I onsdags då jag vaknade på eftermiddagen (arbetade natt) så klev jag som vanligt upp och började pyssla på hemma. La i en tvätt i maskinen och så. Min hund Liston var preis som vanligt och gick omkring och gjorde sitt. Plötsligt hörde jag hur han spydde i vardagsrummet, jag suckade och gick till badrummet för att hämta papper och skurgrejer. Plötsligt hör jag hur han i panik skrapar med klorna i golvet. Jag rusade ut från badrummet och ser honom springa ett panikslaget varv i lägenheten med klorna ute. Min första tanke var att han blivit otroligt rädd för något och jag får tag på honom och lyckas stoppa honom. Då vrider han huvudet mot sin bakdel och fallet i golvet och börjar krampa. Jag blev panikslagen och förstod inte vad som hände! Jag trodde först att han vred sig av smärta, att det hände något i magen eller så. Men han låg kvar och krampade, stenhård, gapade och blev allt mer blå. Han kissade på sig, bajsade på sig och började tugga fradga. Jag ringde min far som var på jobbet och skrek i panik "Liston håller på att dö!! Han dör!! Hjälp!!", men han hade ingen bil så jag ringde mamma och skrek samma visa. Hon tvärvände bilen och kom på 2 minuter. Jag hann också ringa djursjukhuset och förvarna dom, så anfallet måste ha varit i ungefär 4 minuter.

Tillslut avtog kramperna och jag trodde att han dog, men jag såg snabbt att han rörde ögonen. Ögonen var uppspärrade och han låg kvar på sidan i sitt eget kiss. Han stirrade på mig och morrade, så han kände nog inte ens igen mig och var nog väldigt förvirrad, för han och jag är tighta som mor och son, minst!
Jag trodde att han fått bestående hjärnskador och förstod inte hur jag skulle få ner honom från 3:e våningen för så fort man tog i honom så morrade han till. Jag skulle iallafall lyckas så jag sprang och drog på mig de snabbaste kläderna jag hittade och då jag kom tillbaka så hade han rest sig upp. Ögonen var fortfarande stora som tefat och han tittade på mig så förvirrat. Men han kände igen mig och jag kunde pussa om honom 2 sekunder innan jag skyndade mig med honom ner till porten. Så fort jag kom ner så kom min mor och det bar av till djurakuten med gasen i botten.

Väl framme hos veterinären fick han dropp och jag fick en hink schampoovatten och några trasor så jag kunde tvätta av honom det värsta i väntan på veterinären. Han var väldigt osäker och rädd, men han var ändå sig själv igen. Han fick dropp och då blev han helt som vanligt. De tog prover och konstaterade lätt uttorkning, försämrade levervärden och dåligt kaliumvärde, men allt det berodde troligen på anfallet. Vi återkom dagen efter och tog nya prover men då såg att bra ut.

Vi har fått Stesolid suppar som vi kan ge honom i rumpen om han får ett nytt anfall. Men dom ville avvakta och se om det ens händer igen innan dom vidtar fler åtgärder. Men dom ansåg att det lät som ett ovanligt kraftigt anfall.

Ni som har EP hundar eller vet lite om krampanfall. Vad tycker ni att detta låter som? Kan det vara epilepsi? Något annat? 

Liston är en underbar 2 åring som haft otur med hälsan. Han har/har haft stora hudproblem, infektioner, furunkulos, osv.
Mor: Pitbull
Far: Amstaff / Dogo argentino