ingen som har lite erfarenhet av raserna?

Är inte så insatt i rasen mer än att de är grymt fina! Önskar jag kunde få äga en sådan någon gång, men tyvärr så kan man ju inte bara gå efter utseendet på en hund vid köp. De har för mycket vakt i sig för fungera i min vardag.

Drömmera om att skaffa en Akita Inu i framtiden

Som jag förstått det är det främst utseendet som är skillnaden mellan Inu och Amercian.

Kollat rasklubbarnas sidor? Jag tycker att de har mycket bra info där, i alla fall på Akita Inu-sällskapet

#3 Vet inte varför, men ditt inlägg påminde mig just om ett bokköp (hund) jag ska göra.  *springer in på adlibris hemsida och kikar/beställer*

#2 Ja, visst är de fina!

#3 Det kanske inte de e så stor skilland mellan dom mentalt dåra :P

#4 Haha undrar vad det var som fick dig att tänka på det

#5 Som jag förstått det så är det inte det. Det jag läst om skillnaden mellan raserna är bara utseendeskillnaderna.

Jag har en akita, en japansk. Jag har ingen erfarenhet av de amerikanska, har bara hört att de är hårdare i psyket. Min tik är inte så hård, men väldigt speciell. Jag kan säga att antingen är man en akitaälskare eller så är man det inte. Är man inte en akitamänniska så kan man nog inte bli det oavsett hur lång erfarenhet man har av hundar, eller så är man som mig, jag har haft en hund tidigare och känner att detta verkligen är min ras.

Min första tik var en blandis, shäfer, border, golden. Hon var riktigt lyhörd, lättlärd, fattade direkt, gjorde som man sa osv osv, exemplarisk. Så fick jag hem den här damen och allt man trodde sig veta om hundar vändes helt uppochner, kan jag säga.

När hon var sådär 11-12 veckor och gick lös, så hade man ju det här klassiska "gå och gömm dig" då håller valpen koll. Jag säger bara GLÖM DET, den här damen klarade sig precis lika bra själv… Och där började det… Hon påminner mer om en katt…

Hade jag en korvbit och skulle få Tix (min förra) hund att lära sig nåt nytt, så testade och testade och testade hon igen för att till slut lyckas och få sin korvbit. Med Fuji (akitan) säger jag återigen GLÖM DET, hon testar en gång, kanske två misslyckas hon då så tittar hon på mig och säger "skit i det då, behåll du din korv om du tror att den är så god" och så går hon… då känner man sig ganska dum, kan jag säga.

Hon är envis, gör som hon vill, när hon vill och hur hon vill… Passar det inte mig, anser hon att det är mitt problem.

Men jag kan säga att det är den här personligheten som gör att jag älskar henne så mycket, när hon kommer och lägger huvet på min mage och säger, jag älskar dig matte, så vet man att hon gör så för att hon vill, inte för att göra mig nöjd, om ni förstår hur jag menar.

Hon har gett mig många grå hår, men jag skulle inte byta henne mot nåt.

#7 Hon låter som en mycket fin hund. Det är som du säger, man måste nog vara en akita älskare. :)

#7 Kanonfin är hon!

Har själv funderat mycket på en Akita, men är tveksam på grund av att de generellt är svåra med andra hundar och har stor jaktlust.

Har pratat en del med ägare av både Am. Akita och Inu sedan sist jag skrev i tråden och en del menar att det är rätt stor skillnad mellan dem. Inun är mjukare och lättare.

Jo, det har jag hört med, att den japanska är lättare. Men dom är väldigt självständiga så det gäller att hålla ögonen på henne, hon strosar gärna från tomten om man inte håller koll.

Svår med andra hundar är väl både ja och nej, beror mycket på den andra hunden… Hon är ju väldigt dominant och visar detta tydligt med sitt kroppspråk, är den andra hunden något vekare så brukar det funka. Vi träffade på en jämnårig schäfer tik en gång, ägaren hade väldiga problem med att hon gjorde utfall mot andra hundar. Ägaren var förövrigt min hundkursinstruktör, hon släppte sin hund och undrade om vi skulle gå ett varv så dom fick springa av sig. Jag var smått orolig pga av utfallen då jag visste att gör hon ett utfall mot Fuji så smäller det direkt, men dom funkade hur bra som helst och det var för att schäfern gjorde utfall pga av osäkerhet, men Fuji var så tydlig med sitt dominanta kroppspråk att schäfern kände att det inte skulle vara någon mening, så Fuji var en perfekt lekkompis till henne och ägaren var jättenöjd.

Men visst är det ofta gruff och att hon låter illa om man träffar på andra hundar, det gäller att forma från att dom är valp och att man vet vad man gör. Man ska inte vara någon skrikig hysterisk människa.

