JAg kan inte rasen så mycket men aktiveringen för honom låter väldigt lite ! Han måste få tänka mentalt varför inte avancera och lägga spår ute ? och miljöträning brukar dom bli trötta av, lära in trix och lydnad ! Han har nog överskottsenergi! Men det jag undrar morrar han för att leka eller morrar han för osäkerhet? Sen tror jag inte på att hålla fast honom försök och ignorera problemet med leken, han märker ju att ni hakar på och då blir leken ännu roligare :) Skulle han vara totalt galen och riva huset och inte bry sig att ni inte hänger med så skulle jag satt på koppel och ignorerat honom till han är lugn och då gå en promenad med ativiteter!

Han har blivit bättre på att söka kontakt ute, men jag kan inte lära honom sök ute osv om han inte är koncentrerad på annat än miljön runtomkring. I början ville han inte ens ha köttbullar ute, han var så koncentrerad på allt annat! Jag måste kunna jobba med kontakövningar först ute, vilket jag gör varje dag med klicker, för att han ska kunna göra annat ute som stimulerar honom. Jag är ute i skogen, tar med honom till nya platser, balanserar osv och jobbar där också.

Han morrar för att han leker, och du säger att jag inte ska bry mig om honom. Då skäller han, och fortsätter springa och springa tills lägenheten står upp och ner.. Om vi ignorerar kan han hämta skor eller annat att bita på - bara för att vi inte tittar på honom. De flesta gångerna är när folk kommer, han blir glad och vet inte riktigt hur han ska få ut sin glädje mer än att vifta på svansen. Han hoppar inte så mycket längre då vi bett andra att hälsa på oss först - sen honom när han lugnat sig. Oftast ligger han bara och sover när vi är hemma, och är jättelugn. Problemet är när han väl får de här rycken som kan vara 1 gång varannan dag eller så. Oftast får han också rycken de dagar som jag aktiverat honom som mest. Som att han inte får nog liksom. Därför stör jag oftast inte den björn som sover..

Oj!
Måste först säga att det låter som att ni gjort ett jättebra jobb hittills!
Men har en bit kvar… Vilket man okckså måste förvänta i en sån här situation.

Det med att hålla fast tycker jag låter som ryggsäcksmetoden, vilket man rekommendrar många att göra på överenergiska valpar och hundar när man inte når fram på annat sätt. INget fel tycker jag så länge noi gör det vänligt men bestämt. Tills han fått ordning på sina rutiner och vet hur han ska få ut all sin sprutande energi måst ehan ju stoppas i dessa "ryck".
Morrandet kan helt enkelt vara av frustration. Vad jag förstått kan dessa raser låta en hel del utan att det behöver vara aggressivt.

Bra att ni använder klicker! Men försök träna mer än kontakt med den, utmana honom. Kanske träna trix hemma, eftersom han är så uppe i allt annat ute.
Gå in på klickerträning i fokus, där finns många erfarna människor och bra tips i artiklar och trådar.

#2 Hur länge har du ignorerat honom då? 10 min ? 2 timmar? Där har du rätt svårt att träna ute om man inte får kontakt sorry :) Men har du testat belöna med att han får lukta ? Han tittar 1 sek på dig då ger du varsegod att gå och lukta en stund sen kräver du kontakt i 1 sek till för att sedan belöna genom att han får lukta å så fortsätter du tills han förstår att om han håller kontakt med dig så får han sin belöning= lukta på omgivningen! Tog en hund på prov som vart galen när man skulle gå ut och då spelade det ingen roll om vi precis hade kommit in! Han hoppade och skällde och bet så fort man tog ner kopplet! Så jag stod glatt och väntade tills han gav upp och gick och la sig jag stod i 2 timmar första gången !

Låter som om han håller på att komma ut ur sitt skal Så har mina adopterade hundar också gjort, mer eller mindre kaotiskt. Han har börjat vänja sig vid sitt bra liv, men är inte där än. Båda mina har varit skofixerade, den ena bara samlade på dem medans den andra också bet. De är nu allihop instängda på en toalett, men med tiden har de blivit lugnare och låter skorna vara. Jag tror lukten påminner om ägaren så de vill ha dem nära när man är borta, för de är oroliga för att det försvinner.

Jag rekommenderar att ta bort allt han kan bita på och fortsätt ignorera tills det blir lugnt. Kör promenader tills han blir utmattad. Någon som kan tänka sig jogga, tex? Jättebra sätt att trötta ut hunden utan att han behöver gå lös.

