Jag är med på "hundens sida" än ungarnas, jag vet hur elaka ungar kan vara i smyg så avlivning hade jag inte ens tänkt på. Hur är hon allmänt runt barn?
Jag tror det kan varit en olycka eftersom hon gnällde och inte morrade eller var tyst. Hur gammla är barnen?

Jag vet precis hur du känner dig

Vår sista hund en strävhårig Tax hade fel på sina framben och förmodligen ont. En mängd utredningar gjordes.

Han bet Jehovas vittne som kom på oväntat besök i sommarstugan. Det kunde jag leva med men det visade sig att det bara var början. Han blev mer och mer opålitlig och jag fick ha en barngrind och stänga för när sonen hade kompisar hemma. Ohållbart i längden.

Det värsta var att han var så otroligt go mot oss i familjen och älskade vår son som kunde göra vad som helst med honom.

Det var inget lätt beslut men vi fick ta bort honom när han var 4 1/2 år.

Då hade vi prövat allt. Vi hade skaffat en katt så han fick lite sällskap och det blev lyckat för de blev allra bästa vänner och sov ihop och lekte men främmande människor blev han värre emot.

Låter som att han gjorde något o hon försvara sig. Sa han inte vad som hände? kanske trampa henne lr ryckte i pälsen? Just att hon gnällde till o sen bet hon honom.

Då vet du vad hon är kapabel till och att hon blev satt i en situation hon inte kunde lösa själv utan att ta till tänderna.

Jag tycker inte att du skall behöva avliva din hund, men antingen så får du omplacera till nån som är införstådd i vad din hund kräver OM du inte känner dig bekväm med en sådan hund, eller så får du börja ta mer ansvar i att se till så hunden inte utsätts för situationer där bett kan uppstå (ex. inte släppa hunden lös utan tillsyn eller att avgränsa till barnen när du inte har bra koll.

Och slutligen så KAN det vara en medicinsk orsak som gör att det rinner över, det kan man aldrig bortse från.

Låter som Forest säger som att hon försvarade sig. Svårt att veta om barnet inte berättar vad som hände. Men när en hund gnäller så brukar det ju betyda ngt.

Jag tycker du ska ha henne kvar, men aldrig lämna henne utan uppsikt vid barn eller främlingar.

Hon vill gärna nosa på dem men sedan går hon undan. Hon är inte särskilt sällskaplig, vill vara med när vi gör saker; åker bort, ut o gå, plocka bär o så men leker inte gärna o inte m barnen.

Hon tycker om våra barn men de har å andra sidan fått lära sig att låta djuren vara i fred. Hon går dock "på äldre dagar" gärna in till töserna på kvällen o "nattar" dem, ligger gärna en bit bredvid o ser på när de leker ute.

Mina flickor är 6½ och 9 år, de som hälsade på är nyss fyllda 6 och 4 år. Det värsta är att flickan (6 år) o hennes mamma är hundrädda o hon verkar äntligen ha börjat komma över det. Pojken (som blev biten…el nafsad vill jag säga, hon höll ju inte kvar) har dock inte varit rädd. De har dock varit försiktiga i sin kontakt.

Tyvärr vill de ju gärna klappa på huvudet o det är det inte många hundar som gillar. Har försökt att lära dem men ni vet ju hur det är med barn; in genom ett öra o ut genom det andra.

Vi är inga experter på hundar men inte helt bortkomna heller, har haft ett par mindre hundar i huset under min uppväxt o så hade vi en tervuerens förut. Hon är inte perfekt o eftersom hon har vaktinstinkt samt inte gillar karlar, försöker vi hålla ett extra öga på henne för säkerhets skull men man kan ju inte gå efter henne jämt o ständigt.

Förut var jag hemma men barnen blev äldre o ekonomin gick i sank så jag fick lov att börja jobba. I samma veva bytte min man arbete o ligger nu borta varannan vecka. Förut jobbade han natt vilket innebar att hon alltid hade ngn hos sig. Nu är hon hemma med vår tonårige son på dagarna o min förhoppning var att vi ska få råd till en andrabil med rejäl skuff igen. Då tänkte jag försöka ha med henne till jobbet.

