Båda våra hundar har varit lite svåra i maten. En av våra hanar var det ända fram tills vi kastrerade honom, då vart han otroligt matglad.
Nu är en av pojkarna väldigt svår i maten, & kräsen.

Jag tror handlar mycket om individer, här hemma äter hanhunden allt medan tiken är väldigt kräsen. Antagligen har hon fått blötmat innan hon kom till mig så det kan ju ha en del med det att göra. Båda är dessutom kastrerade men hanhunden var lika matglad innan. Vår förra tik matvägrade alltid när hon var skendräktig så visst kan hormoner påverka, men det verkar ju gälla både tikar och hanar i så fall.

Haft både tik och han hundar, har varit hanarna som varit jobbigast och matvägrat väldigt mycket, tikarna har varit riktiga matvrak haha! fast hade en hanhund som jag tror aldrig matvägrade, 

Har liknande erfarenheter! De tikar jag haft har varit riktiga matvrak, medans hanen jag har nu samt min mors hanhund matvägrar titt som tätt.

Jag har inte ägt hane själv men uppfödd med en o han var småpipplig med maten vid löptid åt han inget nästan möjligen en bit ostmacka som han o mamma åt varje kväll- ras mellanpudel. Men har vart med flera hanhundar där de äter maten som bjuds i skålen året runt även när tiken på gården löpte, schäfrar, pointer och labbe så större raser vissligen. Tikar våran Pudel är superkräsen äter nästan när hon har aktut behov mer lr mindre, kommpit på hyffsad lösning o det är ge mer rå mat då kan hon äta någon liten bit iaf.  Men jag vet att även tikar kan vara kräsna och ser väl mer o mer att vissa raser är mer kräsna. Jag antar att det är vanligt att hanar har svårare o äta då det ofta finns fler löptikar i området som stör dom.

Som jag upplever det så är hanar mer benägna att matvägra, har själv haft hanar som kunnat totalvägra att äta i nästan 1 månad för att det fanns löptikar i området (ena hanen åt inte ens korv under tiden, men drack vatten). De hundar jag känner som inte är mina så är de som matvägrar hanar.

De få tikar jag mött som matvägrat har det berott på sjukdom (allergier, tonsilit, mm) och så snart sjukdomen varit åtgärdad så har tiken fått god aptit igen.

Eftersom jag skulle skriva ett inlagg som ar ungefar precis som Annens blir det att jag bara sager samma som #6 

Har haft två hanar, ett matvrak och en knusselpelle (boxrar båda) :-)

Jag har bara haft hanhundar, en av dem var besvärlig med maten. Det var en schäfer och så fort han inte var nöjd med livet så lät han bli att äta. Om någon var bortrest lät han bli att äta, om han tyckte maten var tråkig lät han bli att äta, när det var löptikar lät han bli att äta mm. Men han klarade sig bra ändå. Men det var ganska kul att se honom gå stora omvägar förbi matskålen, som om den kanske skulle bli alltför lockande om han gick för nära.

Har haft två tikar och har en hane nu. Har inte upplevt några matproblem med min hane. Däremot var tikarna lite besvärligare. Främst när de var skendräktiga.

Har aldrig haft någon hane, men två tikar. Den första var ett matvrak som åt allt i sin väg och gjorde precis allt för en liten godisbit. Tiken jag har nu kan matvägra hela dagar (fast oftast bara en dag i taget). Hon kan strunta i godis och hon tar inte alltid vårat godis eller mat som står framme, även när det är i lagom höjd för henne att bara hugga in… Det går lite i perioder på henne, och infaller inte alltid under löptiden.