För kontakt ute, belöna med det han tycker om! Min fd gatuhund ville inte heller ha godis, allt skulle sniffas på. Jag belönade med min andra hund (för han ville ju såklart vara nära henne), och sniffande. Vet jag att han har mycket energi får han inte gå ut förrän han gett ögonkontakt. Ger han inte det ska han sitta (och då brukar ögonkontakten komma på köpet).

Jag kör också med sele som kopplet sitter i framtill. Det gör att hunden naturligt vänds mot ägaren om den drar, vilket hjälpte mig enormt i början och fortfarande. Då kan man lättare belöna.

Jättebra att du jobbar med klicker! Ni har gjort ett jättebra jobb, nu ska hunden bara vänja sig vid att ha det så bra också och inse att det finns regler i det nya goda livet

Enda tipset jag kan ge är tålamod, tålamod! Blir han ofokuserad för att han är så uppe i varv kanske avslappningsövningar vore något samtidigt som ni tränar kontakt? Börja med kontakten hemma utan störningar och se till att han är trygg, är inte köttbullar det han älskar mest kanske du borde prova andra sorter och se vad han gör vad som helst för? Prova tysta leken utan att säga något med, då får hunden jobba lite extra för att se vad du vill, och överdriv alla glada tysta belöningar! Jag brukar nicka och se jätteglad ut och eftersom jag gör så annars när jag pratar så fungerar det jättebra.

Aktivering är det roligaste som finns, jag brukar väva in allt möjligt i vanliga promenader (förutom hemma då), men brukar dra ner på tempot om hunden har en mindre bra stund på dagen för annars är det inte roligt för vare sig mig eller hunden. Jag råkade läsa en hundtidning för något tag sedan- Lek & Aktivera- och i den finns massor av bra tips. Blev så glad att det finns fler som hittar på så mycket lustiga hyss med sina vänner. Så den kan jag rekommendera om du behöver tips på mer rackartyg! :D

Gör du olika saker under kortare pass så kommer kontakten utökas med, för det är ju du som är den som till att allt det roliga händer! Då vill han ha koll på dig! Något som jag upptäckt nyligen är att pötsligt låtsas som att man får vittring på något, nosa extra högt och sedan sticka iväg någonstans. Sen "låtsas" jag att jag hittat en godis och OJ vilken uppmärksamhet jag fått sedan jag började med det! Haha! ;D

Men, oj vad roligt att ni har en ny vän! Ni ska se att det här kommer fixa sig, oroa er inte!

Ojdå. Det låter som separations ångest. Han tappar kollen över er när ni går ifrån honom. Kontakta en hundtränare och fråga om lite råd. Kolla med en lokala skk och bruks klubb.

Lycka till

Tack, känns bra att få bekräftat att man gör mycket bra trots allt! Hoppas att han blir bättre snart! Och tack för råden, jag ska prova! Ska läsa på lite extra om aktivering inomhus som jag sedan kan flytta ut. Inomhus älskar han att bli aktiverad och söker kontakt väldigt lätt.

#5: Det låter nog rimligt det du säger! Speciellt med tanke på att han hämtar skorna och det. Somsagt så brukar han OFTAST inte bita i dem. (fast foppa-tofflor är ju goda..) Det kan vara att han hittat något kul i en väska som står på golvet eller så. Typ vattenflaska full med vatten som han biter sönder korken på och som ligger i lägenheten sen..

#7: Hur kan han få seperationsångest när vi är hemma menar du? Nej, det handlar inte om det. Ibland gör han ingenting alls heller, och dessutom skulle han bli glad när vi kom hem då. Nu skäms han fruktansvärt mycket för att han har stökat runt.. Vi bor på 3dje våning och hör honom STORMA lägenheten nere vid ytterdörren.. Brukshundsklubbar och andra kurser tar heller inte emot APTs. Väldigt synd, tycker de går emot sig själva…

3mån är inte en värst lång tid för en omplaceringshund och dessutom en fortfarande rätt ung hund, det är en bra bit att gå fortfarande, har inte läst igenom tråden men du har säkert fått goda råd.

Jag håller med många andra om att det låter som att ni gör ett toppenjobb!

