Jag tänker typ en lite sävligare mastiff typ bullmastiff eller dogue de bordeaux, st. bernhard eller kanske grand danois som inte har några högre aktiveringskrav.

Fördelen med att ta en vuxen omplacering är ju att man även ofta vet hälsoläget på hunden vilket kan vara bra med dessa raser.

Berner sennen:
Rasen ska vara självsäker, uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den ska vara godmodig och tillgiven familjen, självsäker och vänlig mot främlingar samt ha ett jämnt temperament och god följsamhet. (Hur är den som vakthund?)

Broholmer:
Broholmer har bakåt i tiden använts som vakthund på större gårdar och slott i Danmark. Dagens hundar har kvar sina vaktegenskaper men får i dag mest ses som en sällskapshund. (Hur krävande är rasen?)

**Bullmastiff: 
**Rasen ska utstråla kraft, vara tålig, aktiv och pålitlig. Till temperamentet är den gladlynt, alert och trofast. Bullmastiff är en perfekt familjehund, men inget för dig med extrema ambitioner. (Hur vaktig är den?)

Cane corso:
Den ska vara lugn, stabil, vaksam och uppmärksam, med en hel del vaktinstinkt. Det är en uthållig, stark och mycket tålig, aktiv och rörlig hund och kräver ett visst mått av motion och rörelsefrihet.

Dalmatiner:
Den är en uthållig, relativt snabb och anpassningsbar följeslagare som under årtusenden lärt sig att följa människan som vän och arbetspartner. Det är en utpräglad sällskapshund med låg jaktinstinkt. Rasen är en nyanserad och varnande vakthund. Den tar sitt vaktande på stort allvar utan att på något sätt vara överdrivet aggressiv. (Potential)

Dansk/svensk gårdshund:
Trots att rasen är liten i formatet och ser söt ut är det alltså en ganska krävande hund. Det är en utpräglad väktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på dess hemområde. I övrigt är den inte en skällig ras. (För liten och sprallig?)

**Dogue de Bordeaux: 
**Det är en mycket envis hund men också väldigt läraktig. Trots utseendet på nosen är den mycket duktig på spårning. Rasen är oftast väldigt trogen sin familj. Det finns vaktegenskaper i rasen.

**Finsk lapphund: 
**Den måste vara modig, vaken och alert så att den reagerar på renarnas framfart men samtidigt måste hunden vara lugn och trygg så att den inte skingrar hjorden. Det är en uthållig, vänlig samt tillgiven hund, som i dag är känd just för sin ödmjukhet och sitt mod. (Står inte, men jag vet att många är bra på att vakta/larma)

**Grand Danoi:
**Det är en sällskaps-, vakt- och skyddshund. Grand danois är vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare och får absolut inte vara aggressiv. _(Potential!) _

Hovawart:
Rasen är livlig, glad, intelligent och älskar att jobba och vara tillsammans med sin familj. Den har en hel del vaktinstinkt kvar från sitt ursprung som man måste vara beredd på. (För krävande?)

Keeshound:
Rasen är lättlärd, intelligent, livlig, nyfiken men kan samtidigt vara något avvaktande mot främlingar, och fungerar idealiskt som larmande vakthund. Den har låg jaktlust. (Tror personligen den passat superbra.)

Kuvasz:
Är mycket kelig med stort behov av social kontakt även om den kan vara reserverad mot nya bekantskaper, vilket hänger samman med dess vaktinstinkt. Det är en modig hund som gör allt för att försvara sin flock. Unghunden kan upplevas som jobbig medan en vuxen individ är betydligt lugnare. _(Kan kanske vara något?) _

Mastiff:
Mastiffe ska enligt rasstandarden "förena storhet med godmodighet, mod med foglighet". Mastiff är en relativt lugn hund och kräver sparsamt med motion framförallt under uppväxten, de trivs oftast bäst med att strosa runt på gården. En mastiff blir sällan aggressiv utan oftare skygg eller reserverad. (Kan den fortfarande vakta??)

**Pinscher:
**Pinscher har en av- och påknapp, lugn inomhus och energisk utomhus. Inom rasen finns individer med vaktinstinkt. Vissa individer kan ha integritet och vara reserverade mot personer de inte känner. För det mesta är dock pinschern mycket social. (För social?)

**Pyrenéer:
**Rasens ursprungliga uppgift var att, på egen hand, vakta boskapshjordarna mot de stora rovdjuren. I Sverige används den i dag främst som sällskapshund men man bör känna till att vaktinstinkterna finns kvar i rasen.

**Pyreneisk mastiff: 
**Rasen är lugn och har vaktinstinkt. (Skillnad från pyrenéer?)

Schäfer:
En schäfer är socialt självsäker, nyfiken och trygg i sociala situationer. Alla dessa egenskaper är nödvändiga för lämplighet som sällskaps-, bruks-, vakt-, skydds-, tjänste– och vallhund. (Kanske att en schäfer från lugnare linjer fungerat, men frågan är om de har bruksschäferns vaktinstinkt och dådkraft?)