Erkänner att hon är lite understimulerad just nu. Har jobbat mer än heltid i ett par månader o därtill har jag problem med nervvärk i fötterna. Går o står i 8-10 h i sträck på jobbet, så när jag kommer hem "brinner" mina fötter, känner inte för några längre utfärder då. Så när maken ligger ute varannan v blir det mindre motion för henne.

Skitstressad just nu…rent ut sagt!

Vore jag som dej skulle jag avvakta lite och ha koll på din hund. Eftersom du inte såg vad som hände.  Hunden kan ha känt sej trängd eller blivit rädd. Eller något annat. Inte kul att ha en hund man inte litar på, man kan aldrig koppla av. Men du ska nog under kontroll ge den en chans till.

6 Jag har en hund som itne gillar alla andra, jag säger så här : se men inte röra det är faktist sånt man får säga utan att vara dum, alla hundar gillar inte alla andra. Man har en hund som helt enkelt trivs med sin familj men andra kan kvitta :) Detta med går undan är ju ett bevis för att hon itne vill bli klappad alls o ska man då tvinga sig på en sån hund kan det bli att de morrar till för att säga stick o brinn, fattar dom inte så kan de antingen hugga i luften för skrämmas eller så nafsar dom. men att hon gnällde till låter som att han gjorde något som var mindre skönt eller så vart hon rädd. Jag skulle någ OM det kommer mer barn antingen gör man trygghetsplats tar enkelt kompostgaller har bädd o vatten bakom o hunden trygg där o då ska INTE främmande barn/folk stå o glå på hunden utan hon ska helt enkelt ha en trygg plats där man inte blir störd.

Tack för era svar, det känns lite bättre nu.

De här barnen brukar nästan aldrig vara inne hos oss o det är sällan att det kommer någon öht o hälsar på, så hon är inte van vid att det är mkt "främmande" folk runtomkring henne.

Så inomhus känns väl OK i fortsättningen. Frågan är hur jag ska arrangera utomhus, hon är ju van att gå lös på tomten. Vi har en stor hundgård där det fn bor en gammelman, 13-årig älghund som kommer att gå till de sälla jaktmarknerna inom kort (ännu en sorg). Men där kommer hon nog inte att trivad särskilt bra. Tror att hon kanske skulle må bättre om vi kan arrangera en lång löplina över tomten. Sedan får vi väl förbjuda barnen att leka i vår trädgård, de har ju hela byn att vara i.

Känner inget "hot" mot familjens barn. De ligger i samma säng o sover od. Förmodligen räknar hon dem till flocken. Får se vad grannarna anser…nu har jag iaf några andras funderingar att ta till om de anser att hon ska avlivas. Det finns ju hundpsykologer, djurpratare mm…jag bjuder gärna till bara hon slipper döden för det är hon inte värd!

#9

Det finns även regler gällande löplina, hunden får inte sitta fast hur länge som hellst (bara så du är medveten)

Hunden är säkert inte ett hot mot familjen, se bara till att hon slipper situationer hon tycker är jobbiga och inte klarar av att hantera, och som sagt så uteslut inte smärta/sjukdom vid plötsliga beteendeförändringar.

#9 Ni kanske skulle kunna hägna in gården så kan hon springa lös utan att kunna gå utanför och folk springer inte in på samma sätt om man har staket och grind.

men va fan en jävla skråma! vill grannarna att du ska ta bort henne för det?! låt inte pojken gå ut om inget får hända honom! och hundar är ju ärligare än barn….

pojken kanske skrämde henne alt råkade trampa henne på tassen eller ja va fan som helst olyckor händer hade hon vart agressiv hade ni nog märkt det tidigare!

Om en unge går in på mitt område och retar upp min hund så pass att han biter så får de skylla sig själva.