Har själv en omplacering med tråkig bakgrund och känner igen en hel del av det du skriver. Och det kan nog inte sägas för många gånger, att det viktigaste av allt är TÅLAMOD! Är de någon som lärt mig det ordets innebörd så är det min hund!

Tror precis som #5 skriver att din hund har kommit ur sitt skal. Min hund gjorde likadant efter ca 2 månader. Vi hade inte en lugn stund här hemma. Att titta på en hel film ifred en fredagskväll var omöjligt. Han hoppade på oss, slet och bet i oss, sprang runt och levde rövare i hela hemmet. Ja, jag förstår hur du har det!

Vi gjorde ganska många förändringar. Vi slutade helt med aktiviteter som lätt är stressande, tex. kasta boll och pinne. Och vi började istället lägga blodspår, söka föremål, söka människor osv. Aktiviteter som kräver mycket, men som håller låg hastighet.

Hemma fick vi ibland spärra av rummen så han inte kom åt att hoppa och bita på oss. Ganska snart lugnade han sig ordentligt. Samtidigt fick han på så vis öva sig på att kunna vara i ett annat rum än oss. Det hjälpte till i ensamhetsträningen.

När du börjar med övningar utomhus, försök att hitta platser där det inte rör sig människor, andra djur osv. Det gäller att börja lätt!

#8 Menar du att den rasen inte är välkommen på brukshundskubbar? Tycker det låter helt sjukt! Är det så överallt?

Lycka till, och jag tror att ni kommer få en toppenhund med tid, tålamod och massor av kärlek!

#10 Brukshundklubbar får inte neka speciella raser eller blandraser, det strider mot deras regler, jag har själv blivit väl mottagen, men mottagandet kan säkert variera.

#11 *pustar ut*

# 10: Min hund är inte alls jobbig hela tiden. Det känns mer som att ALLT kommer ut de gånger han får rycken. Och då är det väldigt svårt att stoppa honom. Ser det som ett ganska stort problem.. Nya människor är dessutom väldigt intressant tycker han, och det blir bara fel - folk tycker istället att man skulle skaffat något annat, något mindre som man kan hantera. Vilket de inte alls har med att göra! Jag försöker förklara att han inte alltid är såndär och att de dessutom har jättesvårt att tro på. Och de som inte sett hur han var från början kan heller inte uttrycka sig. De som följt honom under tiden ser stora framsteg!

# 11: Vad jag har hört så gör dem inte det. En bekant har försökt med sin sydafrikanska pitbull men har inte blivit mottagen någonstans. Hennes mamma har massa andra hundar under samma tak som hon säger inte är lika trevliga som hennes dotters. Ändå vill ingen ta emot dem. Vet att det varit en amstaff som fått vara med, men hunden fick inte vara med de andra hundarna utan fick träna ensam i ett hörn av planen.

#13

Har din bekanta fått svaret att det är pga hundens ras (förövrigt är sydafrikansk pitbull inte en ras) så borde din bekanta anmäla klubben till SBK då klubben strider mot sina grundregler att alla hundar är välkomna, ingen får diskrimineras eller särbehandlas pga hundens härstamning.

Och som sagt, jag har själv inte haft några problem att komma med på kurs, och även blivit uppmuntrad till att tävla.

Som jag ser det är omplacering ibland lite som att bli frisläppt ur ett fängelse a-la-Kafka. Hundarna vet inte vad de gjort för fel, så i början är de ju såklart oroliga för att åka tillbaka i fängelset. Men tänk sen då när man blir friförklarad! Wooohooo!

Lite så tror jag det är för en hund Ha tålamod, jobba mycket. Om det är mycket stress när ni går hemifrån, se till att hunden är trött och att ni tränar på det långsamt.

Hunden är inte galen, han är glad! Sen är det svårt beroende på hur han uttrycker det, men det är ett framsteg! Jobba på att slita ut honom, som sagt är löpning eller cykling tex bra saker i början tills han kan gå lös. Jobba fysiskt tills han är redo till att jobba psykiskt.

Kram på er, ni gör ett underbart jobb! Bara att ni bryr er så är helt fantastiskt, så ge inte upp! Snart vet han vad han har, och då blir det himmeln för allesammans där hemma

Ser att du har fått jättebra tips här ovanför men tänkte bara tillägga att det kan vara bra att träna på att göra ingenting också!

har haft jättemkt hjälp av dethär, min hund tar allt så mkt bättre nu, har kommit så långt att när vi stannar för att prata med nån på gatan lägger han sig ner och vilar, vilket har hjälpt mkt när jag vill sätta honom vid ett träd när vi är ute på picnic eller nåt.

