Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv ha en clumber, jag skulle ha en till flat coated retriever…men sedan så fick mina föräldrar sin valpkull med clumber spaniel och jag fastnade för en hane, egentligen skulle jag inte ha hane heller :P 

Men jag är nöjd, daddy har blivit rätt bra ;) haha… 

Dock står flat på önskelistan!

Jag ville ha en hund som stark, smart, uthållig, lättränad, vänlig o lätt o hantera alla de saker som ja sa hör till min erfarenhet. Min(a) hund(ar) är av rasen boxer!

Det hela började med att jag lärde känna en tjej som nu är en av mina närmaste vänner, trots att vi bara känns varann i ett år! När vi träffades första gången var vi hemma hos henne och jag träffade hennes hund. Frågade vad det var för ras "Är det en blandras?" Trodde jag ja, det var en eurasier. Jag hade aldrig träffat en hund av den rasen förut. Jag blev genast kär i hennes underbara tik och i somras fick hon en valpkull. Det blev en tik och fyra hanar i kullen och tiken ville min kompis lämna ut på foder så då blev jag och min sambo tillfrågade och självklart ville vi ha henne!!

Här är våran lilla Myra

Jag ville egentligen ha en Border collie men var jag är i livet nu finns det tyvärr inte tid eller plats till en hoppas att det finns en tid senare i mitt liv då det kommer att göra det.

Nu har jag min Pomeranian Sheldon och jag älskar honom över allt annat!

Jag kollade runt bland en drös raser men jag visste redan att jag ville ha en spets och en liten sådan. Pomeranian passar in bra på vad jag söker hos en hund en liten hund med en massa GO i. Pom är en bra allaround hund som gillar att hänga med på det mesta. Hoppas att han kommer bli riktigt bra på agility det syns redan nu att det passar honom men det återstår att se om vi kan ta oss till tävlingsnivå. Så fort han blivit gammal nog ska vi börja på skoj och se vart det leder.

Är även väldigt intresserad av att börja med utställning så jag hoppas att han blir riktigt fin, redan nu säger uppfödare att han är en goding.

När jag träffade Sheldon som 6v valp sa det bara klick jag visste liksom på en gång att Han var min hund.

Jag kan inte vara ifrån honom mer än ett par timmar..helst inte alls.

Måste tyvärr säga att vårt val av hund inte var så genomtänkt, vilket jag ångrar nu. Vi köpte Hugo (som är blandras mellan lhasa apso, shih tzu, bichon frisé och dvärgpudel) av en vän till min pappa vars tik hade fått valpar. Vi träffade aldrig pappan och hade heller ingen större koll på någon av de raser som han har i sig.

Men vi hade ändå turen att få en helt underbar hund! Så go så det finns inte, hade velat ha lite mer "go" i honom men vi kör på med träning och annat i lagom tempo  Hade knappast kunnat få en bättre förstagångshund annars, så snäll och lydig i de allra flesta fall. 

Vi var och hälsade på valparna första gången när de var 4 veckor. Jag och min mamma fastnade för en mörkare valp med lockig päls, men min bror ville ha den ljusaste och största i kullen. Så han fick bestämma och jag var inte särskilt ledsen för det, jag var bara så lycklig över att äntligen få bli hundägare efter drygt 10 års längtan!

Jag gillar verkligen många av de raser han har i sig, skulle absolut tänka mig en bichon frise eller dvärgpudel beroende på hur min livssituation ser ut när jag ska skaffa min egen hund. Vill helst ha en Pudel av den större varianten dock 

Vi hade funderat på en ny hund (hade rottweiler tidigare) i en lite mer behändigare storlek, inte fullt lika krävande (jämför då med rottweilern) och med ett temperament som passar oss. Sambon har träffat på flera staffar, eftersom flera bekanta till honom har rasen, och gillade den. Så vi åkte och hälsade på en uppfödare och jag föll pladask för rasen. Med oss hem följde sedan Grim. Evi valde vi därför att jag är överförtjust i hennes mamma och gärna ville ha en tik efter henne, och så blev det. Båda två är Staffordshire bullterriers.