Tibetansk mastiff:
Personligheten varierar mellan hundarna men allmänt är hundarna modiga, reserverade mot främlingar, de är envisa och självständiga. Det är en intelligent ras som är van att fatta sina egna beslut. De är lekfulla och toleranta med barnen samt har stark vaktinstinkt.

****************

Källa: http://www.skk.se/kopahund/

Gjorde en sammanställning som jag tänkte skicka till dem (minus tankeparenteserna) efter lite modifiering och när en del raser sållats bort. Tankar och åsikter?

Tänkte också direkt på mastifferna, det är väl typ vad de var till för förr i världen. Gå runt på gården, skrota och vakta :)

tass

jag kan godhjärtat avråda schäfern :) inte pga kompetens, utan för att det är en bruksras som bokstavligt talat river ner hemmet om de inte får de de behöver. Till ett äldre par kanske inte det bästa.

Av de pinschrar jag har mött på har de flesta stått och gallskrikit på passagerare ^^ är det en sån hund de är ute efter? Bara så de vet att det finns någon annan där?

Grand danois är ju väldigt stora. Så en väldigt bra 'uppfostran' är väldigt behövande här. Skulle det hända att den skulle dra iväg kopplad, är risken stor att hunden välter personen som håller i kopplet.

Finsk lapphund är ju en spets :) spetsar brukar ha väldigt lätt till skall. Detta tror jag möjligtvis vore en ett bra alternativ.

De andra raser sm är uppskrivna vet jag inte så mycket om. Så jag ska inte tala mig om dessa.

Enligt min mamma så har grand danoias vissa problem med aggressivitet inom vissa linjer pga dålig avel och "pongo" effekt för antal år sedan. Men det var gansak länge sedan hon var inne i hundsvängen så det kan hända att de problemen har kommit tillrätta nu…

#6 Det finns vissa individer som kan vara agressiva men det är så gott som bortavlat. Det gäller att välja rätt uppfödare och föräldrardjur precis osm vilken annan hund som helst.

Jag hade inte rekomenderat en GD till ett äldre par. De kan vara ganska busiga och svårhanterliga i ung ålder. De ser lätt spöken och kan vara nervösa av sig innan de landar med alla fyra tassar på jorden.

Jag hade nog mer rekomenderat en broholmer.

#6 helt rätt, men vad jag märkt så verkar det vara mindre agressivitet i den nu, men fortf. bra o kolla linjerna innan, som vanligt :P 

Men tar man en vuxen hund så märker man ju ofta om den har några sådanna tendenser =)

Jag har ju en Sydafrikansk mastiff. Å visst är det en bra vakthund. Men det gäller nog att man har rätt bra pli på den för inte vill man att mormor ska flyga som en vante efter mastiffen på promenaderna.
Det är ju en stor hund med mycket krafter. Men kan man sätta vardagslydnaden på den och aktivera skallen på dem lite så kan det ju vara ett alternativ. De kräver ju inte promenader på flera timmar om dagen heller..

Dalmatiner skulle jag inte rekommendera av egen erfarenhet. Nerviga, spattiga, rädda, mycket hud och öronproblem(klåda, svampinfektioner, öroninflammationer), aggressivitets problem, problem överlag med andra hundar.

Cane Corso har min kusin, en underbar hund! Men kanske inte till ett äldre par, visst är han relativt vaktig av sig och stämmer bra in på vad de söker. Men det är en stor hund, och har man inte pli eller styrka att hålla hunden så blir inte inte roligt. Han kräver dessutom en hel del motion och mental stimulering, dvs. mycket jobb ligger bakom en idag trevlig och bra hund.

Kusinens pojkväns syster har också en Cane Corso, och den hunden har noll uppfostran och är ett rent helvete att ha. Han drar nå hemskt i kopplet och är man inte starkt eller använder sig av diverse utrustning så är det svår att hålla hunden, han är lätt aggressiv och explosiv i sin personlighet och det pga. av för lite motion, regler och mental stimulans.

Men det hindrar ju inte att kika vidare på rasen, om de vill ha en omplacering så är det ju lättare att hitta rätt individ för dem som redan har en bra grund att stå på.

Som en del är inne på: JA det är problematiskt med storleken på hunden. De ska köpa (om de nu ska köpa) en vuxen hund så de vet ju lite mer "vad de får", varav det går att sålla ut aggressiva eller sjuka djur - så just det är lite av en "icke-fråga". Men det är svårt att sålla ut stora tunga hundar när alla vakthundar i princip är stora..

De verkar också ha fått uppfattningen att vakthundar automatiskt skyddar en om någon skulle försöka råna en exempel. Frågan är hur många hundraser som skulle göra det? Det handlar väl mycket mer om individ än om ras, även om det väl "hjälper" att hunden är vaktig/reserverad mot främlingar i stället för att älska dem. Och om de söker en hund som aktivt visat prov på att den försöker försvara husse/matte så är ju grejen lite att en sådan hund i fel händer vid fel tillfälle också kan bli livsfarlig.. Skydd är ju något man annars aktivt måste TRÄNA in, inget som exempelvis schäfrar kan av bara farten även om de har bra förutsättningar för det.