#13 Är han väldigt blockerad under dessa ryck, eller skulle det fungera att avleda med att påbörja någon lättare aktivitet, typ aktiveringsboll eller nåt sånt? Då tvingas han gå ner i tempo och fundera lite…Annars tror jag på att ignorera så långt det går.

Jag blir galen när jag hör hur människor lägger sig i! Jag har regler för besökare här hemma. Om tex. ett barn ska komma hit (min är osäker mot barn), är det strängt förbjudet att gå emot hunden, klappa hunden, eller springa, skrika, kasta saker. Föräldrarna håller koll på barnen och jag på hunden. Skulle inte mina regler hållas skulle jag inte bjuda hem dessa personer mer.

Lyssna på dom som ser utvecklingen, och strunta i resten! Jättesvårt, jag vet!  

#15 Tycker du beskriver det fantastiskt bra!

Jag har inte några tips,men känner igen lite. Vi hade en gång en schäfer som blev omplacerad till oss när han var ungefär ett år. I början var han rädd för oss, kissade på golvet av rädsla till och med. När han fattade (min tolkning) att vi faktiskt inte skulle slå honom så gick detta över. Någon gång därefter började han bli sjövild när vi var borta. Bet i allt möjligt, .stal mat, rev ner saker mm. Vi kunde komma hem till ett fullkomligt kaos. Sedan bara slutade han. Jag vet inte, men jag inbillade mig lite att han hade börjat gilla oss och så trodde han att vi också skulle överge honom och då slet han sönder saker. När han till sist fattade att vi faktiskt alltid kom hem till honom igen så blev han till sist trygg. Detta är naturligtvis bara min tolkning, men det kändes så.

Jag har inte läst tidigare inlägg.

Men jag kan säga så här en omplaceringshund behöver landa och man kan behöva backa en del i det hunden kunnat förut. Dette man lämna själv anser jag inte alls konstigt att hunden inte kan i nytt hem, det är nytt allt för hunden. Ny matte/husse nytt hem ny miljö. Man ska räkna att mna ska vara hemma med dom en tid framföver som man gör med valp, med andra ord alltid någon hemma första tiden i ditt fall kanske 3-4 månader. Man får helt enkelt testa sig fram.

Sen detta med kontakt det är något man får träna in, en hund som aldrig haft bra kontakt o tränat innan kan behöva ta detta till grunden. Jag skulle rek er att gå hundkurs sen men först skapa ett bra band mellan er :) Kan rek att man går en rigäl promenad och avslutar det med godissök, kasta enkelt ut godis i gräs låt han leta reda på det. En annan enkel och rolig övning är gömma godis i barken på träd, börja lätt. Låt han sitta en bit ifrån gör inget om han ser vad man gör o sen varsegod leta eller vad man nu vill säga. Kan försvåras lätt denna övning andvänds fantasin :)

Jag är glad att jag fått så många och bra förslag! Han är egentligen inte helt blockerad, han går bara inte att stoppa. Han tittar hela tiden på oss för att försäkra oss att vi ser honom. När vi däremot går hemifrån vet vi inte varför. Ibland får vi gå in igen och försöka lugna honom när han flyttat möbler pga att han glidit in i dem osv. Frågan är varför han gör det? Han vet ju att det är så fel! Ibland ger han sig inte förrän man får tag i honom, och när man väl får det ger han sig inte heller. Han lägger sig på rygg, försöker slingra sig ur, biter i luften och morrar. Säkerligen inte av elakhet, men man försöker och försöker tills tålamodet nästan tar slut och man har lust att bara bryta ihop. Det konstigaste är att när han inte får sina ryck, ligger han och sover. Alltid i närheten av oss, vill helst följa med, när han orkar. Varför den omställningen??

20 hur länge har du haft honom?

Jag vet flera som har hundar som är ensamtränade men inte funkar att ha hela hemmet till hunden när den lämnas ensammen, det verkar som att hunden blir stressad för att ha kollen på alla rum/fönster ja allt. Så att stänga in hunden i ett rum kan hjälpa. Jag skulle gå en rigäl promenad + någon aktervering sen stänga dörren så hunden bara har kanske hallen, blir det stressigt med ha en dörr för hunden väljer jag kanske storarummet.

