Det har ju visat sig att Ki har haft borrelia troligtvis i flera år.

Jag börjar undra om det kan ha orsakat hjärnproblem?

Normalt sett är han en underbar, lydig, välanpassad, glad och snäll hund. Eventuellt lite nervös/strykrädd men väljer att gå undan. Respektfull.

Men det har förekommit aggresion. Främst små morranden, han har gått undan när man säger till honom lätt. Främst varit vid dörröppningar när man behövt gå över honom.

Häromdagen fick han något slags frispel och vansinnesmorrade med blottade tänder i en situation som inte på något sätt kan ha varit hotande. Jag hade gått förbi och var på väg bort från honom, kallade och han började morra direkt och mycket skarpt. Helt olikt honom.

Det är så olikt honom, och jag undrar om sjukdomen kan ha påverkat hjärnan.. Jag har alltid tolkat det som att han varit osäker och känt sig trängd, dels är det ju troligt när han ligger så att man går tätt förbi, dels ä han ju strykrädd och i allmänhet väldigt lydig och icke-dominant.

Men detta skrämde mig.. även om han haft ont (pga antibiotika eller nåt) så fanns det ju ingen anledning att bli så intensivt aggressiv mot mig.. jag var ju inte på väg mot honom eller nåt.

Han har aldrig visat några tendenser att morra mot någon annan, så länge jag haft honom (ett år drygt, hans 4e hem) och så länge det fortsätter så tar jag risken att ha kvar honom och hoppas kunna jobba bort det. Men skulle han börja bli en fara för andra så… :/

Ser det som positivt att han morrar hellre än biter direkt. Det är bl.a. därför jag svarar med att kommendera bort honom från platsen han har, hellre än rulla honom eller så. Dels att visa att han har andra möjligheter än att morra, och dels eftersom jag vill ta tag i problemet. Jag vill inte förstärka en rädsla. Behöver inte använda hård röst eller så, utan det räcker att säga till honom i normal ton att gå iväg. Utom vid  vansinnesmorrandet häromdagen, då lyssnade han inte..