MIn  mamma tog över en "problemhund" som inte gick att g¨ut med för att han var rädd för bilar, kunde inte vara nära män osv osv

Visst han är lite harig för platspåsar och i början vågade han inte gå fram till främmande män direkt, men kom fram när de satt ned. Men i övrigt är hn jättelugn och fin.
Så ofta beror mycket på hur man själv är som person, är man lugn och kosekvent oc inte förutsätter massa i situationer brukar ofta "problem" vara som bort blåsta….

okej. han har haft de ganska tufft i livet som jag fattade det. hoppas baar att han kommer överens med min hund bara :) fast de tror jag han gör, olle är så himla låg i rang. så jag tror de går bra, bara han kommer överens med oss…

Jag tror det viktigast med hunden är att ni inte förutsätter att något händer. Visst man kan vara försiktig, men inte tänka att "nu gör han säkert utfall", för då spänner man sig och även om man isjälv inte tänker på det så märker hunden det. Utan kanske bara göra saker lite "lugnare", men fortfarande göra som ni brukar, och visar han några konstiga beteenden får man ta det då.

Och ifall han blir rädd för något (vilket oftast är fallet med såna här små hundar, även om de visr det med ilska), så inte "putti nutt blev du rädd", utan bara i normal röst "nämen titta den här är inte farlig, kom nu".

Sen tycker jag det är viktigt att säga till hunden om man märker att den varvar upp sig, det kan vara allt från att peta till den lite på rumpan och säga hallå sluta. Till att faktiskt sitta med hunden och fysiskt lugna den med rösten och med händerna, och faktiskt ge hunden tid att ta in situationen.

Samt att göra mycket med hunden, träna upp tilliten, det kan vara allt från att söka upp små godiasar till att träna trick.

Mammas hund är som sagt rädd för plastpåsar, vilket gjorde att mamma höll på massor med plastpåsar hemma, prasslade i tid och otid, och till slut insåg hunden att det inte var något farligt. Samma i början kunde han vara lite harig ute men mamma sa bara " äh kom nu det är ingenting" och fortsatte själv som om det inte var någon fara alls, och då lugnar spike ned sig.

Det jag skulle säga är det tuffaste för er, är nog att hunden bitit flera människor. En hund som reagerar med att bita, har lättare för att fortsätta med det beteendet. Det beroende på att när hunden biter, har folk förmodligen backat undan. Därmed har hunden ju faktiskt uppnått vad den ville, dvs blivit belönad för att han bitit.

Du säger att hunden hatar barn, män mm. En hund hatar inte. Den är rädd och osäker, otrygg helt enkelt.

Jag säger inte att det är omöjligt, absolut inte, men själv skulle jag inte ta en omplacering som är sådär.  Det tar enormt mycket energi att jobba med en hund som är så osäker, och som börjat bita människor. Har man då en hund sen förut så är risken stor att den hunden får för lite tid av en.

Nu säger jag inte att du inte ska ta den, säger bara vad JAG skulle gjort. Eller inte gjort rättare sagt.  Tar du den så önskar jag dig stort lycka till.

Åh, hoppas ni får mycket hjälp låter som en hund som kräver en del i träning och få en trygg grund.  Jag hade någ itne heller övertagit hunden, just pga vi har 9 årig dotter med vänner och tonårsson så det är lite fler än bara vi här. Hur funkar den med eran hund?

Jag säger Lycka till o hoppas allt går bra ändå.

ja han kommer ju bli mitt ansvar och jag tänker inte bestämma efter en vecka ska jag börja trickträna osv, vi kommer ta de i hans takt. minus som han heter har inte träffat min hund än… så vi får se hur de går.

tack för alla lycka till och tips! :)

Vad händer om du upptäcker att du av hänsyn till din egen hund inte kan behålla omplaceringshunden. Var går gränsen för hur mycket obehag du kan utsätta din egen hund för?

Jag säger inte vad du ska göra men fundera på de frågorna.

dom ska ju få träffa varandra, men om omplaceringshunden inte kommer överens med min hund ska vi inte ha honom. min hund kommer först. om min hund inte alls trivs med omplaceringshunden så ska  vi inte ha honom heller. jag kommer ju fortfarande ge min hund lika mycket uppmärksamhet som nu.

8 låter bra och jag hoppas att du fått lite tips nu om hur du kan träna och hur du kan bygga upp en trygghet för honom. Jag hade någ tagit mej en funderare, din hund är väl inte så gammal? Tänk på att de oxå kan ta efter lite av den "äldre" hunden.