Han är nog bara stressad. Jag tror ni får gå tillbaka några steg och ensamträna. Han är en valp i en stor hunds kropp när det kommer till det.

Som #18 skriver brukar det gå över av sig självt, när hunden inser att ni kommer tillbaka varje gång.

Jag tror inte du behöver fokusera så mycket på vad som är fel. Börja med att lära hunden vad som är rätt Ignorera och beröm sedan när han lugnat sig, eller gå därifrån. Han försöker få uppmärksamhet, men visa att den kommer när han är lugn. En hund som blivit dåligt behandlad har ett lite diffust begrepp om belöning, även dålig uppmärksamhet för dem är uppmärksamhet. Så försök inte få tag på honom, det är kanske det han vill. Då förstärker man snarare beteendet än att bryta det.

Har du testat att sätta dig på huk och ge lugnande signaler? Jag använder sådana på min hane som är lite stökig ibland. Gäspa, slicka dig om läpparna, ge ingen ögonkontakt. Hundspråk är bra i början tills de fått lära sig sina ägares språk.

#21: han blir mer stressad ju mer uppe i varv han är, vilket han alltid blir efter aktivering eller promenad. Vi har haft honom i strax över 3 månader. Vi låter bara han bara vara i köket och hallen och stänger till vardagsrum och sovrum då vi inte vill att han ska få sina ryck i varken soffa eller säng (där han inte är tillåten att vara) när vi inte är hemma. Utan rycken, hade han aldrig hoppat upp i soffan. Det hade krävts MYCKET för att han skulle göra det.

#22: Jag förstår inte hur han kan vara stressad, då han som jag sagt nu några gånger, är en superlugn hund förrutom när han får dessa ryck. Därför ser jag det mer som en olat, lek eller vad som helst. Vill bara ha hjälp med att få väck dem..

Jag har testat med det mesta. Att vara lugn som du nämner, önskar jag hade fungerat, för det är så jag vill uppfostra honom. Dock hjälper inte det när han bara springer runt, runt, upp i soffor, sängar och glider fram på mattorna. Han skiter i vad jag gör - men samtidigt vill han få med mig. Lägger sig i lekposition, morrar, skäller och är fullkomligt galen. Hade besök för någon vecka sedan av min farmor och farfar som drack kaffe vid köksbordet då han fick sina ryck. Han lyfte hela bordet och de fick 2 fulla kaffemuggar med nybryggt kaffe över sig, över halva väggen bakom, på gardiner osv.

Men som några här över har sagt, så hoppas jag att han kommer lugna ner sig snart och känna att han inte behöver att bevisa en massa och vara tuff. För här fungerar det inte..

Var bor du?

Förkortningen är APBT, om du nu vill använda den.

#23 Om hans oftast får sina ryck efter att han blivit motionerad och aktiverad skulle jag tippa på att han har svårt att varva ner. Min hund får fortfarande ryck när han har varit ute på aktiviteter. Om han tex. lekt med kompisar en stund, så kör han alltid en veva här hemma efteråt (även om rycken är betydligt lugnare nu för tiden).

Jag har märkt att det är stor skillnad på hans beteende beroende på vad han gjort innan. Har han aktiverats med fartfyllda övningar/lekar så blir det alltid värre, ganska självklart egentligen. Man kan ju bara tänka sig själv, om jag har haft en stressig och fartfylld dag på jobbet så brukar det ta längre tid att komma tid ro hemma.

#1 Jag har bara läst ditt inlägg och inte resten av tråden, så risk finns att jag blir lite upprepande nu..

Det du beskriver låter helt och fullt som en stressad hund. Jag har en amstaff som lider av stress, och han var likadan. Efter över ett år av "antistress träning" har han börjat blivit lugn.

Börja hemma. Springer han runt i lägenheten när ni är hemma? Följer han efter er när ni går runt i lägenheten? Sover han något/hur mycket under dagarna? Springer han runt eller följer efter er kan ni testa att separera rummen med kompostgaller. Till en början kommer han att bli orolig eftersom han inte kan göra som han brukar - hålla sig i närheten av er. Förmodligen kommer han att gnälla, skälla osv, men ignorera honom bara. Korrigera om det blir för mycket, alltså en ylorkester i vardagsrummet Och gå inte tillbaka till rummet innan hunden lugnat ner sig.