Mina hundar är ju fd gatuhundar, hemtagna genom förmedlingar här i sverige. Min första, Kelly… älskade Kelly …  Hade egentligen fastnat för en annan på deras hemsida, men de matchade ihop mig med Kelly istället för att de trodde att hon skulle passa mig bättre. Tack gode gud för det säger jag bara. Min Kelly är min stora kärlek.

Min andra hund, Paddy, halkade in på ett bananskal kan man säga. Han fanns i ett jourhem som inte kunde ha kvar honom. Jag tänkte vara jourhem åt honom men var helt enkelt tvungen att ha kvar honom. Världens sweetheart :)

Min tredje, Molly… henne fastnade jag för på hemsidan, och hon är en glädjespridare av stora mått :) :)

Jag är supernöjd med mina supervovvar :)

Vi ville ha en stor hund och sambon var helt såld på Leonberger, jag hade ingen erfarenhet utav den rasen men efter att vi åkt och hälsat på hos en kennel så var man såld. Visst det är en väldigt stor ras men dens personlighet och egenskaper gör den till en perfekt hund för oss.

Hos den kennel vi hälsade på så hade hon en hane till salu som vi skulle ha, men så fick vi höra att en annan kennel hade en tik och eftersom vi ville ha en tik så var det givet för oss.

Sen när vi åkte och tittade på henne så var vi sålda, vem kan motstå dessa vackra ögon och rynkan i pannan när hon tittar på en. Vi har inte ångrat valet av ras alls, eftersom vi tog god tid på oss och verkligen satte oss in i rasen och vad den är framavlad till så visste vi också vilken sorts hund hon kommer bli.

Jag tror att vi har hittat våran ras och att det kommer bli betydligt flera Leonberger senare

När jag var 14 så ville jag köpa en blandrashund eftersom att de ofta är (var) billigare än renrasiga hundar. Eftersom att jag var 14 så ville så klart ingen sälja en hund till mig så jag var tvungen att vänta ett år till och under den tiden hann jag fundera på vilken ras jag ville ha och så hann jag ju spara ihop lite mer pengar. :) När jag var 15 så ville jag nämligen inte alls ha en blandrashund. 
Det tog ett tag innan jag valde ras. Först ville jag ha en Border Collie, men så klart får man skit av flera BC-ägare när man vill köpa en BC utan att valla med den så jag gav upp den idén efter ett tag. Jag funderade lite över Aussie också men det kändes inte helt rätt. Efter det så bestämde jag mig för att köpa en Flatcoated retriever. Det var dock ganska sent på våren som jag bestämde mig för det så alla uppfödare jag mailade hade inga otingade tik-valpar. Det slutade med att jag kom hem från skolan, mamma tipsade om att hon sett en annons med Tervueren-valpar. Jag hade aldrig hört talas om den rasen så jag gick till datorn och tittade direkt vad det var för hundar och jag fastnade direkt. :) Jag satte mig och läste om rasen och sen skickade jag iväg ett mail till uppfödaren som ringde en kvart senare, och vips så hade jag tingat en valp.
Min mamma tyckte inte alls om Tervar när jag bestämde mig för att köpa en men nu när vi haft min lilla tjej i snart tre år så säger mamma att nästa hund hon köper ska vara en Tervueren. ;) De är så otroligt fina men tyvärr är de ju inga nybörjarhundar så jag har fått lära mig mycket och snabbt för att kunna ge henne den mentala och fysiska motionen hon behöver.

Jag är uppväxt med mellanpudel o därmed fast i Pudel sen man var 6 år, det tog nästan 30 år innan vi skaffa Pudel men jag är lika kär i rasen som jag var då. Nu har vi två små dvärgpudlar, för oss är det en passande ras

Har vart inne på tusentals olika hundraser innan, dock aldrig velat ha en Cavalier som första hund. Vill ha en Amstaff eller Finsk lapphund men kunde inte ha Amstaff då det står i mitt hyres kontrakt att "kamphundar" inte tillåts.

Och Finsk lapphund kunde jag inte ha då jag snabbt upptäckte att min astma blev värre av deras pälstyp.

Sendan hade jag en vän vart föräldrar födde upp Cavalierer så jag fick vara hund vakt åt en av deas hundar över en helg. Märkte då hur lätt och lagom en Cavalier var för mig, den passade mitt liv och min energi super bra. Så jag köpte min helt egna Cavalier tik i våras.

