Hej,

Idag var jag iväg till veterinären med monstret. Han har börjat harkla sig väldigt mycket och andas tungt när han anstränger sig. Jag ville att veterinären skulle titta i halsen och eventuellt röntga. Väl hos veterinären ville han inte ställa sig på undersökningsbordet. Han tryckte sig mot väggen och husses ben och jag försökte locka (med mjuk men bestämd) röst. Jag förklarade att han förmodligen tycker att det är lite obehagligt med ytan och själva bordet. Då säger veterinären: ”Jag tror inte alls att han är rädd, han vill bara inte, jag tror att han kör med dig.”

Jag förklarade att jag har vägt honom en gång i veckan hans första sex månader och att han utan problem gått upp på vågen. Men när han skulle gå av vågen en gång skramlade det till och han blev ganska rädd. Jag brukar aldrig ”oja” mig över något när han blir rädd, inte heller den gången, så jag tror inte att jag förstärkt hans rädsla på något sätt. Men sedan dess är han väldigt skeptisk till vågen och förmodligen undersökningsbordet också eftersom det ser lite likadant ut. Jag har börjat gå till djuraffären igen och börjat om från början med små steg. Berömt för att han tittar på bordet, för att han nosar på bordet, sätter en tass på bordet osv. Veterinären verkade dock ändå bara tro att ”han kör med mig”.

Hursomhelst, både jag och ”sjuksköterskan” som assisterade tyckte att veterinären kunde undersöka honom på golvet, han är trots allt en grandis på 60 kg, så nog skulle hon väl kunna se även från golvet. Lite motvilligt (man ser bättre i halsen om han ligger på bordet menade hon) tittade hon i halsen och såg att tonsilliterna var inflammerade. Antibiotikakur och sedan återbesök om två veckor blev svaret. Så om två veckor vill hon röntga honom, eftersom hon tycker att han skulle få lugnande för att gå upp på bordet.

Min fundering är då: det måste väl finnas ett sätt att få honom att vilja vara på bordet utan lugnande? Kan man kanske träna honom att ställa sig och lägga sig på en filt som man sedan tar med och lägger på bordet? Fast man kanske inte kan röntga med en filt under, om det glider och sådär. Sköterskan var betydligt mer tillmötesgående och försökte locka på honom, medan veterinären mest tyckte det var kört från början. Det är ju inte direkt så att borden är anpassade för hans storlek, så jag förstår att han inte är jättesugen på att kliva på där. Men jag tror bestämt att det går att träna på något sätt. Även fast jag inte har tillgång till just ett liknande bord hemma.

Har ni några tips? Vore i så fall jättetacksam!