Det är ett gäng väldigt olika raser du tänkt dig.

Jag kan iallafall säga det att om du inte jagar så köp ingen Setter.

Greyhounden är en underbar ras, en drömras jag längtar tills det är dags att skaffa.

Bearded Collien är trevlig, lättlärd och älskar att jobba, den måste få utlopp för sin intelligens och passar inte som någon soffpotatis.

Kooikerhondje har jag ingen erfarenhet utav, och Dalmatinern har jag inga bra erfarenhetev av. De, jag träffat har varit osäkra och aggressiva.

Dem enda av dem du har rabblat upp som jag har erfarenhet av är dalmatin och irländsk setter.

Settern är helmysiga hundar. Glada för människor, framåt osv.
Vet dem som har/har haft irländsk setter som inte jagar med sina utan tränar mycket annat, fungerar det med om inte föräldrarna inte är renodlade jakthundar då. Kräven en del motion plus då pälsvård

Dalmatiner tycker jag är mer tillbakadragna men annars trevliga hundar.
Dem jag har träffat har varit osäkra hundar, svåra att läsa.
Gillar att vara med och kräver en del motion :)

Ja det var ju inte riktigt liknande raser du drog upp, inte. Rekomenderar att du funderar själv över; Vad vill du göra med hunden, Hur mycket kan du erbjuda hunden, Vad är det du söker i en hund.

Jag tror ingen kan ge dig bra, vettiga förslag på en ras utan den grundläggande informationen. När du sen sett över det är jag säker på att människor här kan komma med riktigt bra förslag. Det finns många kunniga människor, med erfarenhet av olika typer av hundar. Mitt enda råd är, som också #1 säger är att inte skaffa en setter om du inte tänker jaga.

Om någon ska ge råd om detta, är det nog bäst att skriva sina egna egenskaper. Om man är väldigt konsekvent tex, är mycket för att vara i rörelse. Hur man bor andra intressen, för en hund är en familje medlem och det är fel att försöka med en hund vars egenskaper ej passar in i familjens liv.

Greyhound är jag uppväxt med och de är underbar hundar!

Dock inget om du vill komma långt i tävlingar. Visst kan Greyhound tränas i lydnad, men de är svår motiverade :)
Spår är de rätt värdelösa i eftersom de är avlade på att jaga med synen så nosen vet de inte riktigt hur de ska använda på rätt sätt :D

Men roliga hundar med stor personlighet, påhittiga och busiga. Som gärna hänger med på långpromenader och väldigt lätta att hantera.

Jag har mest koll på Dalmatinen då familjens blandras är BC/dalmatin. Dalmatinen är en rätt svår hund överlag. De är rätt envisa och kan ärligt talat slå dövörat till. De har en egenskap som gör att de faktiskt kan stänga av hörseln på något vis. På så sätt ses de nog som envisa då de inte alltid lyssnar på vad man säger. Det är en aktiv ras men också en ras med mycket osäkerhet. I mina ögon är de rätt lömska ibland då pga osäkerheten som finns inom rasen. De har också lätt för att få rädslor. De måste aktiveras på rätt sätt och man måste definitivt ha en fast hand när det gäller uppfostran och vice versa.

Kooikerhondje har jag läst lite om innan och vad jag förstår så är det en aktiv ras som har mycket energi och behöver en hel del aktivering. Jag var inne och läste om den rasen innan jag skaffade min drömras, men jag kände att den var "för mycket". Sen är den ju i grund och botten en jakthund och behöver, som Dalmatinern, en fast hand när det gäller uppfostran etc. Har dessutom hört att mentaliteten är lite sisådär inom rasen.

Irländsk setter har jag läst på lite om med och det stora negativa inom rasen är ju cancer, som många drabbas av. Det kan vara svårt att hitta en bra kennel med friska hundar långt bak i ledet. Sen är det en hund med mycket jakt i, vilket gör att ska man inte jaga så bör man inte skaffa en irländsk setter. De som får jaga passar säkerligen in i familjer och så. Men de behöver få jaga för att må bra och de är väldigt energiska och aktiva hundar överlag :).

Greyhound är en ras jag läst ganska lite av då det är en ras som inte tilltalar mig så mycket. Men det är en ras som också har jakt i sig, den jagar med synen. Och det kan vara svårt att ha en Greyhound lös ifall att något skulle springa förbi. Det är lite svårt att komma ikapp en Greyhound :P hah. Men det är annars en bra sällskapshund som gärna myser hemma. Men så som jag förstått så bör en Greyhound få springa av sig varje dag och sträcka på benen :P. En bra grej som man kan göra är ju att köra Lure Coursing.

Bearded Collie har jag träffat ett par. Det är härliga glada hundar. Den är ju en vallhund, och som alla andra vallhundar så behöver den mycket aktivering både mentalt och fysisk. Så de behöver en rejäl runda varje dag åtminstonde. De jag har träffat bor i aktiva barnfamiljer, det är de som har tiden att aktivera hunden på rätt sätt. Så de har varit härliga hundar jag träffat. De klarar av de flesta aktiviteter så de är rätt allround när det kommer till det. Vet en som provat att valla med sin Beardis och det var tydligen riktigt kul. Så det är ju något man kan göra, men det är absolut inget måste även trots att det är en vallhund.

Jag tycker du borde tänka över vad du vill göra med hunden, hur du vill aktivera den, hur mycket tid du har för aktivering, om du skulle bli sängliggandes ett par dagar eller något skulle hända som "hotar" att minska hundens aktivering ett par dagar hur skulle du lösa det om du tex skaffar en väldigt krävande ras som behöver mycket daglig aktivering för att inte klättra på väggarna etc. Det finns många frågor som man måste få svar på. När du tagit dig en koll på det så kommer du nog hitta en ras som passar dig.

EN till sak angående greyhounden, en ganska spridd myt är att de behöver JÄTTEMYCKET  motion, vilket inte har stämt på några av de Greyhound jag har mött. Självklart måste de ut och röra på sig. Men ofta funger de så att de behöver "springa av sig" typ var tredje dag. Så då släpper man de på ett fält eller en större plats och så racar de av sig. De springer då i gigantiska cirklar runt en, tills de är helt slut. Sen de andra dagarna räcker vanliga promenader som för normala hundar.
Jag vet en Greyhound som tävlade i kapplöp som de var tvugna låta "vila" en vecka innan löpen, annars vägrade hon springa. Typiskt greyhounds :) De är väldigt bekväma av sig.

Vår Greyhound tyckte det var drygt att gå på långa promenader utan ville hellre ligga hemma i soffan och dåsa… men han var lite speciell också!