Nu i efterhand så känner jag att jag inte kunde ha valt en bättre hund som första hund. Hon är så himla lik mig själv.

Nu är Ruby 1 år gammal :) 

Men en Amstaff eller Staffe står på listan som 2:a hund :P

Jag hamnade med min mera av en slump. Min vän skulle omplacera henne pga att hon inte klarade av Hennes träning i kombo med sin andra hund. Men går ju inte på en femöring och hon hade fått ont i ryggen och var jätte stressad över att hon inte hann med träningen, och varje person som ringde var inte rätt nånstans. Så jag erbjöd att hon kunde vara med mig (då jag bara jobbade den månaden 1dag/veckan) Hon hoppade in i min bil utan att ens blinka. Hade bara träffat henne en gång. Men sedan dess så var hon hemma :) Inte alls som jag tänkt mig. Hade redan bestämt vad min nästan hund skulle vara för ras och allt. Skulle ju inte ha en tik ens! Men totalt det bästa valet jag gjort ^_^

Vi bestämde oss för att skaffa hund för två år sen då tiden passade bra. Vi började leta efter omplaceringar och det var väl egentligen mina föräldrars rasval. Farmor hade haft en labbekorsning och hon var världens bästa, den typen av hund som mamma och pappa ville ha så vi letade efter labbar och golden och 17 december 2009 åkte vi till en kennel för att titta på en tik och hon följde med oss hem.

Hon är världens bästa hund, men det blir inte golden som nästa ras för min del 

Ren slump!
Bara några månader efter att jag & pojkvännen blivit tillsammans föddes Lillan och 5 syskon :) Blev stormförtjust i Sanktbernhard sedan första gången jag träffde deras. Och sedan började jag ta med Lillan till skolan & träna henne. Och sedan fick vi henne :D

En ras som passar mig helt klart :D

Att det var boxer jag vill ha var imitt fall givet.

Har haft två sådana under min uppväxt.Vi har haft en del olika hundar.Men just boxrarna har varit något speciellt.

Brukar säga att jag visste vad jag ville ha och varför, men fick nog lite mer än jag tänkt mig…. Har just nu så mycket boxer det barafår plats i en och samma hund

Boxern har allt det där jag vill ha i en hund, men var nog inte riktigt beredd på att få det så här intensivt, men även har blir väl lite mer vuxen om något år. Tilll och med uppfödaren är rätt fascinerad över hans energi.

Att det blev just Simba… det var oklart ända in i det sista vilken av valparna det skulle bli. Hade egentligen siktat in mig på en annan valp, eftersom jag helst ville ha en gul men uppfödaren tyckte inte att barnfamilj var det lämpligaste för honom då han redan då uppvisade väldigt dominanta tendenser.

Fast vem smälter inte för detta:

(Shit kunde inte kopiera in bilden och har den inte lagrad på denna datorn så kika istället på länken)

http://chalin3.files.wordpress.com/2010/11/9.jpg?w=700&h=

Min förra hund Nappe var egentligen inte sådär super planerat…

Min pappa och mamma hade precis skillt sig och det var ganska osäkert i huset… mamma tyckte vil skulle ha något annat att tänka på och ta hand om.

Först ville vi bli fodervärd åt en lab tik men det fick vi inte för att vi var för få vuxna i hushållet…

Så vi fick veta av min farfar att en av mina bröders flickväns mamma hade fått en kull valpar.

Tjuvparning så att säga… hon hade råkta springa lös och blivit dräcktig.

Hon var ganska så liten normal stor kan man säga så mamma tyckte det var okej.

Vi åkte dit för att välja en valp, jag tittade genast in en bråkstake som ingen annan verkade vilja ha.

Han såg ut som en lite nalle björn med alla päls och energin..

Vi tog honom hem och det var det :) Han var fantastisk! Han blev en stor kraftig kille som liknade en schäfer som mest :)

Ångrar det inte alls! Saknar honom fortfarande men vi hade en bra tid tillsammans <3

Ja du - det berodde på många saker. Jag har ju haft shar-pei under nästan 12 år och även om jag verkligen älskar den rasen så kommer jag aldrig ha fler pga hälsoläget. Så när jag hade min sista shar-pei och visste att jag hade henne på lånad tid så slog jag till med den ras jag bestämt mig för.