Tycker åxå att det låter dramatiskt att avliva hunden… särskilt som ingen vet exakt vad som hände.

Att alltid ha tillsyn över hunden, det behövs väl inte sägas en gång till….   

Jag förstår inte vad det skulle lösa för problem att sätta fast henne i en lång löplina?  Om grannbarnen kommer in på gården så hjälper det väl inte att ha henne i en lång lina?

Tonåringen, aktiverar han hunden på dagarna? 

Lycka till

Att ta bort hunden för en sådan småsak tycker jag låter idiotiskt, framförallt om du vet hur din hund reagerar och vet att du kan undvika att det händer igen.

Vad gäller barnen: OM nu ungen blev rädd så att han blir för negativt påverkad av det i framtiden (det är inte säkert att han blev det, eventuellt fick han sig bara en liten tankeställare). Sätt dig ner lugnt och ordentligt och prata med barnet, förklara vad hunden tycker om och inte tycker om, hur man ska bete sig kring hunden för att den ska vara glad osv.

Precis som någon annan föreslog så tycker jag att ni borde kunna hägna in gården, om inte annat så kanske göra en stor hundgård där hunden kan vara när den vill vara utomhus? Och inomhus, tja, låt hunden slippa barnen eller ha stenkoll hela tiden på både barn och hundar.

Även att dra in djurpsykologer osv låter överdrivet i mina öron. Herregud, att en hund reagerar, framförallt om det nu är så att någon trampar på den, är inte konstigt. Däremot, om ni upplever att hunden är lättstressad eller inte får rätt typ av aktivering, då kan det vara bra idé att gå till en brukshundklubb och få hjälp av en duktig tränare med att komma på hur hunden ska aktiveras för att bli lugn, harmonisk och trygg.

Jag tycker inte att du kan säga att hunden "bet". En liten skråma på 5mm är knappast ett hundbett. Jag vet ju hur tex. Sixten reagerar om någon trampar på hans tass eller svans, han gnäller och naffsar till efter det som "gjorde honom ont". Oftast vänder han sig snabbt och naffsar till i luften, de är något som går fort och han hinner inte ens se vad det är han naffsar åt. Det är troligtvis vad din hund gjorde och pojken stog väl för nära antagligen. Jag brukar ha koll på vart jag går och var hundarna är men för en liten pojke är det ju lätt att man trampar fel.

Att du ska behöva ta bort hunden är inte något att ens ta upp. Det var en olyckshändelse och pojken lär sig nog att ha bättre uppsikt över sina händer och fötter när han är kring hundar i fortsättningen. Du ska inte behöva ta bort din hund bara för att någon kommer hem till dig och inte ser sig för ordentligt. Ett tips kan väl vara att du sätter upp regler för folk som kommer på besök, i detta fall dina barns kompisar. Och säga att de helt enkelt inte ska vara i närheten av hunden eller försöka klappa den. Och kommer hunden fram och ska nosa så ska de inte bry sig om den. Och att de är viktigt att de ser sig för! Är hunden inne kan väl barnen vara ute och är barnen ute kan väl hunden vara inne?

Jag rensade upp i tråden och har flyttat inläggen om ägaransvar till den här tråden! Fortsätt gärna där, så låter vi den här tråden handla om TS hund.

En munkorg i vissa situationer där det finns risk att hon blir provocerad kanske inte hade varit helt fel så behöver du inte vara rädd att något händer och så behöver inte grannarna vara rädda heller, jag menar givetvis inte hela tiden!

Jag märker här i tråden att jag är den enda som tagit bort en opålitlig hund men vill också då påpeka att vår hund var sjuk så det var förklaringen.

Kanske man ska kolla upp hunden så att hon inte har ont eller det är några andra problem.

#35 - min syster fick också ta bort en hund som blev opålitlig. Visade sig dock att han hade en tumör, som inte gick att ta bort, som hade påverkat hans beteende.

#36 Det brukar ju finnas en förklaring även om den är ledsam.

