Har din syster haft valp tidigare? Är hon ensamstående med barnen?

En valp kräver nästan ständig uppmärksamhet, och en bebis likaså. Därför hoppas jag att hon verkligen funderat på detta.

Personligen skulle jag aldrig vilja ha valp och bebis samtidigt.

jag tänkte mer på vad ni tror om blandningen?

Nej, hon har inte haft någon valp innan men hon är ju van vid barn så den uppmärksamheten är ju ingnagd. Hon har även en man:p

Personligen tycker jag ingenting om blandningen, då man oftast inte vet vad man får om man köper en blandras. Vet hon något om föräldrarna till valparna? Sjukdomar eller dylikt?

Jo visst att hon är van vid barn, men det är inte riktigt samma sak som att ha valp. En valp går man ut med minst en gång i timmen i början så den får kissa och bajsa (ibland får man stå ute bra länge innan valpen uträttar sina behov) Var ska hon då ha 1-åringen? Ska hon lämna barnet utan tillsyn under den stunden eller ska hon kånka med bebisen ut varje gång?

Jag må låta tråkig och dum, men jag skulle verkligen råda henne att vänta med att skaffa valp. Eller kolla efter en vuxen barnvänlig omplacering.

Alltså vi har ju levt med hundar sen vi var små, hade en labrador i 11 år och nu en ceirn terrier, så på det sättet har hon ju varit med valp så, men inte haft en egen.

#4 Jaha, men det fortfarande är lika mycket jobb med en valp

det är jädra mycket jobb med valp, det vet vi;) Tuggande, kissande, bitande, fostrande är ju bara lite som ploppar upp i huvet, men så du tror inte att det kan vara dåligt med de två så olika raserna?

Ts, du frågar vad man bör tänka på.

Jag skulle säga, som de andra sagt: Att skaffa valp när man har så små barn, skulle jag inte rekommendera någon alls.

Ang. blandningen är det ju omöjligt att uttala sig om hur valpen blir. Även om båda föräldrarna är friska, så vet man aldrig hur de olika raserna slår igenom, och vilka delar isf.

Nu menar inte jag att låta korkad, men varför anser så många att det är dåligt att skaffa en valp när man har småbarn?

Jag tänker ju lite att barnen snabbt lär sig ta ansvar, de är ju ofta här med våran hund och har lärt sig att respektera henne. Den yngsta är förstjust i både våran katt och hund, men fast att hon är så liten klappar hon helt otroligt försiktigt.

sen lär ju sig hunden snabbt att umgås med barn.

Har ni några andra tankar kring detta?

#8 Jag har ju redan skrivit varför, en valp kräver jätte mycket och så gör även barn. Man är inte övermänsklig och kan hinna med allt. Det är mycket jobb att bara uppfostra en 1-åring och en 3-åring, och sen då ha en liten valp som kräver ungefär lika mycket som ett barn. Det är inte lätt att pussla ihop vardagen med allt, man lär vara realistisk när man skaffar hund.

Skulle aldrig råda någon att skaffa valp när det finns två små barn i hushållet som kräver all av ens tid. Bättre att vänta till barnen är större. Då kan man ge valpen precis det den behöver, när det behövs.

Vi är trots allt bara människor, och har inte mer tid än 24h om dygnet. Och sanningen är den att vi inte kan både gå ut med valpen samtidigt som vi måste byta blöja eller pyssla med annat för bebisens skull.

Sedan är det inte idyllen för en valp att leva i en småbarnsfamilj där barnen är så små. Mycket stök och bök.

Blandningen kan jag inte säga så mycket om. Men det gäller ju att det finns historia dokumenterad så man kan kolla sjukdommar osv bakåt i leden.

jaha, du tänker så.

Hon vet att hon tar sig an ett tredje barn men det verkar hon inte ha några problem med. Jag är nästan säker på att de skulle gå hur bra som helst.

#8

För att det är att skaffa sig ett till barn, att barn och hund går ihop är sällan ett problem.

Till skillnad från sina egna så förstår inte "djurbarnet" mänskligt tal, och beteer sig inte mänskligt vilket kräver att man klarar om att vara tydlig för hunden ändå, det kan lätt bli en stressfaktior för en småbarnsmamma.

Att en hetsig valp lätt sätter sina små tänder i sina "mänskliga syskon" som skrikandes springer iväg,  och ifall man måste köra barnen hit och dit så kan inte valpen vara ensam och den kan inte följa med överallt, plus att man skall hinna fostra valpen i samband med att barnen kräver sin uppmärksamhet, det är vad jag tänker på.

