Låter underbart för Dig!

Lycka till!

Ps. Vit labbe? Menar Du gul?

Lycka till önskar jag med ;-).

Jamen det finns ju vita labbar också vad jag vet i alla fall, fast jag vet inte om man benämner dom som gula ändå?..

jaja, gul heter det, men färgen är vit eller vit/gul         Tackar =0)   Bara att hoppas att han inte ångrar sig!!! Hans föräldrar skulle hämta vovven på Måndag, så håll tummarna tills dess!! Förhoppningsvis kör de hem honom till oss på en gång istället för att ta hem honom till sig, synd om killen om han ska flytta så mkt. de har ju inget staket heller…       Om inte annat tröttnar de på kvällen när han har pustat ett tag =0)   Så jag räknar med att få honom  på Måndag!!! Som sagt, håll tummarna =0)

Lycka till med bearbetandet av sambon =)

Mmmmm, en gosig labbe! Vill HA!!!

   Jag håller tummarna!!! iiiiii!!!

jag håller också tummarna =)

yellowmusad???

Huh??

Håller tummarna för att det går vägen med vovven.

Hoppas att din önskan slår in…jag håller tummar och tår för att det ska ordna sig till det bästa ;)

*suck*    Gissa vad som hände igår???     Nu har hans föräldrar tänkt över saken och ska inte ha hunden!!!!     Så sa min sambo att "jag hade inte orkat ha honom på heltid" och då sa jag att det var minsann inte vad han sa dagen innan, då sa han minsann att den säkert skulle va mest hos oss ändå!!   "ja, men inte alltid" sa han då…        Fan!! Det hade varit så perfekt. Så kunde de tagit hand om honom, sen skulle han varit hos oss mer och mer och till sist hade vi haft honom!!  Men inte då!!

JAG HATAR VELIGA MÄNNISKOR!!! Ska det vara så svårt att bestämma sig??    Han kunde åtminstone hållt snattran om det om han visste att de inte hade bestämt sig!   Men så är det alltid med dem….   *snyft*              Så jag får väl nöja mig med att åka hem till mina föräldrar o hälsa på min vovve framöver också…  fan…

Stackare…

Men om du verkligen vill ha en hund så kan du väl sätta hårt mot hårt?? Tex att om inte du får utöva ditt intresse så får inte han det heller

*s* som om jag inte har provat allt!!! Men inget tycks funka!! Grrr!!! Katten fick jag tjata i över ett år för! Sen är saken den att han är uppväxt med katt hos sina föräldrar, så det gick ju bra, men inte hund för det har de aldrig haft!!    Nä, en rejäl sax o klippa av navelsträngen så han ser att det finns saker som är bra även om inte hans föräldrar har dem!!!! fanfanfan!!!

köp en hund och så har du vovven där när han kommer hem. då är de svårt att säga nej:P thihi..

vem kan väl motstå en underbar liten tjorv?

Ta hem honom!!!!!!!

Jag tycker att det är bara att åka och hämta hem honom, killen smälter säkert =)

Precis… Visa killen vart skåpet ska stå, det är väl inte bara han som bestämmer?

Nä, han har inte mkt att säga till om *hihi* men jag orkar inte med en massa liv.        För mig är det viktigt att man är två on sån sak, det är ju typ som om jag skulle sluta med p-piller och inte säga nåt, så en dag står jag där hemma med ungen i famnen!! Hade nog inte blivit så uppskattat *s*.   Sen har jag ju också sett skräckexemplar på detta. De som har Buster som vi brukar passa gjorde så… Hon hade varit och hämtat honom en dag när gubben jobbade kväll, så när han kom hem låg Buster och morrade på honom HAHA!! Kan tänka mig ansiktsuttrycket!!! Men det blev så fel när hon gjorde så. Han hatar hunden, hjälper inte till med något alls runt om den och hon kan aldrig göra ngt eftersom han struntar i den, och så vill inte jag ha det… Dessutom hörde jag ju min sambos reaktioner på vad hon hade gjort, och det var inga snälla ord…   Nej, jag får fortsätta bearbeta honom. Men jag vill ju ha en nu!!!!!       Föresten gjorde jag så med  kissen. Jag hade tjatat lääänge så när han sa ngt som jag fattade som att han blev positiv till det hela körde jag och hämtade henne, sen blev det ett jäkla liv och han har aldrig tyckt om henne….      knivigt, det här….

Jo, jag förstår dig, men du vill ju så gärna ha hunden.

Kan du inte föreslå att ni är hundvakt lite? Han kanske kan lära sig att tycka om honom?

*hihi* ni har så bra förslag =0)   Men tyvärr har jag testat det också… Saken är den att de hundar vi passar är allihop sådana som inte är direkt uppfostrade. De vet inte vem som är deras ledare, så de springer runt o flåsar en massa och är oroliga, dock inte lika mkt när de är hos oss som när vi hälsar på de som har dem… Men ändå, så han tror i sin enfald att alla hundar är sådana!!! Och han blir knasig och stressad av det, vilket jag också kan förstå, så han har bara blivit mer negativ till det hela med tiden….    Jag har förklarat att hundar inte är så om man hanterar dem rätt, men det tror han inte på.  Vidare är det så att denna hund är 7 år. Jag försökte vända det till ngr positivt genom att säga att "ja, men det är ju inte så länge du behöver stå ut då" men han fick det genast till något negativt "han e så stimmig, så honom blir d aldrig rätt med, man kan inte lära gamla hundar att sitta vet du väl"    Men där har han fel, det är precis lika lätt att lära äldre hundar. Det där är bara en skröna som någon inkompetent människa kommit på!!!     ahh… känns så hopplöst, tycket jag har provat allt men inget funkar…   Om ni har fler tips så bomba denna tråden med dem!! Kanske det finns nåt jag inte tänkt på att testa…

Ja, nu förstår jag att han inget vet om hundar! men hur ska han kunna se charmen hos en hund om han inte ger det en chans?

Och ger DIG en chans att få det du så hett önskar! Säg som det är, att du är hundmänniska och BEHÖVER en hund.

Han behöver ju överhuvudtaget inte ta något ansvar för hunden. Underligt att han inte vill glädja dig o ge dig det du så hett önskar!

Lycka till!

Väntar på fortsättningen!

kram!

Ja, jag tycker också det är skumt… Men å andra sidan, om han hade velat ha en spindel eller nåt hade jag nog inte heller ställt upp på det…   Jag försöker tänka så, men kan inte riktigt se att det är en bra jämförelse…    Aja, jag får bearbeta honom lite till =0)

Jag kan säga att jag till en början hade samma problem som dig med min kille.

När jag nu ville ha diego så tjatade jag i ca 8 v. på min kille. Det var lönlöst och ofta blev han arg för att jag tjatade så mkt.

Sista dagen som jag var tvungen att svara på om jag skulle ha honom till uppfödarna gjorde jag mitt sista försök, även då blev han ganska arg men sa: "jag tänker inte säga ja! Du får göra som du vill men du ska veta att jag inte blir glad om du tar hem honom"

Det sket jag i och åkte och hämtade hem Diego direkt efter jobbet samma dag  Killen fattade direkt vad jag gjort när han klev innanför dörren hemma på kvällen, även då lite arg men det gick över fort kan jag säga, han gillade Diego direkt trots även sina starka fördomar om "kamphundar".

 Såå, du kanske ska prova ta hem en liten valp på lån om det finns någon att låna? Ingen kan väl motstå hundbebisar! Och sluta aldrig tjata på honom. Han kan väl inte vilja att du ska leva utan hundar för resten av ditt liv om ni nu ska vara tillsammans så länge.

Lycka till!