Min bullterrier tik är ett år nu. Varit inne i löp, skendräktighet och verkar ha gått ur. Har sedan lite innan löpet varit en ren bitch runt vissa saker. Saker som tuggben, märgben, viss hundgodis, ibland mat osv(ej torrfoder).
Det kan slå om på två sekunder från arg attackera till skit glad snäll.

Under skendräktigheten och ett märgben som hon tog upp i min säng. Vill inte ha henne med saker i sängen, definitivt inte kladdigt ben. Av ren vana böjde jag mig bara ned för att ta och lägga ned benet på golvet. Hon morrar, hukarn, när jag inte lyssnar på varningen så hugger hon efter mig. Jag värjde efter ett rätt givet bett av ren automatik och troligen blev lite skrämd. Röt tyvärr till ett fy och kände mig rätt arg/chockad. Vilket hon kände och gick undan samtidigt som jag gick undan åt andra hållet.
Jag kunde inte bara släppa det, skakade av mig händeslen och återgick till benet hon lämnat. Gav det till henne och testade att sätta mig nära. Då morrade hon igen. Varav jag började med byteshandel. Plockade fram en låtande leksak, det bästa hon vet. Jag lekte bort henne från benet, tog det, lekte en stund. Gav henne benet lät henne vara en stund och om igen med leksaken. Vet inte om det var rätt, men nu har det gått någon mån och hon har ännu inte morrat åt mig.
Har även lagt gott i matskålen. Suttit bredvid, tagit tag i matskålen för att bara hålla i och vara nära och se hur hon reagerat. Men varit som vanlig.

Men hon har noll respekt för min 5 åriga hane, hennes storlek men mindre massa. Under skendräktigheten fick hon och han varsitt ben i varsitt rum. Men hon släppte sitt ben, letade upp honom och gav sig på han rejält så jag fick kasta mig mellan. Hon slog bort det på två sek. Men om han närmade sig nått av de två benen som låg i två olika rum så började hon höja huvudet och gå mot hans huvud för att sedan bara smälla av och ge sig på han igen. Tog bort märgben helt efter det. Bara vanliga tuggben. Även dessa åker bort vid minsta beteende förändring på tiken.
Samma har även skett när man tränat. Dvs de har fått en korvbit samtidigt för att de både sitter ned osv. Då har det även smällt där.
Även när brukaren gett varsin bit macka på jobbet till hundarna, så har tiken gett sig på den andra hunden.
Men efter skendräktigheten jämnade ut sig så hade det varit rätt lugnt. Trode det var helt okej.

I förrgår hände det igen. Jag delade upp en skinka i små påsar på jobbet. Ingen av hundarna fick ett smack. Men det kan ha luktat väldigt gott. Tiken står i köket en bit bakom mig och feni kommer in. Han lunkar förbi mig och thea mot vatten skålen. Dricker, vänder och på väg ut så går hon uppspänd mot honom och mätte sig mot hans ansikte. Gick på några sek så small det. Bara kasta sig på thea och hålla i henne så feni kunde försöka backa ur hennes käft.
Han blev väldigt rädd och gömde sig. Själv satte jag in thea i ett rum och spärra med det ende hon respekterar o aktar. Kompost galler.
Brukaren skulle fram efter ett tag. Släpper ut thea igen och står i köket med kaffe och sockerkaka. Feni kommer gående för att försöka tigga och thea är genast där. Spänner upp, trycker ansiktet mot hans. Feni stelnar och försöker backa. Men jag hann se att det var på g. Vilket är att jag börjar stuttsa lite, skratta och försöka göra mig rolig. På två sek snappade thea ur och var tillbaka till lekfull snäll valp.
Sedan har det inte hänt igen.

Hon är ett år och precis blivit av med en dryg löp och skendräktighet. Troligen lite hormon rubbning. Hon har testat mig ett par gånger på andra sätt men inte lyckats så bra. Men när det kommer till andra hunden så känns det lite som hon börjar köra över honom, lika så kompisens stora schäffer.
Det har endast varit vid vissa mat saker som hon funnit extra gott. Aldrig problem med torrfoder, leksaker osv. Inge problem med henne på något annat, inge ensamhets strul, inge strul vid hundmöte eller hundlek. ovanligt lugn i hemmet. Kan vara lite skällig och prövande sista tiden.
Visst kan hon bli stabil och lugnare när hormonerna lagt sig helt och hon blivit äldre. Men jag har inte tålamod att vänta på något som ev händer.

Vad kan jag göra i dagsläget för att bidra till minskad, inge mer utfall på den andra hunden?. Har mest försökt att aldrig ge den chansen. Men borde finnas mer lösningar.
Vilka orsaker kan det mer ligga bakom än hormoner och tonår? Och hur hanteras det isf bäst?