Det kan ta lång tid, med Wiggo tog det ca en månad innan han blev lugn när jag stängde av rummen. Efter det tog det ungefär två månader innan jag kunde ta bort kompostgallrena utan att han följde efter mig maniskt och var livrädd att jag skulle gå ifrån honom. Anledningen till att man bör försöka få bort detta är att det är en stress för hunden att ständigt hålla koll på allting och allihopa i dess närhet.

När ni leker, lek "lugnt". Blir han stressad av bollar? Wiggo blev heeelt uppsnurrad av bollar, och blir fortfarande. Fotbollar, som är hans största svaghet, är nu förbjudet i hans närhet. Tennisboll eller liknande kan vi leka med någon gång ibland, då jag kastar högst 3 gånger kanske 2 meter ifrån mig. Kamplekar kan också vara stressande, Wiggo blir inte särskilt stressad av det så jag har fortsatt, om än lugnande. Jag har också lärt in ett "stopp" på leken för Wiggo, har märkt att han blir lugnare av det när han vet vad som händer och förväntas av honom. Men detta får ni se hur eran hund blir av olika lekar, och anpassa er efter det. Men även lekar som han inte verkar bli stressad av ska lekas lugnt.

Promenader ska också vara lugna. Gå långsamt, sengångartakt till att börja med Drar han i kopplet eller ska fram till något så stanna, vänta tills han lugnat ner sig, och fortsätt sen långsamt framåt. Långa promenader med mycket aktivering hjälper oftast inte på en stressad hund, utan det blir i de flesta fallen bara värre. Till en början ska du ta kortare promenader, och koncenterar dig på lugnet. Du ska vara lugn, hunden ska vara lugn, och om du har någon med dig ska den också vara lugn. Kan inte ens beskriva hur mycket det har hjälpt Wiggo! Visst, han drar fortfarande i kopplet, men det är inte det där maniska "jag SKA fram!" som kan bli ibland. Och så är han ju så förbannat folkkär så han ska fram och hälsa på allt och alla

Det där att han springer runt och ibland biter på saker när han är ensam hemma kan också kopplas ihop med stress (även då jag tror att hunden är i stort behov av ensamhetsträning från grunden). Det blir en stressad situation för hunden när ni helt plötsligt inte kan hittas någonstans, och han försöker helt enkelt hitta sätt att avreagera sig på. När stressträningen går framåt tror jag att en del av dessa problem också kommer att försvinna, åtminstone gradvis. Det jag gjorde med Wiggo var att jag köpte kompostgaller (igen ) och stängde in ett "hörn" vid hans korg där han var när jag inte var hemma. När jag var hemma ställde jag undan gallret. Han blev lugnare, och kunde till och med lägga sig och sova när jag var borta! När han hade slutat följa efter mig överallt i lägenheten började jag ensamhetsträna honom igen, började om från grunden. Lämnade honom ensam lös i lägenheten korta stunder, när jag skulle ut med soporna, ner till tvättstugan osv. När man kommer tillbaka, kan man hälsa på hunden men inte "Heeeeeej, nämen vad duktigt du är" osv osv. Detta varvar bara upp hunden. Gå istället in, ge hunden en klapp, en hälsning eller hur ni nu brukar göra, och sen får det vara bra. Det gör hela "lämnas ensam"- grejen mycket mindre, när man inte markerar det med att komma hem uppjagad efteråt.

Både amstaff och APBT är "smarta" hundar, de behöver mental aktivering varje dag. Men till en början kan detta "tas bort", eftersom antistressträningen kommer att ge honom en hel del mental aktivering. När han har lugnat ner sig kan man börja långsamt med det mentala, kortare träningstunder och enkla övningar. Börjar han bli stressad eller uppsnurrad så avbryt träningen på en gång! I dagsläget har jag kommit upp till 15 minuters träningstid på Wiggo (en snart tvåårig hund) utan stress. WOHOOO !!

Det går långsamt att "avstressa" en hund, men det är det värt! Jag har som sagt hållt på i över ett år, och är fortfarande inte framme vid en "normal" hund. Se de små framstegen, bara en sån sak som ett hundmöte där hunden inte ska fram är ett enormt framsteg (i Wiggos mått mätt då, eftersom han ska hälsa på allt ). Han kommer att få återfall, och han ska tillåtas att få återfall. Men misströsta inte för det, det går hundra resor lättare att hinna ikapp de stegen man missat än det gjorde första gången! De dager/perioder då Wiggo går ner i stress, gäller största lugn i hans närhet. Lugn lek (beroende på hur stressad han är, kanske ingen lek alls), och korta kiss- och bajspromenader.