Det hade dock tagit fler år för mig att bestämma vilken ras jag skulle fortsätta med, då jag hade många krav. Något mindre än shar-pei, mer förig och mer föremålsintresse. Korthårig men inte en frysgurka och så en ras som över lag är frisk och långlivad. Det blev inte så många raser kvar och alla var kortbenta vilket jag egentligen tycker är skitfult så det blev långt funderande i typ 2,5 år. Sedan träffade jag den heelern som fick mig på fall - en hane som är både otroligt vacker och en oerhört trevlig individ och jag blev fast. Jag har nu hans systerdotter hemma och kunde inte bli mer nöjd över rasen. Är helt fast och kommer helt klart fortsätta med heelern.

Jag skulle haft en staffevalp enligt mina planer.

Det blev en apbt tik på 3år.

Staffarna passar mina krav.

Lagom storlek, ingen pälsvård och fäller sparsamt, inte speciellt verbala och låg vakt, förarveka, en aktivitetsnivå som passar mig, inga överdrifter exteriört, inte översållad av sjukdomar.

Jag valde Ozzi pga att min bror tålde honom. Jag var inte så kunnig inom hundar och valpköp då vilket gjorde att själva sättat att köpa hund på verkligen inte var rätt. Jag hittade honom på blocket och "uppfödaren" var verkligen inte seriös.. När vi ko dit märkte vi att hon sålde honom bara till första bästa, hon kände oss inte för fem öre och frågade oss inte vad vårat syfte med hund var, hur det skulle lösa sig med ledigheter i början, våra erfarenheter m.m. Och vi visste ingenting om henne heller… Men jag visste att Ozzi, den sista lilla valpen kvar, bara var min. Fast hade det varit nu så hade jag inte velat stödja sådan avel och gett henne pengarna, eller ens vågat köpa en blandras uppfödd på det sättet.

Men jag kunde verkligen inte lämna honom där, han var så rädd. Och jag märkte att han sökte trygghet hos mig. Så så blev det, Ozzi hängde med mig hem och det ångrar jag inte en enda sekund! Han är verkligen mitt allt och en bättre hund mot mig och de han känner går inte att få. Alla hans rädslor och aggressioner klarar jag av att leva med, eftersom Ozzi är just Ozzi, världens bästa! Så det var tur i oturen (om ni förstår hur jag menar) att jag fick honom! :)

Mina föräldrars flräldrar (mormor & morfar) hade en buhund som vi fick ta över, vi blev så fösta vid honom! Sen när han (Buster) dog så var vi fast beslutna att skaffa ny hund! Det växlade lite mellan dansksvensk gårdshund och en buhund. Sen hittade vi en jättebra kennel (Danmark, kennel Tu-San)! Sen fick vi våran älskade Lissie !

Tillägg: bilder? Det finns några fina på bloggen :) http://xias.blogg.se/

Inte mycket. Han var osocial, ful, tjock och bollgalen. Tror att det var det att han var lagom storlek och något att jobba på. Såg väl en viss potential. Min tidigare hund tyckte varken om godis eller leksaker. Här fanns en hund som gillade båda. Fast jag har ångrat mig ett par gånger. "varför tog jag inte collien".

Märkte nu hur illa det lät. Jag älskar honom men det har varit jobbigt och jag skulle för allt i världen inte byta honom inte ens mot collien. Men när han har varit jobbig har jag undrat vad jag gett mig in på.

Jag ville ha en Golden, Flat, Herdehund eller Schäfer. Såg annonsen, skickade iväg ett mejl och när vi hälsade på så var det inte så märkvärdigt. Hon skällde ut oss när vi kom, kollade läget och sen la hon sig under bordet. Men nånting hände inom mig när jag såg henne, och enda sen den dagen har det varit vi. Hon är min bästa vän och jag ångrar inte en sekund att jag tog henne. Hon är det bästa som hänt mig och jag vet inte hur jag skulle fungera utan henne.

Smilla är en Australian Shepherd, min första men absolut inte den sista.

Arach blev min av en slump. Tog honom på prov i en vecka då han behövde omplaceras ganska akut och här blev han kvar. Han kan ge mig gråa hår men jag älskar honom och han är en underbar kille som inte lämnar min sida i första taget.

