Hon blev så fäst vid mig eftersom hon äntligen fått någon som älskade henne och hittade på massa aktiviteter som leka och träna med. Hon blev riktigt lydig och älskade verkligen att träna. Vi lekte alltid i snön ch gick långa roligt promenader!

Tyvärr hade jag bara henne i 11 veckor eftersom min bror fick allergi… Det var en av de svåraste dagarna i mitt liv då jag lämnade henne. Hon satt med oss i hallen och väntade på att gå med mig ut. Jag satte mig ner en gång, pussade och klappade henne, och grät. Sen öpnade vi dörren och gick ut, jag sa "Hejdå Jaffa" och såg hur hon började gny och försökte rymma ut efter mig. Uppfödaren fick fångat henne precis innan hon sprang ut. Jag kände mig som en riktig svikare, vilket jag även va…

Jag pratade med uppfödaren på telefon några veckor senare och då berättade hon att Jaffa hade legat vid dörren i 2 timmar ohadch gnyt. De hade försökt locka bort henne och hittat på massa saker, men hon var väldigt ledsen! Jaffa fick ett nytt hem sen hos en som var väldigt snäll mot henne, jag var där och hälsade på. Hon var väldigt trevlig och sa att jag skulle få träna agility och bada med henne i havet osv med henne, men efter att jag sov över där en gång så hörde hon aldrig av sig igen och hon svarade inte när jag ringde… fick senare höra att jag skulle sluta höra av mig och fatta att Jaffa hade det bra hos dom! Vi tror att hon blev avundsjuk och kände att det var jobbigt då Jaffa valde mig istället för henne när jag var där..

Hur som helst så kommer saknaden tillbaka varenda vinter… Jag saknar henne verkligen så mycket! Tror inte jag kommer släppa taget om henne någonsin!