Jag tror absolut att man kan skaffa valp ihop med småbarn, men min erfarenhet säger mig att många tar vatten över huvudet när dom gör det för att dom har en romantisk bild av familjehunden och tror att dom skall klara det och man glömmer ofta bort hur förpestande en valp/unghund kan vara.

Sen beror det också på om man får en hund med en "enkel" valpperiod eller om man får ett "monster".

Det är ju inte sällan man ser annonser på tex blocket där familjer omplacerar valp för att dom fått barn och tiden inte finns till.

Mina föräldrar skaffade en valp när jag bara var 1 ½ år och dom sa att dom inte skulle gjort det igen. Visst hunden och jag klarade oss hur bra som helst men det var ständigt jobb heela tiden för att hinna med båda. Hundskit i hallen och en skrikande unge i andra rummet- ingen bra kombination.

Så jag skulle också väntat ett tag så man verkligen hinner ge valpen den uppmärksamhet den förtjänar. För det är svårt att hinna med allt med två småbarn.

#12

Helt rätt tycker jag.
Jag har lovat att ställa upp som hundvakt när som helst, så förhoppningsvis blir det aldrig några problem.

Dedär men naffsandet får man väl bara försöka träna bort genom lek eller något som får den på andra tankar. Jag är ingen expert men lite kan man ju.

Just denna hunden (enligt uppfödaren) skulle vara lugnt så det bådar ju gott.

Utan att överdriva blir det iallafall en spännande utmaning!

Mina barn är 14 och 9 år och vi skaffade hund för ca 4 män sen. Jag har väntat så länge just för att en valp tar så mycket tid och barnen har tycker jag mer glädje av valpen nu när dom är äldre och kan vara med och lära sig att uppfostra och ta hand om den med oss vuxna.

SOm jag skrev i en annan tråd så tror inte jag den blandningen är bra.
Speciellt inte pinschern i den, bland små barn eftersom det är en väldigt vaktig ras och passar sällan bland mindre barn

oj! skulle du fråga mig skulle jag avråda från att skaffa valp när man har så små barn i hemmet. 
En valp är otroligt jobbig att ha att göra med, räkna med en massssssssaaa tålamod och lite tålamod till. Med 2 små barn och valp undrar jag hur mkt tålamod man egentligen har.

Valpar, kissar konstant, när de är upphetsade eller blir ivriga händer det ofta att de kissar på sig. Likaså om man ska bära dom händer det att de spänner sig och kissar på en.
De biter sönder saker, ylar och blir stressade när man börjar ensamhetsträna dom. De lyssnar inte så bra, är distraherade och allmänt dampiga och hetsiga i huset. Den jobbiga åldern har kommit nu för min valp, han är 8 månader och skitjobbig!

Men men..jag vet också att det är en tid i hundens liv och det kommer att bli bättre, MEN aldrig att jag hade orkat ha en valp och 2 små barn i hemmet på samma gång om jag vill leva, må bra och ha lite tid för mig själv.

Jag har en eng.cocker spaniel valp :)

Har en dvärgpinscher och han är inte direkt någon barn hund. Han tycker om alla men har svårt att inte bli för hård mot små barn. Vilket gör att dom oftast blir rädda för honom. Utan att han vill eller är elak emot dom.

Sen är det verkligen individ skillnader och man kan inte säga vad som kommer bli bra eller inte.

Men jag hade inte sattsat på en dp tillsammans med så små barn.

Jag säger bara lycka till o träna in rumsträning sen ska barnen lära sig att låra hunden få en egenplats och ha sina matskålar ifred. Jag vet flera med småbarn o skaffat valp funkat bra :) Så det är bara hoppas att din syster orkar med en valp det är knappas som en bäbis ;)

Min systerson är lite över 1 år och jag tycker det är rätt drygt att ha honom och min hund tillsammans, även om vi ibland är flera vuxna med samtidigt så är det ett ständigt pass att se till att barnet och hunden inte har närkontakt utan att någon av oss är brevid och ser till att barnet inte till exempel luvar hunden, hoppar på honom, slår honom, springer rätt på honom och så vidare. Och då är detta några timmar då och då i veckan och min hund är vuxen. Att ha det passet jag just beskrev jämt, plus ännu ett barn och att hunden ifråga var valp med allt vad det innebär skulle jag aldrig vilja utsätta mig för.

Varför vill hon ha just den blandningen? Eller är det bara en hund av den blandningen hon sett ut?

Mina föräldrar har skaffat valp och barn två gånger. Det har inte blivit några problem. Visst sist så hjälpte jag till en del men ändå.