Jag var 16år och hade bestämt mig för att köpa en egen hund. Vi hade en bichon havanais på 6år i familjen som jag sedan ca 1-2år tillbaka hade tagit hela ansvaret för. Jag ville ha en lite större hund och funderade ett tag på boxer men eftersom min syster var allergisk letade jag efter en mer allergivänlig ras, jag ville absolut inte bli tvungen att göra mig av med jycken pga hennes allergi! Jag hittade irish softcoated wheaten terriern och föll pladask, hade aldrig träffat en irl de var ju trots allt inte alls vanliga för 9år sedan men jag läste på mycket och var övertygad om att rasen var rätt för mig. Jag hittade en uppfödare i björna ca 70mil från kiruna, hon skulle ha vapar inom några veckor så det var bara att vänta! Efter några veckor ringde hon upp mig och sa att valparna var födda och att det var 7tikar och om jag ville var en av dom min! Jag tingade en av vovvarna och sen var det en lååång väntan!

Min mamma och en av mina systrar var ner till björna och hälsade på uppfödaren när valparna var ca två veckor gamla, jag kunde inte följa med eftersom jag hade något viktigt i skolan men de åkte då pga av att de ändå var neråt i något annat ärende.

När valparna var 8v åkte jag ner med mamma och hennes sambo och möttes av 7 bedårande små tikvalpar och jag var den som skulle välja först av alla.. Jag hade ett krav och det var att det skulle vara en tik, och det var som sagt hela bunten. Sen ville jag helst ha en med irländsk päls, vilket fyra av dom hade. Jag trodde att det skulle bli i princip omöjligt att välja men det blev precis tvärtom. Alla vovvar var glada och lite galna, men en liten parvel stack ut ur mängden. Hon var nämligen väldigt intresserad av mig, När alla andra busade med varandra och sprang runt till de andra och var allmänt tossiga ville denna lilla valpen leka med mig, hon ville slicka på mig och mysa med mig och till slut somnade hon hos mig. Jag var helt såld, jag hade inte en möjlighet att välja en annan valp och det var ju tur det. Det var verkligen hon som valde mig, hur klyshigt det än låter.

Jag och Nelly är som gjorda för varandra, hon är min bästa vän och min trogna följeslagare. Att köpa Nelly är utan tvekan det bästa jag gjort i hela mitt liv <3

Nästa hund kommer inte bli en wheaten, just på grund av att jag är rädd att jag skulle jämföra den för mycket med Nelly. Nästa hund blir en bedlington terrier men när den är några år och min älskade Nelly inte finns längre är risken stor att det blir en till wheaten. Jag älskar rasen, de är så vackra, kloka, mångsidiga och helt enkelt underbara <3

Första hunden flyttade hem till mig under sista sommarlovet på gymnasiet, jag gick djurvård och nästan alla mina kompisar hade egna hundar. Jag började leta efter en jack russelterrier, omplacering eftersom man inte fick ha valpar på skolan. Hittade en annons från en seriös uppfödare så jag ringde upp och fick veta att den tiken blivit såld samma dag, men, han hade en fem månaders släthårig foxterrier som inte blivit såld. Så jag åkte och kollade på henne, hon var ute i en rasthage med ett gäng små 8veckors Jack russelvalpar, de små var överallt och ingenstans som valpar är, men Tinka la sig så nära oss hon kunde på andra sidan staketet, och knorrade när hon lade sig till rätta så där som bara hon gör. Jag var såld! Och ett par veckor senare var hon min:) underbara envisa byracka! Nästa hund kom åtta år senare, och det blev som många vet en dansk-svensk gårdshund, då jag ville ha samma storlek som Tinka och gärna liknande utseende, men utan det typiska terriertemperamentet. Dsg passar oss perfekt! Han är alltid glad, pigg och älskar all träning! Tinka är mer svårflörtad och vill inte alls träna om hon väl bestämt sig för det. Jag har två underbara hundar som är högt älskade:)

Jag siktade in mig på Fransk bulldog redan när jag var 14 år. Mest för deras utseende just då, men sedan läste jag på mer och mer om rasen och fastnade även för deras sätt.

Ville inte ha en för stor hund eller en hund med mycket päls. Sedan tror jag att jag hade vart en fralla om jag hade vart hund =) Så det föll sig väl ganska naturligt.

