Jag brukar inte gå och prata massa med hundarna på promenader, lite medvetet för att jag tycker att dom gott kan hålla koll på vart dom har mig. Humla har jag tränat från början med att gömma mig/byta riktning direkt när hon är ouppmärksam, vilket har gjort att hon aldrig lämnar en ur sikte när man har henne lös. 
Hade jag gått och pratat med dom hela tiden så hade nog den strategin gått åt skogen :)

Inne pratar jag en del med dom dock, brukar nästan alltid säga något när jag går förbi dom eller om dom kommer fram till mig :)

Nej, jag pratar nära nog inget alls på promenader.

Jag pratar oftast på promenader ja, det bara kommer ut liksom :P Men ibland har jag musik i hörlurarna då pratar jag inte med henne.

Jag pratar med min hund hela tiden!På promenader också. Hehe :)

Det beror på vilket humör jag är på och hur trött jag är;) ibland blir det litesmåprat, men oftast pratar jag med dom när de söker ögonkontakt med mig eller om vi busar.

jag håller med #5 det beror på humöret. Men om allt är bra kan jag mkt väl prata om massor med hundarna

ja, det kan bli nästan pinsamt.

Eftersom jag bor ensam med Ruby så blir det rätt mycket babbel under dagarna :P

kul att höra olika strategier…

håller med #7 ha ha, det är som att jag och en liten moster är ute och promenerar :-)

Han har faktiskt bra koll på mig ändå, men jag blandar lite småprat och kommandon…

om någon skulle gå bakom mig skulle de nog tycka att jag är lite koko! :-)

Jag pratar ofta med våra hundar, speciellt på promenader. Brukar berätta vad jag ska göra idag, som en komihåg för mig eller berätta andra saker som tex 'imorgon ska du vara hos mormor och morfar medans vi far bort, roligt va?' hon svarar ju aldrig men då vet hon om det iallafall :P

#10 sånt kan jag också säga

Jag försöker att prata så lite som möjligt, men tyvärr blir det en hel del, eftersom varje promenad blir ett träningspass för oss. Simba är fortfarande inte någon dröm att ha i koppel så det blir en del tillsägningar när det blir riktigt tokigt, men en massa beröm när det blir rätt.

Men annars försöker jagatt inte prata för mycket.

Hade ett praktexempel på valpkursen, en dam som pratade konstant med sina hunder, en valp och en som var ca 3år. Och hundarna lyssnade inte på henne för fem öre. De var så vana att höra hennes röst att dom sorterade bort den som bakgrundsbrus… Jätte duktiga hundar, om någon av oss andra sa komandot lite högt åt vår hund så lydde dom också. Men matte hörde dom inte ens.

Kan bli för bra ibalnd

#12 ja det kan tåla att tänkas på, har nog lite samma situation som du. om vi inte tränade hela tiden så skulle jag nog vara lite tystare

Nej det brukar jag inte, pratar så lite som möjligt med dom för att dom väl ska lyssna när det behövs  Berömmer dom när dom går fint och när dom sköter sig vid hundmöten. Sen kan man ju be dom att gå fint i kopplet och lite andra små ord men inget "löst" prat.

Jadå pratar med dom hela tiden när vi är ute och inne

Nej, bara när jag vill något speciellt, ex. att han ska komma, gå fint eller så. Jag pratar inte bara för pratades skull…

Jag pratar ganska mycket med Pelle mest när vi är inne elelr när vi leker ute men det blir under promenaderna också, åtminstonde när han söker kontakt :)

Är jag ensam hemma pratar jag mycket med Huggen, småpratar om ditt och datt. Där emot pratar jag inte särskilt mycket på promenader, förutom att berömma när han söker kontakt eller om vi tränar något förstås.

Ja, jag pratar men ofta är det även lite träning i samma veva som jag pratar så det blir höger, stanna ,vänta in osv och beröm beröm :) Låter glatt och visst en del har vänt sig om när jag pratar på o det bryr jag mig inte om. Fått komentar att tror du får svar. självklart får jag svar tillbaka varför tror dom man pratar med hunden annars

Ja, jag både pratar till honom och småmumlar lite kommentarer. Tyvärr kommer jag på mig med att göra det även när jag är utan både hund och annat sällskap

haha ja det gör jag! folk måste tro att jag är galen när jag går och snackar med mina hundar, fast oftast gör jag det när jag är ensam… men ibland kan det dyka upp människor som råkar höra mig :)

20 Jag med, o dessutom jobbar jag i butik o kommer på att jag mummlar lite för mig själv även då typ jaha dave balsam går upp den normala, kunder står o tittar på än när jag kommer gående från en hylla  Värsta var när jag stog o titta lite på kopplerna som är nersatt pris på jaha hur tänkte dom här reflex på bara en sida, hör en som flinar lite o tittar upp där står en kund o skrattar. Säger jag men viss kan man undra varför det bara är reflex på ena sida, lite dumt måste jag säga , så går jag så snabbt man kan därifrån.

#22 Hihi Själv skäms jag inte så ofta längre, har dragit ner på det på senare år, blivit så luttrad i jobbet.

23, Jo, jag tänkte väl mer bra reklam när personalen står o klankar ner på kopplerna när man muttrar lite för sig själv

Jag pratar med alla mina djur hela tiden:P. Tycker de är mysigt och ger bra kontakt:)

#7 det känner jag igen,,, nästan som att man tycker att folk glor på en som man är knäpp.. :-)

#20 :-) ha ha

Jag pratar hela tiden med mina hundar eller djur over huvudtaget och pa prommenader kanns det skont att prata med hunden och hon fokuserar pa mig nar jag pratar med henne ocksa vilket ar ett extra plus!

Jag pratar med min vovve väldigt ofta pladdrar om allt möjligt speciellt när vi ska sova och då ligger han bara och tittar på mig tills han tröttnar och vänder rumpan till för att sedan somna.

Pratar även på promenader och det kan ju bli lite pinsamnt när folk går förbi och bara stirrar.. men vad gör de!

Inte så mycket. Beror mycket på humöret, som redan nämnt. Nu var det längesedan jag gick på långpromenad (gamlingen flyttade ju i somras :() så vet inte hur det skulle gå nu. Men förut pratade jag ibland, men oftast var jag tyst.