Delade meningar om uppfostran och godis
Hallå!
Jag har som ett litet problem. I december förra året lämnade jag av min hund hemma hos min pojkvän då hon inte längre kunde bo kvar hemma i våran familj, men hon har sedan dess räknats som min och pojkvännens hund.
Vi letar febrilt efter lägenhet och flyttar då ihop, och kommer självfallet då även att bo med Mia.
Problemet är att han och jag har lite delade meningar vad gäller henne.
Ibland låter han henne ligga uppe på köksbordet och äta tillsammans med honom(!!) för att han tycker att det är mysigt. När han inte orkar köpa mer hundmat så ger han henne maten han själv äter (t.ex korv, köttbullar, blablabla) och han tycker om att mata henne med ost och diverse saker som inte är bra att ge i det stora hela.
Nyss frågade han även om han tror att en hund kan dricka saft. Jag förstår inte ALLS varför man ska ge en hund saft - det finns saker som är bra för hundar som de tycker om, varför då ge dem något som är skadligt och onödigt?!
Han brukar även ge henne godis när hon hoppar på honom för att hälsa, bara för att muta henne till att sluta. Hennes hoppande har alltid varit ett enormt problem och ska allt annat än uppmuntras med godis.
Jag säger åt honom hela tiden att det är viktigt för hundar att ha en ledare som leder dem åt rätt väg, att de får känna sig trygga under ledarens vingar. Och det är oerhört viktigt att de får i sig rätt mat och näring, och att det finns många alternativ till godis (som ska ges med måtta!!!!!!!) då man vill ge hunden något gott.
Men han lyssnar inte och säger att han tycker att hon kan få det.
Jag och pojkvännen bråkar aldrig, och under våra 1½ år tillsammans har vi aldrig haft ett enda bråk. Småtjafsar gör vi ibland, till 99% av gångerna är det om djuren som jag vill ta hand om på rätt sätt, men han förstår inte allvaret i det.
Hur i helskotta ska jag få honom att förstå att han inte kan behandla stackars Mia som en bortskämd människounge?!
Han säger själv att hon blivit tjockare sedan hon flyttade dit (och hon var redan 2 kg överviktig då, vilket vi jobbade på här hemma) men han bryr sig inte och säger att djur ska vara tjocka och söta…
Har någon annan haft samma problem vad gäller hundens uppfostran? Jag vill inte att min hund ska dö bara för att han är för trångsynt.
Detta hör väl teoretiskt sett inte till en hundsajt då det snarare är pojkvännen som är problemet, men det kanske finns folk som kan relatera till det?
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
![[Catfight]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Har han DEN stora hunden på borde? trode de skulle vara en papillon strl. Läste inlägget och kan int relatera då ja int ens har egen hund. Men de han gör är fel. Hunden kommer som du inte säger må bra av det i långa loppet.
Det där låter rätt illa i mina öron. Att alla i hemmet ska vara överens om hur hunden ska uppfostras osv bör vara alla hundars rätt.
Att övertyga en annan människa, som inte håller med om det man säger …. ja…. hur gör man det? Han verkar sakna kunskap om hur hundar fungerar, och verkar inte så intresserad av att göra det hunden mår bäst av. Trist. Själv skulle jag inte ha en hund tillsammans med en sådan människa.
Sätt ner foten och säg som det är! Hunden ska ju inte behöva leva på det sättet. Övervikten kommer säkert öka, och med den kommer sjukdomar och hemskt nog en tidigare död! Det är endast för hans egen skull som han gör detta, det är inte för hundens skull, att vara "snäll" och ge mat/godis som hunden inte bör äta.
Jo, det är ju tyvärr det. Han har haft hund i hela sitt liv, eller hans mamma har och han har levt med dem, så han tycker väl att han vet mer än mig som bara haft en hund under 2 år, och det är Mia.
Jag vet inte varför han gör så, och om hon hade kunnat bo kvar här så hade jag aldrig skickat ner henne från början.
Vi fick valet att avliva henne eller att lämna henne till honom, och då jag älskar henne mer än något i världen så blev ju valet enkelt. Då de bor i hus och har/haft hundar så tänkte ju jag att det vore perfekt, och dessutom att jag får henne som nästan min egen igen sedan.
När jag kommer med argument som att det är farligt för hundar att äta det och det, och att hundar behöver en ledare som leder dem i hundrollen och INTE behandlar dem som människor, så säger han bara att "jag hade alltid Melker där" eller "Melker älskade det" (Melker är hans förra hund).
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Då han och Mia flyttar hit så kommer jag absolut inte att acceptera det, hennes välmående kommer före mig och honom tycker jag då hon tvingas till denna behandling men att vi är fritt tänkande människor. Tyvärr kan jag som sagt inget göra åt det nu.
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
#3 Exakt så. Jag säger åt honom att hon inte lider ett dugg av att inte få godis och "gott" hela tiden - Hundar är glupska och äter allt de kan få fatt på(oftast), oavsett om de mår bra av det eller ej.
Men han förstår inte det tydligen.
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
Starta ny diskussion