Vi kontaktade flera olika uppfödare, men det kom inte så många valpar och när de väl kom några var de Brindle och hanar. Vi ville ju ha en fawnfärgad tik.

Tillslut kom det en kull med fawnfärgade valpar och flera tikar där vi stod högst upp på köparlistan. Både jag och sambon fastnade oberoende av varandra för valp nr 6 som vi sett på bilder. När jag var och hälsade på hos valparna så var det en som klättrade upp i knät på mig. Visste inte vad det var för valp, men uppfödaren sa att det var nr 6. Där direkt bestämde jag mig och hon började kallas Elsa och några veckor senare flyttade hon hem till oss =)

Det bästa vi gjort och jag älskar henne mer och mer för varja dag!

Nu är hon nio månader gammal.

Det hela borjade med att min dotter sa i bilen att hon ville att vi skulle kopa en hund, sen sa jag att vi skulle prata om det. Vi gick igenom vilka raser om passade oss och trodde att labrador eller boxer skulle passa. Dagen nar min dotter fick sommarlov tittade vi pa vovvar. Da sag vi en liten Russell valp som sokte nytt hem och vi fastnade for henne direkt! Nagra dagar senare satt vi i taget pa vag till Gavle och skulle hamta hem lilla Marta som vi kallar henne. Nu bor hon med oss och vi funderar pa att kopa en till liten Russell! 

Jag har haft Flatcoated retriever hela mitt liv, så när jag & mamma började tjata på pappa om att vår dåvarande hund Festis (som tyvärr fick somna in i juli) skulle behöva en kompis var det nästan en självklarhet att det skulle bli en till flat. Mamma hittade först en ung goldenhane, men pappa ville ha en valp, och helst en flat, så därför kontaktade vi vår uppfödare som hade valpar. Det var bara tre valpar kvar, en som skulle behållas & en som inte skulle passa oss. Så det bestämdes att vi skulle komma och kolla på den minsta valpen i kullen (som senare fick namnet Zingo & nu är jättestor….). Klickade direkt & han följde med oss hem.

Efter att Festis avlivats var det självklart att vi skulle skaffa en till hund, allra helst för Zingos skull. Vår uppfödareskrev på facebook att vi sökte en flat, och efter någon dag hade vi fått en del svar. Ena svaret var då från klaras ägare, och därpå kom hon & Klara hem till oss. Allt kändes jättebra och Klara stannade kvar hos oss.

Jag skulle aldrig kunna ha en sheltie.. aldrig! Endå sitter jag nu med en bredvid mig ^^

Jag ångrar inte ett dugg över mitt val, men nästa hund blir inte en till sheltie. De är underbara på sitt sätt, men nästa hund ska vara en bruksras!

När jag fick veta att jag skulle få hund så ville jag ha en passande ras såklart!
Jag ville ha en glad, lättlärd, träningsvillig hund i lagom storlek. Jag fastnade för Lagotton på grund av att det är en superhärlig ras som passade in på de kriterier jag hade/har.

Jag har inte ångrat mig en sekund kan jag tillägga :D

Jag är faktiskt fortfarande förvånad över att det blev en tibetansk spaniel över huvudtaget, de var raka motsatsen till vad jag ville ha hos en hund =) Jag ville ha en släthårig hund med normallånga ben, lång nos, inga utåtstående ögon, ingen envis och självständig ras för det hade jag haft innan (leonberger). Sedan träffade jag en bekants tibbevalp och blev helt såld på rasen.

När jag väl skulle köpa Tindra så valde jag inte henne utan det var uppfödaren som valde och när jag väl träffade henne så kunde jag inte motstå och skulle jag idag välja mellan Tindra och hennes syster så skulle jag ändå välja T då hon har den lilla extra glimten och utstrålningen som systern saknar =)

Utseendet, tyvärr . Nu blev det ju bra ändå, men såhär i efterhand inser jag att själva rasen (West Highland White terrier) inte alls var rätt för det vi skulle ha den till. Dock älskar jag min lilla hund och skulle inte byta ut honom mot någon annan hund i världen!

Nästa hund blir en lite mer passande hund; Finsk lapphund! Sixten får sitta och heja på oss när vi tävlar!