Jag menar absolut inte att de är dumma! De vill bara känna sig säkra både inne och ute och är inte jättepålästa om hundar kanske. Någon med tips på hur jag ska förklara detta på ett enkelt sätt utan att de känner att jag "dumförklarar" dem? Ska jag rekommendera en vanlig alarmhund i stället, som ju tenderar att vara lite mer lätthanterliga i en mindre storlek?

#12 Jag förstår vad du menar helt och håller med dig till 100%. Men kanske är det som så att de vill ha en hund med "tufft utseende" för att avskräcka?! Jag vet faktiskt inte, men jag kan tänka mig det.

HUR gammla människor pratar vi om här? Är det så att en lite större hund skulle kunna göra mer skada än nytta? En stor hund kan ju knuffa omkull vem som helst och handlar det då om ett äldre par i sig 70-75års åldern så kanske en stor hund helt enkelt inte är ett alternativ?

Akita kan kanske vara något, det är en lugn och stabil hund som helst vill vara tillsammans med sin flock, vaktar sitt revir gör den mycket noga. Om Akitan känns som en för stor hund kan kanske dess mindre släkting Shiban funka, den är ganska lik Akitan men är en liten och behändig hund

#12

Känns som att dom är ganska okunniga helt enkelt.

Men en hund oavsett hur stor och respektingivande den ser ut är ju ingen garanti på att dom skall känna sig säkra, likaså får man ju egentligen inte äga en hund som aktivt går in och "skyddar" sin husse/matte om den inte är avsedd för den sortens jobb, eller rättare sagt: så är det inte direkt tillåtet att äga en sällskapshund som lätt kan gå från varning till handling oavsett om det är en inbrottstjuv eller grannens barn.

I princip alla hundar kan varna och därmed avskräcka, och det i sig kan ju kanske vara en tillräckligt sto trygghet om dom tänker till.

Vi har ju strikt hundägaransvar i Sverige, så de kanske ska nöja sig med en avskräckande hund. Jag vet inte exakt vad lagen säger, men det är inte omöjligt att man skulle bli ersättningskylldig om hunden biter en rånare.

Sen kan jag ju känna att det kanske inte är så smart av ett äldre oerfaret par att skaffa en hund som kanske kräver en del kunnskap om just hund.

En doberman? Den är ju både en sällskaps och skyddhund :)

#19 Dobermann är extremt motions- och träningskrävande och absolut inget för en äldre och oerfaren människa.

Observera! Jag såg inte att det handlar om oerfarna äldre människor så mitt förslag att skaffa en Akita i #15 faller. Vilket i och för sig nästan samtliga förslag i tråden gör, ska man skaffa hund på äldre dar bör man välja en liten lättskött hund och inte någon stor krävande hund. Det tror jag att de flesta av oss kan vara överens om

#20 Antog att de inte hade några som hellst problem med motion etc eftersom de står "I den här tråden får vi förutsätta att de kan ge en normalt aktiv, vuxen hund vad den behöver."

#21 Okej men en Dobermann är extremt mottionskrävande + att den behöver ha ett mycket aktivt liv med mycket stimulans och många arbetsuppgifter. Dobermann är ingalunda någon sällskapshund utan det är en ren brukshund med otrolig arbetsförmåga. Jag har levt med ett antal Dobermänn så jag vågar påstå att jag vet en del om denna ras.

#22 HAha jag lämnar tråden innan den spårar.

även om man är äldre kan man ju gå kurser vilket jag personligen tycker är ett krav om man ska köpa en större hund om man är oerfaren….

Jag tycker inte de ska köpa en hund bara för att känna sig trygga utan att vara beredda att göra den till en trygg och stabil hund. För då kommer det inte bli tryggt för de eller för andra om de inte kan handskas med hunden

#23 spårar ur? Det är väl bara bra att man kan diskutera vad man tycker/olika erfarenheter.

Jag hade misst att de var oerfarna. Men håller med Desk om att ingen av de rekomenderade hundarna är något bra då.

Kanske ska de välja en hund som larmar lätt typ Papillon?

#20

Vart står det att dom är oerfarna?

Många äldre kan absolut äga annat än det som enbart är "lättskött" och litet iom att dom kan vara vid bättre hälsa och bra mycket aktivare än dom som är mycket yngre, det är ju enbart TS som känner dessa människor.

Men det handlar ju lite om vad man har för förväntningar på hunden, skall man ha en sällskapshund så är ju inte en bruksras något att ens tänka på enbart för att man vill ha en vaktande hund.

Hej! Har själv en Cane Corso. De är helt fantastiska hundar som är superstabila i psyket. De är unika i sitt sätt att vara, otroligt med & medvetna om vad som händer, lyhörda. De är mycket klipska & atletiska, men vet samtidigt hur man kopplar av. Om de skulle välja att skaffa en Corso så skulle de ju kunna höra med en uppfödare om de har en hund i "pensionärsåldern". En riktigt vuxen eller äldre Corso skulle passa perfekt för ett lite äldre par som gillar skogspromenader. Kan VARMT rekomendera Corson till alla hundmänniskor som tar sitt ansvar. Det finns ingen annan hundras jag litar lika fullkomligt på. En vän i vått & torrt:)