Som sagt antingen är man en akitamänniska eller så är man det inte. Är man det inte så spelar det ingen roll om man så har 40års erfarenhet av hundar, man klarar dom inte ändå eller så är man det och då bara fungerar man tillsammans. Men man måste dock vara intresserad av att lära sig läsa sin hund, köp ingen akita om du bara vill ha en hund.

Jag kommer aldrig att byta ras, jag älskar hennes eget tänk, jag tycker att hon är så charmig när hon tänker själv, hon gör inget som det inte finns en mening med. Har man en schäfer och kastar en boll 50ggr så hämtar hunden bollen 50ggr, lika lyckligt varje gång. Man har tur om man får akitan att hämta bollen en gång, kastar man den igen så får man hämta den själv… Det tycker jag att är så härligt… Min pappa är en extrem schäfermänniska, det är bara schäfrar som är riktiga hundar osv, jag kan säga att han klarar inte alls av Fuji… Så det går inte att jämföra akitan med en följsam brukshund, så är det det som man vill ha så ska man inte ha en akita…

#10 Ja, de jag pratat med har sagt att det är till stor del individuellt - en del klarar andra hundar som ingenting och en del klarar det inte alls. Sen hänger det självklart på hur väl de känner den andra hunden. Jag har inget behov av att låta mina hundar hälsa på alla hundar vi möter, men många i familjen och av vännerna har hundar och då är det trevligt om hundarna går ihop. Det finns det ju i och för sig aldrig någon förutsättning för, oavsett ras. Tycker Akita är en fantastisk ras, men tvekar som sagt lite ännu men vem vet hur det blir i framtiden. Spets- och urhundsmentaliteten med envishet och självständighet är inga hinder, visst kan man slita sitt hår ibland men det är utmanande och spännande med sådana hundar.

Hej,Jag har en Långhårig Am. akita, han är snart två år och en av de finaste hundar jag har träffat. Han är väldigt "lyhörd" lättlärd och fårstår det mesta fort. Vi har barn i familjen (en på 3 år och en bäbis) det fungerar väldigt bra ihop. Vår Boston har inte särskilt mycket vakt i sig överhuvudtaget, det är mer jakt i honnom. Har ett otroligt fint psyke! Men han är stor och tung! Men fungerar mycket bra i skog o mark. kom inte på vad jag ska skriva mer, men hör av dig om du har frågor…

Jag bara måste hålla med CaTim antigen är man Akita människa eller inte. Jag har själv en långhåring Akita Inu som heter Weed. Måste bara säga att Fuji är ett bra namn :P Weeds Farmor :P Jag antar att det är från vår allas älskade serie Gin :P

Men i alla fall jag har erfarenhet av Akita är bra med andra sjur, kan vara för att han levt med katter hela sitt liv men han älskar katter och vill mer än gärna sptinga fram och nafsa lite på alla katter han ser. Men han får ju inte det för dem inte som våra katter hemma som tillåter honom det mesta. Men då gnäller han en massa när vi går förbi katten men han glömmer den snart.

Däremot har jag erfarenhet av att han älskar andra hundar, det finns bara en hund han inte gillar och det är för att Weed skulle hoppa och hälsa på hans matte när han var valp och Hunter(en collie) vars matte det var tog detta som ett hot och bet Weed sen dess har de varit dödsfiender de kan inte en se varandra utan att låta som lejon. 
Annars gillar Weed de flesta hundar men dock utstålar han mycket dominas så andra hundar kan få problem med honom.

Däremot har jag upplevt att akita inte skäller mycket. Om matte bara vänder sig bort från en skällig hund eller något sånt så struntar akitan fulständigt i det som försöker få vår uppmärksamhet. Enda gången Weed skäller är om någon är på vår tomt(ytterst sälllan) eller om ringklockan plingar.

Däremot är vår akita ingen välkommnande hund mot främlingar, de är helt enkelt välkommna i vårt hem så länge han får vara ifred, enda sättet att få hans gillande är att helt enkelt ignorera honom så kommer han när han är redo för det. Så det är ingen hund om man är en väldigt social person.

Det är en väldigt krävande ras i början då han hela tiden försökte att utamana matte och husse på ledarskapet och man får hålla dom med en fast hand i början. De har även ett speciellt sätt sätt att visa tillgivenhet, de nafsar på en. Det är något man måste ta ur dem som valp. Men vi köpte vår akita hos en uppfödare i skåne och han förberede oss på det mesta man måste tänka på med rasen.

Det stämmer även som CaTim skriver att en akita är ingen aporthund mer en drag hund i så fall kasta en grej jag hämtar den sen för att du ska få grejen tillbaka så ska vi ha en ordentlig dragkamp först :P han älskar att dra. Jag har lyckats få han hämta en grej två ggr. Sen brukar han lägga sig i mitten och tugga på grejen istället. Men finns andra sätt akitor tycker det är roligt att leka.

Men för mig har rasen varit underbar och jag föredrar en långhårig akita för jag tycker de är så mycket finare.

Detta är lite upplevelser och funderingar från mig och min akita Weed.

/Jessika