Jag tycker inte att du ska varken omplacera eller avliva hunden. Omplacering kan göra hunden mer osäker också.

Tror som dom flesta här att barnet måste ha trampat på tassen, dragit i svansen eller nåt , annats skulle hunden inte gnällt först.

Det kanske inte ens var meningen att hunden skulle "bita" utan kom åt med tänderna när han blev rädd och skulle varna med tänderna, då pojken kanske stod för nära.

Om du har oförstående grannar, så prata med dom så slipper man höra "Den grannen har en livsfarlig kamphund" bakom ryggen. Många människor saknar kunskap om hundars beteende…. Lycka till!

#38 Varför skulle det vara en "kamphund" bara för att den har nafsat ett barn en gång? Eller menar du att okuniga personer skulle säga så.

#39 Jo, jag har varit med om det flera gånger att okunniga människor kallar en aggressiv hund för kamphund tyvärr…

Tack för ert stöd!

Min man orkar inte ta striden mot våra grannar (hans släkt), säger sig inte känna tillit till hunden längre men jag tror nog att det är grannsämjan som känns jobbigast.

Själv orkar jag inte ta strid både med honom o resten av byn. Vi har andra saker som tar tid o kraft (med ett barn samt en ekonomi som for väldigt illa under ett år av arbetslöshet).

Letar nu efter ett nytt hem åt henne med ljus o lykta. Har lagt ut några krokar hos ett par bekanta som är bra djurägare. Hoppas att de vill ha henne alternativt känner ngn som passar.

Jag söker en familj med vuxna (minst tonåriga) barn el ett barnlöst medelålders el äldre par. Vana med hundar samt boende i Norrland, Ångermanland, Västerbotten eller Jämtland. Jag vill ha kontak med den nya familjen så länge vovvetösen min lever, ett mail med foton då o då samt få hälsa på ngn ggn om det funkar rent psykologiskt.

Är *du* intresserad? PM:a mig så får du veta allt om henne. 6-årig renrasig eurasier (se bild i min AI), har sina problem o later men inget som är till ngt större besvär om man är van vid hundar.

#41 Vad tråkigt och tungt beslut du har fått fatta! Hoppas verkligen att ni hittar en familj som passar!

Nu när du fattat ett beslut, hoppas du/ni hittar ett bra hem åt henne. Lycka till!

Har en speciell person i åtanke…håll tummarna för att hon nappar! Hon är nämligen *perfekt*!

Jahapp…det här är början av min semestervecka…o så skulle vi fira att vi hade 20-årig bröllopsdag i förra veckan (jobb, jobb, jobb just då)…

Nu tänker jag gå o lägga mig med tösen i sängen o stoppa i mig ett par insomningstabletter, måste få sova, håller på att gå sönder.

Kram till alla djurälskare!

#44 Håller tummarna för att det ska gå vägen!

Sov gott, eller så gott du kan sova!

Kram!

Usch vad tråkigt, blir lite ledsen när jag läser dina sista inlägg  Men jag hoppas att du hittar ett bra hem till henne!

Oh vad trist  Jag kan iaf förstå att det kan krävas lite om alla är mot än Om man ändå är en snäll person som vill änds djur o barn rätt. Detta känns ju helt absurt att man ska få skit för en olycka eftersom jag tror eran hund bet/nafsa i självfärsvar inte för att hon är agrisiv eller barnmördarhund. Jag hoppas att du denna tjej nappar och att hon verkligen passar hunden, ska ni omplacera henne så väl en person ni litar o på och en som håller kontakten med.

Tack Forest!

Har som sagt en villig, en perfekt hundägare, tyvärr bor hon i Skåneland i vi i Norrland men funkar inte ngt annat så blir det så.

Har även ev napp på annat håll, hundägare vars vovve är på sluttampen. Hon älskar visst eurasier o bor dessutom bara 20-30 mil från oss.

Ska tala med en tredje som jag har i tankarna innan jag går vidare med besök o så.

Känns fortfarande otroligt ledsamt men iaf bättre än avlivning.