Det jag har gjort med Wiggo har jag lärt mig från en tjej jag känner med en stressad hund. Vart hon fick metoderna ifrån kommer jag inte ihåg, men har för mig att det var en tränare. Vissa saker kommer att fungera på eran hund, och en del saker fungerar inte alls. Man får prova sig fram, och hela tiden läsa av hunden och avbryta när den börjar på att bli stressad. Anpassa metoderna efter vad som fungerar på din hund.

Sen har jag bara en kommentar om det där när han morrar åt er.. Även om han inte gör mer än så nu, kan det lätt bli så i fortsättningen. Det han gör är att han säger till er att han vill vara ifred, att ni är läskiga eller är i han "privata sfär". Sätt honom istället bara ner, reser han sig upp och går iväg så kalla in honom och sätt honom på samma ställe igen. Lägger han sig ner efter en stund är det jättebra! Det är ett steg i att slappna av. När han är lugn, vare sig han sitter ner eller inte, så kan han få ett release-kommando. I vårt fall är det 'varsågod' och en klapp i sidan när man får gå.

#27: Det märks att du inte läst hela tråden :) Han ligger och sover hela dagarna när vi är hemma, och även när han är ensam. Promenaderna är mycket lugnare än förut. Vi hälsar inte på honom direkt när vi kommer hem utan vi väntar en stund, han blir inte överväldigt glad ändå (förrutom när det kommer nya människor han inte träffat förut). Och jag har inte ögonkontakt med honom 10-15 min innan jag går hemifrån.

Problemet är de ryck han får (när han väl får det), att de inte går att stoppa på något annat sätt än det jag nämnt. Jag vill inte behöva bli arg, det är så onödigt och löser ingenting i längden. Men vet inte hur jag ska göra på bästa sätt för att han ska lugna sig i de lägena.

vi fick tios när vi gick valpkurs om att använda "nära godissök" för att få tillbaka fokus efter vilda lekar med hundkopmpisar till mig som "förare". Kanske kan funka för att lugna ner honom?

Det går ut på att man har mjukt godis (typ köttbulle, korv) som man gömmer i handen nära sin egen kropp. Typ att de får leta i armvecket, under benet, uppe vid örat osv. Man håller godisen hela tiden så att de får "slicka/gnaga" i sig den och sen smyger man fram en till som de ska hitta på nästa ställe.

Det kan hjälpa till att komma ner i varv och få tillbaka fokus på dig.

Inser att det är en annan situation men tänkte att den "fokusövningen" kan vara bra.

Lycka till

#28 Nej, att bli arg kommer inte att hjälpa, hunden förstår inte varför du blir arg. Särskilt inte när den redan är uppskruvad. Försök med det jag skrev, att sätta honom ner en stund och inte klappa, prata osv med hunden utan han får bara sitta där tills han har lugnat ner sig. Sen får han gå. Då lär han sig att man ska vara lugn. Visst ska de kunna få sina tokryck och leka med kompisar, men de måste kunna lugna ner sig mellan varven också

Hoppas nånting av det jag sagt, och de andra i tråden, har hjälpt er

Jag har använt "bestraffningen" att separera den uppspelta hunden från flocken när det blivit för mycket. Jag säger ingenting och ger inte ögonkontakt, utan stänger lugnt in hunden i ett annat rum eller binder upp i koppel. Sen när den lugnat ner sig får den komma tillbaka in.

Min hane blir gärna lite för uppspelt, särskilt i början vart han lite våldsam mot vår tik (utan att vara aggressiv, han kunde bara inte kontrollera sig). Då stängde jag ut honom på balkongen där jag kan se genom glasdörren att han lägger sig ner innan han får komma tillbaka. Tiken hoppade upp på sängen och väckte oss flera gånger per natt i början, så när hon gjorde det stängde vi helt enkelt ute henne ur sovrummet. Hon lärde sig sova hela natten på kanske fyra dagar.

Annars rekommenderar jag att titta lite på doggy-zen. Jag jobbar mycket med att försöka lugna ner hanen. Oftast ignorerar jag helt, ibland får jag ner honom i sitt tills han lugnat sig. Men det kräver ju också att han kan "sitt" bra…

Bli inte arg, vad du än gör. Hunden känner av det och blir ofta ännu mer stressad. Ta djupa andetag och lugna ner dig själv, räkna till 10 om det behövs.

Jag har förhoppningsvis kommit på hur jag ska komma åt honom nu.

De gånger han får ryck hemma i soffan och jag inte får tag på honom, går jag efter honom som att jag föser ut honom ur vardagsrummet, sedan stänger jag lugnt dörren. Det är en glasdörr, så han sätter sig ofta utanför och undrar varför i allsin dar jag stängde för honom. Han sitter där i några minuter, går iväg och gör annat. Jag öppnar inte dörren förrän jag ser att han ligger ner, fullt avslappnad. Förrens då kan han få komma tillbaka. Han har inte fortsatt sina ryck direkt efter, men om han mot förmodan skulle göra det, hade jag bara återupprepat. Detta verkar fungera väldigt bra.

Samma sak när han har svårt att direkt lugna sig efter promenader, när han får sitt ryck, går jag och ställer mig i köket mot skafferiet. Han kan skälla, lägga sig i lekposition och vänta på att jag ska reagera. Men jag bara står där och söker ingen ögonkontakt med honom. Än så länge har jag bara behövt göra det en gång, och då fungerade det.

För mig fungerar det inte att han ska få hoppa i sofforna och att jag bara ignorerar honom. Han är ingen liten hund och kommer förstöra soffan om jag ska nonchalera honom (pga att den förra ägaren inte klippt klorna mer än någon gång så tar det lång tid för pulpan att dra sig tillbaka vid regelbunden kloklippning, och han alltså långa klor fortfarande).

DÄREMOT sköter han sig fortfarande inte när vi är borta. I förrgår fann jag min påse med skolmaterial söndertuggat. Påsen, pennfack i läder, mina anteckningsmaterial, papper.. Allt var söndertuggat. Igår hade han också öppnat (!!!) min sambos väska och dragit ur allt innehåll. Bitit på insidan av väskan, bitit sönder en 2l petflaska, hans "foppatofflor" osv.

När jag är hemma kan jag påverka honom på annat sätt. Men vad gör jag nu? Vi har börjat ställa bort allt runtomkring honom som kan tänkas lockande, men ibland glömmer man bara bort. Och alla skor går inte att göra av i garderoberna, de är redan fulla..

Vad kan jag göra??

Det som hjälpte med oss var att ge Wiggo begränsat utrymme. Jag köpte som sagt kompostgaller och stängde in som en liten "hundgård" i lägenheten, som var lätt att plocka undan när jag var hemma. Däri hade han sina skålar + tuggben och någon leksak. Wiggo blev mycket lugnare, och kunde till och med lägga sig och sova när jag var borta

Idag kan han vara ensam utan "hundgården" kortare perioder, händer att han biter om man är borta för länge, eller om han hade för mycket energi när man lämnade honom.

Han har ju bara köket och hallen att vara i, resten stänger vi. OCH LÅSER. Annars tar han sig in..

Ett kompostgaller eller annat fungerar inte i hans fall. Tar han sig över grindar och stängsel i rastgårdar stillastående, kommer han över ett kompostgaller. Alt. bara går igenom ;)

Jag vill bara tala om att utvecklingen har gått framåt för vår lille kille! Det har bara sagt poff, så har han tagit fler steg upp på stegen!

Hans ryck har minskat MYCKET, vi har kommit på hur vi ska hantera honom, och det har hittills fungerat i de allra flesta fall. Han är också bättre nu när han är själv hemma, även om han fortfarande hämtar skor (kan också bero på att vi tar bort allt annat,finns kanske inte mycket lika kul längre).

Han har också börjat söka mycket kontakt ute, speciellt när vi tränar på det. Allt annat känns inte längre lika distraherande runtomkring.

Det finns mycket träning kvar såklart, men det går åt rätt håll. Vet inte om det delvis kan vara för att vi kastrerat också, det var ju ca 2 månad sedan nu. Det BÖRJAR kanske ta ut sin rätt :) Han känns som en mycket mindre stressad hund och mer road! Tack för alla tips och råd!

#35 Härligt att höra :D Bra jobbat och lycka till i fortsättningen :)

35  Vad roligt o höra era framsteg.